london nystart - kapitel 17
Detta har hänt:
”De kan vara de sötaste jag sett.” Sa Sofia drömlikt.
”Du och Zayn kan vara rätt söta om ni vill.” Skämtade Liam och blinkade åt Sofia.
”Jättekul.” Sa Sofia och slog till Liam på axeln.
”Jag tycker de är söta, vad ni nu än pratar om.” Sa Niall som inte hade en aning om vad de snackade om då han knappt hört p.g.a. ljudnivån.
”Jag tycker dem verkar patetiska.” Mumlade Marcus så tyst att ingen hörde.
Sofia tog några fler bilder innan hon stoppade ner mobilen i väskan igen och lät Zayn vira sina armar omkring hennes midja och luta sin kind mot hennes.
”Du är så fin, my love.” Viskade Zayn och Sofia tryckte sig närmre Zayn.
”Jag älskar dig.” Sa Sofia och Zayn kysste hennes kind.
Tårarna rann nerför Sofias kinder, de hade inte slutat på två dagar. Hon ville inte gråta men det var allt hon kunde. Hon kunde inte gå ut vare sig på internet eller läsa tidningen utan att se stora, svarta och tjocka rubriker överallt. Hon grät emot Hannahs axel, den ända som inte lämnat hennes sida, det hade alla nämligen andra gjort. Allt var Marcus fel. Det var han som hade kysst henne, inte tvärtom som hela världen vid det här laget tror. Fler tårar rann ner som ett vattenfall nerför Sofias kinder. Hur kunde allting gå så fel? Vad som gjorde Sofia mest ledsen, eller snarare förbannad var att ingen trodde henne och ingen vill lyssna på henne. Direkt efter att Marcus hade greppat tag i Sofia och kysst henne hade Sofia drämt till med en riktig örfil, som hela världen inte trodde på existerade. Sofia hade förlorat den hon älskade mest, och någonsin älskat så mycket i hela sitt liv, p.g.a. en person och det var Marcus.
Det var tjugonde gången Hannah försökte ringa någon av killarna för att Sofia skulle få en chans att förklara men så fort Hannah kom till poängen la de på och svarade senare inte på de kommande samtalen.
Sofia var nu mer förbannad än ledsen och det var endast tre dagar till rättegången hemma i Sverige. Sofia hade försökt få kontakt med Marcus men utan att lyckas, som tur är visste hon vilket hotell han bodde på medan han var i London och det var där Sofia nu stormade in, endast klädd i mjukiskläder och håret uppsatt i en knut på huvudet, och fram till receptionen där och begärde att få veta Marcus rumsnummer. Sofia fick inte sin vilja igenom och satte sig därför i lobbyn för att vänta på att Marcus antingen skulle gå in eller komma ner. Det dröjde inte länge förrän han kom gåendes ner för trappan till lobbyn och Sofia hoppade upp ur soffan och rusade fram till honom för att ge honom ännu en örfil.
”Hur dum i huvudet är du egentligen?” Skrek Sofia och alla som befann sig på hotellet stannade upp.
”Vad menar du?” Sa Marcus och spelade oskyldig.
”Du vet mycket väl vad jag menar.” Spottade Sofia. ”Du kysste mig och nu har jag förlorat Zayn. Hur fan kunde du?” Folk hade stannat upp och fans som kände igen Sofia började filma och ta foton, något som Sofia var helt omedveten om då hon var helt uppe i sitt ursinne och endast fokuserade på att få Marcus att bekänna hela grejen.
”Du var med på det hela.” Sa Marcus. ”Du böjde dig framåt och jag bemötte den.”
”Fan heller att jag gjorde.” Skrek Sofia. ”Jag var full din idiot och jag snubblade. Du utnyttjade mig.”
”Sofia, lugna ner dig.” Sa Marcus lugnt.
”Jag tänker inte lugna ner mig.” Sa Sofia och andades häftigt. ”Du förstörde mitt liv. Du skulle vara min bästa vän. Vilket skämt.” Sofia gav honom ännu en örfil och gick sedan med bestämda steg ut därifrån.
Det dröjde inte länge förrän skvallersidorna fått tag på videorna och lagt ut de på sina sidor. Eftersom de hade snackat på svenska hade de t.o.m. textat allt som sades. Sofia skrattade lite åt ironin, hon hade blivit ännu populärare att skvallra om sedan uppbrottet med Zayn, men inte av the good kind av skvaller. Sofia ville bara släppa tankarna på allt så hon bestämde sig för att packa inför sin resa hemåt, till helvetet, till rättegången som hon knappt vågade tänka på, hon undrade om hon ens skulle klara av den eftersom inte Zayn skulle vara där och stötta henne.
Sofia hann inte mer än ta fram resväskan förrän det ringde på dörren till hennes lägenhet. Sofia gick med långsamma steg mot dörren och öppnade den sakta. Hon möttes av Harry som stod och såg kluven ut. Sofia kollade förvirrat på honom men öppnade dörren vidare så han kunde komma in.
”Vad gör du här?” Frågade Sofia förvirrat.
"Jag var tvungen att prata med dig.” Svarade han bara innan han gick förbi henne och satte sig på den vanliga platsen i soffan.
”Okej.” Sa Sofia fortfarande förvirrad över varför han ens ville prata med henne.
”Ska du åka någonstans?” Frågade Harry när han fick syn på resväskan och Sofia nickade.
”Rättegången är i övermorgon.” Sa Sofia bara och satte sig ner mitt emot Harry. ”Vad är det du vill prata om?”
”Vad hände egentligen mellan dig och Marcus?” Undrade Harry och kollade bekymrat på Sofia som suckade.
”Han kysste mig inte tvärtom.” Svarade Sofia med en suck.
”Du har sagt det.” Sa Harry och kollade på Sofia för att hon skulle fortsätta prata.
”Han har väl alltid gillat mig, eller något, jag vet inte riktigt. Jag har inte gillat honom på det sättet och när han såg mig med Zayn blev det väl bara för mycket för honom, inte vet jag.” Sa Sofia. ”Han kysste mig och sa att jag förtjänade så mycket bättre och en massa andra saker jag har förträngt. Jag gav honom en örfil och när jag kom hem var allt redan ute på internet. Men inte hela historien. Alla hade missat delen där jag slog honom och sprang iväg.” Harry nickade och såg ut att fundera på något. ”Varför ville du höra det nu och inte innan?” Frågade Sofia.
”Vi har väl inte vågat lyssna.” Sa Harry och log sympatiskt. ”Vi är inte vana vid att välja sida.”
”Det har jag väl inte sagt att ni ska göra heller?” Konstaterade Sofia. ”Jag ville bara inte bli övergiven för något jag inte gjort.”
”Jag förstår det nu.” Sa Harry.
”Det kvittar väl nu.” Sa Sofia uppgivet. ”Zayn kommer aldrig vilja prata med mig igen.”
”Det vet du väl inte.” Sa Harry och flyttade närmare Sofia för att lägga en tröstande hand på hennes rygg. ”Jag sitter ju här och lyssnar.”
Sofia gick av planet och andade in Sverigeluften. På något sätt var det lättande att komma hit. Komma ifrån alla rubriken i London och vara tillbaka på hemmaplan, det enda som saknades nu var Zayn. Sofia suckade och gick mot utgången där hennes familj väntade på henne.
”Gumman!” Skrek hennes mamma och vinkade som en tok åt Sofias håll. Sofia fnittrade och skyndade sig fram till sin mamma och hennes öppna armar.
”Jag har saknat dig.” Sa Sofia och fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna.
”Skulle inte Zayn vara med dig?” Undrade Sofias mamma och Sofia var tvungen att samla sig en sekund innan hon kunde svara.
”Vi gjorde slut.” Svarade Sofia kort och gick mot bilen där hennes pappa höll på att lägga in Sofias väskor.
Ingen sa något på hela resan och de hann inte mer än hem och vända innan det var dags att åka till rättegången. Sofia kämpade med sig själv hur många gånger som helst om hon skulle gå dit eller inte men till slut bestämde hon sig att hon skulle få ett slut på detta, utan Zayns hjälp eller inte. Oskar skulle bli straffad och Sofia skulle bli fri.
Rättegången på gick under, vad som kändes som flera år för Sofia, innan hon skulle svara på frågor. Hon gick upp i vittnesstolen och kollade ut på åhörarna och skådade en person som log uppmuntrande med svart hår och bruna snälla ögon. Det var Zayn som satt där. Sofia kunde inte fatta att han hade kommit. Hon kände för att gråta och springa direkt upp i hans famn men hejdade sig, hon var ju trots allt i en rättsal mitt i att bli tillfrågad frågor. Zayn mimade orden ”I’m sorry.” Och det gjorde Sofia varm i hela kroppen och hon fick ork och mod att fortsätta rättegången.
”Jag är äntligen fri!” Tjöt Sofia och sprang upp till Zayn, som väntade utanför, och slängde sig i hans famn.
”Jag är så ledsen.” Sa Zayn och kramade om Sofia hårt.
”Jag med.” Sa Sofia och klängde sig fast vid Zayn ännu mer när han försökte bryta kramen.
”Jag är så ledsen för att jag inte trodde på dig.” Fortsatte Zayn. ”Jag skulle ha trott på dig.”
”Jag är bara glad att ha dig tillbaka.” Sa Sofia och bröt kramen för att kunna kolla in i hans ögon.
”Jag älskar dig så mycket att jag nästan blir galen.” Sa Zayn, log och torkade bort några få tårar som rann nerför Sofias kinder.
”Och jag älskar dig.” Sa Sofia och kysste Zayn. Kysste honom som om hennes liv hängde på det. Hon var tillbaka i sin älskades famn och Oskar var bakom lås och bom. Hon var fri!
Beslutet att åka till London var det bästa hon någonsin tagit.
Här är sista kapitlet! Vad tycker ni? Lite förhastat kanske men vill mest få ett avslut så att den inte blev för tråkig. Nästa novell börjar jag uppdatera någon gång nästa vecka.
Ha en bra helg!
london nystart - kapitel 16
Detta har hänt:
”Jag älskar dig och vi ska klara detta tillsammans.” Sa Zayn och smekte Sofia över håret ännu en gång.
”Jag älskar dig med.” Viskade Sofia med hes röst.
”Får jag fråga dig en sak?” Undrade Zayn och kände hur Sofia nickade mot hans bröst. ”Vad betyder, den låten du sjöng, för dig?”
”Vad menar du?” Frågade Sofia och såg förbryllad ut.
”Jag såg hur du förändrades efter att vi lyssnat på den. Du var jätteduktig, men du förändrades efter vi hade hört dig. Varför?” Undrade Zayn.
”Jag spelade in den låten när jag trodde att Oskar skulle sluta förfölja mig. När jag trodde att jag var fri. När jag hörde låten igen påmindes jag av den känslan och att jag kanske inte kommer bli fri från honom. Någonsin.” Sa Sofia dovt och Zayn drog in henne i en hårdare kram.
”Du kommer bli fri, my love.” Sa Zayn. ”Jag lovar.”
Sofia var så upptagen med att försöka att inte tänka på allt som hände omkring sig att hon nästan fick panik på sig själv. Hon reste sig från soffan och tog på sig skinnjackan och sina dr. Martens och begav sig ut på stan för att rensa tankarna. Hon hade musik på och hörde inte när någon ropade efter henne, inte förrän hon kände en hand på sin axel vände hon sig upp och sken upp i ett stort leende.
”Vad gör du här?” Frågade Sofia chockat och kramade om hennes bästa vän från Sverige. ”Jag trodde du var på väg till New York.”
”Det blev ändrade planer.” Svarade Marcus och skrattade samtidigt.
”Hur länge stannar du?” Undrade Sofia.
”Jag ska vara här en månad sen beger jag mig av till New York.” Svarade Marcus och log brett.
”Gud vad kul.” Sa Sofia och log hon med. ”Varför har du inte sagt något till mig?”
”Jag tänkte överraska dig men det var svårare än jag trodde att få tag på din adress.” Sa Marcus och log halvt.
”Hemlig adress, du vet.” Sa Sofia och Marcus nickade på huvudet som svar.
”Vad gör du här ute ensam?” Frågade Marcus och de började gå smått nerför gatan.
”Jag var tvungen att rensa tankarna lite.” Svarade Sofia kort och länkade arm med Marcus, som de alltid brukade göra på den gamla goda tiden.
”Problem i paradiset?” Undrade Marcus och flinade.
”Nej, det har jag inte.” Svarade Sofia och drog på munnen lite. ”Det är Oskar som håller på igen.”
”Skämtar du med mig eller?” Sa Marcus argt. ”Det är mycket jag skulle kunna göra med honom.”
”Det vet jag men lugna ner dig nu.” Sa Sofia och skrattade åt Marcus arga sätt. ”Han är hos polisen i Sverige.”
”Hur kommer det sig att vi missat så mycket av varandras liv på så kort tid?” Frågade Marcus ledsamt.
”Ingen aning.” Suckade Sofia. ”Men jag har saknat dig.”
”Och jag dig.” Sa Marcus och la armen om Sofias axlar och drog in henne i en snabb kram.
”Vi får träffas och göra något någon dag.” Sa Sofia och Marcus nickade.
”Det får vi absolut göra.” Svarade Marcus.
”Jag har en tid att passa nu så jag måste gå men det var kul att träffa dig här.” Sa Sofia och kramade Marcus hejdå.
”Jag hör av mig.” Sa Marcus och sedan skildes de åt.
Sofia gick in i byggnaden, där killarna skulle vara i studion och spela in, gick upp för trapporna och knackade sedan på, på dörren och möttes av en av vakterna som öppnade. Han log mot Sofia och släppte in henne. Sofia kom in i rummet där producenterna satt och Sofia satte sig i soffan för att vänta på att killarna skulle bli färdiga. Sofia lyssnade på killarna när de sjöng samtidigt som hon tog upp ett modemagasin och bläddrade i. Killarna tog en paus efter en timme och kom ut till Sofia som inte var uppmärksam nog på att höra detta så när Zayn kysste henne på kinden var han nära att få ett slag av en rädd Sofia.
”Gör inte så.” Klagade Sofia och fick bara skratt och en puss på munnen som respons.
”Jag kan ju inte hjälpa att du blir rädd för allting.” Sa Zayn, skrattade och satte sig bredvid Sofia på soffan.
”Det låter riktigt bra.” Sa Sofia och la ifrån sig tidningen.
”Det börjar likna något nu.” Sa Harry och log stolt.
”Ska ni göra något i helgen?” Frågade Louis alla.
”Inget speciellt, bara ta det lugnt.” Svarade Liam och lutade sig tillbaka i fåtöljen han satt i.
”Samma här.” Svarade Niall.
”Ni då?” Undrade Louis och nickade mot Zayn och Sofia.
”Jag mötte en kompis till mig precis innan jag kom hit så vi ska nog hitta på något.” Sa Sofia och drack lite av sitt kaffe som Zayn hade hämtat. ”Ni kan ju följa med om ni vill?” La Sofia till när de såg killarnas besvikna blickar om att de inte kunde spela Fifa hela helgen, vilket i princip ta det lugnt betyder i deras hjärna.
”Är din kompis snygg?” Frågade Harry och blev genast mer inne i konversationen.
”Jag tycker det men jag vet inte om du tänder på killar.” Skämtade Sofia med Harry som suckade.
”Varför, varför, varför, kan inte Sofia fixa ihop mig med sina kompisar?” Skämtade Harry tillbaka men suckade samtidigt lite.
”Vi ska nog kunna fixa någon åt dig.” Svarade Louis och puttade till Harry.
”Så vad heter din kompis?” Undrade Zayn.
”Marcus.” Svarade Sofia. ”Vi har gått i samma klass och varit bästa kompisar sedan femman.” Zayn nickade åt henne men var lite frånvarande.
”Inget att oroa sig för.” Sa Sofia för att visa att Zayn inte hade något att oroa sig för. ”Jag är helt och hållet din.” Zayn kysste Sofia som skrattade lätt åt Zayns avundsjuka.
Marcus hade ringt Sofia och bestämt tid och plats där de skulle träffas upp. Sofia hoppade ur taxin och såg direkt Marcus utanför klubben som de bestämt att de skulle utforska. Hon gick fram till honom och gav honom en kram.
”Hej.” Sa Sofia och log stort. ”Detta är Zayn, min pojkvän och hans kompisar, Harry, Louis, Niall, Liam, Louis flickvän Bella och Hannah.” Sofia pekade på den hon presenterade och Marcus skakade hand med alla.
När de gick in så drog Marcus i Sofia så de stannade innanför dörröppningen medan de andra fortsatte in i lokalen.
”Jag trodde det bara skulle vara vi.” Muttrade Marcus.
”Vi kommer endast i åttapack.” Sa Sofia och skrattade och följde sedan efter de andra.
Sofia stod och dansade med Hannah och Bella och skrek till musiken som spelades medan killarna satt vid bordet och pratade, eller försökte är nog snarare ordet då det var så hög musik i lokalen. Marcus koncentrerade sig inte så mycket på samtalet utan hade blicken fäst på en dansande Sofia. Han var helt hänförd utav henne. Hon hade verkligen förändrats, åt det positiva hållet, sedan hon kom till London. Hon var ännu snyggare, ännu mer självsäker och verkade inte vara rädd för något. Sofia försvann från gruppen och begav sig mot toaletterna, lite vingligt men än så länge stod hon upp. Marcus ursäktade sig och följde efter henne. Sofia snubblade till och Marcus fångade henne i sista sekunden.
”Tack.” Sa Sofia och lutade sig mot väggen för att hitta balansen igen.
”Ingen fara.” Sa Marcus och avfyrade ett charmigt leende.
Sofia kom ut från toaletten och Marcus stod fortfarande och väntade på henne. Sofia log mot honom och de tog armkrok och gick ut till killarna. Sofia satte sig ner bredvid Zayn och kysste honom och han log brett mot Sofia.
”Har du kul?” Skrek Zayn i Sofias öra så att hon skulle höra. Sofia nickade entusiastiskt till svar.
”Vet du vad som skulle göra det bättre?” Frågade Sofia och Zayn skakade på huvudet. Istället för att svara drog Sofia med Zayn upp på dansgolvet för att dansa.
”Jag gör detta endast för att det är du som frågade mig.” Sa Zayn.
”Försök inte.” Sa Sofia och log mot Zayn. ”Jag vet om att du gillar det.”
Marcus blick hamnade ännu en gång på Sofia, han var avundsjuk på Zayn som fick röra henne på det sättet, kyssa hennes läppar, krama henne länge utan att någon skulle säga något, kolla länge och tråna efter Sofia. Marcus vände sin blick mot killarna när han kände en putt i sidan. Hans blick landade på Harry som blängde på honom.
”Du har inte en chans.” Sa Harry och blängde på Marcus. ”och om du ens försöker bryter vi vartenda ben i din kropp, förstått?” La han till hotfullt och klappade sedan Marcus på axeln, när han nickade, innan Harry gick för att beställa en drink i baren.
De dansade tillsammans och snart fick Sofia en idé.
”Är det inte Bellas och Louis ettårsdag idag?” Frågade Sofia Zayn, som nickade till svar. Sofia försvann ifrån Zayn och gick till dj båset och viskade något i dj:ns öra och han nickade bara åt Sofia som log stort när hon kom tillbaka till Zayn. Sofia drog med Zayn till bordet och drog istället upp Louis och Bella medan deras låt spelades i hela klubben. Louise log mot Sofia och tog sedan med sig Bella upp på dansgolvet för att dansa med henne. Sofia tog upp sin mobil och tog många bilder på dem när de kysstes eller bara kollade in i varandras ögon.
”De kan vara de sötaste jag sett.” Sa Sofia drömlikt.
”Du och Zayn kan vara rätt söta om ni vill.” Skämtade Liam och blinkade åt Sofia.
”Jättekul.” Sa Sofia och slog till Liam på axeln.
”Jag tycker de är söta, vad ni nu än pratar om.” Sa Niall som inte hade en aning om vad de snackade om då han knappt hört p.g.a. ljudnivån.
”Jag tycker dem verkar patetiska.” Mumlade Marcus så tyst att ingen hörde.
Sofia tog några fler bilder innan hon stoppade ner mobilen i väskan igen och lät Zayn vira sina armar omkring hennes midja och luta sin kind mot hennes.
”Du är så fin, my love.” Viskade Zayn och Sofia tryckte sig närmre Zayn.
”Jag älskar dig.” Sa Sofia och Zayn kysste hennes kind.
Nästa kapitel är det sista. Ville bara förvarna er lite. Det känns lite vemodigt att avsluta den så tidigt men å andra sidan så börjar jag få slut på idéer för just denna noveller så lika bra att sluta nu innan det går utför, inte sant? Aja hoppas ni gillade detta kapitelt i alla fall.
Kram!
london nystart - kapitel 15
”Surprise!” Sa Sofia och log stort. Vakten hjälpte dem att hoppa över staketet och snart stod de och väntade på att konserten skulle dra igång.
”Du blev precis världsbäst.” Sa Louise och kramade om Sofia.
”Jag gör allt för dig det vet du väl.” Sa Sofia bara och log tillbaka.
Killarna kom in på scenen och alla i publiken började skrika som galna och hoppa upp och ner. Zayn som inte heller visste att de skulle dit sken upp i ett ännu större leende när han fick ögonkontakt med Sofia.
”Vas happenin’?” Skrek Zayn och publiken blev helt vild.
”Hur mår ni?” frågade Niall och alla skrek till svar.
”Are you ready to party?” Skrek Harry och publiken skrek till svar.
Killarna började konserten med att framföra Kiss You. Hela tiden dansade och sjöng hela publiken. Det var verkligen en underbar upplevelse. Killarna varvade att sjunga med att prata med publiken. Publiken blev alltid vild så fort någon sa något och alla sjöng med för glatta livet i alla låtarna. Zayn kollade ofta på Sofia när de sjöng och riktade orden han sjöng till henne och Sofia kunde inte sluta att le varje gång han gjorde det. När konserten var slut kom vakten igen och hjälpte de över staketet för att kunna gå backstage. Caroline höll på att svimma när Sofia sa att de skulle gå backstage men både Louise och Sofia lovade att de var hur schyssta som helst och inte hade något att oroa sig för. De kom in i killarnas loge och Sofia blev genast kysst av Zayn så fort hon kommit innanför dörrarna.”Ni var helgrymma.” Berömde Sofia och kysste Zayn en gång till. ”Detta är förresten Caroline, Louises bästa kompis.” Killarna hälsade alla på Caroline som blev näst intill paralyserad.
”Du kanske borde torka bort dreglet.” Sa Sofia till Caroline på svenska så inte killarna skulle förstå och skrattade åt Caroline när hon torkade sig om munnen.
Zayn gick till sin väska och tog upp en ny tröja att byta till. Han drog av sig tröjan och Sofias ögon studerade genast Zayns mage och muskulösa rygg, hon bet sig i underläppen och mötte sedan Zayns blick. Han log tillbaka och Sofia rodnade.
”Det är nog du som behöver torka bort dreglet.” Sa Caroline och hon och Louise skrattade åt Sofia.
”Tyst med dig.” Sa Sofia och rodnade ännu mer.
”Jag förstod nog inte vilka stora tjejidoler ni var förrän konserten ikväll.” Sa Sofia. ”Alla var helt vilda.”
”Det är så det är när man är så snygga som vi är.” Skämtade Louis och han och Sofia skrattade ihop.
”Ni har nog världens bästa jobb.” Sa Sofia. ”Göra det man älskar och få möta alla fans och resa jorden runt. Det verkar helt fantasiskt.”
”Du är ju en del av det.” Sa Harry, log mot Sofia och gav Louise och Caroline var sin autograf som de frågat efter.
”Ja men inte på samma sätt som ni är.” Sa Sofia och satte sig ner i soffan. ”Fast ingen hade nog kommit till min konsert ändå, de hade fått hålla för öronen hela konserten igenom.” Skrattade Sofia.
”Du sjunger ju inte ens dåligt.” Protesterade Louise. ”Hon ljuger bara. Jag har hört henne flera gånger och hon sjunger riktigt bra. Jag har nog t.o.m. en inspelning på min mobil.” Louise tog upp sin mobil och började leta upp videon.
”Du vågar inte visa den.” Sa Sofia och försökte ta mobilen ifrån Louise utan att lyckas.
”Låt oss höra.” Sa Louis och Louise visade videon för killarna och Caroline. Sofia begravde sitt huvud i Zayns bröst för att dölja att hon rodnade.Hon hade alltid spelat och sjungit men aldrig trott att hon var tillräckligt bra och att nu Zayn, Harry, Niall, Louis och Liam lyssnade på henne sjunga, seriöst för en gångs skull, gjorde henne nervös. Riktigt nervös. Sofia hade alltid haft bra självförtroende men när det kom till hennes sång var det inte så. Sofia hade aldrig varit osäker på alla rykten om Zayn, alla elaka kommentarer, okej i början då, men inte såhär, hon hade aldrig varit nervös såhär inför killarna och framför allt inte Zayn. Sofia blev ännu mer nervös av att hon inte borde vara det.
Hon hörde sig själv sjunga och kikade på killarna snabbt för att se deras reaktion, eftersom de var så tysta. Sången avslutades och när Sofia vågade kolla upp märkte hon hur allas blickar var riktade emot henne.
”Du är ju riktigt bra.” Utbrast Niall.
”Eller hur!” Höll Liam med. ”Varför har vi inte fått höra detta tidigare?”
”Jag skulle i alla fall köpa dina skivor.” Sa Harry och log. ”Och gå på dina konserter.” La han till.
”Tack.” Sa Sofia blygt. ”Men jag nöjer mig med att bara följa med er.”
Zayn drog henne intill sig i en kram och Sofia log. Hon hade inte varit med om någon som Zayn. Som alltid visste vad han skulle säga och eller göra. Minsta lilla gest och hon mådde bra igen.
Caroline och Louise snackade lite till med killarna och hade en allmänt rolig stund. Innan de gick tog Sofia ett kort på Caroline och Louise med killarna och sedan kramade de alla hejdå, förutom Zayn som Sofia gav en kyss.
Zayn kollade efter Sofia när de gick, det var något annorlunda med henne. Sedan låten spelades upp hade Sofia förändrats. Inte märkvärdigt mycket men det var ändå något annorlunda med henne. Zayn var orolig för henne, det hade hänt så mycket de senaste månaderna och det hade tagit hårt på Sofia, det visste han. Han hade sett hur hon rasat i vikt de föregående månaderna men när hon tagit kontrollen igen hade han inte sagt något. Att det nu låg ett hot att en bild på henne skulle komma ut gjorde Sofia orolig, det visste han också. Men det pratade de alltid om, detta var annorlunda. Han lät det gå för stunden men om hon inte skulle ta upp det skulle han göra det.
Sofia hann inte mer än torka tårarna och komma hem från flygplatsen efter att ha släppt av sin syster och hennes kompis, förrän de skulle komma igen. Sofias mobil ringde och hon svarade. Efter ett långt samtal med Christine hade tårarna runnit längs med Sofias kinder, ledsna tårar blandade med tårar av lycka. Lycka för att polisen hade lyckats stoppa bilden och ledsna för att Sofia om två veckor skulle behöva ge sig av till Sverige och möta Oskar i en rättegång. Hon skulle behöva stå face to face med den människa hon avskydde mest i hela världen.
Snart var Sofia omfamnad av Zayn och Sofia hulkade sig för att få luft p.g.a. sina gråtattacker. Zayn viskade tröstande ord i hennes öra samtidigt som han smekte henne över håret och pussade hennes hjässa. Det gjorde ont i honom att se Sofia såhär. En halvtimme senare hade Sofias gråt gått över och hon kunde börja förklara bättre för Zayn vad Christine sagt. Zayn drog en suck av lättnad när Sofia berättade att bilden inte skulle komma ut och när Sofia berättade om rättegången fanns det inga tvivel i Zayns ögon när han bestämt sa att han skulle följa med Sofia, oavsett vad hon sa. Sofia nickade bara till svar, glad att Zayn skulle vara där och stötta henne.
”Jag älskar dig och vi ska klara detta tillsammans.” Sa Zayn och smekte Sofia över håret ännu en gång.
”Jag älskar dig med.” Viskade Sofia med hes röst.
”Får jag fråga dig en sak?” Undrade Zayn och kände hur Sofia nickade mot hans bröst. ”Vad betyder, den låten du sjöng, för dig?”
”Vad menar du?” Frågade Sofia och såg förbryllad ut.
”Jag såg hur du förändrades efter att vi lyssnat på den. Du var jätteduktig, men du förändrades efter vi hade hört dig. Varför?” Undrade Zayn.
”Jag spelade in den låten när jag trodde att Oskar skulle sluta förfölja mig. När jag trodde att jag var fri. När jag hörde låten igen påmindes jag av den känslan och att jag kanske inte kommer bli fri från honom. Någonsin.” Sa Sofia dovt och Zayn drog in henne i en hårdare kram.
”Du kommer bli fri, my love.” Sa Zayn. ”Jag lovar.”
Jag håller på att komma till ett avslut på denna novellen nu. MEN jag har redan idéer för en ny så hänger ni kvar får ni följa min utveckling av den också. Jag vet inte riktigt hur många kapitel det är kvar, men tippar på att det inte blir mer än 20 kapitel. Jag har även börjat träna och det är väldigt mycket i skolan också så, ännu en gång säger jag, att uppdateringarna inte kommer ske så ofta men så ofta jag hinner och tiden kommer nog variera men försöker så snabbt jag kan.
KRAM!
london nystart - kapitel 14
Det blev allt senare och snart bestämde sig killarna, utom Zayn, för att dra sig hemåt. Alla stod i hallen för att säga hejdå till dem och när Sofia kramade Niall hejdå tryckte han ett kuvert i handen på henne och blinkade åt Sofia. Sofia log tillbaka och sedan försvann killarna ut genom dörren.
”Vad är det?” Frågade Zayn och nickade mot kuvertet. Sofia gömde det bakom ryggen och smet förbi Zayn.
”En hemlis.” Sa Sofia och gömde det i en låda i sovrummet. Zayn kom in i sovrummet och virade armarna om hennes midja men istället för att hålla om henne började han kittla Sofia som skrek. Zayn slängde henne på sängen och klättrade efter och upp ovanpå Sofia och fortsatte att kittla henne medan Sofia försökte slingra sig ur hans grepp. Sofia hävde sig upp för att kyssa Zayn och han slutade kittla henne för att kunna kyssa tillbaka.
”Där fick jag dig.” Skrek Sofia när hon kom loss ur Zayns grepp och sprang ut i tv-rummet.
Det var nu dagen konserten skulle äga rum och Sofia var ute med sin syster, Hannah och Isabell och shoppade. Sofia hade lovat att gå och shoppa med Louise och idag var en perfekt dag. Solen sken och det var inte allt för kallt för att vara tidig höst.De gick från affär till affär med stopp för att ta foton med några fans och nu satt de på starbucks och fikade för att orka med att gå i fler affärer.
”Hur var bröllopet igår?” Frågade Sofia Isabell som direkt sken upp i ett leende.
”Det var helt fantastiskt.” Svarade Isabell och log om möjligt ännu bredare. ”Bröllopet var jätte fint, och Maria var verkligen jätte fin. Jag längtar tills jag ska gifta mig.”
”Var Louis med dig?” Undrade Louise och tog en tugga av sin kladdkaka.
”Ja, det var han.” Svarade Isabell. ”Han var så snygg i sin kostym och vi dansade hela kvällen. Det var helt magiskt.”
”Någon är sugen på att gifta sig.” Retades Hannah och fick en lätt knuff i sidan av en rodnande Isabell.
”Det låter mysigt.” Sa Sofia och kollade misstänksamt på Isabell. ”Vad döljer du för oss?”
”Inget, jag tänker bara på hur gullig Lou var.” Sa Isabell och rodnade ännu mer. ”Han sa fina saker till mig hela tiden och det var verkligen som om vi var nykära igen.”
”Så gulligt.” Sa Louise drömmande. ”Sådan kille vill jag också ha.”
Tjejerna pratade vidare medan de fikade färdigt och bestämde sig sedan för att gå i fler affärer. De gick förbi Victoria’s Secret och Louise drog direkt med sig Sofia in. Sofia skrattade och följde med in.
”Vad sägs som att överraska Zayn med detta?” Skämtade Hannah och höll upp ett sexigt underklädesset.
”Eller detta?” Sa Isabell och höll upp ett annat.
”Nej tack!” Sa Sofia och skrattade. ”Men du kan ju köpa det och överraska Louis.
”Louise var är du?” Halvskrek Sofia över affären.
”Ska till provrummet.” Skrek Louise tillbaka.
Sofia och Louise kom till Sofias lägenhet med säkert tio kassar var med kläder, smink och skor och var helt utmattade.
”Jag skulle kunna sova en hel vecka.” Klagade Louise.
”Fast det kan du inte.” Sa Sofia hemlighetsfullt. ”Börja gör vid dig. Jag har en överraskning till dig senare.”
Sofia hade i hemlighet ordnat så att Louise bästa kompis, Caroline, skulle komma hit och tillsammans skulle de tre åka till killarnas konsert. Varken Louise eller Caroline hade någon idé om att Sofia planerat att de skulle se killarnas konsert. Caroline, som nu satt på planet och snart skulle landa, tror att det ska vara en helg med shopping och utforska London med sin bästa vän, så båda skulle få sig en chock.
”Jag måste bara åka en rund.” Sa Sofia. ”Klarar du dig här själv en timme eller så?”
”Jadå.” Sa Louise samtidigt som hon nickade. ”Jag ska duscha så det är lugnt.”
Sofia sa hejdå och gick ner för att åka och hämta Caroline. Sofia hade fått låna en bil av Harry om hon hade lovat på sitt liv att inte repa eller ha sönder den på något vis. Sofia kom fram till flygplatsen och Sofia och Caroline hittade varandra ganska direkt och kunde snabbt bege sig hem till Sofias lägenhet igen. De han inte mer än innanför dörren förrän Louise gav ifrån sig ett skrik när hon fick syn på Caroline.
”Vad gör du här?” Tjöt hon, sprang emot Caroline och kramade henne hårt.
”Din syster bjöd hit mig.” Svarade Caroline lika glatt.
”Du är bäst.” Skrek Louise och kramade om Sofia.
”Det ska jag komma ihåg.” Skämtade Sofia. ”Gör nu er i ordning så vi inte kommer försent.”
”Var ska vi?” Undrade Caroline.
”Det är hemligt.” Svarade Sofia hemlighetsfullt. ”Men ni kommer vilja se snygga ut så sätt igång.”
En och en halv timme senare var alla färdiga. Sofia hade på sig ett par svarta tajt jeans, en vit halvt genomskinlig skjorta, skinnjacka, röda pumps och sin älskade röda Chanel väska. Caroline och Louise hade också jeans på sig men converse på fötterna och söta blusar. De hade lockat håret medan Sofia endast fönat det och låtit sitt självfall göra frisyren.
”Är vi färdiga att dra?” Undrade Sofia och de nickade till svar. De gick ner till bilen och tjejerna spärrade direkt upp ögonen.
”Är det Harrys bil?” Frågade Caroline och Louise i kör.Det var rätt sjukt om man tänkte efter, att de t.o.m visste vad killarna hade för bilar.
”Ja, hoppa in nu.” Sa Sofia och de gjorde som de blev tillsagda.
”Jag kan inte fatta att jag åker i Harrys bil.” Sa Caroline när hon satt i den och Sofia tänkte bara på vilken chock hon skulle få när hon skulle få träffa dem backstage. Louise skulle nog inte bli lika chockad som Caroline med tanke på att hon redan träffat dem, men hon skulle nog bli glad över att få se dem live.
”Vi är framme.” Sa Sofia och svängde in på arena området. De hade blivit beordrade en egen ingång för att inte avslöja var de skulle. Parkeringen där de stod var helt öde och arenan såg allt annan än glamorös ut det hållet de skulle gå in på. Tjejerna kollade frågande på Sofia som bara skakade på huvudet och gick mot en dörr. Sofia visade ett passerkort för vakten och han lät dem passera. Precis innan de skulle gå in vid publikområdet kom en vakt och sa att de skulle följa med. De följde efter och snart var de framför scenen. Vakten ledde fram dem till precis framför scenen och där var tre reserverade platser till dem. Tjejerna spärrade upp ögonen och såg ut som om de skulle svimma vilken sekund som helst.
”Ska vi se dem live?” Halvskrek Louise och Sofia nickade.
”Surprise!” Sa Sofia och log stort. Vakten hjälpte dem att hoppa över staketet och snart stod de och väntade på att konserten skulle dra igång.
”Du blev precis världsbäst.” Sa Louise och kramade om Sofia.
”Jag gör allt för dig det vet du väl.” Sa Sofia bara och log tillbaka.
Killarna kom in på scenen och alla i publiken började skrika som galna och hoppa upp och ner. Zayn som inte heller visste att de skulle dit sken upp i ett ännu större leende när han fick ögonkontakt med Sofia.
”Vas happenin’?” Skrek Zayn och publiken blev helt vild.
”Hur mår ni?” frågade Niall och alla skrek till svar.
”Are you ready to party?” Skrek Harry och publiken skrek till svar.
Här är nästa kapitel då, vad tycks?
Märker ni några problem/fel med designen så säg gärna till!
london nystart - kapitel 13
Detta har hänt:
Sofia blev helt tyst och skakade av skräck. Varför hände detta henne? Vad hade hon gjort för att förtjäna detta?
”Vi har skickat ut till alla medier att om de publicerar bilden blir de skyldiga till brott men det finns tyvärr inga garantier.” Sa Christine med medlidande i rösten.
”Okej, tack för informationen.” Svarade Sofia kort.
”Vi hör av oss mer i morgon när vi vet mer.” Sa Christine. ”Oroa dig inte för mycket.”
”Okej, Hejdå.” Sa Sofia och la på luren och gick som förstelnad tillbaka till bordet och satte sig ner på sin plats bredvid Zayn, som la sin hand på hennes lår.
”Vad har hänt?” Viskade Zayn oroligt i hennes öra. ”Vem var det du pratade med.”
”Han har skickat ut bilden.” Sa Sofia tyst och entonigt. Alla vid bordet kollade på Sofia och stelnade också till.
”Har han skickat ut samma bild som han gjorde i Helsingborg?” Frågade Louise Sofia oroligt på svenska och Sofia nickade bara. ”Är han helt sjuk i huvudet?” Mumlade Louise.
”Ja, han har skickat hot sms till mig. Han slutade aldrig fast att jag flyttade.” Förklarade Sofia för Louise.
”Har du gått till polisen?” Frågade Louise och Sofia nickade ännu en gång.
”Ja, de har häktat honom men han har ändå lyckats skicka ut bilden.” Sa Sofia. ”Polisen har sagt att om någon publicerar den dock så blir det riktigt stora böter så de hoppas att ingen vågar göra det.”
”Ursäkta men skulle någon kunna förklara på engelska så vi förstår?” Sa Harry.
”Sorry.” Sa Sofia och log smått. ”Polisen har häktat Oskar och om någon publicerar bilden så blir det böter men polisen kunde inte garantera att den inte blir publicerad.” Zayn drog Sofia intill sig och smekte henne över armen om och om igen för att trösta henne. ”De skulle höra av sig i morgon med mer information.” Sa Sofia och de nickade. ”Förlåt för att jag förstörde er kväll. Speciellt din Louise."
”Det är lugnt. Du kan inte hjälpa det.” Sa Louise och kramade sin syster.
Kvällen omvändes till det bättre och senare var Sofia, Louise och killarna hemma i Sofias lägenhet. De satt i sofforna och småkollade på tv:n. Zayn höll om Sofia som hade sitt huvud lutat mot Zayns bröst medan Louise satt i den andra soffan med Niall och Harry medan Louis och Liam satt på golvet.. Louises mobil ringde och hon tog sin mobil från soffbordet för att svara. Hon kollade på skärmen och log när hon såg att det var sin bästa kompis som ringde.
”Hej Sara!” Sa Louise glatt. ”Det är bara bra.” ”De är riktigt snälla och mycket snyggare i verkligen.” Svarade Louise Sanna. Sofia skrattade åt deras samtal och Zayn kollade bara konstigt på dem, svenska lät bara värre och värre enligt honom. Louise fortsatte sitt samtal och Sofia skrattade varje gång Louise sa något om killarna och Zayn fortsatte att bara kolla på dem och försökte lista ut vad som sades som var så roligt.
”De snackar om er.” Viskade Sofia. ”Tydligen är ni mycket snyggare i verkligheten.” Sofia och Zayn skrattade åt Louise när hon rodnade.
”Var du tvungen att säga det?” Frågade Louise.
”Ja, det var jag.” Sa Sofia och skrattade mer.
”Svenska låter värre för varje gång.” Sa Louis. ”Det låter ungefär såhär i mina öron.” Louis gjorde en massa babbel ljud och Sofia, Louise och killarna brast all ut i skratt.
”Det är bara för att ni inte förstår.” Sa Sofia.
”Vi får lära dem något.” Sa Louise.
”Vi kan redan ’jag älskar dig’ och ’köttbulle’” Sa Harry och Sofia fnittrade lite åt hans uttal.
Tjejerna lärde de säga vad de heter och en massa skämt ord, de lärde dem även att svära på svenska. De hade en rolig stund och skrattade så magarna krampade. Sofia var glad för att Louise kom så bra överrens med killarna. Louise skulle visa en låt på mobilen men råkade klicka in på fel låt och i stället för den tänka låten kom ”Ikväll skiter jag i allt” med Alina Devecerski upp och spelades högt i rummet genom iphone högtalarna. Sofia blev som galen och ställde sig upp och skrek/sjöng med till musiken.
Driv mig ut, måste andas in och ut
Vänder tankar, ingen ro
Tom i skallen, tom i hjärtat, tom på fickan
Vilken väg ska vi vandra, ska vi bli som de andra
Ingen ro
Tom i skallen, tom i hjärtat, tom på fickan
Louise ställde sig nu också upp och sjöng eller snarare skrek med. De hoppade runt på golvet samtidigt som killarna satt chockade framför dem. För de första fattade de inte ett dugg och sen blev de helt chockade av deras ryck.
Kasta bort problemen jag vill va glad för att jag lever
Slösa bort min sista sedel, ljuga fett om vad jag kräver
Är det rätt eller fel, pallar inte bry mig mer
Alltid upp alltid ner
Ikväll skiter jag i allt
Glömmer allt ba för idag, dricka ur och bara va
Ge mig mera mera
Ikväll skiter jag i allt
slappna av må lite bra, gör som psykologen sa
Ge mig mera mera
Ikväll skiter jag i allt....
Låten avslutades och Sofia och Louise satte sig ner på golvet och andades ut efter deras dansuppvisning.
”Ni är insane.” Skrek Louis och skrattade högt.
”That’s why you love me.” Sa Sofia och försvann ut I köket för att ta något att dricka. ”Jag hade glömt hur bra den låten var.” Sa hon när hon kom tillbaka.
”Jag får lite dricka.” Sa Louise och ryckte åt sig glaset från Sofia.
Det blev allt senare och snart bestämde sig killarna, utom Zayn, för att dra sig hemåt. Alla stod i hallen för att säga hejdå till dem och när Sofia kramade Niall hejdå tryckte han ett kuvert i handen på henne och blinkade åt Sofia. Sofia log tillbaka och sedan försvann killarna ut genom dörren.
”Vad är det?” Frågade Zayn och nickade mot kuvertet. Sofia gömde det bakom ryggen och smet förbi Zayn.
”En hemlis.” Sa Sofia och gömde det i en låda i sovrummet. Zayn kom in i sovrummet och virade armarna om hennes midja men istället för att hålla om henne började han kittla Sofia som skrek. Zayn slängde henne på sängen och klättrade efter och upp ovanpå Sofia och fortsatte att kittla henne medan Sofia försökte slingra sig ur hans grepp. Sofia hävde sig upp för att kyssa Zayn och han slutade kittla henne för att kunna kyssa tillbaka.
”Där fick jag dig.” Skrek Sofia när hon kom loss ur Zayns grepp och sprang ut i tv-rummet.
Nå, vad tycks?
Jag vet att detta kapitlet är kort men det är det sista jag har skrivit. Jag har idéer i huvudet men har inte hunnit skriva ner dem. Det är så mycket nu med skolan, körkort, jobb och allt annat som ska göras. Ska försöka skriva så mycket jag bara kan men jag vet inte när nästa kapitel kommer ut men de kommer, ni får bara ha lite tålamod med mig helt enkelt.
Ha en fortsatt skön helg!
london nystart - kapitel 12
Detta har hänt:
Harry ställde sig upp och kollade hemlighetsfullt på killarna.
”Kom, vi måste hinna till flygplatsen.” Sa Harry och killarna flinade när Harry förklarade sin plan.
Sofia kom till flygplatsen precis när Louises flyg landade och Sofia han precis gå till gaten när hon såg sin syster komma gående. Sofia snabbade sina steg och när de stod framför varandra omfamnade de varandra i en hård kram.
”Hej.” Sa Sofia. ”Gick det bra att flyga?”
”Hej.” Svarade Louise och log stort. ”Ja men mamma ville knappt låt mig gå på.”
”Typiskt mamma.” Sa Sofia och skrattade.
Medan de gick för att hämta Louises bagage hörde de hur det började spelas i högtalarna och hur någon började sjunga.
It feels like we been living in fast-foward
Another moment passing by
The party's ending but it's now or never
Nobody's going home tonight
Katy perry is on replay,
She's on replay
DJ got the floor to shake
The floor to shake
People going all the way
Yeah, all the way
I'm still wide awake
Louise spärrade upp ögonen när killarna kom gåendes emot dem. Sofia spände blicken i dem men de bara skrattade åt henne. Louise kollade på Sofia som bara skakade på huvudet. Folket på flygplatsen hade stannat upp och alla stod nu och kollade på killarna medans de sjöng för Louise och Sofia. Fans till killarna stod chockade och tittade på innan de kom tillbaka till verkligheten och började dansa och sjunga till.
I wanna stay up all night
And jump around until we see the sun
I wanna stay up all night
And find a girl and tell her she's the one
Hold on to the feeling
And don't let it go
Cause we got the floor now
Get out of control
I wanna stay up all night
And do it all with you
Up all night
Like this, all night, hey
Up all night
Like this, all night, hey
Up all night
Harry gick fram till Louise och höll fram micken så Louise kunde sjunga med. När hon inte rörde en min puttade Sofia till henne i sidan.
Don't even care about the table breaking
We only wanna have a laugh
I'm only thinking 'bout this girl I'm seeing
I hope she wanna kiss me back
Zayn gick fram till Sofia och sjöng samtidigt som han kollade henne djupt i ögonen.
Låten avslutades och alla som hade samlats applåderade som galningar. Några fans sprang fram med kameran i högsta hugg och skulle ta foto med killarna. När de var färdiga med att skriva autografer och ta foton vände de sig mot Louise och hälsade alla på henne genom att ge henne en kram.
”Ni är galna.” Sa Sofia och skrattade. ”Hur fick ni ens vakterna att gå med på det?”
”Vi har våra kontakter.” Sa Louis och flinade.
”Gick det bra att flyga hit?” Frågade Harry Louise.
”Jadå.” Svarade Louise lite blygt.
”Jag trodde du skulle skrika när de kom springandes.” Sa Sofia till Louise på svenska.
”Haha, jag vill väl inte skämma ut mig.” Sa Louise tillbaka och Sofia skrattade.
”Jag har redan berättat att du är värsta fanet.” Sa Sofia och fick en mörk blick av Louise som Sofia bara skrattade åt. Sofia vände sig mot killarna som stod som helt förvirrade. Sofia och Louise bytte en blick innan de skrattade.
”Svenska låter verkligen konstigt.” Sa Niall och de andra nickade instämmande.
De gick alla till bilen som killarna hade kommit i och körde sedan hemåt. Killarna lämnade av Sofia och Louise hos Sofia men de bestämde att de skulle träffas senare på kvällen.
”Varför sa du inte att de skulle vara på flygplatsen?” Frågade Louise. ”Då hade jag förberett mig lite mer.”
”Jag visste inte om det.” Sa Sofia. ”Jag sa att de inte skulle komma men de lyssnar inte på mig som du märker.”
”Jag kan fortfarande inte fatta att du är tillsammans med Zayn.” Sa Louise och satte sig i soffan. ”Det är helt sjukt.”
”Han är helt underbar faktiskt.” Sa Sofia och log. ”Jag var själv chockad när jag kom på vem det var jag träffat.”
”Jag fattar inte hur du inte kunde känna igen honom.” Sa Louise.
”Inte jag heller faktiskt.” Sa Sofia. ”Men det var nog tur att jag inte gjorde det för annars hade jag nog blivit nervös och inte sagt ett dugg.”
”Som jag idag då?” Sa Louise och skrattade lite.
”Ja, precis så.” Sa Sofia och skrattade hon med.
”Du ska bara veta hur många som kom fram till mig efter att alla fått reda på att du var min syster och dejtade Zayn.” Sa Louise. ”Det var helt kaos.”
”Det kan jag förstå.” Sa Sofia. ”Så du är poppis på skolan nu eller?”
”Nja, alla kollar på mig hela tiden.” Sa Louise. ”Det är bara konstigt.”
”De är bara avundsjuka.” Sa Sofia. ”Det kommer bli värre när du kommer hem. Videos från flygplatsen ligger redan ute på youtube skulle jag tro.” Sofia hämtade sin dator och öppnade upp internet och klickade sig in på youtube. ”Jo, här ligger en video redan.” Sa Sofia och klickade upp den.
”Som jag ser ut.” stönade Louise.
”Du ser verkligen chockad ut.” Sa Sofia och skrattade. ”Jag skulle kunna se detta om och om igen.”
”Lägg av.” Protesterade Louise när Sofia satte på videon igen.
”Okej, okej.” Tjöt Sofia när Louise började kittla henne. ”Jag stänger av.”
De lugnade ner sig och snart satt de och pratade om allt de missat av varandras liv under den tid de inte träffats.
”Är killarna så trevliga som de verkar?” Undrade Louise.
”Ja, fast jag fick en bra utskällning av Louis första gången jag träffade dem faktiskt.” Sa Sofia.
”Skämtar du?” Sa Louise. ”Jag kan inte tänka mig Louis bli arg på någon.”
”Det kunde inte jag heller.” Sa Sofia. ”Men jag fick en. Men vi är bästa vänner nu.”
”Vad bra.” Sa Louise och log.
”Ja, de är verkligen jätte trevliga och roliga.” Sa Sofia och log. ”Det kommer du märka.”
Det blev snart kväll och snart gick de alla längs Oxford Street, killarna, Sofia, Louise och Isabell. De skulle ut och äta men innan visade de runt Louise. Fans och paparazzis följde efter och tog foton på sällskapet. De fick stanna några gånger för att killarna skulle ta foton och skriva autografer. Ofta fick tjejerna agera fotografer till fansen som glatt poserade med killarna. Fotograferna försvann inte lika enkelt, de följde efter hela vägen till restaurangen och ställde mer än gärna jobbiga och generande frågor. Väl inne på restaurangen kunde de pusta ut.
”Det var galet.” Sa Louise.
”Det brukar inte vara så farligt men ikväll var de galna.” Sa Harry och log brett mot Louise.
De satte sig ner vid bordet och beställde sin dricka och mat. Dem småkonverserade hela tiden och Louise blev mer och mer bekväm med att umgås med killarna.
”Så har du någon pojkvän?” Frågade Harry och Sofia gav honom en sträng blick.
”Harry!” Varnade Sofia men Harry bara skrattade åt henne.
”Nej, det har jag inte.” Svarade Louise och rodnade. De fortsatte ställa frågor till Louise som hon, ibland genrat, svarade på.
Sofias mobil ringde och hon ursäktade sig för att svara.
”Hej det är Sofia.” Svarade hon.
”Hej, det är Christine från polisen.” Sa Christine.
”Hej, hur är det?” Frågade Sofia men var samtidigt nervös för varför hon ringde nu.
”Det är bara bra.” Svarade Christine. ”Vi har dåliga och bra nyheter att meddela dig.”
”Okej.” Sa Sofia bara och blev ännu mer nervös.
”Det är så att vi har gått igenom alla meddelanden du fått av Oskar och eftersom du gjort en anmälan har polisen i Sverige anhållit och häktat Oskar.” Sa Christine.
”Är det sant?” Sa Sofia chockat.
”Ja, det är det.” Sa Christine. ”Den dåliga nyheten är att han skickat ut en bild på dig men vi vet inte hur långt bilden har kommit.”
Sofia blev helt tyst och skakade av skräck. Varför hände detta henne? Vad hade hon gjort för att förtjäna detta?
”Vi har skickat ut till alla medier att om de publicerar bilden blir de skyldiga till brott men det finns tyvärr inga garantier.” Sa Christine med medlidande i rösten.
”Okej, tack för informationen.” Svarade Sofia kort.
”Vi hör av oss mer i morgon när vi vet mer.” Sa Christine. ”Oroa dig inte för mycket.”
”Okej, Hejdå.” Sa Sofia och la på luren och gick som förstelnad tillbaka till bordet och satte sig ner på sin plats bredvid Zayn, som la sin hand på hennes lår.
”Vad har hänt?” Viskade Zayn oroligt i hennes öra. ”Vem var det du pratade med.”
”Han har skickat ut bilden.” Sa Sofia tyst och entonigt. Alla vid bordet kollade på Sofia och stelnade också till.
Vad tycker ni?
london nystart - kapitel 11
Detta har hänt:
”Vi oroar oss faktiskt, Zayn.” Sa Louis och la en hand på Zayns axel. ”Hon är vår vän också.”
”Det kommer gå bra.” Lovade Liam. ”Hon kommer inte lämna dig. Då hade hon åkt till flygplatsen inte till polisstationen.”
”Varför tar det så lång tid för?” Frågade Zayn och satte sig ner.
”Dessa saker tar tid.” Sa Niall. ”Sätt dig och lugna ner dig nu.”
Några timmar till gick men snart kom Sofia gåendes in till rummet där killarna satt, Isabell hade också anslutit sig, likaså Hannah som Sofia förmodade att Zayn hade ringt. Sofia gick fram till Zayn och han kramade om henne. Ingen sa något, de bara höll om varandra.
Kvällen kom med stormsteg och snart stod Sofia framför spegeln och sminkade sig. Hon hade hittat en klänning långt in i garderoben. Hon hade nästan glömt att hon ägde den men när hon kollade igenom garderoben och såg den igen, blev hon kär i den en gång till. Hon hade sett den hängandes inne på Acne och blivit kär i den direkt, hon var bara tvungen att ha den. När hon senare köpt den hade den använts ett fåtal gånger, men nu kändes den helt rätt. Framifrån liknade den en oversized, trekvartsärmad tröja, den snygga modellen. Den var i skirt tyg utanpå ett mörkare och ryggen var öppen. Hon hade gått tillbaka till sin ursprungliga vikt, och hon var snyggare än hon brukade. Hon hade börjat träna och äta nyttigt och på så sätt gått upp i vikt på ett sunt sätt. Hennes smala men kurviga kropp var tillbaka och Sofia kunde inte vara lyckligare. Allting hade börjat gå uppåt igen. Sofia log när det knackade på dörren och hon gick för att öppna.
”Hej.” Sa Sofia glatt.
”Wow.” Sa Zayn och studerade henne uppifrån och ner. När han fick tillbaka talförmågan sa han ”Du ser fantastisk ut.”
”Tack så mycket.” Sa Sofia och rodnade. ”Du med. ”
”Är du redo att åka?” Frågade Zayn och höll ut sin hand åt Sofia.
”Ja, låt mig bara hämta min handväska.” Sa Sofia och gick snabbt in i sovrummet för att hämta sin knallröda chanelväska. Den gav en fin kontrast till den helsvarta klänningen.
Sofia och Zayn hoppade ur bilen och gick hand i hand till restaurangen som Zayn hade bokat bord på. Det var en fin kväll och Sofia blev alldeles varm och pirrig inombords, det var något magiskt med kvällen som Sofia inte kunde sätta fingret på. Inne i restaurangen ledde en servitör dem till deras bord och de satte sig ner.
”Detta är fantastiskt.” Sa Sofia och kollade runt i restaurangen som var mysigt inredd med några soffgrupper i ett hörn och borden var i mörkt trä, likaså stolarna. I taket hängde kristallkronor och gav vagt ljus till de ätande gästerna. På nästan varje ledig yta stod det tända ljuslyktor.
”Detta är min favorit restaurang.” Sa Zayn och log mot Sofia. ”Men jag kommer tyvärr inte hit så ofta.”
”Varför?” Undrade Sofia och vände blicken till Zayn.
”Jag kommer bara hit vid speciella tillfällen.” Svarade Zayn och log charmigt mot Sofia.
”Jag känner mig ärad.” Sa Sofia och tog Zayns hand i sin över bordet.
Servitören kom och tog deras beställningar innan han gick igen. Sofia och Zayn småpratade lite innan maten kom.
”Har du hört något mer från Oskar?” Frågade Zayn och Sofia skakade på huvudet.
”Nej, jag hoppas han har gett upp.” Sa Sofia.
”Det får vi verkligen hoppas.” Sa Zayn och tog Sofias hand. ”Men även om bilden skulle komma ut så skulle jag inte överge dig.”
”Tack, du vet inte vad det betyder att du säger det för mig.” Sa Sofia och drog på mungiporna. ”Jag tror att han blev förbannad efter jag skällde ut honom när jag såg honom och att det är därför han reagerar som han gör nu.”
”Du såg honom i Sverige?” Frågade Zayn förvånat.
”Ja, han följde efter mig när jag var ute och gick.” Sa Sofia. ”Han ville be om förlåt för allt han gjort men det kan han glömma.”
”Varför sa du inget?” Frågade Zayn, han var inte arg bara sårad att inte Sofia sagt något. Han ville skydda hennetill varje pris.
”Jag ville inte göra dig orolig, ni spelade in i studion och hade många intervjuer och sådant, jag ville inte störa.” Erkände Sofia.
”Säg inte så.” Sa Zayn. ”Du är viktig för mig och det spelar ingen roll vad jag gör, jag vill veta! Om jag så hade varit på andra sidan jordklotet mitt i en konsert hade du inte stört mig.”
”Förlåt.” Sa Sofia. ”Jag vill inte vara anledningen att det går dåligt för er. Och verkligen inte förstöra en konsert.”
”Sofia.” Sa Zayn suckandes. ”Jag finns här alltid för dig. Oavsett vad. Bara ring eller kom över.”
”Jag vet inte hur jag ska hantera allt bara.” Sa Sofia och smålog. ”Allt detta är nytt för mig.”
De fortsatte att prata och när det fått i sig en efterrätt också så begav de sig till nästa destination - Stans bästa utsiktsplats över hela London. De åkte hissen upp och kom genast upp till ett rum med väggar av glas. Där inne fanns det en soffa, ett bord med champagne på och otaligt många ljus som lyste upp rummet. Sofia stod helt paralyserad av chock och när den lagt sig gick hon ända fram till fönstret och kollade ut över staden – den bästa staden i världen enligt Sofia.
”Jag kan inte fatta att detta är på riktigt.” Sa Sofia och kollade på Zayn. ”Det är helt fantasiskt.” Zayn nickade och gick fram till Sofia och omfamnade henne bakifrån.
”Jag vet att jag sagt detta flera gånger.” Viskade Zayn i hennes öra. ”Men du är verkligen jättevacker ikväll. Inte bara ikväll, alltid. Jag är verkligen glad att jag fått lära känna dig.”
”Och jag är glad jag lärt känna dig.” Sa Sofia tillbaka i en viskning. ”Du är ljuspunkten i mitt liv.”
”Jag älskar dig.” Viskade han och Sofia vände upp huvudet för att se honom lite bättre.
”Jag älskar dig också.” Sa hon och vände sig om i hans omfamning för att kunna kyssa honom.
De satt i soffan och njöt av utsikten och varandra men snart ringde Zayn mobil och personen på andra linjen meddelade att deras bil var nedanför. De ville inte lämna det lilla rummet och komma tillbaka till verkligheten men efter att ha tvingat sig själva upp stod de i hissen på väg ner. De åkte hem till Zayn och fortsatte sin kväll där. Sofia hade haft rätt när hon trodde att det varit något magiskt över kvällen, för den hade varit helt magisk.
”Jag måste hämta min syster på flygplatsen nu.” Sa Sofia och tog på sig sin kofta som låg över armstödet på soffan. Alla var samlade hemma hos Harry och spelade fifa och åt pizza. Alla hade varit oroliga för Sofia efter det att hon varit hos polisen. Sofia var lite irriterad på det men hon visste att det bara berodde på att de brydde sig om henne. Polisen hade informerat henne om att det skulle ta tid för hennes anmälan att gå igenom men de skulle jobba så snabbt som de kunde hade de lovat.
”Vi kan följa med.” Sa Harry och flinade mot Sofia.
”Vill du att hon ska svimma direkt eller?” Sa Sofia och skakade på huvudet när Harry bara skrattade bort det.
”Det hade varit kul att överraska henne.” Sa Harry.
”Det kanske det hade varit men en annan gång.” Sa Sofia och samlade ihop sina saker innan hon pussade Zayn hejdå och sa hejdå till de andra och gick ner på gatan för att få tag på en taxi. När hon väntat i tio minuter suckade hon och svor för sig själv för att hon inte skaffat sig en bil än, det hade varit passande nu.
Harry ställde sig upp och kollade hemlighetsfullt på killarna.
”Kom, vi måste hinna till flygplatsen.” Sa Harry och killarna flinade när Harry förklarade sin plan.
Sofia kom till flygplatsen precis när Louises flyg landade och Sofia han precis gå till gaten när hon såg sin syster komma gående. Sofia snabbade sina steg och när de stod framför varandra omfamnade de varandra i en hård kram.
”Hej.” Sa Sofia. ”Gick det bra att flyga?”
”Hej.” Svarade Louise och log stort. ”Ja men mamma ville knappt låt mig gå på.”
”Typiskt mamma.” Sa Sofia och skrattade.
Medan de gick för att hämta Louises bagage hörde de hur det började spelas i högtalarna och hur någon började sjunga.
Elfte kapitlet är uppe nu! Vad tycker ni?
Förlåt för lite seg uppdatering men har som sagt inte hunnit skriva så mycket mer och i helgen var det full rulle hela tiden och ni kan ju bara gissa hur jag spenderade min Söndag haha! Men nu ligger det uppe och sak försöka skriva så fingrarna blöder om vi inte får allt för mycket läxa denna veckan, you never know!
Kram!
london nystart - kapitel 10
De gick skrattandes ut från affären och möttes av en hop av fans som ville ha bilder med dem. Sofia tyckte det var konstigt att de ville ha bilder med henne men hon ställde gärna upp och log stort på varenda bild. Några fans frågade t.o.m. om hennes twitternamn och Sofia gav dem det. Sofia kunde nog vänja sig vid detta.
Några timmar senare satt Sofia i sin lägenhet och kollade sin twitter. Hon hade fått några nya följare på twitter och när Sofia klickade sig in på deras profiler kände hon igen dem, det var de som hon hade tagit bilder med innan på dagen. Sofia log och följde tillbaka tjejerna. Hon såg även att Zayn fått några tweets om henne. Det stod att Sofia var snäll och att hon var någon som Zayn skulle hålla hårt i. Zayn hade t.o.m. svarat på några utav dem med: ”Världens snällaste. Jag lovar att hålla kvar henne så länge hon vill ha mig.” Sofia log stort. Hon kunde verkligen vänja sig vid detta. När alla positiv respons kom då gjorde inte de dåliga kommentarerna något, de var ju så få i jämförelse med de positiva.
Sofias mobil ringde och Sofia såg på displayen att det var Niall som ringde henne.”Hej Niall.” Sa Sofia glatt när hon svarade.
”Hej.” Sa Niall. ”Hur är det med dig?”
”Jo, det är bra.” Sa Sofia. ”Jag fick nyss ett mejl från den svenska polisen som säger att de fått mina papper.”
”Det är ju helt fantastiskt.” Sa Niall glatt.
”Ja, jag är helt Oskar fri nu!” Sa Sofia lättat. ”Om han inte fortfarande tänker skicka ut bilden.”
”Det får vi hoppas.” Sa Niall. ”Men även om den skulle komma ut så kommer vi inte överge dig. Du är en av oss nu.”
”Tack. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort om jag inte träffat er.” Sa Sofia. ”Ni är underbara. Ni är förmodligen de ända riktiga vännerna jag har och Hannah förstås.” Det var sant. Sofia hade inte haft många vänner i Helsingborg och de hon haft övergav henne utan tvivel när bilden på henne kom ut.
”Vi finns alltid här för dig.” Sa Niall. ”Jag lovar.”
”Och jag för er.” Sa Sofia och log och kände sig genast bättre till mods. ”Ville du något speciellt?” Frågade Sofia.
”Nej, jag ville bara höra hur du mådde eftersom jag inte har hunnit träffa dig på ett tag.” Sa Niall lite blygt.
”Vad snällt av dig.” Sa Sofia med ett leende på läpparna. ”Hur mår du själv?”
”Det är bara bra med mig. Jag ska till hem till Irland nu innan konserten så det känns rätt bra.” Svarade Niall.
”Åhh, vad trevligt.” Sa Sofia. ”När är konserten nu igen?”
”På lördag.” Svarade Niall. ”Hurså?”
”Jag tänkte fixa biljetter till min syster som en överraskning när hon kommer hit. Vilket är om två dagar.” Sa Sofia.
”Jag fixar biljetter, oroa dig inte om det.” Sa Niall. ”De är nog slutsålda ändå.”
”Det kan jag inte be dig göra, Niall.” Sa Sofia.
”Jag erbjuder mig.” Sa Niall. ”Det är lugnt. VI har ändå några som vi får till familjen.”
”Om du säger det så. Tack så mycket men du behöver verkligen inte.” Protesterade Sofia lite.
”Inga men, jag vill ge dig biljetter till dig och din syster.” Sa Niall. ”Jag måste tyvärr lägga på nu. Och innan jag glömmer det så ska du vara färdig till klockan 7 för då hämtar Zayn upp dig.”
”Tack så mycket Niall.” Sa Sofia. ”Vad menar du? Ska jag vara finklädd eller vad?”
”Jag vet inte riktigt, men du ska nog ta på dig en klänning.” Sa Niall och funderade lite. ”Han sa inte så mycket men kör på något fint. Inte för att du inte är fin annars, men ja du kan ju, ja ta på dig ehh.”
”Okej, du behöver inte bli nervös.” Sa Sofia och skrattade åt honom. ”Jag hittar säkert något fint. Hejdå, vi ses när du kommer tillbaka.”
”Hejdå.” Sa Niall och de la på.
Sofia tog upp sin mobil ur väskan och såg att hon hade tre missade samtal från Zayn och ett par sms från Hannah, sin syster och ett okänt nummer. Hon öppnade sms:en från Hannah och svarade på det och sedan sin systers och svarade på hennes sms om vad hon skulle packa ner för kläder. Sofia skrattade till och skakade på huvudet. Det var typiskt hennes syster. Sofia öppnade till sist sms:et från det okända numret och fick sig en chock.
Tro inte att du blir av med mig så snabbt. Du vet hur du blir av med mig.
Sofia som precis köpt ny mobil var nära att kasta även den i väggen men hon undvek det, i stället slängde hon närmaste sak, Vilket lyckades bli fjärrkontrollen till tv:n, i golvet. Sofia orkade snart inte med honom längre. Hon hade trott att flytta till London var svaret men tydligen inte. Sofia hade ingen aning om hur hon skulle slippa honom. Att byta nummer funkade tydligen inte. Sofia hade inte en tanke på att han hade kontaktförbud men när hon gjorde det begav hon sig till närmaste polisstation. På vägen dit ringde hon Zayn och han och killarna lovade, utan att veta vad det handlade om, att de skulle mötas där. Sofia slängde sig ut ur taxin efter att ha slängt en sedelbunt till chauffören. Hon rusade fram till Zayn och han omfamnade henne hårt.
”Han sms:ade mig igen.” Snyftade Sofia. ”Kommer han någonsin sluta?”
”Allt kommer bli okej.” Lovade Zayn och strök henne över håret. ”Vi går in och pratar med polisen.”
Sofia lösgjorde sig från kramen och Zayn la armen om Sofias midja och tillsammans gick de in på stationen med Liam, Louis, Harry och Niall gick bakom i släptåg. De möttes av en polisman och efter att Sofia berättat sitt ärende visade polismannen in dem i ett enskilt rum. Polismannen meddelade att det snart skulle komma in en annan polis och förhöra Sofia och möjligen göra en anmälan. Polisen, som var en kvinna kom in i rummet.
”Hej. Du måste vara Sofia antar jag.” Sa Kvinnan. ”Jag heter Christine.” Christine räckte fram handen och hälsade på Sofia.
”Hej.” Sa Sofia och tog Christines hand och skakade den.
Christine vände sig mot killarna och hälsade hastigt innan hon meddelade att de var tvungna att lämna rummet. De nickade och Christine bad en man följa killarna in till ett fikarum bredvid det rum Sofia befann sig i.
När killarna gått satte sig Christine ner och tog fram ett anteckningsblock och ett formulär.
”Skulle du kunna berätta vad det är som hänt?” Undrade Christine och kollade på Sofia med snälla ögon. Sofia nickade och samlade sig innan hon svarade.
”Det började när jag bodde i Sverige. Jag var tillsammans med en kille, Oskar. I början var det jättebra mellan oss men en kväll kom bomben. Han gjorde slut utan en anledning. Det tog tid för mig att gå vidare. Det hade nästan vara lättare om han varit otrogen, då hade jag haft en anledning och kunnat hata honom. Men nu kunde jag inte det, jag fortsatte att älska honom hur mycket jag än försökte att inte göra det. Efter ett tag så kom jag över honom. Jag började få tillbaka mitt liv men sen började han förfölja mig. Var jag än gick var han där som om han ville att jag skulle se honom för att han ville att jag skulle bli påmind om honom varje gång. Jag visade inte en min och det gjorde väl honom frustrerad. Han slutade aldrig och när han skickade ut en naken bild på mig fick jag nog.” Sa Sofia och hela tiden hade hon bara följt konturerna i träbordet. Hon skämdes lite över detta även om det inte var hennes fel.
”Så du flyttade till London i tron om att han skulle sluta?” Frågade Christine.
”Ja, jag trodde han skulle bli glad att jag försvann. Nu behövde han inte se att jag gått vidare.” Svarade Sofia.
”Gick du till polisen i Sverige någon gång?” Frågade Christine och antecknade lite.
”Nej, jag vågade aldrig.” Sa Sofia. ”Där jag kommer ifrån tar man hand om sina problem själv. Man blandar inte in några myndigheter eller andra personer i sina problem.”
”Men du gjorde när han kontaktade dig igen?” Konstaterade Christine mer än frågade.
”Ja.” Sa Sofia. ”Han såg mig på löpsedlarna och blev förbannad och hotade mig med att skicka ut bilden om jag inte gjorde slut med Zayn.”
”Det står här att han har kontaktförbud, stämmer det?” Frågade Christine.
”Ja, men han bröt det idag.” Sa Sofia och visade Christine sms:et.
”Jag skulle behöva behålla din mobil här om det går bra. Vi måste kolla upp numret, översätta och gå igenom all fakta.” Sa Christine och Sofia nickade.
”Skulle du vilja göra en anmälan?” Frågade Christine och Sofia nickade igen. Christine och Sofia började fylla i en anmälan.
I det andra rummet satt killarna och väntade. Zayn var orolig och kunde inte sitta stilla mycket utan var femte minut ställde han sig upp och gick runt i rummet.
”Lugna ner dig nu.” Protesterade Harry. ”Inget kommer hända så länge hon är där inne med polisen.”
”Jag vet.” Sa Zayn och suckade. ”Men det är inte ni som behöver oroa er för att hon skulle välja att dumpa mig och dra tillbaka till det aset.”
”Vi oroar oss faktiskt, Zayn.” Sa Louis och la en hand på Zayns axel. ”Hon är vår vän också.”
”Det kommer gå bra.” Lovade Liam. ”Hon kommer inte lämna dig. Då hade hon åkt till flygplatsen inte till polisstationen.”
”Varför tar det så lång tid för?” Frågade Zayn och satte sig ner.
”Dessa saker tar tid.” Sa Niall. ”Sätt dig och lugna ner dig nu.”
Några timmar till gick men snart kom Sofia gåendes in till rummet där killarna satt, Isabell hade också anslutit sig, likaså Hannah som Sofia förmodade att Zayn hade ringt. Sofia gick fram till Zayn och han kramade om henne. Ingen sa något, de bara höll om varandra.
Såå, nu äntligen är det uppe! Släng gärna in en kommentar om vad ni tycker! Det tar minst en minut av er tid att kommentera men lång tid för mig att skriva ett kapitel så det uppskattas verkligen om ni tar er den lilla tiden det tar att kommentera!
Vet inte när nästa kommer upp, har inte så mycket till skrivet så kan ta lite tid men ska försöka skriva så mycket som möjligt!
Hoppas ni får en fortsatt fin kväll!
london nystart - kapitel 9
Detta har hänt:
Det plingade till i Sofias mobil och Sofia gick in i sitt sovrum där hon lämnat den. Hon hade fått ett sms, från Oskar av alla personer. Hon öppnade det och blev genast förbannad.
Du gillar inte när jag förföljer dig men du kan bli tillsammans med en kändis, tror du inte du blir förföljd av fans då? Du vill bara ha uppmärksamhet din lilla… Har du riktigt otur kanske hela världen får se din bild. Inte bara Helsingborg. Jag tror skvallersidorna kan vara intresserade av det nu när du är tillsammans med din lilla kändispojkvän…
Sofia tog ett djupt andetag och satte sig ner i sängen och begravde ansiktet i händerna och tårarna började falla, en efter en och sedan fler, hon kunde inte stoppa dem. Harry som precis gick förbi hennes sovrum såg Sofia och gick in och satte sig bredvid henne och la en tröstande hand på hennes rygg.
”Vad är det?” Frågade Harry oroligt och drog handen upp och ner för hennes rygg. Sofia sa inget, hon satt bara där, helt i chock. Hon ville inte att hela världen skulle se den bilden på henne. Hon mådde illa av tanken. Harry drog in henne i en kram som Sofia tog emot, hon klamrade sig fast vid Harry och grät ut. ”Vill du prata om det?” Försökte Harry men Sofia bara skakade på huvudet.
Liam ropade och undrade vad det var som tog sådan tid men Harry hade bara sagt att det var en hemlis. Han förstod inte vad det var med Sofia men han visste att just nu inte var ett bra tillfälle för alla att komma in och ställa frågor. Sofia höll i sin mobil och Harry tog den ifrån henne och såg att hon läst ett sms men eftersom att det stod på svenska förstod han ingenting. Han höll om Sofia och tröstade henne så gott han kunde. Det borde inte vara hans jobb, det borde vara Zayn som satt här och höll om Sofia, men just nu kvittade det nog vem det var bara Sofia inte kände att hon var ensam. När Sofia lugnat ner sig och slutat gråta hjälpte Harry henne upp på fötter och sedan gick de med armarna om varandra ut till de andra. Zayn fick syn på dem och såg genast att Sofia hade gråtit. Han hoppade upp ur soffan och nästan sprang emot Sofia.
”Vad har hänt?” Undrade han och omfamnade Sofia.
”Jag vet inte.” Sa Harry oh ryckte på axlarna. ”Hon satt och grät när jag kom in men hon ville inte säga vad det var. Hon fick något sms men det stod på svenska så jag vet inte vad det står.”
”Oskar…” Viskade Sofia i Zayns öra.
”Vad är det med Oskar?” Frågade Zayn och satte sig ner i soffan igen med Sofia i sitt knä.
”Vem är Oskar?” Undrade Liam.
”Hennes Ex.” Sa Zayn och smekte Sofia över kinden.
”Han som förföljde henne?” Frågade Niall och Zayn nickade bara till svar.
”Sofia, my love, vad står det i sms:et?” Frågade Zayn med sin mjuka röst.
”Han hotar med att skicka ut en bild på mig.” Sa Sofia och torkade bort sina tårar.
”Vad för bild?.” Undrade Zayn men Sofia skakade bara på huvudet.
”Du måste berätta om vi ska kunna hjälpa dig.” Sa Zayn.
”Ni kan inte hjälpa mig. Han psykiskt sjuk och vad ni än gör så kommer det inte hjälpa.” Sa Sofia förtvivlat och Zayn suckade. Sofia satte sig bredvid Zayn och stirrade på väggen. Sofias mobil pep igen och hon tog upp den och ett nytt sms från Oskar visades.
Det finns ett sätt att undvika det… Gör slut med din lilla kändispojkvän och kom hem till mig.
Sofia blev äcklad och slängde mobilen in i väggen så den gick itu. Alla kollade chockat på henne men Sofia fortsatte bara stirra på väggen. Zayn förstod lite av vad Oskar hade gjort men killarna som inte visste så mycket om honom förstod ännu mindre.
”Sofia, snälla berätta. Vi vill bara hjälpa dig” Bad Liam och kollade på Sofia.
”Jag...” Började Sofia men pausade för att samla sina tankar. ”Oskar skickade ut en bild på mig, när jag var helt naken till hela min hemstad. Jag visste inte ens om att han hade en sån bild på mig.”
”Vilket as!” Sa Harry argt och fick något mörkt i blicken, de andra häll med och de fick också något mörkt i blicken.
”Nu när han såg bilderna på mig och Zayn så hotar han med att visa den för hela världen om jag inte gör slut med Zayn.” Sa Sofia och kollade ner och började pilla på en tråd i soffan. ”Han kommer aldrig att sluta.”
”Har du testat att kontakta polisen någon gång?” Frågade Louis som nu satt bredvid Sofia och kramade om henne.
”Nej, jag har inte vågat.” Sa Sofia. ”I Helsingborg vet alla allt om alla och man ska ha ett bra rykte, vilket han har, så ingen hade trott mig.”
”Men vi ska ta tag i detta.” Lovade Zayn. ”Jag lovar. Han ska inte få skada dig.” Zayn drog Sofia intill sitt bröst och kysste henne på huvudet.
Två dagar gick och Sofia hade gått till polisen i London och även ringt till polisen i Sverige för att få ett besöksförbud och även kontaktförbud mot Oskar. Det skulle ta någon dag att skicka pappren eftersom hon inte bodde i Sverige längre men hon skulle definitivt få papprena och när hon fått dem var det upp till polisen att hålla koll på Oskar. Hon hade även lämnat ut Oskars mobilnummer och e-mailadress så polisen kunde hålla koll om han skickade ut något som han inte skulle. Sofia kunde andas ut men hon var fortfarande orolig att det inte skulle funka och Oskar kommer fortsätta trakassera henne.
Sofia var ute och shoppade med Isabell. Isabell skulle iväg på ett bröllop och behövde den perfekta klänningen och hon hade frågat Sofia om råd. De var inne på en av de större butikerna på Oxford Street.
”Denna skulle passa dig perfekt.” Sa Sofia och höll upp en ljusbeige klänning med resår i midjan, där man lätt kunde sätta ett skärp. Den var inte för fin men ändå perfekt för ett bröllop och det var en klänning man skulle kunna använda på andra tillfällen. ”Prova den.” Isabell gick in i provrummet och provade klänningen.
”Jag får se!” Sa Sofia exalterat när Isabell fått på sig klänningen. Isabell gick ut ur provrummet och studerade sig i spegeln.
”Du hade rätt.” Sa Isabell. ”Den är verkligen underbar.”
”Var ju det jag sa.” Sa Sofia och log stolt över att hon hittat en fullträff.
”Du kanske borde bli min personliga stylist.” Sa Isabell och skrattade.
”Betala mig bra så visst.” Sa Sofia och skrattade hon med. Isabell gick in och bytte om igen, sedan gick hon och betalade för klänningen. ”Louis berättade om att du blivit hotad av din ex-pojkvän.”
”Ja.” Sa Sofia och suckade samtidigt som hon kollade på plagg som hängde på en klädställning.
”Hur mår du?” Frågade Isabell.
”Han har besöks och kontaktförbud så just nu är det bra.” Sa Sofia. ”Jag hoppas bara han håller det och inte genomför sin plan.”
”Och skickar ut bilden menar du?” Frågade Isabell och studerade en blus.
”Ja. Han har gjort det innan, varför skulle han inte nu, liksom?” Sa Sofia och tog en topp och gick till provrummen för att prova. ”Men nog om mig. Hur går det för dig och Louis? Jag hörde att du flyttat hem till honom.”
”Det är toppen.” Sa Isabell och sken upp i ett leende. ”Flyttat in och flyttat in, jag bor ju hemma egentligen men mina föräldrar bråka hela tiden så Louis sa att jag kunde få bo hos honom. ”
”Det måste vara jobbigt.” Sa Sofia. ”Jag har inte haft det problemet men många av mina gamla kompisar hade skilda föräldrar.”
”Ja, det är rätt jobbigt.” Sa Isabell. ”Men efter ett tag stänger man ute allt tills man verkligen inte klarar en sekund mer.”
”Som med jobbiga tjejer när man gick i högstadiet. Man stängde ut dem men sen rann bägaren över och då var det inte kul för dem.” Sa Sofia och skrattade.
”Ja, precis.” Skrattade Isabell med.
”Ska Louis med på bröllopet förresten?” Undrade Sofia när de lugnat ner sig lite.
”Ja, än så länge.” Sa Isabell. ”Om inget kommer i vägen.”
”Jag kan inte tänka mig Louis i en kostym.” Sa Sofia och tänkte till. ”Men han hade säkert varit snygg i det med. Den killen blir snygg i allt han tar på sig.” Skrattade Sofia.
”Försöker du sno min man?” Skämtade Isabell.
”Kanske det.” Sa Sofia. ”Han är ju sååååååå charmig.”
De gick skrattandes ut från affären och möttes av en hop av fans som ville ha bilder med dem. Sofia tyckte det var konstigt att de ville ha bilder med henne men hon ställde gärna upp och log stort på varenda bild. Några fans frågade t.o.m. om hennes twitternamn och Sofia gav dem det. Sofia kunde nog vänja sig vid detta.
Några timmar senare satt Sofia i sin lägenhet och kollade sin twitter. Hon hade fått några nya följare på twitter och när Sofia klickade sig in på deras profiler kände hon igen dem, det var de som hon hade tagit bilder med innan på dagen. Sofia log och följde tillbaka tjejerna. Hon såg även att Zayn fått några tweets om henne. Det stod att Sofia var snäll och att hon var någon som Zayn skulle hålla hårt i. Zayn hade t.o.m. svarat på några utav dem med: ”Världens snällaste. Jag lovar att hålla kvar henne så länge hon vill ha mig.” Sofia log stort. Hon kunde verkligen vänja sig vid detta. När alla positiv respons kom då gjorde inte de dåliga kommentarerna något, de var ju så få i jämförelse med de positiva.
Lite försenat idag men hade lite annat att göra och glömde bort det för en sekund, förlåt!
Men här är i alla fall kapitel nio, vad tycks?
london nystart - kapitel 8
”Wow, du har verkligen ändrat uppfattning om detta.” Sa Hannah chockat.
”Ja, jag älskar Zayn och detta är hans värld.” Sa Sofia."Vad kan jag göra? Inget. Jag får bara acceptera det."
”Sa du älskar?” Frågade Hannah ännu mer chockad.
”Ja, nu lägger du på så jag kan fortsätta sova.” Sa Sofia och la på snabbt som attan innan Hannah hann säga något mer.
”Hej, Syrran!” Sa Sofia och försökte låta pigg.
”Varför är det bilder på dig där du kysser Zayn, Zayn från One Direction.” Sa Louise hysteriskt.
”För det är min pojkvän.” Svarade Sofia och hörde Louise skrika på andra sidan.
”Skämtar du med mig?” Skrek hon.
”Ja, självklart gör jag det. Vi bara träffades och hånglade upp varandra.” Svarade Sofia lite spydigt. ”Klart vi är tillsammans så lugna ner dig lite nu.”
”Jag tror jag svimmar.” Sa Louise. ”Hur träffades ni? Hur länge har ni varit tillsammans? Jag vill veta allt!”
”Du är ju värre än reportrarna.” Sa Sofia och skrattade men berättade allt om hur de hade träffats och allt annat som Louise frågade efter.
Efter en timme av pratandes lämnade Louise över telefonen till deras mamma för att Sofia och hon skulle kunna beställa en flygbiljett till Louise och planera nödvändigheter. Det hade varit bestämt sen Sofia hälsat på hemma i Sverige att Louise skulle komma i september och det var bara en vecka kvar till dess och det var dags att planera.
”Lovar du att det går bra att hon kommer?” Frågade Sofias mamma för tusende gången för att vara säker.
”Ja, mamma, jag lovar.” Sa Sofia lite irriterat. ”Annars hade jag ju inte erbjudit henne att komma.”
”Jag menar nu när det kommit ut vem du träffar och sådant. Är det inte alltid fullt med fotografer och sådant utanför?” Undrade hon oroligt.
”Mamma, det är lugnt.” Sa Sofia. ”Men jag tror inte att Louise skulle bry sig, hon skulle bara bli glad om hon hamnade på skvallersidorna. Du vet hur hon är.” Sofias mamma skrattade och Sofia visste att hennes mamma slutat oroa sig. i alla fall en smula.
”Ja, det vet jag.” Sa hon och skrattade lätt. ”Men då bokar jag biljetten då. Ha det bra och ta hand om dig nu.”
”Jadå, det gör jag.” Sa Sofia. ”Hälsa alla ifrån mig.”
”Det ska jag göra, hejdå.” Sa hon. ”Jag älskar dig.”
”Och jag älskar dig.” Sa Sofia och sedan la de på.
Det plingade på dörren och Sofia gick upp för att öppna samtidigt som hon tyckte det var jobbigt att hon aldrig blev lämnad ensam. Men när hon öppnade dörren och såg Zayn, Liam, Niall, Louis och Harry stå utanför sprack hon upp i ett leende.
”Hej!” Sa Sofia och gav alla varsin kram. ”Vad gör ni här?”
”Vi hade inget att göra så vi drog hit.” Sa Harry och gick in i Sofias lägenhet.
”Vi tog med pizza.” Sa Niall och höll upp fyra pizzakartonger framför Sofia.
”Sätt dem i köket.” Sa Sofia och pekade i kökets riktning och Niall gick dit.
”Du borde kanske byta om innan Zayns ögon trillar ut.” Sa Louis och nickade menande mot Sofias kläder som bestod av ett par korta spetsshorts och ett linne. Sofia kollade på Zayn och brast ut i skratt innan hon begav sig av mot sitt sovrum för att byta om. När hon kom tillbaka så hade alla tagit varsin pizzabit och satt i soffan och åt. Sofia hämtade en egen bit och la på en tallrik och satte sig också i soffan med killarna. Ingen av dem sa något men efter ett tag märkte Sofia hur alla kollade på henne.
”Vad?” Sa Sofia och började torka sig runt munnen i fall hon hade något runt den.
”Du ser bra ut.” Sa Zayn och tog bort hennes hand och flätade samman deras fingrar istället.
”Vad är det då?” Frågade Sofia och kollade på dem. Louis var på väg att säga något men ångrade sig sedan, likaså gjorde Niall och senare även Louis.
”Har du sett bilderna?” Frågade Harry försiktigt.
”Om det var det ni kom hit för att berätta har ni köpt pizza i onödan.” Sa Sofia och skrattade åt dem. ”Hannah har redan hunnit berätta, och jag har även hunnit med att lyssna på när min syster fick en panikattack.” Killarna pustade ut.
”Du vet om att de kommer jaga dig, va?” Frågade Liam och Sofia nickade.
”Och vissa fans kommer skriva hemska saker om dig.” La Niall till och fick en blick från Zayn.
"Var det nödvändigt?" Undrade Louis och även han gav Niall en blick.
”Ja, jag vet.” Sa Sofia. ”Men det är denna värld ni lever i och jag skulle inte vilja byta bort er. Ni är mina bästa vänner...Och pojkvän.” Sa Sofia och vände sig mot Zayn och gav honom en puss.
Det plingade till i Sofias mobil och Sofia gick in i sitt sovrum där hon lämnat den. Hon hade fått ett sms, från Oskar av alla personer. Hon öppnade det och blev genast förbannad.
Du gillar inte när jag förföljer dig men du kan bli tillsammans med en kändis, tror du inte du blir förföljd av fans då? Du vill bara ha uppmärksamhet din lilla… Har du riktigt otur kanske hela världen får se din bild. Inte bara Helsingborg. Jag tror skvallersidorna kan vara intresserade av det nu när du är tillsammans med din lilla kändispojkvän…
Sofia tog ett djupt andetag och satte sig ner i sängen och begravde ansiktet i händerna och tårarna började falla, en efter en och sedan fler, hon kunde inte stoppa dem. Harry som precis gick förbi hennes sovrum såg Sofia och gick in och satte sig bredvid henne och la en tröstande hand på hennes rygg.
Redan på kapitel åtta? Här går det snabbt framåt! Vad tycker ni om detta kapitlet då? Lite kortare än de andra men var kände att jag var tvungen att avsluta det här.
Jag har ingen aning om hur lång min novell kommer vara men ju fler tips och ideér ni kommer på destor längre kan den hålla på. Så har ni någon idé som ligger och pyr i huvudet men som ni inte själva vill/kan skriva om, berätta den för mig i en kommentar så kanske jag använder din idé. (lovar inget, men allt kan hända)
Kram!
london nystart - kapitel 7
”Det låter bra.” Sa Zayn. ”Sofia kan behöva någon som gått igenom samma sak som hon gör nu.”
”Då är det bestämt.” Sa Louis och log.
”Det är ju fest nästa helg då kan de träffas.” Föreslog Liam. ”Det är mer avslappnat än om vi bara för ihop dem.” Alla nickade och Zayn hoppades att det skulle hjälpa Sofia att prata med någon som förstod henne, Zayn visste ju inte hur hon kände, så detta var en bra idé. De småpratade och snart hade de ätit upp och begav sig hemåt.
När erbjudandet om hon ville gå på fest hade hon inte sagt nej, hon kunde behöva släppa loss och tänka på annat för ett tag. Sofia hade frågat om inbjudan även gällde Hannah och det hade den så nu stod de båda tjejerna inne i Hannahs enorma badrum och gjorde vid sig samtidigt som de smuttade på varsin drink.
Sofia lockade sitt hår i lösa lockar och sotade ögonen lätt. Avslutade med ett rosa rouge och genomskinligt läppglans. Musiken strömmade ut ur högtalarna på högsta volym och de båda tjejerna sjöng med för allt vad de var värda.
I hear your heart beat to the beat of the drums
Oh what a shame that you came here with someone
So while you're here in my arms,
Let's make the most of the night like we're gonna die young
De dansade runt I badrummet och hade kul. Sofia kände att hon verkligen hade längtat efter detta. Sofia skrattade åt Hannah när hon trillade på golvet.
”You are crazy, my love!” Skrek Sofia och skulle hjälpa Hannah upp men hamnade själv på golvet och de skrattade ännu högre.
”Vad händer här inne?” Frågade en chockad Zayn när han stack in huvudet i badrummet för att kolla var de höll hus. Zayn och de andra hade väntat i bilen i tio minuter men när ingen av tjejerna kom ut hade Zayn gått fram till dörren för att se om den var olåst och det var den och nu stod han och kollade när tjejerna låg på badrumsgolvet och skrattade hysteriskt. Han skakade på huvudet och skrattade åt dem.
”Kom nu, vi måste åka.” Sa Zayn och hjälpte dem upp. De hade fortfarande inte slutat skratta när de stod på trappan och Hannah skulle låsa dörren. Zayn gick in i bilen och snart kom även Sofia och Hannah gåendes mot bilen, och skrattade ännu mer eftersom Hannah aldrig hade fått in nyckeln i nyckelhålet om det inte var för Sofia.
”Är ni redan fulla?” Frågade Harry och skrattade åt dem när de höll på att trilla när de skulle hoppa in i bilen.
”Vi kanske hade liiiiite för mycket att dricka.” Sa Sofia när hon lugnat ner sig från skrattattacken och satt sig ner i bilen.
”Lite?” Sa Liam och spärrade upp ögonen.
”Shut up!” Sa Hannah och slog honom lätt på armen.
De kom fram till festen som hölls på en klubb mitt inne i London. Det var en privat fest så inga fans skulle kunna störa sällskapet mer än utanför när de ska gå in. De gick ut ur bilen och ute på gatan såg Sofia att det var en annan tjej med dem denna kväll.
”Förlåt, jag såg inte dig innan.” Sa Sofia och gick fram till Isabell som stod och höll om Louis.
”Sofia, detta är min angel, Isabell och Isabell detta är Sofia.” Tjejerna skakade hand.
”Så du är den välkända Isabell jag hört så mycket om?” Frågade Sofia. ”Louis kan inte hålla tyst om dig när vi träffas.”
”Ja, det är jag.” Sa Isabell och log mot Louis. ”Du är tillsammans med Zayn, eller hur?”
”Ja, det stämmer!” Sa Sofia och kände Hannah puffa till henne i sidan. ”Detta är Hannah förresten, min första vän i London och min bästa.” Louis spelade sårad och la en hand över sitt hjärta.
”Det kändes.” Sa han och låtsades gråta.
”You’re such a baby sometimes.” Sa Sofia och slog honom över huvudet och gick in i lokalen.
De alla möttes av hög musik, blinkande ljus och vem Sofia antog var ägaren av festen. Han presenterade sig som Joe och därefter fortsatte sällskapet in i klubben. Musiken var ännu högre i det andra rummet men Sofia älskade känslan. Ikväll skulle det festas som om ingen morgondag fanns. Sofia drog med Zayn upp på dansgolvet och de började dansa, närmre och närmre varandra kom de och när deras kroppar var upptryckta mot varandra böjde Zayn sig ner och kysste Sofia mjukt på läpparna. Sofia besvarade glatt kyssen och den blev allt intensivare. En klapp på Zayns axel från Liam fick paret att bryta den.
”Ledsen att störa.” Sa Liam. ”Men vi vill inte se er grovhångla.”
”Kolla åt ett annat håll då.” Sa Sofia och drog ner Zayn för ännu en kyss bara för att retas med Liam.
”Okej, okej. Det räcker!” Protesterade Liam. ”Lägg av.” Sofia bröt kyssen och skrattade åt Liams ansiktsuttryck. ”Det finns drinkar vid bordet.” Sa han och gick iväg till deras bord, Sofia och Zayn följde efter honom och tog varsin drink.
Någon timme senare stod Sofia, Hannah och Isabell inne på damernas och pratade.
”Hur klarar du av alla fans då?” Undrade Isabell och bättrade på sminket.
”Jag klarar väl det.” Sa Sofia tveksamt.
”Bullshit!” Sa Hannah som var full och inte kunde hålla tunga rätt i mun, Sofia gav henne en irriterad blick men Hannah brydde sig inte. ”De skriver elaka kommentarer hela tiden och Sofia vet inte hur hon ska hantera det.”
”Hunny, inte ska du oroa dig.” Sa Isabell och la en arm på Sofias arm för att trösta. ”Det var lika dant för mig i början men efter ett tag när de fattar att ni inte kommer göra slut så slutar de. Om du ignorerar dem tröttnar dem. Det var svårt för mig med men visa dem att du är bättre än dem. Var trevlig mot fansen, då kan de inte hata dig. Promise!”
”Okej, men hur klarade du av att de kallade dig ful och att du inte var värd Louis?” Undrade Sofia.
”Jag hade Louis som sa att jag var fin och vem undrar inte om man är värd sin kille eller inte?” Sa Isabell.
”SANT!” Tjöt Hannah.
”Tyst med dig nu.” Skrattade Sofia. Det var skönt att ha Hannah med sig, hon lättade alltid upp stämningen. Vid första anblick trodde man att hon bara var ytlig och falsk men när du väl lärde känna henne så var hon den snällaste människa du kunde möta även om hon blev galen när hon var full, men vem blev inte galen med sprit i kroppen? ”Hur träffades du och Louis?”
”Vi träffades på ett meet and greet i Manchester.” Svarade Isabell. ”Vi klickade direkt, jag hade skrivit mitt mobilnummer på en lapp och gav honom, vi sms:ade fram och tillbaka jätte länge innan vi träffades och nu är vi här.” Isabell log och man såg verkligen hur kär hon var i Louis och alla gånger Louis nämnt Isabell förstod man att även han var kär i Isabell. De var verkligen ett fint par. Sofia hoppades att hon och Zayn skulle klara av att hålla ihop lika bra som dem.
”Ni är verkligen jättefina ihop.” Sa Sofia och log mot Isabell.
”Tack så mycket.” Svarade Isabell och rodnade lite.
”Vad sägs som att vi går ut igen?” Frågade Hannah.
”Ja, jag måste ändå leta upp Lou.” Sa Isabell och försvann ut genom dörren med en kärleksfull blick.
”Lova att du inte ersätter mig med henne bara för att hon dejtar Louis?” Bad Hannah.
”Skulle inte jag fixa ihop dig med Harry?” Sa Sofia på skämt och Hannah skrattade. De begav sig ut på dansgolvet för att dansa resten av natten. Sofia kollade mot Isabells och Louis håll och kunde inte hålla tillbaka leende som snart klädde hennes ansikte. De verkade så lyckliga tillsammans. De var bara de och de brydde sig inte om omvärlden. Det var precis så som Sofia ville ha det och hon skulle kämpa för det.
Sofias mobil ringde och skapade ett oväsen i sovrummet. Sofia stönade och tog mobilen från nattduksbordet och svarade.
”Hej det är Sofia.”
”Vet du om att du är på bild på varenda skvallersida.” Skrek Hannah i andra sidan av luren.
”Nej, jag har inte gått upp än.” Svarade Sofia sömnigt.
”Kolla Perez.” Sa Hannah och Sofia hämtade sin dator och startade den. När den var färdig klickade Sofia in sig på Perez Hiltons sida och såg bara bilder på sig själv och Zayn, kyssandes utanför klubben de varit på. Sofia hade bara ett svagt minne om att hon kastat sig över Zayn när de kom ut, utan en tanke på alla fans som skulle vara där, och kysst honom. ”Ser du?”
”Jag ser, jag ser.” Sa Sofia. ”Helt ärligt bryr jag mig inte längre. Detta skulle hända förr eller senare och nu vet ju alla att Zayn verkligen är upptagen i alla fall.”
”Wow, du har verkligen ändrat uppfattning om detta.” Sa Hannah chockat.
”Ja, jag älskar Zayn och detta är hans värld.” Sa Sofia."Vad kan jag göra? Inget. Jag får bara acceptera det."
”Sa du älskar?” Frågade Hannah ännu mer chockad.
”Ja, nu lägger du på så jag kan fortsätta sova.” Sa Sofia och la på snabbt som attan innan Hannah hann säga något mer.
Vad tycker ni? Nästa kapitel blir det extremt mycket drama! Så kommentera på så kanske det kommer upp snabbare!
Ha en trevlig helg!
london nystart - kapitel 6
När hon vandrade längs en gata och kollade i ett skyltfönster såg hon en manlig reflektion i fönstret, Sofia sneglade åt sidan och när hon såg vem det var skyndade hon sig snabbt vidare. Drog upp mobilen och slog in ett nummer, hade det i beredskap ifall något skulle hända.
”Sofia vänta!” Ropade han efter henne och Sofia skyndade på stegen. ”Jag vill bara prata.”
Sofia var inte den snabbaste personen och snart var han ifatt henne. Han stoppade henne genom att ta tag i hennes arm. Sofia kollade runt sig men märkte snart att ingen människa syntes till.
”Släpp mig!” Röt Sofia till och försökte dra åt sig armen men det var förgäves. ”SLÄPP MIG DÅ!” Skrek hon argt.
”Jag vill bara prata med dig.” Sa Oskar och släppte greppet om hennes arm lite.
”Men jag vill inte prata med dig.” Sa Sofia och drog åt sig sin arm, denna gång lyckades hos.
”Snälla kan du bara lyssna på mig?” Frågade Oskar.
”Jag ger dig två minuter.” Sa Sofia irriterat.
”Jag är så ledsen för vad jag gjorde mot dig och jag förstår om du inte vill förlåta mig, men jag ber dig förstå att jag är ledsen.”
”Jag kommer aldrig förlåta dig.” Sa Sofia bittert. ”Aldrig, förstår du ens vad du har sårat mig? Du gjorde så jag var tvungen att lämna Helsingborg. Fattar du det?”
”Jag förstår och jag är ledsen.” Sa Oskar och kollade ner.
”Jag skiter i hur ledsen du är, det förändrar ingenting. Du förföljde mig, gjorde inbrott hos mig och du skickade ut en bild på mig, NAKEN! Du förnedrade mig inför hela jävla Helsingborg! Fattar du eller? Så kom inte här med att du är ledsen. För du får vara hur jävla ledsen du vill men det kommer alltid vara jag som är förnedrad och den alla kollar på. Inte du – peddot som skickade ut bilden till alla!” Skrek Sofia och gick därifrån. Hon vände sig om och gav honom en sista blick och sa: ”Jag vill aldrig mera se dig igen.” och sedan gick hon och lämnade honom bakom sig för alltid. Oskar var nu och för alltid ett avslutat kapitel.
Sofia återvände till London med ny energi och styrka. Hon kände sig som en helt ny människa även om det bara var att hon en gång för alla var av med Oskar som gjorde henne så otroligt glad. Hon hade lämnat Sverige med ett löfte om att Louise skulle få komma och hälsa på Sofia under en vecka ganska snart.
Sofia möttes av Hannah på flygplatsen men även Zayn, Niall, Harry, Liam och Louis var där för att hälsa henne välkommen hem. De hade skrivit en skylt där det stod: Välkommen hem tillbaka Sofia! Sofia skrattade åt att de hade strukit över hem och skrivit tillbaka istället. Hon gick fram och kramade dem allihop men till Zayn gav hon en kyss. Nu brydde hon sig inte längre, nu kunde hela världen få veta att Zayn var hennes och att hon var Zayns.
”Ni skulle behållit hem på skylten.” Sa Sofia när de satt i bilen. ”London känns som mitt nya hem.” Zayn log och tog Sofias hand i sin och kramade den lätt.
”Hur var Sverige?” Frågade Louis. Han hade efter att ha bett om ursäkt blivit den Sofia blivit bäst kompis med, efter Zayn då såklart. De klickade oh fungerade bra ihop.
”Bättre än förväntat.” Sa Sofia och log. De släppte av Hannah innan de fortsatte till Studion där killarna skulle bli intervjuade.
”Är din farfar bättre nu?” Frågade Liam och Sofia nickade.
”Ja, om allt går som planerat ska han lämna sjukhuset i morgon.” Svarade Sofia och log stort. Hon var så glad att hennes farfar hade överlevt och att han mådde bättre för varje dag som gick.
”Vad bra.” Sa Harry och alla instämde med nickar och mm.
”Jag borde nog varna er om en sak nu, så ni hinner förbereda er.” Sa Sofia mystiskt.
”På vadå?” Frågade Niall intresserat.
”Min syster.” Svarade Sofia och blinkade mot killarna. ”Hon kommer och hälsar på mig om ett tag och det blir inte lätt för er.” Killarna såg först oförstående ut men sedan skrattade de också.
”Jaså, det säger du?” Sa Harry.
”Mhm.” Svarade jag och nickade på huvudet samtidigt. ”Hon är ert största fan.”
”På tal om fans.” Sa Louis och pekade ut. Bilen hade stannat och utanför stod ett femtiotal fans och skrek och bankade på bildörrarna.
”Är dem alltid såhär galna?” Frågade Sofia och skrattade lite för att dölja sin rädsla att bli krossad så fort hon gick ut.
”Det brukar bli så när vi ska på intervjuer och sådant.” Sa Liam och gick ur bilen.
”Jag kommer bli mosad.” Protesterade Sofia.
”Nejdå, håll dig bakom mig.” Sa Zayn och tog Sofias hand innan de gick ut i folkmassan. Zayn skrev några autografer och tog några bilder med lite fans medan Sofia fortsatte att gå mot dörrarna som leder in till studion. Väl inne var det lugnt. Sofia kunde fortfarande höra fansen skrika och efter ytterligare några minuter kom killarna in och rättade till sina kläder snabbt.
”Är din syster värre än dem?” Frågade Harry förskräckt.
”Om du hade klonat henne till femtio personer så kanske.” Sa Sofia och slog till Harry lätt på armen.
Sofia satt bakom en skärm med filmteamet och följde killarnas intervju. Då och då ändrade de några inställningar och sådant med Sofia var inte så uppmärksam på vad de gjorde, hon satt mer och kollade på Zayn på skärmen och smålog för sig själv. Sofia klickade sig in på perezhilton och det visade sig att han fått tag på bilder fans lagt ut på Sofia och Zayn på sin hemsida. Först blev Sofia osäker men när hon läste igenom kommentarerna så var i alla fall vissa positiva. Sofia försökte att ignorera de elaka kommentarerna men då och då kunde hon inte hindra sig själv från att läsa någon.
”Hur kan han vara tillsammans med henne? Ser han inte hur hon ser ut?”
”Zayn är min! Hon ska bort!”
”Det kommer inte hålla länge. Alla vet at Zayn är en player och badboy.”
Sofia försökte hålla in tårarna, hon ville inte gråta framför hela tv teamet och framför allt inte för något sådant här. Hon visste att det skulle bli såhär, men hon trodde inte hon skulle ta det så hårt. Sofia kollade upp på Zayn som mötte hennes förtvivlade blick. Zayn försökte hålla sig neutral men Sofia såg i hans ögon att han oroade sig för vad som var fel. Sofia skakade på huvudet och mimade ”fortsätt.” Då hon såg att Zayn var på väg att göra en paus i intervjun. Sofia ville inte vara den som äventyrade med deras karaktär även om en liten intervju i allt inte betydde så mycket i det stora hela. Men deras karriär hade varit där innan henne och skulle alltid vara en stor del av deras liv. Det var något Sofia skulle få leva med.
Sofia hade många gånger intalat sig själv att hon det inte gjorde något att de var kända, och det gjorde det inte heller, hon unnade de deras framgångar men ibland skulle det vara skönt att ha en vanlig pojkvän som inte blev förföljd av fans så fort han gick ut på gatan. Men Sofia skulle inte byta bort Zayn för något. Han var hennes ljuspunkt, det var han som förstod hennes känslor när hon själv inte gjorde det, det var hans som alltid fanns vid hennes sida och aldrig att hon skulle byta bort den människan hon älskade över allt annat. Ja, hon älskade verkligen honom av hela sitt hjärta, även om inte Zayn visste om det än… Sofia hade fortfarande lite svårt att våga chansa och var fortfarande rädd för att bli sårad men Zayn var verkligen den personen som fick Sofia att tro på kärleken igen.
Intervjun avslutades och Zayn skyndade sig emot Sofia.
”Vad var det som hände?” Frågade Zayn och såg oroligt på Sofia som visade Zayn bilderna på dem på väg in i studion. De höll hand och just den biten av bilden hade han förstorat och ringat med en röd cirkel.
”Jag blev bara rädd och osäker.” Sa Sofia. ”Men det är lugnt. Jag vänjer väl mig.” Sofia smålog och Zayn kramade om henne och kysste hennes hjässa.
”Du behöver aldrig vara osäker. Inget av det de skriver är sant, de vet inte hur jag känner.” Sa Zayn. De andra hade gått mot bilen och Zayn bröt sig loss från kramen, tog Sofias hand i sin och sedan gick de också ut till bilen för att åka hem. Sofia kunde andas ut, hon förstod knappt själv vad hon hade tvivlat på. Nu kände hon sig bara dum.
Bilen stannade utanför Sofias lägenhetshus. Chauffören hjälpte Sofia att få ut sina väskor och satte dem vid porten. Sofia hoppade ut ur bilen och Zayn följde efter henne. Zayn sa åt chauffören att han strax var tillbaka och sedan hjälpte han Sofia att få upp sina väskor till hennes lägenhet. Uppe i lägenheten satte Zayn ner väskorna i hallen och drog sedan Sofia emot sig och kysste henne. Sofia drog Zayn närmre sig genom att lägga händerna bakom hans huvud. Kyssen varade tills de båda behövde luft och var tvungna att avbryta kyssen.
”Jag har saknat dig.” Sa Zayn och kysste henne igen. ”Och detta.” La han till och flinade.
”Och jag dig.” Sa Sofia och tog emot ännu en kyss från Zayn. De hörde hur det tutade nedanför och de brast ut i skratt. ”Du borde kanske gå.” Sa Sofia och lugnade ner sig.
”Ja kanske det.” Sa Zayn och kysste Sofia hejdå. ”Vi ses.” Zayn sprang ner för trapporna och hoppade in i bilen.
”Varför tog det så lång tid?” Undrade Niall. ”Jag är hungrig.”
”De kunde inte hålla händerna ifrån varandra, Niall.” Sa Louis och skrattade högt och Harry och Liam började också skratta när de såg hur Zayn rodnade och vände huvudet mot fönsterrutan och kollade ut för att undvika deras blickar.
”Håll käften.” Mumlade Zayn åt dem, vilket resulterade i att de skrattade ännu mer och även Niall denna gång.
”Jaja, närmaste restaurang, tack!” Sa Niall till chauffören som nickade åt Nialls order. De var snart framme vid en restaurang och killarna gick ur bilen och in i restaurangen. Killarna blev visade till ett bord och satte sig ner och beställde sin mat.
”Hur går det med Sofia då?” Frågade Harry och stoppade en gaffel med mat i munnen.
”Riktigt bra faktiskt.” Sa Zayn och log stolt. ”Fast det var några fans som kommenterade en massa dåliga saker om henne på en skvallersida innan.”
”Jag älskar våra fans, men när de går på våra nära och kära är det inte okej.” Sa Liam medlidande.
”Ja, hon tog det ganska hårt.” Sa Zayn.
”Det förstår man.” Sa Harry. ”Det är inte lätt att vara tillsammans med någon av oss. Fansen blir galna.” La Harry till och skrattade lite för att lätta på stämningen.
”Det vet du allt om.” Sa Niall och flinade.
”Sofia kan ju träffa Isabell, eller vad tycker du?” Frågade Louis och vände sig till Zayn. ”Hon kommer snart tillbaka från sin semester och de kan träffas då.”
”Det låter bra.” Sa Zayn. ”Sofia kan behöva någon som gått igenom samma sak som hon gör nu.”
”Då är det bestämt.” Sa Louis och log.
”Det är ju fest nästa helg då kan de träffas.” Föreslog Liam. ”Det är mer avslappnat än om vi bara för ihop dem.” Alla nickade och Zayn hoppades att det skulle hjälpa Sofia att prata med någon som förstod henne, Zayn visste ju inte hur hon kände, så detta var en bra idé. De småpratade och snart hade de ätit upp och begav sig hemåt.
Kapitel 6 här då! Tycker ni får kommentera lite bättre. Nästa kapitel kommer på Fredag. Samma tid som idag.
Kram!
london nystart - kapitel 5
”Vad sägs som att vi struntar i vad Louis tycker och bara följer våra hjärtan?” Frågade Zayn. Svaret fick han genom att Sofia kysste honom. De stannade på hennes soffa hela kvällen. De kollade på film, skrattade och kysstes om vartannat.
Detta var början på det som skulle få Sofias liv att förändras. Galna fans, avundsjuka fans, underbara vänner, en underbar pojkvän, en ex-pojkvän som skulle spöka och röra runt i grytan. Det skulle bli hektiskt, det här var bara början. Get ready for the ride!
”Jag vill inte åka, Zayn.” sa Sofia frustrerat. ”Kan du inte bara förstå det?”
”Jag förstår mycket väl att du inte vill åka.”Sa Zayn och suckade. ”Men det är en familjemedlem det handlar om. Din farfar ligger på sjukhuset. Du måste åka!”
”Ahh, jag orkar inte!” Muttrade Sofia. ”Jag orkar verkligen inte! Allt jag har är dåliga minnen från Sverige, som jag precis glömt, jag vill inte åka dit och minnas allt igen. Jag tror inte jag klarar det.” Nu grät Sofia och Zayn drog in henne i en tröstande kram. Han viskade lugnande ord i hennes öra kärleksfullt. Zayn visste hur svårt detta var för henne. Helsingborg förföljde Sofia i hennes drömmar, det hade Zayn förstått även om hon själv inte sa det. Sofia hade inte berättat hur långt Oskar hade gått med sin förföljelse men med tanke på hur Sofia ryckte till varje gång hon påmindes om honom, kunde han ana att det inte hade varit lätt för Sofia. Zayn önskade han kunde göra allt bra men han visste att det inte var så lätt som han ville att det skulle vara.
Sofia klarade inte av att åka tillbaka till Sverige där bara dåliga minnen fanns och hotade att hoppa på henne så fort hon satt foten där igen. Hon förstod att hon skulle vara tvungen att åka dit någon gång, men hon ville inte att den gången skulle vara nu. Hon hade precis fått ordning på sitt liv. Hon och Zayn hade lyckats hålla sitt förhållande på en låg nivå och ännu visste ingen någonting – bara att Zayn var upptagen. Sofia hade velat ha det så ett tag. I alla fall tills hon förstod hur seriösa de var med varandra. Tiden gick och de blev mer seriösa och mindre försiktiga men ännu hade ingen lagt märke till vem den mystiska tjejen var. Så fort någon skulle känna igen henne skulle hon överflödas med mejl från press och fans. Det var inget lysande tillfälle för henne om det skulle hända nu.
”Jag kan följa med dig?” Erbjöd sig Zayn men Sofia skakade på huvudet.
”Nej, jag vill inte att du ska behöva hamna i mitten av all drama.” Sa Sofia och Zayn suckade. ”Missförstå mig inte men jag vill inte ta med dig under dessa omständigheter. Det är inte rättvist mot dig.”
”Är det rättvist att låta mig sitta här medan du åker till Sverige och är livrädd helt själv?” Frågade Zayn upprört.
”Snälla, ge mig inte mer skuldkänslor.” Sa Sofia med gråten i halsen.
”Jag kommer sakna dig.” Sa Zayn och gav Sofia en kyss.
”Och jag kommer sakna dig.” Sa Sofia mellan kyssarna som blev allt intensivare och tillslut låg de kyssandes i Sofias säng.
Sofias mamma hade bokat en biljett till henne och Sofia blev nervösare för varje minut som gick. Hon blev skjutsad av Hannah till flygplatsen eftersom Zayn var tvungen att vara i studion hela dagen. Sofia önskade nästan att hon sa ja till Zayns erbjudande om att följa med men det var bäst såhär intalade hon sig. När hon kom hem skulle de ut och äta hade de bestämt. Sofia såg fram emot det, hon behövde något att se fram emot så hon kunde överleva sin vistelse i Sverige. Hannah stannade framför flygplatsen och hjälpte Sofia att ta ut sina väskor.
”Jag kommer sakna dig så mycket.” Sa Sofia och kramade om Hannah hårt och länge.
”Ta hand om dig.” Sa Hannah. ”Du kommer klara detta. Jag lovar dig. Jag har aldrig mött en mer beslutsam person än dig. Jag tror på dig.”
Sofia och Hannah tog farväl av varandra och Sofia gick mot sin gate, långsamt och höll tummarna för att missa planet. Hon hade medvetet försovit sig i morse men Zayn hade irriterande nog väckt henne. Han ville bara hennes bästa, det visste hon, men Sofia hade en obehagskänsla som inte ville släppa.
Väl framme i Sverige mötte hennes mamma henne på flygplatsen.
”Hej Gumman!” Skrek hon över hela flygplatsen och praktiskt taget sprang mot sin dotter.
”Hej, Mamma!” Sa Sofia och kramade sin mamma. Sofia medgav att nu när hon var i Sverige igen, märkte hon hur mycket hon egentligen saknat sin familj. Sin mamma, pappa och lilla syster. Det var ändå rätt skönt att vara hemma, om bara den jobbiga känslan kunde försvinna.
”Hur mår han?” Frågade Sofia när de satt i bilen på väg hem mot Helsingborg.
”Han mår bättre.” Sa Sofias mamma och log. ”Han har frågat efter dig.”
De åkte direkt till sjukhuset för att träffa Sofias farfar och resten av familjen som också befann sig där. Sofia gick nerför den långa korridoren bort mot hennes älskade farfars rum. Hon stannade utanför och kollade in hur sin farmor, pappa och lillasyster alla satt runt hans säng och pratade med honom. Sofia öppnade dörren och gick in.
”Hej.” Sa hon tyst. Hon visste inte hur hon skulle hantera sina känslor som överflödade henne när hon såg sin farfar ligga på sjukhussängen alldeles blek och tunn, tillslut kunde hon inte hejda sig och hon började gråta.
”Gråt inte kära du.” Sa Sofias farfar och tog emot Sofia när hon sjönk ihop bredvid honom på stolen. Han höll henne länge i en kram. Så satt de i flera minuter, ingen sa något. De bara satt där och höll ihop varandra. Sofia hade alltid varit nära sin farfar. Han var den första som Sofia hade berättat för om att hon blev förföljd av Oskar. Han var den som först fick reda på att hon ville flytta till London. Kort sagt var Sofias farfar hennes bästa vän. Sofia skulle inte klara av sorgen om han inte överlevde. Sofia hade inte riktigt koll på vad som hänt, han hade fått en propp i hjärnan, mer än så visste hon inte. Jo, att det var allvarligt.
Sofia lugnade ner sig och snart satt alla och pratade som vanligt. Skämtade och skrattade. Sofia berättade om London och att hon träffat en kille. Hon ville inte säga vem det var men att de förmodligen snart skulle få veta. Sofia tänkte på vilken chock hennes familj skulle utsättas för när de fick reda på att hon dejtade ingen mindre än Zayn Malik. Speciellt hennes femtonåriga syster som var helt kär i dem. Hennes föräldrar skulle nog knappt veta vem han var, lika så hennes farmor och farfar. Hennes mormor och morfar hade hon ingen kontakt med sen hon flyttade till London. De var väldigt bestämda med sina åsikter och de såg inte att någon i deras familj skulle flytta utomlands. Det gjorde bara prostituerade och kriminella ansåg de. Men Sofia brydde sig inte, hon var lycklig i London. Det hade varit hennes livs bästa beslut och ingen skulle få säga annorlunda.
Sofia gick med sin syster för att köpa kaffe och något att tugga på i kafeterian på sjukhuset. Sofia saknade sin syster, men Sofias syster, Louise, saknade nog Sofia ännu mer. Sofia hade i princip lämnat henne i sticket när hon bara stack.
”Det är skönt att du är tillbaka.” Sa Louise när de stod vid kaffeautomaten. ”Även om det bara är över helgen.” la hon till dystert.
”Jag har saknat dig med.” Sa Sofia. ”Jag är ledsen om det känns som att jag övergivit dig. Jag kommer alltid vara ett telefonsamtal iväg och några timmar iväg om det skulle knipa.” Sofia drog Louise mot sig i en halv kram. ”Du får gärna följa med och hälsa på någon vecka om du vill.”
”Menar du allvar?” Frågade Louise och sken upp. ”Fast jag vill inte se dig och din pojkvän hångla hela tiden.” La hon till skrattandes.
”Akta så jag inte drar tillbaka erbjudandet.” Sa Sofia och tog kaffet och en bulle och betalade för det i kassan.
Sofia satt vid matbordet och åt när hennes mobil ringde. Hennes föräldrar gav henne en irriterad blick som hon ignorerade och svarade.
”Sofia speaking.” Sa Sofia och gick in till vardagsrummet.
”Are you surviving?” Frågade Zayn.
“Jadå, men hade hellre varit I London med dig just nu.” Sa Sofia och pillade med fransarna på en filt som låg på soffan.
”Och jag hade gärna varit med dig i Sverige.” Påpekade Zayn och Sofia suckade.
”Jag vet men en annan gång.” Sa Sofia för att få Zayn på lite bättre humör. Sofia saknade honom redan men hon visste att här var där hon behövde vara just nu. ”Vi ses om två dagar.”
”Ja det gör vi och då får vi ta igen all förlorad tid.” Sa Zayn och Sofia kunde nästa höra hans leende. Sofia fnittrade. ”Hur är det med din farfar?” Frågade han och blev genast allvarlig.
”Bättre.” Svarade Sofia ledset. ”Men inte helt bra.”
”Du får hälsa honom från mig.” Sa Zayn.
”Ja, jag ska hälsa från min mystiska kille.” Sa Sofia och skrattade lite. ”Han kallar dig det.”
”Så du har berättat om mig?” Frågade Zayn.
”Halvt. Dem vet att jag träffar nån….men inte just att det är du.” Sa Sofia tveksamt och hon hörde Zayn sucka. ”Jag vet, jag vet. Men det var kanske inte världens bästa tillfälle igår på sjukhuset?” Försvarade Sofia sig. Hon hörde sina föräldrar ropa på henne. ”Jag måste tyvärr gå men jag ringer dig så fort jag kan.”
”Okej, Hejdå!” Sa Zayn.
”Hälsa killarna från mig.” Hann Sofia klämma in innan de la på.
Sofia gick tillbaka in i köket och dukade undan sin nu kalla mat. Hennes föräldrar hade bara fått ledigt halva dagen och var snart tvungna att bege sig tillbaka till jobbet. Sofia gick runt i huset och letade efter något att göra men när hon hamnade på soffan i brist på att göra något bestämde hon sig för att gå ut och gå en runda. Hon kunde lika gärna gå ut och gå runt i staden som hon lämnat för ett halvår sedan än att sitta inne och ruttna bort. Det kände hon inte för.
När hon vandrade längs en gata och kollade i ett skyltfönster såg hon en manlig reflektion i fönstret, Sofia sneglade åt sidan och när hon såg vem det var skyndade hon sig snabbt vidare. Drog upp mobilen och slog in ett nummer, hade det i beredskap ifall något skulle hända.
”Sofia vänta!” Ropade han efter henne och Sofia skyndade på stegen. ”Jag vill bara prata.”
Sofia var inte den snabbaste personen och snart var han ifatt henne. Han stoppade henne genom att ta tag i hennes arm. Sofia kollade runt sig men märkte snart att ingen människa syntes till.
Här är kapitel fem då! Lite cliffhanger så ju mer ni kommenterar desto snabbare kommer nästa kapitel upp.
Jag hälsar de nya läsarna välkomna! Kul att ni hittat hit!
Några har frågat om de får vara med i min novell och jag är smickrad att ni vill det! Men min novell handlar mest om Sofia och Zayn och därför kan jag inte säga ja till alla, bara om det finns plats till det. Så om ni vill vara med fråga men det är inte säkert och om ni kommer med så kan jag inte garantera att det bli en stor roll utan du kanske dyker upp lite då och då. Detta för att det är min novell och jag som bestämmer och jag vill att det ska bli så bra som möjligt. Ju fler kockar desto sämre soppa, eller vad man säger! Ni kan alltid fråga men jag kan inte garantera att den ni skulle vilja vara finns med eller kommer göra det! Hoppas ni förstår vad jag menar!
Kram!
blogstart - få fler besökare
london nystart - kapitel 4
I found me, I found me, yeah
I don't need your opinion
I'm not waiting for your ok
I'll never be perfect, but at least now i'm brave
Now, my heart is open
And I can finally breathe
Don't be mad, it's just the brand new kind of free
That ain't bad, I found a brand new kind of me
Don't be mad, it's a brand new time for me, yeah
Allting I denna låt stämde in på Sofia. Kanske hade Hannah haft rätt? Kanske var en förändring inte så dålig? Det var kanske det hon behövde?
Lördagen kom snabbt och Sofia hann knappt tänka på att hon var nervös när hon stod utanför Starbucks där de skulle träffas. Hon hade flätat sitt hår i en lös fläta som låg över hennes ena axel. Hon hade klätt sig enkelt med en vit blus och ett par höga ljusa jeansshorts som gjorde att hennes ben såg längre ut. Till det hade hon ett par medelhöga wedges på sig. Bekväma men ändå lite uppklädda. Sofia gick in och beställde en is latte medans hon väntade på Zayn att komma.
Det var varmt inne i den lilla kaffebutiken så Sofia gick ut och väntade på bänken utanför i stället. Sofia kollade på klockan hela tiden, han var tio minuter försenad. Sofia suckade och precis när hon bestämt sig för att det inte skulle funka såg hon Zayn kommandes med en ström av fans efter sig. Sofia skrattade för sig själv. Zayn stannade en bit ifrån Sofia och skrev autografer till de sista fansen. De gick efter några bilder och ett fåtal autografer. Zayn gick fram till Sofia och hälsade på henne med en kram.
”Jag är ledsen för förseningen.” Sa Zayn och log. ”Allt bra?”
”Det är lugnt.” Sa Sofia och log tillbaka. ”Jadå, det är bara bra. Hur är det själv?”
De började gå nerför gatan till Hyde Park. ”Jag mår toppen.” Svarade Zayn och la en arm om Sofias midja. ”Du är otroligt vacker ska du veta.” Sofia rodna, mumlade fram ett tack och vände bort sitt ansikte för att inte Zayn skulle se det.
De nådde början av parken och de fortsatte inåt och slog sig ner vid en bänk. Sofia tog upp sina nyinköpta ray-ban och satte på sig dem. De pratade om allt möjligt och allting kändes helt normalt. Alla oroskänslor som Sofia känt de senaste dagarna var som bortblåsta. Inget tvivel fanns och Sofia var säker på att om det inte skulle bli något mellan dem, så kunde de definitivt förbli vänner.
”Jag lovade mina vänner att de skulle få träffa dig, är det okej?” Frågade Zayn blygt,inte helt säker på om hon skulle säga ja.
”Ja, visst.” Svarade Sofia och log. Zayn ställde sig upp och drog upp Sofia. De skulle mötas hemma hos en av Zayns vänner. Sofia kände sig nervös. Var det Harry, Liam, Louis och Niall och skulle träffa eller var det några utav hans andra vänner.
”Det är inget att vara nervös för.” Sa Zayn när de stod framför huset de skulle in i. Han hade förmodligen känt hur Sofia stelnade till. ”De kommer gilla dig. Jag lovar.”
”Okej, let’s do this.” Sa Sofia, mest för sig själv, men Zayn log, tog Sofia i handen och de gick tillsammans uppför trappan. Zayn knackade på dörren och gick sedan direkt in utan att vänta på att någon skulle öppna.
”Louis, Harry?” Skrek Zayn. ”Liam, Niall?” Fortsatte han. Någon av de ropade att de var i vardagsrummet och de gick in dit.
”Killar, detta är Sofia.” Sa Zayn och kollade på killarna. ”Sofia, detta är Liam, Louis, Niall och Harry.” Sa han och samtidigt pekade han på vem som var vem.
”Trevligt att träffas.” Sa Sofia och log.
”Detsamma.” Sa alla i kör.
Sofia kollade mot tv:n och såg att de satt och spelade Fifa 13.
”Får man vara med och spela?” Frågade Sofia och pekade mot tv:n. Killarna kollade chockat på Sofia.
”Ja, självklart.” Svarade Niall när alla hade kollat på mig en längre stund. ”Jag ska ändå ta något att äta.” ”Har du Tacos hemma?” Frågade Niall, Harry. Niall gav Sofia spelkontrollen och hon satte sig ner på hans plats.
”Du får väl gör Tacos.” Sa Harry och återgick till att sätta upp spelet.
”Du har hittat en bra brud om hon gillar att spela fifa.” Sa Louis och knuffade till Zayn.
”Jaja.” Sa Zayn och satte sig ner bredvid Sofia. ”Sa ju att de skulle gilla dig.”
”Mhm.” Sa Sofia distraherad av spelet. Zayn skrattade åt henne. Killarna verkade gilla henne redan och det betydde myket för honom.
Någon timme senare av spelande, skratt och skämtande satt de och åt tacosen som Niall hade gjort.
”Zayn sa att du var från Sverige.” Sa Harry. ”Har du några kompisar som är singlar?”
Sofia skrattade lätt och skakade på huvudet. ”Du får flytta till Sverige då. Det är bara jag som flyttat hit.”
”BUUUURN!” vrålade Liam och slog till Harry lätt över huvudet.
”Akta håret.” Sa Harry och slog ut med armarna.
”Varför flyttade du hit?” Frågade Niall med munnen full med mat, så att man inte hörde honom.
”Bordsskick, Niall. Bordsskick.” Sa Louis och skrattade och alla andra började också skratta åt Niall som rullade på ögonen. ”Vi har kvinnligt besök.”
”Varför flyttade du hit?” Frågade Niall igen. ”Bättre Louis?” Louis nickade och log innan han vände sig mot Sofia för att lyssna på hennes svar.
”Eh,” Sofia kollade mot Zayn som förstod att hon tvekade, så han nickade uppmuntrande mot henne. ”Min ex-pojkvän och jag gjorde slut och då började han förfölja mig. Så jag lämnade allt. Jag orkade inte.” Sa Sofia tyst men de hörde henne ändå.
”Men du är väl okej nu?” Frågade Liam oroligt.
”Jadå.” Sa Sofia. ”Det är bara jobbigt att prata om honom.”
Louis, Liam och Harry, Niall var för upptagen med att äta sin tacos, kollade alla på Zayn som om han var galen för att han hade träffat en tjej som, enligt dem inte var över sin ex-pojkvän. Zayn skakade på huvudet, han visste historien och allt som hänt. Sofia visste inte varför hon egentligen hade berättat allt för honom men på något sätt hade det känts skönt att berätta för en främling. Zayn och Sofia hade klickat direkt och öppnat uppför varandra på ett sätt som inte var vanligt för Sofia och det gjorde henne ganska rädd.
Zayns mobil ringde och han ursäktade sig för att svara. När han lämnat rummet tog Louis tag i Sofias arm och drog ut henne så att de kunde prata privat.
”Jag hoppas du har kommit över denna kille, för om du inte har och du sårar Zayn vet jag inte vad jag gör. Han har inte lätt för att öppna upp sig för andra personer. Förstör inte den tilliten för att du inte har kommit över den andra killen eller för att det bara är coolt att hänga med en kändis. ”Sa Louis allvarligt.
”Louis, ” Började Sofia. ”Jag har kommit över honom, jag kommer alltid ha känslor för honom det kan jag inte förneka, men jag är inte kär i honom längre. Och döm mig inte innan du har lärt känna mig, Louis. Jag är inte kändiskåt!” Sa Sofia hårt och gick för att leta upp Zayn.
”Zayn, förlåt men jag måste gå nu.” Sa Sofia. ”Vi hörs.” Zayn hann inte säga något innan Sofia hade lämnat huset och var på väg hem. Zayn stormade in i köket och kollade argt på killarna.
”Vad sa ni till Sofia?” Frågade Zayn argt. Harry, Liam och Niall förstod ingenting utan kollade alla på Louis som skämdes och kollade ner i bordet.
”Förlåt, jag ville bara vara säker på att hon inte utnyttjade dig.” Sa Louis tyst.
”Tror du inte jag har… Tror du inte jag skulle….” Började Zayn. ”Jag orkar inte med dig just nu.” Sa Zayn och gick in i vardagsrummet, satte sig i soffan och la huvudet i händerna. Harry kom gåendes och satte sig bredvid Zayn. Det gick några minuter av tystnad innan Harry sa något.
”Jag är ledsen över vad Louis sa.” Sa Harry och la en hand på Zayns axel.”Jag gillar Sofia och om du litar på henne gör jag också det.” Zayn sa inget, han nickade bara men han kollade upp och lutade sig bakåt i soffan.
”Zayn, jag är ledsen. ”Sa Louis när han kom in i rummet. Harry gick upp och lämnade de ifred för att prata. ”Jag vill bara inte se dig bli sårad.
”Jag fattar det, Louis.” Sa Zayn lugnt. ”Men du kunde pratat med mig om det först i stället för att ta ut allt över Sofia.”
”Förlåt.” Sa Louis igen. Zayn nickade.
”Jag måste gå och prata med Sofia.” Sa Zayn och Louis nickade.
”Jag är verkligen ledsen.” Upprepade Louis.
”Din ursäkt är godtagen,” Sa Zayn och halvlog. ”Men du ska be om ursäkt till Sofia också.” Louis nickade till svars, han mådde verkligen dåligt över vad han gjort.
Sofia hade precis kommit innanför sin dörr, tagit av sig skorna och slängt sig i sängen när hennes mobil vibrerade.
Jag måste prata med dig.
- Zayn
Sofia kollade på sms, suckade och skickade hennes adress till honom. Inom tio minuter knackade det på dörren. Sofia drog fötterna efter sig mot dörren. När hon öppnade dörren stod Zayn där med en bukett med blommor, fina blodröda rosor.
”Jag är ledsen för vad Louis sa.” Sa Zayn och gav henne blommorna.
”Tack så mycket men du hade inte behövt köpa blommor till mig.” Sa Sofia, släppte in Zayn innan hon gick in i köket för att hitta en vas till blommorna. Hon kom tillbaka ut i vardagsrummet där Zayn hade satt sig i soffan. Sofia satte sig bredvid honom och Zayn la en arm om hennes axlar och drog henne emot sig och pussade henne på hjässan.
”Bry dig inte om vad Louis säger.” Sa Zayn tyst.
”Hur kan jag inte?” Sa Sofia och sneglade upp på Zayn. ”Han är din bästa vän, hur kan jag inte bry mig om vad han tycker om mig? Att han bara tror att jag utnyttjar dig? Det sved när han sa det.”
”Jag vet och jag är så ledsen.” Sa Zayn dystert.
”Du har inget att be om ursäkt för.” Sa Sofia och log. ”Absolut ingenting.”
”Jag känner mig ändå skyldig.” Sa Zayn och försvann in i sin egen värld.
”Vad tänker du på?” Frågade Sofia och strök handen mjukt över hans kind.
”Jag borde inte försvara Louis, men jag har inte direkt haft de bästa flickvännerna förr och Louis ville nog bara försäkra sig om att jag inte hamnade i samma position som då.” Sa Zayn.
”Jag förstår var han kommer ifrån.” Sa Sofia. ”Helt ärligt när jag vaknade dagen efter och jag fattade vem du var, jag kände igen dig när vi träffades, men kunde inte placera det, jag blev livrädd.”
”Varför det?” Frågade Zayn oroligt.
”Jag var rädd att det var du som skulle utnyttja mig.” Erkände Sofia. ”Jag kände mig redan svag i närheten av dig och när jag kom på vem du var, att du var känd, var jag rädd att bli ännu mer svag. Det krävdes många råd från Hannah för att få mig att våga.”
”Du behöver inte vara rädd.” Svarade Zayn. ”Jag vill inte att du ska känna dig svag, jag vill göra dig stark. Jag gillar verkligen dig, även om det kanske är lite tidigt med tanke på att vi bara känt varandra en kort period. Men jag gillar dig, Sofia."
”Jag gillar dig med.” Sa Sofia och innan hon visste ordet av det var Zayns läppar pressade emot hennes i en passionerad kyss. Kyssen varade länge och den slutade när Sofia var tvungen att bryta den för att kunna andas.
”Vad sägs som att vi struntar i vad Louis tycker och bara följer våra hjärtan?” Frågade Zayn. Svaret fick han genom att Sofia kysste honom. De stannade på hennes soffa hela kvällen. De kollade på film, skrattade och kysstes om vartannat.
Detta var början på det som skulle få Sofias liv att förändras. Galna fans, avundsjuka fans, underbara vänner, en underbar pojkvän, en ex-pojkvän som skulle spöka och röra runt i grytan. Det skulle bli hektiskt, det här var bara början. Get ready for the ride!
Fjärde kapitlet här då! Hoppas ni gillar det!
london nystart - kapitel 3
”Det var trevligt att träffa dig.” Sa Sofia när de stod utanför och försökte vinka in varsin taxi.
”Detsamma.” Sa Zayn och log brett. ”Du är verkligen en underbar tjej.”
”Tack.” Mumlade Sofia och log blygt när hon mötte hans blick.
En taxi svängde in på gatan och stannade framför dem. Zayn erbjöd Sofia taxin som kom, efter att ha blivit övertalad, tog emot den. Innan Sofia stängde dörren bad hon om att få en lapp och en penna av taxichauffören, som gav det till Sofia som snabbt skrev ner ett meddelande och gav till Zayn. Innan han hann öppna det hade Sofia stängt dörren och taxin åkt mot hennes hem.
Dagen därpå vaknade Sofia med bultande huvudvärk. Hon tvingade sig ur sängen och in i badrummet för att fräscha upp sig åtminstone lite. Hon tog en varm dusch och bytte om till sin beiga velour dress, fönade och borstade håret innan hon satte upp sitt ljusbruna svall i en knut mitt på huvudet. På väg till köket för att göra i ordning en välbehövlig frukost till sig själv, hämtade hon upp tidningen som hade kommit. Morgontrött och bakfull som hon var, bredde hon långsamt en macka samtidigt som kaffet kokade. När allt var färdigt satte hon sig ner och slog upp tidningen. Just som hon tog en klunk av sitt varma kaffe såg hon framsidan på tidningen. Nu visste hon varför hon kände igen hans namn. Han var ju känd, världskänd t.o.m. Sofia kände sig dum som inte fick ihop det innan, som igår kväll när hon pratade med honom. Det plingade till i hennes mobil och hon sträckte sig över bordet för att nå den.
Tack för igår. Hoppas du inte är allt för bakfull idag.
- Zayn
Sofia behövde läsa sms:et flera gånger innan hon förstod att han verkligen hade kontaktat henne. Att hon lämnade sitt telefonnummer var bara en ren chansning och nu hade han faktiskt hört av sig, det måste väl ändå betyda något? Då kan jag inte ha gjort bort mig helt, tänkte Sofia och sprack upp i ett stort leende.
Tack själv. Är inte så farligt bakfull, hur mår du själv?
-Sofia
Sofia dukade undan sin frukost, hämtade sin laptop och satte sig i soffan för att kolla sin mail och facebook. Snart plingade det till i hennes mobil igen.
Vad bra! Jag har sett bättre dagar…
-Zayn
Sofia skrattade när hon läste sms:et. Hon hade inte tyckt att han var så väldigt påverkad men det skulle inte förvåna henne om han hade druckit mer på efterfesten som det stod att han varit på i tidningen. Sofia funderade på om hon skulle nämna det. Efter att ha debatterat med sig själv skickade hon iväg ett sms.
Ja, jag läste att du hade en rätt vild kväll senare. Du har bara dig själv att skylla.
-Sofia
Sofia hann läsa igenom sina mejl innan svaret kom.
Harry ordnade en fest hemma hos sig och den var inte slut än. Man lever ju bara en gång, inte sant?
- Zayn
Sofia skakade på huvudet och fnittrade till.
Det har du helt rätt i.
- Sofia
Några sms senare så hade de bestämt att de skulle träffas kommande helg. Sofia visste inte hur det hade gått till men på något konstigt sätt hade han ännu en gång lyckats övertala henne. Sofia hade alltid varit självständig men sen hon träffade Zayn, som var för en dag sedan, hade hon redan lyckats låta sig övertalas två gånger. Han vände verkligen ut och in på hennes känslor och tankar och hon visste inte vad hon skulle tycka om det.
Sofia kollade igenom facebook och twitter, det var hennes vardagliga rutin efter jobbmejlen. Sofia jobbade på en liten reklambyrå med att hjälpa företag och privatpersoner med deras reklamer, allt från reklamer i tv och radio till reklamer i tidningar och på affischer runt om i London. Hon gillade sitt jobb och framför allt sina jobbarkompisar som hon lärt känna mer och mer. Hon fick alltid nya mejl om nya uppdrag som skulle fixas – Det var the downside med hennes jobb. Hon var knappt ledig. Men så var det att vara ny på jobbet. Man skulle visa framfötterna annars åkte man ut.
Sofia tog upp mobilen igen och skickade ut ett sms till Hannah och frågade om hon ville komma över. Självklart hade Hannah sagt att hon kunde det men att Sofia var tvungen att beställa pizza. Sofia hade skrattat åt Hannahs sms. Hannah skulle alltid ha pizza dagen efter en fest. En peperoni pizza. Sofia ringde den lokala pizzerian och när det plingade på dörren stod Hannah med pizzan i handen.
”Vad hände med pizzabudet?” Frågade Sofia och släppte in Hannah.
”Jag övertog hans jobb.” Skämtade Hannah. ”Jag mötte honom utanför och såg direkt vad det var, så jag tog hand om den.”
De gick in i köket och delade upp pizzan mellan dem.
”Vad var det du ville prata om?” Frågade Hannah, satte sig ner i soffan och tog ett bett på sin pizza.
”Jag vet inte, ” Sa Sofia och suckade tungt. ”Jag vet knappt själv vad som har hänt.”
”Är det om killen igår?” Frågade Hannah och kollade intensivt på Sofia. Det var typiskt Hannah att bli sådan när hon nämnde killar.
”Jaa.” Sa Sofia tveksamt. ”Vi sms: ade i morse och vi ska träffas nu på Lördag.”
”Men det är ju fantastiskt!” Halvskrek Hannah.
”Vet du ens vem han är?” Frågade Sofia och kollade på Hannah med en blick som sa: Lugna – ner – dig.
”Nja, jag var rätt upptagen med Jonas igår.” Sa Hannah och rodnade.
”Du är sjuk, vet du om det?” Sa Sofia och skrattade åt Hannah.
”Ja, men kom igen.” Sa Hannah och Sofia slutade skratta. ”Jag kom hit för din skull. So spill.”
”Du vet väl vem Zayn Malik är?” Frågade Sofia tyst.
”Självklart! Han är sjukligt snygg. Eller alla är det förresten.” Sa Hannah och drömde sig bort för ett tag. ”Vänta, var det Zayn du träffade på festen?” Nästan skrek Hannah.
”Ja.” Sa Sofia tyst.
”Kan du fixa ihop mig med Harry då?” Sa Hannah och log stort.
Sofia skrattade och när Hannah skämtade klart berättade Sofia allt som hänt, in i minsta detalj i order från Hannah. Sofia var t.o.m. tvungen att berätta det flera gången för att hon inte heller kunde förstå vad Sofia varit med om.
”Jag vet inte vad som skulle kunna hända med oss, om det nu ens skulle bli något.” Sa Sofia.
”Men om du inte träffar honom kommer du bara samla på dig en hög med: Tänk om.” Sa Hannah och kramade Sofia.
”Jag vet.” Sa Sofia. ”Men bara sen igår, när jag träffade honom har jag inte känt mig som mig själv. Jag är rädd att förändras.”
”Vad är det för fel med att förändras så länge det är till det bättre?” Sa Hannah och kollade menande på Sofia. ”När man är redo för en förändring öppnas hela världen för en.” Sofia suckade men log mot Hannah, hon fick verkligen en att må bättre.
Flera timmar senare och flera bra råd senare hade Hannah gått hem för att träffa Jonas. Sofia suckade och städade undan lite i lägenheten innan hon satte sig i soffan och slog på tv:n. Sofia bläddrade fram till en musik kanal, bland de få kanaler hon hade råd att ha. Alicia Keys – Brand New Me började spelas och Sofia höjde upp volymen och lyssnade noga på texten.
It's been a while, I'm not who I was before
You look surprised, your words don't burn me anymore
Been meaning to tell you, but I guess it's clear to see
Don't be mad, it's just the brand new kind of me
Can't be bad, I found a brand new kind of free
Hon tänkte på Oskar, och all than sagt. Sofia raderade alla minnen från den tiden och blickade framåt.
Careful with your ego, he's the one that we should blame
Had to grab my heart back
God know something had to change
I thought that you'd be happy
I found the one thing I need, why you mad
It's just the brand new kind of me
It took a long long time to get here
It took a brave, brave girl to try
It took one too many excuses, one too many lies
Don't be surprised, don't be surprised
Det stämde, hon hade verkligen varit modig som vågat flytta. Men det hade varit en tuff väg att gå.
If I talk a little louder
If I speak up when you're wrong
If I walk a little taller
I've been on to you too long
If you noticed that I'm different
Don't take it personally
Don't be mad, it's just the brand new kind of me
And it ain't bad, I found a brand new kind of free
Oh, it took a long long road to get here
It took a brave brave girl to try
I've taken one too many excuses, one too many lies
Don't be surprised, oh see you look surprised
Sofia lyssnade och sjöng med för allt vad hon var värd. Hon sjöng ut all sin ilska, all sin sorg, allt som fanns inom henne.
Hey, if you were a friend, you want to get know me again
If you were worth a while
You'd be happy to see me smile
I'm not expecting sorry
I'm too busy finding myself
I got this
I found me, I found me, yeah
I don't need your opinion
I'm not waiting for your ok
I'll never be perfect, but at least now i'm brave
Now, my heart is open
And I can finally breathe
Don't be mad, it's just the brand new kind of free
That ain't bad, I found a brand new kind of me
Don't be mad, it's a brand new time for me, yeah
Allting I denna låt stämde in på Sofia. Kanske hade Hannah haft rätt? Kanske var en förändring inte så dålig? Det var kanske det hon behövde?
Tredje kapitlet här då! Tycker ni är dåliga på att kommentera!
Nästa kapitel träffar Sofia de andra killarna och det blir drama, drama, drama!
Men jag vill se lite kommentarer innan jag lägger upp det kapitlet, deal?
london nystart - kapitel 2
Några timmar senare står Sofia och dansar i takt till musiken. Hon hade fått i sig några fler drinkar men hon var inte helt borta. Hon känner hur händer läggs runt hennes midja och snart står hon dansandes med en total främling. Sofia var inte helt nykter och hade hon varit det hade hon förmodligen puttat bort killen med en gång. Men nu gjorde hon det inte, det kändes bra. Han verkade inte vara den farliga typen, tänkte Sofia, när hon granskade honom. Svart hår och bruna vänliga, dock något berusade, ögon och ett fint leende som avfyrades mot Sofia när han upptäckte att Sofia granskade honom. Sofia log tillbaka och han drog henne närmre sig när en lugnare låt började spelas.
Sofia hade saknat närhet de senaste veckorna, nu när hon inte längre hade Oskar. Hon saknade honom, men inte honom så mycket som att ha någon att ringa mitt i natten, någon som kunde krama en och allt blev bra, i alla fall för stunden, framför allt saknade hon känslan av att vara kär. Den pirrande känslan i magen när de kysstes, när han tog hennes hand, de små gesterna. Ja, allt. Men sen kom tankarna tillbaka om hur han hade behandlat henne, inte varit närvarande de sista månaderna av deras förhållande. Sofia kommer ihåg det, som om det vore igår han släppte bomben.
”Jag älskar inte dig längre, Sofia” Sa Oskar dovt när de satt hopkurade i soffan. Sofia puttade sig upp i sittande position och kollade frågande på Oskar.
”Vad menar du med att du inte älskar mig längre?” Frågade hon och försökte hålla inne tårarna som hotade att trilla. Sofia visste precis var detta samtal skulle sluta. Hon hade drömt mardrömmar om det flera gånger men nu skulle det visa sig att det hon trott bara var en mardröm skulle bli verklighet.
”Jag har känt att mina känslor svalnat den senaste tiden och jag vill inte uppmuntra dig mer, det finns inga känslor kvar, Sofia. Jag är ledsen men så är det.” Hade han sagt och sen gick han ut i hallen och tog på sig sina ytterkläder.
”Så det är bara över?” Frågade Sofia viskandes när hon vågat sig ut i hallen. Oskar nickade bara och gick sedan ut och lämnade Sofia. Sofia bröt ihop, hon kunde inte sluta gråta. Det kändes som om någon kört över henne med en lastbil tusen gånger och sedan dumpat henne i ett dike. Hon var helt förkrossad.
Killen som hon dansade med böjde huvudet ner mot hennes öra och sjöng med i versen på låten. Sofia rös och fick gåshud längsmed hela ryggen av hur fint och kärleksfullt han sjöng.
Låten slutade och han lämnade lite mellanrum mellan oss för att ta in hela mig med sin blick. Han log mot mig och sträckte fram handen emellan oss.
”I’m Zayn. Zayn Malik.” Sa han på sin underbara brittiska engelska. Sofia hade alltid haft en soft spot för killar med brittisk engelska. Sofia kände igen namnet men kunde inte riktigt placera var hon hade hört det. Hon tog hans hand i sin.
”Sofia.” Sa Sofia lätt och skakade hans hand. ”Nice to meet you.”
”You too.” Sa Zayn och log sitt charmerande leende som Sofia sett mer än en gång under den tid de dansat tillsammans. ”Vill du ha något att dricka?”
”Ja, tack, det hade varit underbart.” Sa Sofia och log. “Jag behöver lite frisk luft. Kan vi mötas där ute?” Zayn nickade och log åt Sofia innan han gick iväg för att fixa drinkar till de båda.
Sofia gick ut på den svagt belysta balkongen och lutade sig över räcket och studerade staden. Den var verkligen vacker. Hon kunde fortfarande inte förstå hur hon vågade lämna all trygget bakom sig och flytta, men samtidigt var det som att ett berg lyftes från Sofias axlar så fort hon kom bort från Helsingborg och lämnade alla minnen där för att göra nya minnen i hennes drömstad och nya hem, London.
Sofias mobil ringde och hon plockade upp den för att svara. Hon kollade på skärmen och kände genast igen numret som stod på skärmen. Det var numret hon kunnat utantill efter första gången hon ringt honom, och även om hon raderat hans nummer ifrån kontakter, kände hon igen det. Oskar. Självklart att han skulle ringa nu. Sofia suckade och klickade på ignorera.
”Är allt okej?” Frågade Zayn med en orolig blick, gick fram till Sofia och gav henne hennes drink.
”Tack.” Sa Sofia och log men leendet nådde inte hennes ögon. ”Mitt Ex vill inte sluta ringa mig och det är bara så jobbigt när jag bara vill glömma honom.”
”Sånt kan vara jobbigt.” Sa Zayn tyst, lutade sig över räcket och kollade ut mot dammen som var nedanför.
”Mm.” Sa Sofia bara och följde Zayns exempel med att studera änderna som simmade runt på dammen.
Efter några minuter av tystnad vände Zayns sitt huvud mot Sofia. ”Visst är det vackert här?”
”Ja, det är det verkligen.” Svarade Sofia och kollade på Zayn. ”Jag har alltid drömt om att bo i London en dag och jag kan fortfarande inte förstå att jag faktiskt gör det på riktigt.”
”Var är du ifrån?” Frågade Zayn med intresse i blicken.
”Sverige.” Sa Sofia med en suck och Zayn drog på munnen i ett roat leende.
”De gånger jag har varit i Sverige har jag fått en väldigt positiv bild.” Sa han och Sofia log åt hans försök att prata gott om hennes hemland.
”Du menar tjejerna?” Sa Sofia och puffade honom i sidan och Zayn skrattade lätt. ”London folk är mer avslappnade, och staden är större. Där jag kommer ifrån känner alla allt och alla och alla snackar skit om alla.”
Kvällen rullade på och när klockan närmade sig halv tre började folk lämna lägenheten och bege sig hemåt. Vissa med en partner vid sidan, vissa ensamma och vissa med en total främling. Sofia hade inte lämnat Zayn under kvällen utan de hade pratat om allt mellan himmel och jord. De hade hittat varandra och när de märkte att folk började bege sig hemåt ville de inte lämna varandra. Hannah dök upp vid Sofias sida, allt annat än nykter, och sluddrade fram något om att hon skulle bege sig hemåt. Sofia nickade och kramade Hannah hejdå med löfte om att träffas någon gång de kommande dagarna.
”Jag borde nog också bege mig hemåt nu.” Sa Sofia osäkert och kollade sig omkring.
”Ja, det borde jag nog också.” Konstaterade Zayn och de båda började gå mot hallen för att göra sig redo för hemfärd.
”Det var trevligt att träffa dig.” Sa Sofia när de stod utanför och försökte vinka in varsin taxi.
”Detsamma.” Sa Zayn och log brett. ”Du är verkligen en underbar tjej.”
”Tack.” Mumlade Sofia och log blygt när hon mötte hans blick.
En taxi svängde in på gatan och stannade framför dem. Zayn erbjöd Sofia taxin som kom, efter att ha blivit övertalad, tog emot den. Innan Sofia stängde dörren bad hon om att få en lapp och en penna av taxichauffören, som gav det till Sofia som snabbt skrev ner ett meddelande och gav till Zayn. Innan han hann öppna det hade Sofia stängt dörren och taxin åkt mot hennes hem.
Kapitlen ska bli längre men detta är bara början. Jag vill även sluta på ett bra ställe för att inte röra till det allt för mycket. Hoppas ni gillar det och släng gärna in en kommentar om vad ni tycker!
london nystart - kapitel 1
Sofia hade ingen aning om hur mycket denna kväll skulle ändra hennes liv, hela hennes tillvaro skulle förändras och aldrig bli sig likt igen. Valet hon gjort att ta sitt pick och pack och sticka till London skulle visa sig vara det bästa som hänt. 18 år och boendes i London.
Om sanningen skulle fram var det att hon för två månader sedan gjort slut med sin pojkvän, som gjorde valet lätt för henne. Sofia orkade inte se Oskar gå runt på gatorna hemma i Helsingborg, och varje gång de såg varandra var det som om ”looks could kill”. Oskar hade tagit det hårt även om det var hans beslut. Och att se Sofia så oberörd gjorde honom förbannad. Han hade förföljt henne och tillslut klarade hon inte av det längre och nu satt hon här på ett varmt klinkergolv i badrummet och målade tånaglarna. Det var fest ikväll och då skulle man göras fin från topp till tå. Allt skulle vara top-notch.
Hannah som Sofia träffat de första dagarna i London hade bjudit med Sofia på en fest i en lägenhet i de lyxigare delarna av London och Sofia var mer än exalterad, hon var hög på livet. Det här kunde trots allt bli bra ändå, tänkte Sofia och log. Första månaderna hade varit kämpiga men med lite hjälp från sina föräldrar och att hon äntligen hade hittat ett jobb hade gjort att hon nu kunde betala hyran och även unna sig något då och då. Det gick uppåt och framtiden såg ljus ut för Sofia.
Sofia klär på sig sin enkla svarta klänning. Den klädde hennes figur snyggt och framhävde hennes kurvor på ett bra sätt. Sofia studerade sig spegeln, tog på ett extra lager mascara och sen var hon good to go. Hannah hade lovat att möta upp Sofia i Sofias lägenhet och mindre än tio minuter senare stod Hannah i Sofias hall och tog av sig ytterjackan.
”You look lovely, Darling” Utbrister Hannah och kindpussar Sofia. ”Look at that body.”
“Tack, tack. Du ser inte så dum ut själv… Ska jag kalla dig miss Universe?” Skämtar Sofia. Hannah skrattar och snurrar runt ett varv innan hon tar drinkglaset som Sofia erbjuder henne. Sofia studerar Hannah och biter sig själv i underläppen. Sofia kollade på sin spegelbild i spegelhallen och studerade sig själv igen. Kanske var hon för underklädd? Men att klä upp sig allt för mycket var inte Sofias grej och Sofia nöjde sig med att bara addera ett smycke till.
Tjejerna drack några drinkar till och snart var de nere på gatan och vinkade in en taxi. Sofia hade aldrig känt sig så lycklig som när hon och Hannah gick in i lyxlägenheten och välkomnades med var sitt champagneglas. Sofia tog en klunk utav champagnen och kollade runt. Lägenheten var verkligen enorm jämfört med Sofias egen lägenhet. Fukten låg tät, sommaren hade verkligen slagit till hårt i år. Sofia vandrade längre in i lägenheten med Hannah, som presenterade Sofia för andelen för många fulla människor som knappt skulle komma ihåg Sofia nästa morgon när spriten hade lämnat deras kroppar och de ligger bakfulla i sängen, men Sofia var lycklig ändå. Här fanns ingen som visste vem hon var, ingen som visste hennes historia och hon behövde verkligen inte bry sig om att skämma ut sig, alla hade nog med att fylla på sina glas så fort drickan tog slut.
Sofia kollade åt sidan och märkte att Hannah hade försvunnit från hennes sida och stod nu och kysstes med den som Sofia antog var Hannahs kille. Sofia hade inte träffat honom, bara hört hur snygg och snäll han skulle vara utav Hannah. Sofia log och gick fram och blandade en ny drink, en starkare denna gång, det skulle behövas om hon skulle våga släppa loss bland dessa människor.
Några timmar senare står Sofia och dansar i takt till musiken. Hon hade fått i sig några fler drinkar men hon var inte helt borta. Hon känner hur händer läggs runt hennes midja och snart står hon dansandes med en total främling. Sofia var inte helt nykter och hade hon varit det hade hon förmodligen puttat bort killen med en gång. Men nu gjorde hon det inte, det kändes bra. Han verkade inte vara den farliga typen, tänkte Sofia, när hon granskade honom. Svart hår och bruna vänliga, dock något berusade, ögon och ett fint leende som avfyrades mot Sofia när han upptäckte att Sofia granskade honom. Sofia log tillbaka och han drog henne närmre sig när en lugnare låt började spelas.
____________________________________________________________________________________________
Det var då alltså del 1! Jag hoppas ni gillar det och att ni gärna ger mig konstruktiv kritik! Det är en lite "mognare" novell eller vad man ska säga men jag hoppas ni gillar det ändå!
Gott nytt år på er också! Hoppas 2012 varit bra för er och att 2013 blir minst lika bra!
