”Släpp mig!” Röt Sofia till och försökte dra åt sig armen men det var förgäves. ”SLÄPP MIG DÅ!” Skrek hon argt.

”Jag vill bara prata med dig.” Sa Oskar och släppte greppet om hennes arm lite.

”Men jag vill inte prata med dig.” Sa Sofia och drog åt sig sin arm, denna gång lyckades hos.

”Snälla kan du bara lyssna på mig?” Frågade Oskar.

”Jag ger dig två minuter.” Sa Sofia irriterat.

”Jag är så ledsen för vad jag gjorde mot dig och jag förstår om du inte vill förlåta mig, men jag ber dig förstå att jag är ledsen.”

”Jag kommer aldrig förlåta dig.” Sa Sofia bittert. ”Aldrig, förstår du ens vad du har sårat mig? Du gjorde så jag var tvungen att lämna Helsingborg. Fattar du det?”

”Jag förstår och jag är ledsen.” Sa Oskar och kollade ner.

”Jag skiter i hur ledsen du är, det förändrar ingenting. Du förföljde mig, gjorde inbrott hos mig och du skickade ut en bild på mig, NAKEN! Du förnedrade mig inför hela jävla Helsingborg! Fattar du eller? Så kom inte här med att du är ledsen. För du får vara hur jävla ledsen du vill men det kommer alltid vara jag som är förnedrad och den alla kollar på. Inte du – peddot som skickade ut bilden till alla!” Skrek Sofia och gick därifrån. Hon vände sig om och gav honom en sista blick och sa: ”Jag vill aldrig mera se dig igen.” och sedan gick hon och lämnade honom bakom sig för alltid. Oskar var nu och för alltid ett avslutat kapitel.

Sofia återvände till London med ny energi och styrka. Hon kände sig som en helt ny människa även om det bara var att hon en gång för alla var av med Oskar som gjorde henne så otroligt glad. Hon hade lämnat Sverige med ett löfte om att Louise skulle få komma och hälsa på Sofia under en vecka ganska snart.

Sofia möttes av Hannah på flygplatsen men även Zayn, Niall, Harry, Liam och Louis var där för att hälsa henne välkommen hem. De hade skrivit en skylt där det stod: Välkommen hem tillbaka Sofia! Sofia skrattade åt att de hade strukit över hem och skrivit tillbaka istället. Hon gick fram och kramade dem allihop men till Zayn gav hon en kyss. Nu brydde hon sig inte längre, nu kunde hela världen få veta att Zayn var hennes och att hon var Zayns.

”Ni skulle behållit hem på skylten.” Sa Sofia när de satt i bilen. ”London känns som mitt nya hem.” Zayn log och tog Sofias hand i sin och kramade den lätt.

”Hur var Sverige?” Frågade Louis. Han hade efter att ha bett om ursäkt blivit den Sofia blivit bäst kompis med, efter Zayn då såklart. De klickade oh fungerade bra ihop.

”Bättre än förväntat.” Sa Sofia och log. De släppte av Hannah innan de fortsatte till Studion där killarna skulle bli intervjuade.

”Är din farfar bättre nu?” Frågade Liam och Sofia nickade.

”Ja, om allt går som planerat ska han lämna sjukhuset i morgon.” Svarade Sofia och log stort. Hon var så glad att hennes farfar hade överlevt och att han mådde bättre för varje dag som gick.

”Vad bra.” Sa Harry och alla instämde med nickar och mm.

”Jag borde nog varna er om en sak nu, så ni hinner förbereda er.” Sa Sofia mystiskt.

”På vadå?” Frågade Niall intresserat.

”Min syster.” Svarade Sofia och blinkade mot killarna. ”Hon kommer och hälsar på mig om ett tag och det blir inte lätt för er.” Killarna såg först oförstående ut men sedan skrattade de också.

”Jaså, det säger du?” Sa Harry.

”Mhm.” Svarade jag och nickade på huvudet samtidigt. ”Hon är ert största fan.”

”På tal om fans.” Sa Louis och pekade ut. Bilen hade stannat och utanför stod ett femtiotal fans och skrek och bankade på bildörrarna.

”Är dem alltid såhär galna?” Frågade Sofia och skrattade lite för att dölja sin rädsla att bli krossad så fort hon gick ut.

”Det brukar bli så när vi ska på intervjuer och sådant.” Sa Liam och gick ur bilen.

”Jag kommer bli mosad.” Protesterade Sofia.

”Nejdå, håll dig bakom mig.” Sa Zayn och tog Sofias hand innan de gick ut i folkmassan. Zayn skrev några autografer och tog några bilder med lite fans medan Sofia fortsatte att gå mot dörrarna som leder in till studion. Väl inne var det lugnt. Sofia kunde fortfarande höra fansen skrika och efter ytterligare några minuter kom killarna in och rättade till sina kläder snabbt.

”Är din syster värre än dem?” Frågade Harry förskräckt.

”Om du hade klonat henne till femtio personer så kanske.” Sa Sofia och slog till Harry lätt på armen.

Sofia satt bakom en skärm med filmteamet och följde killarnas intervju. Då och då ändrade de några inställningar och sådant med Sofia var inte så uppmärksam på vad de gjorde, hon satt mer och kollade på Zayn på skärmen och smålog för sig själv. Sofia klickade sig in på perezhilton och det visade sig att han fått tag på bilder fans lagt ut på Sofia och Zayn på sin hemsida. Först blev Sofia osäker men när hon läste igenom kommentarerna så var i alla fall vissa positiva. Sofia försökte att ignorera de elaka kommentarerna men då och då kunde hon inte hindra sig själv från att läsa någon.

”Hur kan han vara tillsammans med henne? Ser han inte hur hon ser ut?”

”Zayn är min! Hon ska bort!”

”Det kommer inte hålla länge. Alla vet at Zayn är en player och badboy.”

Sofia försökte hålla in tårarna, hon ville inte gråta framför hela tv teamet och framför allt inte för något sådant här. Hon visste att det skulle bli såhär, men hon trodde inte hon skulle ta det så hårt. Sofia kollade upp på Zayn som mötte hennes förtvivlade blick. Zayn försökte hålla sig neutral men Sofia såg i hans ögon att han oroade sig för vad som var fel. Sofia skakade på huvudet och mimade ”fortsätt.” Då hon såg att Zayn var på väg att göra en paus i intervjun. Sofia ville inte vara den som äventyrade med deras karaktär även om en liten intervju i allt inte betydde så mycket i det stora hela. Men deras karriär hade varit där innan henne och skulle alltid vara en stor del av deras liv. Det var något Sofia skulle få leva med.

Sofia hade många gånger intalat sig själv att hon det inte gjorde något att de var kända, och det gjorde det inte heller, hon unnade de deras framgångar men ibland skulle det vara skönt att ha en vanlig pojkvän som inte blev förföljd av fans så fort han gick ut på gatan. Men Sofia skulle inte byta bort Zayn för något. Han var hennes ljuspunkt, det var han som förstod hennes känslor när hon själv inte gjorde det, det var hans som alltid fanns vid hennes sida och aldrig att hon skulle byta bort den människan hon älskade över allt annat. Ja, hon älskade verkligen honom av hela sitt hjärta, även om inte Zayn visste om det än… Sofia hade fortfarande lite svårt att våga chansa och var fortfarande rädd för att bli sårad men Zayn var verkligen den personen som fick Sofia att tro på kärleken igen.

Intervjun avslutades och Zayn skyndade sig emot Sofia.

”Vad var det som hände?” Frågade Zayn och såg oroligt på Sofia som visade Zayn bilderna på dem på väg in i studion. De höll hand och just den biten av bilden hade han förstorat och ringat med en röd cirkel.

”Jag blev bara rädd och osäker.” Sa Sofia. ”Men det är lugnt. Jag vänjer väl mig.” Sofia smålog och Zayn kramade om henne och kysste hennes hjässa.

”Du behöver aldrig vara osäker. Inget av det de skriver är sant, de vet inte hur jag känner.” Sa Zayn. De andra hade gått mot bilen och Zayn bröt sig loss från kramen, tog Sofias hand i sin och sedan gick de också ut till bilen för att åka hem. Sofia kunde andas ut, hon förstod knappt själv vad hon hade tvivlat på. Nu kände hon sig bara dum.

Bilen stannade utanför Sofias lägenhetshus. Chauffören hjälpte Sofia att få ut sina väskor och satte dem vid porten. Sofia hoppade ut ur bilen och Zayn följde efter henne. Zayn sa åt chauffören att han strax var tillbaka och sedan hjälpte han Sofia att få upp sina väskor till hennes lägenhet. Uppe i lägenheten satte Zayn ner väskorna i hallen och drog sedan Sofia emot sig och kysste henne. Sofia drog Zayn närmre sig genom att lägga händerna bakom hans huvud. Kyssen varade tills de båda behövde luft och var tvungna att avbryta kyssen.

”Jag har saknat dig.” Sa Zayn och kysste henne igen. ”Och detta.” La han till och flinade.

”Och jag dig.” Sa Sofia och tog emot ännu en kyss från Zayn. De hörde hur det tutade nedanför och de brast ut i skratt. ”Du borde kanske gå.” Sa Sofia och lugnade ner sig.

”Ja kanske det.” Sa Zayn och kysste Sofia hejdå. ”Vi ses.”  Zayn sprang ner för trapporna och hoppade in i bilen.

”Varför tog det så lång tid?” Undrade Niall. ”Jag är hungrig.”

”De kunde inte hålla händerna ifrån varandra, Niall.” Sa Louis och skrattade högt och Harry och Liam började också skratta när de såg hur Zayn rodnade och vände huvudet mot fönsterrutan och kollade ut för att undvika deras blickar.

”Håll käften.” Mumlade Zayn åt dem, vilket resulterade i att de skrattade ännu mer och även Niall denna gång.

”Jaja, närmaste restaurang, tack!” Sa Niall till chauffören som nickade åt Nialls order. De var snart framme vid en restaurang och killarna gick ur bilen och in i restaurangen. Killarna blev visade till ett bord och satte sig ner och beställde sin mat.

”Hur går det med Sofia då?” Frågade Harry och stoppade en gaffel med mat i munnen.

”Riktigt bra faktiskt.” Sa Zayn och log stolt. ”Fast det var några fans som kommenterade en massa dåliga saker om henne på en skvallersida innan.”

”Jag älskar våra fans, men när de går på våra nära och kära är det inte okej.” Sa Liam medlidande.

”Ja, hon tog det ganska hårt.” Sa Zayn.

”Det förstår man.” Sa Harry. ”Det är inte lätt att vara tillsammans med någon av oss. Fansen blir galna.” La Harry till och skrattade lite för att lätta på stämningen.

”Det vet du allt om.” Sa Niall och flinade.

”Sofia kan ju träffa Isabell, eller vad tycker du?” Frågade Louis och vände sig till Zayn. ”Hon kommer snart tillbaka från sin semester och de kan träffas då.”

”Det låter bra.” Sa Zayn. ”Sofia kan behöva någon som gått igenom samma sak som hon gör nu.”

”Då är det bestämt.” Sa Louis och log.

”Det är ju fest nästa helg då kan de träffas.” Föreslog Liam. ”Det är mer avslappnat än om vi bara för ihop dem.” Alla nickade och Zayn hoppades att det skulle hjälpa Sofia att prata med någon som förstod henne, Zayn visste ju inte hur hon kände, så detta var en bra idé. De småpratade och snart hade de ätit upp och begav sig hemåt.

Kapitel 6 här då! Tycker ni får kommentera lite bättre. Nästa kapitel kommer på Fredag. Samma tid som idag.

Kram!