Killarna började konserten med att framföra Kiss You. Hela tiden dansade och sjöng hela publiken. Det var verkligen en underbar upplevelse. Killarna varvade att sjunga med att prata med publiken. Publiken blev alltid vild så fort någon sa något och alla sjöng med för glatta livet i alla låtarna. Zayn kollade ofta på Sofia när de sjöng och riktade orden han sjöng till henne och Sofia kunde inte sluta att le varje gång han gjorde det. När konserten var slut kom vakten igen och hjälpte de över staketet för att kunna gå backstage. Caroline höll på att svimma när Sofia sa att de skulle gå backstage men både Louise och Sofia lovade att de var hur schyssta som helst och inte hade något att oroa sig för. De kom in i killarnas loge och Sofia blev genast kysst av Zayn så fort hon kommit innanför dörrarna.

”Ni var helgrymma.” Berömde Sofia och kysste Zayn en gång till. ”Detta är förresten Caroline, Louises bästa kompis.” Killarna hälsade alla på Caroline som blev näst intill paralyserad.

”Du kanske borde torka bort dreglet.” Sa Sofia till Caroline på svenska så inte killarna skulle förstå och skrattade åt Caroline när hon torkade sig om munnen.

Zayn gick till sin väska och tog upp en ny tröja att byta till. Han drog av sig tröjan och Sofias ögon studerade genast Zayns mage och muskulösa rygg, hon bet sig i underläppen och mötte sedan Zayns blick. Han log tillbaka och Sofia rodnade.

”Det är nog du som behöver torka bort dreglet.” Sa Caroline och hon och Louise skrattade åt Sofia.

”Tyst med dig.” Sa Sofia och rodnade ännu mer.

”Jag förstod nog inte vilka stora tjejidoler ni var förrän konserten ikväll.” Sa Sofia. ”Alla var helt vilda.”

”Det är så det är när man är så snygga som vi är.” Skämtade Louis och han och Sofia skrattade ihop.

”Ni har nog världens bästa jobb.” Sa Sofia. ”Göra det man älskar och få möta alla fans och resa jorden runt. Det verkar helt fantasiskt.”

”Du är ju en del av det.” Sa Harry, log mot Sofia och gav Louise och Caroline var sin autograf som de frågat efter.

”Ja men inte på samma sätt som ni är.” Sa Sofia och satte sig ner i soffan. ”Fast ingen hade nog kommit till min konsert ändå, de hade fått hålla för öronen hela konserten igenom.” Skrattade Sofia.

”Du sjunger ju inte ens dåligt.” Protesterade Louise. ”Hon ljuger bara. Jag har hört henne flera gånger och hon sjunger riktigt bra. Jag har nog t.o.m. en inspelning på min mobil.” Louise tog upp sin mobil och började leta upp videon.

”Du vågar inte visa den.” Sa Sofia och försökte ta mobilen ifrån Louise utan att lyckas.

”Låt oss höra.” Sa Louis och Louise visade videon för killarna och Caroline. Sofia begravde sitt huvud i Zayns bröst för att dölja att hon rodnade.Hon hade alltid spelat och sjungit men aldrig trott att hon var tillräckligt bra och att nu Zayn, Harry, Niall, Louis och Liam lyssnade på henne sjunga, seriöst för en gångs skull, gjorde henne nervös. Riktigt nervös. Sofia hade alltid haft bra självförtroende men när det kom till hennes sång var det inte så. Sofia hade aldrig varit osäker på alla rykten om Zayn, alla elaka kommentarer, okej i början då, men inte såhär, hon hade aldrig varit nervös såhär inför killarna och framför allt inte Zayn. Sofia blev ännu mer nervös av att hon inte borde vara det.

Hon hörde sig själv sjunga och kikade på killarna snabbt för att se deras reaktion, eftersom de var så tysta. Sången avslutades och när Sofia vågade kolla upp märkte hon hur allas blickar var riktade emot henne.

”Du är ju riktigt bra.” Utbrast Niall.

”Eller hur!” Höll Liam med. ”Varför har vi inte fått höra detta tidigare?”

”Jag skulle i alla fall köpa dina skivor.” Sa Harry och log. ”Och gå på dina konserter.” La han till.

”Tack.” Sa Sofia blygt. ”Men jag nöjer mig med att bara följa med er.”

Zayn drog henne intill sig i en kram och Sofia log. Hon hade inte varit med om någon som Zayn. Som alltid visste vad han skulle säga och eller göra. Minsta lilla gest och hon mådde bra igen.

Caroline och Louise snackade lite till med killarna och hade en allmänt rolig stund. Innan de gick tog Sofia ett kort på Caroline och Louise med killarna och sedan kramade de alla hejdå, förutom Zayn som Sofia gav en kyss.

Zayn kollade efter Sofia när de gick, det var något annorlunda med henne. Sedan låten spelades upp hade Sofia förändrats. Inte märkvärdigt mycket men det var ändå något annorlunda med henne. Zayn var orolig för henne, det hade hänt så mycket de senaste månaderna och det hade tagit hårt på Sofia, det visste han. Han hade sett hur hon rasat i vikt de föregående månaderna men när hon tagit kontrollen igen hade han inte sagt något. Att det nu låg ett hot att en bild på henne skulle komma ut gjorde Sofia orolig, det visste han också. Men det pratade de alltid om, detta var annorlunda. Han lät det gå för stunden men om hon inte skulle ta upp det skulle han göra det.

Sofia hann inte mer än torka tårarna och komma hem från flygplatsen efter att ha släppt av sin syster och hennes kompis, förrän de skulle komma igen.  Sofias mobil ringde och hon svarade. Efter ett långt samtal med Christine hade tårarna runnit längs med Sofias kinder, ledsna tårar blandade med tårar av lycka. Lycka för att polisen hade lyckats stoppa bilden och ledsna för att Sofia om två veckor skulle behöva ge sig av till Sverige och möta Oskar i en rättegång. Hon skulle behöva stå face to face med den människa hon avskydde mest i hela världen.

Snart var Sofia omfamnad av Zayn och Sofia hulkade sig för att få luft p.g.a. sina gråtattacker. Zayn viskade tröstande ord i hennes öra samtidigt som han smekte henne över håret och pussade hennes hjässa. Det gjorde ont i honom att se Sofia såhär. En halvtimme senare hade Sofias gråt gått över och hon kunde börja förklara bättre för Zayn vad Christine sagt. Zayn drog en suck av lättnad när Sofia berättade att bilden inte skulle komma ut och när Sofia berättade om rättegången fanns det inga tvivel i Zayns ögon när han bestämt sa att han skulle följa med Sofia, oavsett vad hon sa. Sofia nickade bara till svar, glad att Zayn skulle vara där och stötta henne.

”Jag älskar dig och vi ska klara detta tillsammans.” Sa Zayn och smekte Sofia över håret ännu en gång.

”Jag älskar dig med.” Viskade Sofia med hes röst.

”Får jag fråga dig en sak?” Undrade Zayn och kände hur Sofia nickade mot hans bröst. ”Vad betyder, den låten du sjöng, för dig?”

”Vad menar du?” Frågade Sofia och såg förbryllad ut.

”Jag såg hur du förändrades efter att vi lyssnat på den. Du var jätteduktig, men du förändrades efter vi hade hört dig. Varför?” Undrade Zayn.

”Jag spelade in den låten när jag trodde att Oskar skulle sluta förfölja mig. När jag trodde att jag var fri. När jag hörde låten igen påmindes jag av den känslan och att jag kanske inte kommer bli fri från honom. Någonsin.” Sa Sofia dovt och Zayn drog in henne i en hårdare kram.

”Du kommer bli fri, my love.” Sa Zayn. ”Jag lovar.”

Jag håller på att komma till ett avslut på denna novellen nu. MEN jag har redan idéer för en ny så hänger ni kvar får ni följa min utveckling av den också. Jag vet inte riktigt hur många kapitel det är kvar, men tippar på att det inte blir mer än 20 kapitel. Jag har även börjat träna och det är väldigt mycket i skolan också så, ännu en gång säger jag, att uppdateringarna inte kommer ske så ofta men så ofta jag hinner och tiden kommer nog variera men försöker så snabbt jag kan. 

KRAM!