”Hej Niall.” Sa Sofia glatt när hon svarade.

”Hej.” Sa Niall. ”Hur är det med dig?”

”Jo, det är bra.” Sa Sofia. ”Jag fick nyss ett mejl från den svenska polisen som säger att de fått mina papper.”

”Det är ju helt fantastiskt.” Sa Niall glatt.

”Ja, jag är helt Oskar fri nu!” Sa Sofia lättat. ”Om han inte fortfarande tänker skicka ut bilden.”

”Det får vi hoppas.” Sa Niall. ”Men även om den skulle komma ut så kommer vi inte överge dig. Du är en av oss nu.”

”Tack. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort om jag inte träffat er.” Sa Sofia. ”Ni är underbara. Ni är förmodligen de ända riktiga vännerna jag har och Hannah förstås.” Det var sant. Sofia hade inte haft många vänner i Helsingborg och de hon haft övergav henne utan tvivel när bilden på henne kom ut.

”Vi finns alltid här för dig.” Sa Niall. ”Jag lovar.”

”Och jag för er.” Sa Sofia och log och kände sig genast bättre till mods. ”Ville du något speciellt?” Frågade Sofia.

”Nej, jag ville bara höra hur du mådde eftersom jag inte har hunnit träffa dig på ett tag.” Sa Niall lite blygt.

”Vad snällt av dig.” Sa Sofia med ett leende på läpparna. ”Hur mår du själv?”

”Det är bara bra med mig. Jag ska till hem till Irland nu innan konserten så det känns rätt bra.” Svarade Niall.

”Åhh, vad trevligt.” Sa Sofia. ”När är konserten nu igen?”

”På lördag.” Svarade Niall. ”Hurså?”

”Jag tänkte fixa biljetter till min syster som en överraskning när hon kommer hit. Vilket är om två dagar.” Sa Sofia.

”Jag fixar biljetter, oroa dig inte om det.” Sa Niall. ”De är nog slutsålda ändå.”

”Det kan jag inte be dig göra, Niall.” Sa Sofia.

”Jag erbjuder mig.” Sa Niall. ”Det är lugnt. VI har ändå några som vi får till familjen.”

”Om du säger det så. Tack så mycket men du behöver verkligen inte.” Protesterade Sofia lite.

”Inga men, jag vill ge dig biljetter till dig och din syster.” Sa Niall. ”Jag måste tyvärr lägga på nu. Och innan jag glömmer det så ska du vara färdig till klockan 7 för då hämtar Zayn upp dig.”

”Tack så mycket Niall.” Sa Sofia. ”Vad menar du? Ska jag vara finklädd eller vad?”

”Jag vet inte riktigt, men du ska nog ta på dig en klänning.” Sa Niall och funderade lite. ”Han sa inte så mycket men kör på något fint. Inte för att du inte är fin annars, men ja du kan ju, ja ta på dig ehh.”

”Okej, du behöver inte bli nervös.” Sa Sofia och skrattade åt honom. ”Jag hittar säkert något fint. Hejdå, vi ses när du kommer tillbaka.”

”Hejdå.” Sa Niall och de la på.

Sofia tog upp sin mobil ur väskan och såg att hon hade tre missade samtal från Zayn och ett par sms från Hannah, sin syster och ett okänt nummer. Hon öppnade sms:en från Hannah och svarade på det och sedan sin systers och svarade på hennes sms om vad hon skulle packa ner för kläder. Sofia skrattade till och skakade på huvudet. Det var typiskt hennes syster. Sofia öppnade till sist sms:et från det okända numret och fick sig en chock.

Tro inte att du blir av med mig så snabbt. Du vet hur du blir av med mig.

Sofia som precis köpt ny mobil var nära att kasta även den i väggen men hon undvek det, i stället slängde hon närmaste sak, Vilket lyckades bli fjärrkontrollen till tv:n, i golvet. Sofia orkade snart inte med honom längre. Hon hade trott att flytta till London var svaret men tydligen inte. Sofia hade ingen aning om hur hon skulle slippa honom. Att byta nummer funkade tydligen inte. Sofia hade inte en tanke på att han hade kontaktförbud men när hon gjorde det begav hon sig till närmaste polisstation. På vägen dit ringde hon Zayn och han och killarna lovade, utan att veta vad det handlade om, att de skulle mötas där. Sofia slängde sig ut ur taxin efter att ha slängt en sedelbunt till chauffören. Hon rusade fram till Zayn och han omfamnade henne hårt.

”Han sms:ade mig igen.” Snyftade Sofia. ”Kommer han någonsin sluta?”

”Allt kommer bli okej.” Lovade Zayn och strök henne över håret. ”Vi går in och pratar med polisen.”

Sofia lösgjorde sig från kramen och Zayn la armen om Sofias midja och tillsammans gick de in på stationen med Liam, Louis, Harry och Niall gick bakom i släptåg. De möttes av en polisman och efter att Sofia berättat sitt ärende visade polismannen in dem i ett enskilt rum. Polismannen meddelade att det snart skulle komma in en annan polis och förhöra Sofia och möjligen göra en anmälan. Polisen, som var en kvinna kom in i rummet.

”Hej. Du måste vara Sofia antar jag.” Sa Kvinnan. ”Jag heter Christine.” Christine räckte fram handen och hälsade på Sofia.

”Hej.” Sa Sofia och tog Christines hand och skakade den.

Christine vände sig mot killarna och hälsade hastigt innan hon meddelade att de var tvungna att lämna rummet. De nickade och Christine bad en man följa killarna in till ett fikarum bredvid det rum Sofia befann sig i.

När killarna gått satte sig Christine ner och tog fram ett anteckningsblock och ett formulär.

”Skulle du kunna berätta vad det är som hänt?” Undrade Christine och kollade på Sofia med snälla ögon. Sofia nickade och samlade sig innan hon svarade.

”Det började när jag bodde i Sverige. Jag var tillsammans med en kille, Oskar. I början var det jättebra mellan oss men en kväll kom bomben. Han gjorde slut utan en anledning. Det tog tid för mig att gå vidare. Det hade nästan vara lättare om han varit otrogen, då hade jag haft en anledning och kunnat hata honom. Men nu kunde jag inte det, jag fortsatte att älska honom hur mycket jag än försökte att inte göra det. Efter ett tag så kom jag över honom. Jag började få tillbaka mitt liv men sen började han förfölja mig. Var jag än gick var han där som om han ville att jag skulle se honom för att han ville att jag skulle bli påmind om honom varje gång. Jag visade inte en min och det gjorde väl honom frustrerad. Han slutade aldrig och när han skickade ut en naken bild på mig fick jag nog.” Sa Sofia och hela tiden hade hon bara följt konturerna i träbordet. Hon skämdes lite över detta även om det inte var hennes fel.

”Så du flyttade till London i tron om att han skulle sluta?” Frågade Christine.

”Ja, jag trodde han skulle bli glad att jag försvann. Nu behövde han inte se att jag gått vidare.” Svarade Sofia.

”Gick du till polisen i Sverige någon gång?” Frågade Christine och antecknade lite.

”Nej, jag vågade aldrig.” Sa Sofia. ”Där jag kommer ifrån tar man hand om sina problem själv. Man blandar inte in några myndigheter eller andra personer i sina problem.”

”Men du gjorde när han kontaktade dig igen?” Konstaterade Christine mer än frågade.

”Ja.” Sa Sofia. ”Han såg mig på löpsedlarna och blev förbannad och hotade mig med att skicka ut bilden om jag inte gjorde slut med Zayn.”

”Det står här att han har kontaktförbud, stämmer det?” Frågade Christine.

”Ja, men han bröt det idag.” Sa Sofia och visade Christine sms:et.

”Jag skulle behöva behålla din mobil här om det går bra. Vi måste kolla upp numret, översätta och gå igenom all fakta.” Sa Christine och Sofia nickade.

”Skulle du vilja göra en anmälan?” Frågade Christine och Sofia nickade igen. Christine och Sofia började fylla i en anmälan.

I det andra rummet satt killarna och väntade. Zayn var orolig och kunde inte sitta stilla mycket utan var femte minut ställde han sig upp och gick runt i rummet.

”Lugna ner dig nu.” Protesterade Harry. ”Inget kommer hända så länge hon är där inne med polisen.”

”Jag vet.” Sa Zayn och suckade. ”Men det är inte ni som behöver oroa er för att hon skulle välja att dumpa mig och dra tillbaka till det aset.”

”Vi oroar oss faktiskt, Zayn.” Sa Louis och la en hand på Zayns axel. ”Hon är vår vän också.”

”Det kommer gå bra.” Lovade Liam. ”Hon kommer inte lämna dig. Då hade hon åkt till flygplatsen inte till polisstationen.”

”Varför tar det så lång tid för?” Frågade Zayn och satte sig ner.

”Dessa saker tar tid.” Sa Niall. ”Sätt dig och lugna ner dig nu.”

Några timmar till gick men snart kom Sofia gåendes in till rummet där killarna satt, Isabell hade också anslutit sig, likaså Hannah som Sofia förmodade att Zayn hade ringt. Sofia gick fram till Zayn och han kramade om henne. Ingen sa något, de bara höll om varandra.

Såå, nu äntligen är det uppe! Släng gärna in en kommentar om vad ni tycker! Det tar minst en minut av er tid att kommentera men lång tid för mig att skriva ett kapitel så det uppskattas verkligen om ni tar er den lilla tiden det tar att kommentera!

Vet inte när nästa kommer upp, har inte så mycket till skrivet så kan ta lite tid men ska försöka skriva så mycket som möjligt!

Hoppas ni får en fortsatt fin kväll!