Hemma
Summer love - kapitel 30
Jag kunde inte fatta att jag satt på tåget hem redan, hem till verkligheten. På något sätt så var det ändå skönt, att kunna komma ifrån hysterin som rådde kring Harry och killarna. Komma hem till mina vänner och bara umgås, leva som en normal artonåring. Vad som var riktigt tråkigt däremot var att jag inte kunde träffa Harry lika ofta. Men det skulle snart ändras – jag skulle snart ta studenten och hade redan planer på vad jag skulle göra. Planer på hur jag skulle kunna spendera mer tid med Harry, vara närmre honom är flera hundra mil. Harry visste inget om mina planer och jag tänkte hålla det så tills jag visste säkert hur allt skulle bli.
Lauras perspektiv:
Mobilen vibrerade där den låg på bordet, jag slängde en snabb blick på den innan jag suckade, sträckte på mig och gick upp från sängen och fram till bordet och plockade upp mobilen för att svara.
”Hej det är Laura.” Svarade jag med raspig och hes röst.
”Hej, det är Ludde.” Svarade Ludde med sin bekanta röst och jag sken upp i ett stort leende. ”Hur är det?”
”Det är väl bra, antar jag.” Sa jag och drog en hand genom mitt toviga hår. ”Hur är det själv?”
”Det är bara bra med mig.” Svarade han och jag hörde på hans röst att han log. ”Du har inte tid att träffas idag? Vi har ju inte träffast sen…”
”Det skulle vara trevligt.” Sa jag innan han hann säga färdigt meningen. ”Ska vi träffas på Espresso House om en timme?” Frågade jag och kollade på klockan. Jo, jag skulle nog hinna.
”Det låter bra.” Svarade han. Vi sade hejdå till varandra och jag började genast göra vid mig.
Jag gick in på Espresso House, satte mig vid ett bord intill fönstret som vette mot gatan utanför och väntade på Ludde. Människor passerade utanför på gatan, alla inne i olika världar, alla med olika tankar och liv, på väg någonstans. Dörren plingade och jag kollade upp, mötte Luddes blick och vi log emot varandra. Han kom emot mig, jag ställde mig upp för att kunna ge honom en kram.
”Har du beställt?” Frågade Ludde och jag skakade på huvudet. ”Då gör jag det. Det vanliga?” Jag nickade och satte mig ner igen. Ludde kom tillbaka med en kladdkaka och en vaniljlatte och en kladdkaka och kaffe till sig själv. Vi pratade om vad som hände i livet, så som vi alltid gjort innan han flyttade till USA i ett år.
Min mobil ringde och jag kollade på skärmen för att se vem det var. Maja ringde mig, jag kollade ursäktande på Ludde men han nickade att det var okej för mig att svara.
”Hej Maja.” Svarade jag glatt. ”Hur är det?”
”Det är jättebra.” Tjöt hon och jag fnissade lite åt henne.
”Vad har då hänt?” Frågade jag och tog en sipp av mitt kaffe.
”Niall frågade mig om jag ville komma till London nu när de är lediga i några dagar.” Berättade hon glatt och tjöt igen.
”Vad kul.” Sa jag och försökte låta glad för henne, det var jag, men jag visste inte ens att killarna var lediga för Harry hade inte ringt mig på en hel vecka och när jag ringt till honom så var han kort och samtalen varade inte länge. ”När åker du?”
”Om tre dagar.” Svarade Maja glatt. ”Jag måste börja packa nu. Vad ska jag ha med mig?”
”Vad kul att det går bra för dig och Niall.” Sa jag och försökte att inte låta mina egna känslor tränga igenom. ”Och jag är säker på vad du än har på dig så kommer han tycka att du ser vacker ut.”
”Vi får prata mer sen.” Sa Maja, lade på och jag släppte ut en stor suck som jag hållit inne.
”Vad är det?” Frågade Ludde mig och kollade på mig med en orolig blick, en blick som jag var mer än van vid. Den blicken hade jag fått leva med varje dag ända sedan min kusin dog, alla gav mig den, alla utom Harry men han verkade ju inte bry sig om mig längre. Jag kände mina tårar börja rinna nerför kinderna och jag kollade ner, lekte med mina fingrar och lät tårarna droppa ner på bordet. Ludde reste sig från sin plats och satte sig istället bredvid mig, lade armen om mina axlar och drog mig intill sig. Han lät sin hand röra sig upp och ner längs min arm i en tröstande gest.
”Maja ska till London och hälsa på Niall nu när de är lediga.” Fick jag fram efter flera snyftningar.
”Vad är det för fel med det?” Frågade Ludde förvirrat.
”Att jag inte visste om att de var lediga.” Sa jag frustrerat. ”Harry har inte pratat med mig, på riktigt, på över en vecka. Han ringer inte mig, det är jag som ringer honom och när jag gör det pratat vi inte mer än kanske fem minuter.” Fortsatte jag samtidigt som mina tårar fortsatte att rinna nerför mina kinder i snabbare takt. ”Vad har jag gjort för fel? Eller kom han helt plötsligt bara på att jag var för mycket problem för honom? Att han inte orkade med mig?” Jag kollade upp på Ludde med rödsprängda ögon och han bara ryckte på axlarna, tryckte mig närmre honom och lät mig lugna ner mig själv, lät mig gråta ut.
Dagarna gick och fortfarande hörde jag inget från Harry, vilket var underligt då jag visste att de var lediga nu, jag visste det för Maja lade upp nya bilder på facebook hela tiden på henne och Niall och det bröt mitt hjärta i ännu fler bitar, att det hade varit jag och Harry och nu visste jag inte alls var vi stod. Ludde var min klippa, han var där för att trösta mig, uppmuntra mig och komma upp med anledningar till varför inte Harry svarade mig, bakade kakor åt mig som knappt gick att äta och kollade på oändligt många tjejfilmer med mig. Varför kändes det som att vi hade gjort slut fast vi inte hade det, eller kanske var det vad Harry försökte säga mig med sina frånvarande samtal? Att han inte älskade mig längre?
Jag vet inte hur många gånger som jag suttit med mobilen i handen, Harrys nummer på skärmen och varit sekunder ifrån att ringa honom och fråga vad som hände men jag hade inte vågat, jag ville inte veta vad han skulle säga.
Jag och Ludde hade spenderat nästan all tid tillsammans de senaste dagarna att pressen hade börjat skriva att jag var otrogen mot Harry, det var sjukt, men på något sätt önskade jag att det skulle få en reaktion ifrån Harry men inget, han ringde inte och jag hade också slutat ringa, jag orkade inte med detta längre.
Jag gick ner för att äta frukost, huset var tomt och tyst förutom fläkten i köket som stod på. På min plats låg det ett kuvert med mitt namn på, jag kände igen kuvertet och en klump fastnade genast i min hals. Sakta gick jag fram till det, tog upp det och stirrade på det i flera minuter innan jag öppnade det och tog ut brevet, brevet som inte betydde så mycket för min framtid som det gjort innan, som inte betydde ett smack för min och Harrys framtid längre. Sakta vecklade jag ut brevet och läste de första raderna.
Congratulations you have been accepted to the University of London…
Jag skrynklade ihop brevet och slängde det I papperskorgen, det betydde inget längre, allt var ändå förstört, jag var förstörd inombords. Personen som visste mest om mig, som fått reda på alla mina mörkaste hemligheter hade övergivit mig, övergivit, det var precis vad han gjort. Först nu förstod jag, jag var övergiven. Det var nästan så jag kunde höra mitt hjärta krossas när ordet övergiven repeterades i mitt huvud igen och igen.
Det kom upp tidigare än jag trodde! Förlåt för den långa väntan, det var inte meningen men nu har jag äntligen sommarlov och mer tid att skriva! Jag åker på semester och är iväg i två veckor så nästa kapitel kommer upp när jag kommer hem, så tyvärr så lämnar jag er med ett deppigt kapitel men tyckte det var dags för lite trubbel i paradiset! Hoppas ni inte hatar mig för det, haha!
Kramar på er och ha ett bra sommar och kika in här igen om två veckor ca så kanske nästa kapitel kommer upp då!
10+ kommentarer för att få det :)
Info om kommande kapitel + avslutning
Jag ska även på semester i två veckor och kommer inte ha så mycket tillgång till en dator så tyvärr kan jag inte uppdatera då men ni har väl också sommarlov så det kommer gå snabbt! Jag är hemma igen i början av Juli så kolla in då igen! Men som sagt nästa kapitel på LÖRDAG! Jag hoppas att jag kan lova det!
Massa kramar till er som stått ut med mig nu de senaste veckorna när uppdateringen varit segare än segast!
Summer love - kapitel 29
Jag gick upp till mitt eget hotellrum för att kunna duscha och byta om. Jag öppnade dörren till rummet och gick in. Maja och Niall satt på sängen, som förövrigt var det enda som fick plats i det lilla rummet vi fått, och var på väg att kyssas.
”Shit förlåt.” Sa jag när jag insåg vad jag förstört. ”Jag ska bara ta min väska så kan ni återvända till vad ni skulle göra.” Jag sprang snabbt fram till min väska, slängde ner mina saker i den, sprang in i badrummet och tog mina grejer och sprang snabbt ut igen. Innan jag stängde dörren stack jag in huvudet. ”Vi åker med killarna till Stockholm förresten.” Sen smällde jag igen dörren och gick till killarnas, lägenhet jämfört med vårt rum, för att låna deras dusch.
Jag sade hejdå till mina föräldrar innan jag steg på killarnas buss. Mina ögon spärrades upp när jag såg hur den såg ut inuti. Där fanns soffgrupper, sängar längs med sidorna, tv och en massa annat, inget som jag hade förväntat mig.
”Herre jävlar.” Mumlade jag. Andrea hade redan gjort sig hemmastadd i en utav sofforna med Zayn och var i full färd med att börja spela x-box. Bussen började köra och jag gjorde mig hemmastadd i en annan soffa med Harry. Han satt lutad mot ryggstödet och jag låg bredvid honom på soffan. Tänk att få leva såhär, det hade varit livet. Jag kollade upp på Harry som hade ett stort leende på läpparna.
”Jag är glad att du kan följa med.” Sa han och pussade mig på pannan.
Harrys perspektiv:
Laura stod längst fram i publiken med ett stort leende på läpparna. Jag hade min blick fastklistrad på henne hela tiden, och varje gång Laura kollade in i mina sken jag upp i ett, om möjligt, ännu större leende än vad jag redan hade. Det var den sista konserten som Laura skulle vara med på och jag ville inte att den skulle ta slut för det betydde att jag bara hade några ynka timmar kvar med henne innan hon skulle behöva åka hem igen, hem till sitt normala liv. Liam gick fram till mig och puttade till mig, jag gav honom en frågande blick och hörde sedan i musiken att det var min tur att sjunga. Jag tog ton och började sjunga. När låten var slut började Liam prata.
”Jag ber om ursäkt för Harry.” Sa Liam och blinkade emot mig. ”Han var distraherad.” Jag kollade ner i marken och rufsade till mitt hår innan jag kollade upp igen med en synlig rodnad på kinderna. Laura visste verkligen inte vad hon gjorde med mig. Publiken jublade åt Liams uttalande. Konserten gick mot sitt slut och när vi sjöng den sista låten, what makes you beautiful sjöng jag varenda ord direkt till Laura, sjöng ut mitt hjärta till henne.
Lauras perspektiv:
”Jag vill visa dig en sak.” Viskade Harry i mitt öra, jag rös till av hans raspiga röst och nickade. Harry tog min hand och drog med mig. Vi gick uppför trappan som ledde ut på scenen. Jag kollade ut och tog in arenan, den var helt enorm. Jag vände mig och kollade på Harry som hade tagit upp en gitarr och satt sig på en stol. Han pekade på en stol mittemot honom, jag gick dit och satte mig ner på den och kollade förväntansfullt på Harry.
”Jag hörde denna låten efter att du hade varit och hälsat på mig.” Började Harry och kollade intensivt på mig. ”Den får mig att tänka på oss, hur vi klarat oss igenom så mycket och fortfarande är där för varandra.” Jag nickade och Harry började spela.
When you're lost
You're not alone
When you call
There's others like you
When you're too tired to stand
You can take my hand
I want to be the place that you land
Harry släppte mig aldrig med blicken när han sjöng, som han gjort på konserten, men nu var det ännu mer mening I orden, det var hans tankar och känslor som kom fram. Jag kände hur det brände bakom mina ögonlock och hur mina ögon fylldes med vatten som smått började rinna nerför mina kinder. Han fingrar rörde sig snabbt över strängarna och hans mun formade de vackraste orden jag någonsin hört, de vackraste orden någon sagt till mig.
Sing this song
And I'll come running along
When there so much to say
But you can't find the way
I'll put my arms around you
You put your hand in mine
Harry log emot mig innan han fortsatte sjunga, hans raspiga, hesa röst berörde mig och tårarna forsade ner som aldrig förr.
And we'll stay
That's how we'll stay
When you break down on the road
When you wake up and you're all alone
Just close eyes
There are lows and high
And say my name to the sky
Jag satt vid det här laget och snörvlade stort, torkade bort tårarna med tröjärmen. Harry spelade vidare, avslutade låten, utan att någonsin släppa mig med blicken. Jag drog ett djupt andetag, Harry satte ner gitarren och jag slängde mig i hans armar, gömde mitt ansikte mot hans bringa och tryckte mig emot honom. Rädd för att det bara var en dröm höll jag honom länge, länge, tills jag var säker på att han var verklig och att jag inte bara drömt de månaderna vi varit tillsammans.
”Du är det bästa som har hänt mig, Laura.” Viskade Harry. ”Du kommer alltid att ha den största delen i mitt hjärta, inget kommer ändra det. Jag har aldrig känt såhär och när du behöver mig är det bara att ringa mig och jag kommer så fort jag kan. Jag kan inte leva utan dig, du är mitt liv Laura.”
Jag fick inte fram ett ord, det var som att halsen svullnade upp och hindrade mig från att svara. Istället tryckte jag Harry närmre mig, samlade ihop tillräckligt med kraft för att kunna svara, tränga igenom halsen.
”Jag hade aldrig varit här utan dig.” Sa jag ärligt. Jag hade aldrig sagt det till honom men precis innan jag träffade honom hade jag varit deprimerad och tänkt tanken att avsluta mitt liv flera gånger. ”Du har räddat mig från flera idiotiska beslut. Du har ingen aning om hur mycket jag har att tacka dig för. Jag älskar dig mer än mitt eget liv.” Jag kände något blött på min kind och när jag kollade upp såg jag tårar rinna nerför Harrys kinder och droppa ner på mig. ”Varför gråter du?”
”Jag vill inte tänka på alla hemska tankar du har tänkt, jag vill inte tänka på dig som…” Han kunde inte fortsätta säga meningen. ”Du gör väl inte det fortfarande?” Frågade Harry mig efter några sekunders tystnad. Jag skakade fertilt på huvudet.
Majas perspektiv:
Jag och Niall satt utom synhåll från scenen och studerade Harrys och Lauras interaktion. Jag visste hur mycket Laura hade gått igenom i sitt liv och jag var glad att hon äntligen hade hittat någon som kunde visa henne hur mycket hon betyder för oss alla, någon som kan visa henne vad kärlek är och får henne på andra tankar.
”Jag har aldrig sett Harry lyckligare.” Sa Niall helt plötsligt.
”Jag har aldrig sett Laura lyckligare.” Sa jag och log emot Niall. ”Jag är glad att hon hittade Harry för annars vet jag inte om hon ens skulle varit här idag.” Jag kollade ner i marken, skakade bort tankarna från mitt huvud, jag ville inte tänka på det, det var för hemskt. Niall lade en arm om mig och drog min intill sig. Diskret tryckte jag mig närmare, andades in doften av hans parfym. Det pirrade till i magen på mig, en känsla som var alldeles för länge sedan jag kände. Det var en skön känsla, en ännu bättre känsla än när man spelade fotboll och gjorde ett otroligt snyggt mål, bättre än det kändes det. Jag kollade upp, genom mina långa ögonfransar och såg att Niall kollade på mig med ett leende på läpparna. Ett leende formades på mina läppar. Nialls böjde sig sakta ner emot mig, jag lutade mig upp mot honom och en sekund senare möttes våra läppar i en mjuk kyss. Kyssen varade länge och när vi avslutade den andades vi båda tungt. Vi sa inget, tittade bara in i varandras ögon med en speglande känslor: Lycka och förälskelse. Jag tror jag har fallit för Niall Horan.
Lauras perpsektiv:
Jag kunde inte fatta att jag satt på tåget hem redan, hem till verkligheten. På något sätt så var det ändå skönt, att kunna komma ifrån hysterin som rådde kring Harry och killarna. Komma hem till mina vänner och bara umgås, leva som en normal artonåring. Vad som var riktigt tråkigt däremot var att jag inte kunde träffa Harry lika ofta. Men det skulle snart ändras – jag skulle snart ta studenten och hade redan planer på vad jag skulle göra. Planer på hur jag skulle kunna spendera mer tid med Harry, vara närmre honom är flera hundra mil. Harry visste inget om mina planer och jag tänkte hålla det så tills jag visste säkert hur allt skulle bli.
Oj, detta tog verkligen längre tid än jag hade tänkt mig att få upp! Men jag har som sagt mycket sista grejer i skolan och de blir verkligen inte lättare!
Vad tycker ni om detta kapitlet då? Vad tror ni Laura har planerat?
Kram på er alla och hoppas ni njuter av det fina vädret!
10+ kommentarer för att få nästa kapitel!
Angående nästa kapitel
UPDATE: Jag kommer inte hinna lägga upp nästa kapitel idag utan det kommer imorgon istället. Förlåt!
