Lauras perspektiv:

Jag letade, letade och letade, jag letade som en tok efter biljetter till killarnas konsert men ju längre tiden gick desto mer förlorade jag mitt hopp om att hitta några. Jag suckade frustrerat, satte händerna i sidan på skrivbordet och sköt mig ifrån datorn. Jag satt så i flera minuter innan jag orkade röra mig igen. Mobilen låg på skrivbordet och jag kollade på den. Skulle man ringa till Eleanor eller någon av tjejerna och fråga dem om hjälp? Jag skakade på huvudet. Nej, det skulle jag inte.

Det knackade på min dörr, jag ropade åt dem att komma in, jag ville fortfarande inte röra mig. Andrea och Maja kom in i mitt rum och skakade på huvudet när de såg mig. Jag satt fortfarande i mina mjukisbyxor och hood tröja, inte alls redo för att gå ut om två timmar. Andrea viskade något i Majas öra innan hon gick fram till mig, snurrade runt mig i stolen så jag satt med ansiktet mot sängen där Andrea satte sig. Jag kollade åt Majas håll för att se vad hon gjorde och såg att hon rotade igenom min garderob. De skulle verkligen ta mig ut ikväll. Jag höll inne en suck men Andrea läste av mig direkt.

”Du ska med, vare sig du vill eller inte.” Sa Andrea och kollade strängt på mig. ”Alla andra ska också med och vi ska ha det kul.”  Jag nickade och tog emot klänningen Maja kastade åt mig.

”Vi ska ha så kul att du kommer glömma bort Harry, i alla fall för ikväll.” Sa Maja glatt.

”Och du Niall, då eller?” Skämtade jag. Maja rodnade och kollade ner i golvet.

Vi gjorde oss i ordning tillsammans i mitt lilla rum och inom en och en halv timme var vi färdiga och på väg till förfesten. Vi kom fram till huset som festen ägde rum i och jag såg genast en grupp killar som jag kände igen. Jag vände mig mot Andrea och kollade allvarligt på henne.

”Säg inte att Henrik är här.” Sa jag och kollade mot gruppen med killar igen. Jo, han var här.

”Bara ignorera honom.” Sa Andrea, tog armkrok med mig och drog mig in i huset.

Musiken var hög och överallt jag tittade, såg jag drickande tjejer och killar. Jag drogs längre in i huset, in till köket . På vägen hälsade jag på de personer jag kände med kramar och genom att skrika ut mitt hej till dem.

Helt plötsligt stod jag med en drink i ena handen och dansade till musiken, högt sjöng jag med glatt till alla låtar som spelades. Jag, Andrea och Maja dansade tillsammans, skrattade åt andra som dansade och sjöng med. Alla planer på att vi skulle ut på krogen försvann, utan vi stannade här. Jag hade fått i mig flertalet drinkar till och säkert en fem shots, rummet snurrade men jag brydde mig inte just nu för jag hade kul med de bästa vännerna man kunde ha. Någon lade sina händer över mina ögon och när jag vände mig om fick jag världens chock och gav ifrån mig världens tjut innan jag slängde mig i personens armar.

”Ludde.” Skrek jag av glädje och han fångade mig när jag hoppade upp på honom för att ge honom världens största kram.

”Hej på dig med.” Sa Ludde och skrattade medan han satte ner mig.

”Vad gör du hemma?” Frågade jag. ”jag trodde inte du skulle komma hem från USA än.”

”Vi fick lite ledigt så varför inte åka hem lite då.” Sa han och flinade mot mig. Jag log tillbaka.

”Ja, varför ska man stanna i Kalifornien när man kan åka hem till Sverige.” Sa jag skämtsamt. Ludde eller Ludwig om han egentligen heter var för tillfället utbytesstudent i Kalifornien. Han hade stuckit för lite mindre än ett år sedan och lämnat mig kvar här. Ludwig var min bästa killkompis och det var han jag gick till när jag hade problem med killar. Han hade varit det i alla fall, någonstans på vägen hade vi tappat bort varandra och inte pratat alls lika mycket. ”Jag har saknat dig.”

”Jag har saknat dig med.” Sa han och log emot mig. ”Du har mycket att berätta för mig.” Han blinkade emot mig, jag fnittrade och nickade.

”Vi tar det när jag är nykter.” Sa jag, han skrattade men höll med.

Jag vinglade mig ifrån Maja och Andrea för att gå på toa. På stapplande steg gick jag upp för trappan och vidare nerför hallen. Här var musiken tystare men man kände dunket på basen. Jag nådde precis toadörren när någon tog tag i min arm bakifrån och tryckte upp mig mot väggen. Skräckslaget kollade jag på personen som stod framför mig, Henrik.

”Vad vill du?” Frågade jag och försökte att inte visa att jag var rädd. Helt plötsligt var jag nykter igen och visste precis vad jag höll på med, kändes det som i alla fall.

”Jag vill ha dig.” Sa han mot min hals. Han luktade starkt av alkohol och jag mådde illa bara av tanken på att han rörde min kropp, kysste min hals. Jag försökte putta undan honom men alkoholen hade försvagat mig, tårarna rann nerför mina kinder, rädd för vad han skulle göra. Synen blev allt suddigare men jag fortsatte att skrika och banka på honom för att få honom att flytta på sig. Inget händer, Henriks händer fortsätter att röra sig på min kropp, längre och längre upp under min klänning samtidigt som hans läppar kysser mina och min hals. Jag gråter ännu mer men han slutar inte.

Plötsligt från ingenstans knuffas Henrik bort från mig, knuffas till marken och får flertalet slag emot sig.  Jag sjunker till golvet, ryggen mot väggen, knäna uppdragna mot bröstet samtidigt som jag skriker, gråter och bevittnar Henrik få slag mot slag emot sig.

Andrea, Maja och Ludde omringar mig, försöker få kontakt med mig men jag stirrar bara rakt fram. Allting kommer bara tillbaka, allt som jag hade lagt bakom mig, allt som jag hoppades aldrig skulle komma tillbaka, som jag trodde jag hade blivit kvitt. Andrea säger något till Ludde som lyfter upp mig, bär in mig i ett separat rum och lägger mig på sängen. Jag gråter fortfarande, kan inte sluta. Sen slutar jag bara, torkar tårarna och kollar på Maja, Andrea och Ludde som alla kollar på mig oroligt. 

”Hur är det?” Frågar Andrea försiktigt. Hon var med förra gången, hon vet precis vad jag tänker. Jag säger inget men Andrea hon förstår. Hon går fram till mig, kramar mig hårt och sedan gråter vi tillsammans. 

---

Nå, vad tycker ni? Jag själv är väldigt osäker på var dethär går haha, blir värre och värre tycker jag. Fast å andra sidan så bestämde jag mig för att det skulle vara en "mognare" novell när jag började hela denhär grejen. Ni får säga till om det blir för känsligt för er.

Tack ännu en gång för alla kommentarer och för att ni orkar stå ut med att jag missar att uppdatera då och då!

10+ kommentarer för nästa?

Kramar!