Detta har hänt:

”Bra.” Sa Harry och kysste mig på munnen, en kyss som var menad att vara mjuk och snabb men som istället blev hård och ihållande. Vi bröt kyssen och hämtade andan, vi flämtade och jag började fnittra lätt åt hur lätt han kunde göra så att jag tappade andan. Harry la tillbaka min hand, som trillat bort under vår intensiva kyss, och lät mig känna på hans hjärtslag. 

”Detta är vad du gör med mig.” Sa Harry andfått och jag böjde mig framåt för att ge Harry en kyss till, för att visa all min kärlek till honom. Allt var så nytt för mig och jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera det i ord, allt jag visste var att jag höll på att bli hopplöst förälskad i Harry Styles. Om jag inte varit säker på det innan så var jag det definitivt nu. Jag tror jag älskar honom. 

Harrys perspektiv:

Jag studerade Laura medan hon sov. Hon såg så fridfull ut men jag visste nu att innerst inne stormade det, stormade av tankar och stormade av känslor. Jag tog bort hår som hamnat i Lauras panna och studerade henne när hon vände sig emot mig. Jag försökte att somna om flera gånger men kunde inte, tankarna snurrade och skapade ingen ro för mig att somna såg jag gick upp ur sängen, sakta för att inte väcka Laura, tog på mig ett linne och ett par joggingbyxor och gick ut ur sovrummet och in i vardagsrummet där jag satte mig på soffan, satte hörlurarna från IPoden i öronen, bläddrade fram till en låt och höjde volymen. Jag vet inte hur länge jag satt där och stirrade ut i tomma intet samtidigt som låtarna spelades till slut och bytte och spelade till slutet.

Jag tänkte på allt som hänt under de senaste månaderna sedan jag träffat Laura. På hur glad hon gjorde mig men samtidigt hur mycket jag oroade mig för henne, hur skör hon var samtidigt som hon var stark, jag tänkte på hur mycket hon måste gått igenom i livet, hur mycket hon fått stå ut med. Jag tänkte ut hemska scenarion i huvudet om vad Laura hade gjort, hur hon fått sitt ärr och allt annat möjligt som hon skulle kunnat göra under den tiden hon inte var sig själv, som hon beskrev det.

Någon drog ut hörlurarna, virade armarna över mitt bröst bakifrån och lutade sin kind emot min, jag vände huvudet åt höger och mötte Lauras blick.

”Problem med att sova?” Frågade hon och jag nickade. Laura gick runt soffan och satte sig ner bredvid mig, lutade huvudet mot min axel och jag la armen om henne. ”Vad tänker du på?

”Dig, oss, allt.” Svarade jag och Laura lutade huvudet upp mot mig för att möta min blick, letade efter något i min blick.

”Vad vill du veta?” Frågade hon, satte sig upp riktigt i soffan och vände sig mot mitt håll. Jag rynkade ögonbrynen och kollade frågande på henne. ”Jag ser på dig att du vill veta vad jag gjort.”

Jag nickade och jag såg hur Laura tänkte, tänkte ut hur hon skulle börja berätta för mig vad hon gjort som hon ångrar. ”Vad vill du veta först?” Frågade hon.

Jag tänkte och kom sedan på något att fråga. ”Hur fick du ditt ärr?”

”Jag och ett par kompisar, eller kompisar var de väl egentligen inte, var och festade hos en äldre kille. Han var en sådan kille man hört hemska historier om, man ville inte vara i hans sällskap men under den tiden sökte jag mig till det farliga, jag skulle göra allt som var farligt. Vi drack oändligt med sprit, det var allt från vodka, jägermeister till hembränt. Den här killen var väldigt kriminell och mitt under festen kommer ett kriminellt gäng in i hans lägenhet och börjar ställa till med bråk. Killen vi var hos var tydligen skyldig de andra killarna pengar, i alla fall så försökte alla komma ut därifrån, jag hann inte så långt och en av killarna fick tag i mig.”

Laura drog ett djupt andetag och samlade sig innan hon fortsatte. Jag lyssnade noga på allt hon sa och det var med skräck i blicken som lag lyssnade vidare.  Jag gillade inte alls det hon varit med om, inte alls, det var bland det värsta jag hört. Jag hade aldrig trott att Laura kunde ha ett så mörkt förflutet bakom sig, hade jag vetat det från början när jag hade mött henne hade jag förmodligen aldrig tagit kontakt med henne men nu ville jag bara skydda henne, göra allt för att hennes sår från den tiden ska försvinna.

”Han hade en kniv med sig, jag minns inte riktigt allt från det att han tog mig till att jag låg på golvet med ett sår ovanför bröstet. Det blödde rätt kraftigt och jag var tvungen att åka in till sjukhuset, en granne till killen fick skjutsa in mig. Denna händelse fick mig att verkligen öppna ögonen och rätta till mitt liv. Jag var så nära döden och dö var egentligen inte det jag ville. Så jag bestämde mig för att göra det bästa med mitt liv, för att hedra Hannes. Det var inte så han ville att mitt liv skulle bli.” Sa Laura och jag kollade på henne i chock. Jag visste inte vad jag skulle säga. På ett sätt hade det varit bättre att inte veta allt detta, men sen ville jag veta allt om henne för att kunna hjälpa henne på bästa sätt. Jag sa inget, i brist på ord, utan drog Laura in i en kram, en hård kram, och släppte inte henne på flera minuter.

”Jag är så ledsen.” Viskade jag när jag fick tillbaka talförmågan.

”Det behöver du inte vara.” Sa Laura. ”Jag försatte mig i den situationen själv, jag är bara glad jag kom ut levande.”

”Jag med.” Sa jag och strök henne över ryggen.

Jag kunde inte förstå Lauras situation och det förstod hon, det var bara det att jag ville förstå. Jag ville förstå så att jag kunde hjälpa henne på rätt sätt. Men kunde jag hjälpa henne överhuvudtaget? Det visste jag inte men jag var fast besluten att alltid finnas där för henne oavsett vad det var. Jag skulle visa att jag stöttade henne, det var det enda jag visste att jag kunde göra. Jag hörde Laura gäspa och jag kände hur min egen gäspning kom krypande. Jag reste mig upp, lyfte upp Laura och bar henne till sovrummet, lade henne ner på hennes sida av sängen och lade mig sedan ner bredvid henne.

”Godnatt.” Viskade jag i hennes öra.

”Godnatt.” Viskade hon tillbaka.

Lauras perspektiv:

På morgonen vaknade jag av höga röster som kom från köket. Jag gnuggade mig i ögonen, stäckte på mig och gick ur sängen. Jag drog på mig ett par joggingbyxor och satte upp håret i en knut mitt på huvudet och gick ut ur sovrummet och gick till köket för att se vilka som var här. Jag möttes av fyra killar som alla tryckte i sig en massa mat, de hade förmodligen rensat hela kylskåpet.  Jag skakade på huvudet åt dem och gjorde i ordning frukost till mig själv, så jag fick någon.

”Var är Harry?” Frågade jag och kollade på killarna.

”Ute och fixar något.” Sa Niall med munnen full av mat. Jag nickade och snodde en nutella macka från Niall. ”Hallå, den var min.” Klagade han. 

”Jag behöver kanske också lite mat.” Sa jag och tog ett bett av mackan. 

”Låt tjejen äta.” Sa Zayn och killarna skrattade åt Nialls låtsas ledsna min. 

”Vad gör ni här förresten?” Frågade jag.

”Harry ville att vi skulle ta hand om dig.” Svarade Liam och log emot mig.

”Varför förvånar inte detta mig?” Sa jag och skakade på huvudet. Självklart hade Harry skaffat ”barnvakter” till mig. Han skulle få för det. ”Okej, så vad ska vi göra då?”

”Ingen aning, men vi fick inte lämna lägenheten.” Sa Louis.

”Så ni ska i princip hålla mig som gisslan?” Frågade jag och smålog emot dem. Alla killarna nickade och jag skakade på huvudet åt dem. ”Bäst för er att ni är snälla kidnappare då.” Skämtade jag.

Min mobil ringde och jag skulle precis räcka mig för att svara när Zayn snappade åt sig mobilen och svarade.

”Hej, Zayn på Lauras mobil.” Svarade Zayn. Zayn pratade kort med personen på andra linjen innan han räckte över telefonen till mig. ”Samtalet är godkänt.” Sa Zayn och jag gav honom en blick innan jag tog mobilen ifrån honom.

”Hej, förlåt för det.” Sa jag och jag hörde skratt komma från andra sidan.

”Det är lugnt, jag fick ju för guds skull prata med Zayn.” Tjöt Andrea. Jag skrattade åt henne.

”Jag trodde inte du blev starstruck.” Sa jag skämtandes.

”Inte jag heller.” Sa Andrea och vi skrattade.

”Vad var det du ville?” Frågade jag när vi slutat skratta.

”Jag skulle bara höra om du berättade för Harry.” Sa Andrea.

”Ja det gjorde jag.” Sa jag och log.

”Jag är så stolt över dig.” Sa Andrea och jag kunde nästan höra leende på hennes läppar genom mobilen. ”Hur mycket jag än vill att du ska vara lycklig och få spendera tid med Harry så saknar jag dig.”

”Jag kommer ju hem på söndag kväll.” Sa jag.

”Jag vet men det är ändå två dagar till utan dig.” Klagade Andrea.

”Jag vet, jag saknar dig med.” Sa jag.

Vi fortsatte prata en lite stund till innan jag la på. Killarna hade då hunnit plocka undan frukosten och satt sig i soffan och börjat spela fifa. Jag satte mig i en fåtölj, som var bredvid Zayn, och kollade på. Zayn slutade spelade och vände sig emot mig med en allvarlig blick.

---

Äntligen har jag blivit färdig med detta kapitel! Det tog sin tid men nu är det uppe i alla fall! Hoppas att ni gillar det. 

Vet inte när nästa kommer upp men uppdaterar er med info när jag gör det. Det är lite stressigt fortfarande med allt som händer och jag hoppas att ni orkar med mig trots det.

Ha en bra helg!