Harrys perspektiv:

Jag vandrade fram och tillbaka i lägenheten i väntan på att Laura skulle komma tillbaka. När jag kommit tillbaka från min joggingrunda hade jag mötts av en lapp från Laura att hon gått ut. När jag först lät lappen hade jag sprungit ner för alla trapporna i trapphuset och ut på gatan för att se om Laura var i närheten, det hade hon inte varit och enda sedan dess hade jag haft panik över att något hänt. Jag hade fått information av Louis att hon hade blivit arg på honom efter att de pratat och sedan försvunnit ut genom dörren. Jag var så orolig för Laura att jag inte ens hade brytt mig om att bli arg på honom för att han lagt sig i. Tankar på vad det var som var fel med Laura tog upp all plats i min hjärna och det var allt jag kunde tänka på. Vad var det som hänt henne som hon inte kunde berätta? Skämdes hon? Eller var det bara något annat? Kanske var det inget och jag oroade mig i onödan? Men så som hon hade varit, så kunde det inte, inte vara något. Jag suckade frustrerat och satte mig i soffan och la huvudet i händerna. 

Jag hörde ytterdörren öppnas och hur någon stökade runt i hallen, förmodligen hängde den upp jackan och tog av sig skorna. När jag hörde små tassande fotsteg kollade jag upp och mötte Lauras förstörda ansiktsuttryck. Jag släppte en suck av lättnad när jag såg henne, all min ilska jag hade hållit inom mig försvann i samma ögonblick som jag såg in i hennes ögon. Jag reste mig från soffan, gick fram till henne och omfamnade henne i en hård kram, tryckte henne hårt mot mitt bröst och ville knappt släppa henne. ”Jag har varit så jävla orolig.” Sa jag och hon mumlade fram ett förlåt. Hon lösgjorde sig från kramen och kollade mig djupt i ögonen.

”Jag är skyldig dig en förklaring.” Sa hon och jag skakade på huvudet.

”Du behöver inte förklara. Om du inte vill respekterar jag det.” Sa jag och strök bort hår som låg i ansiktet på henne.

”Jo, det behöver jag.” Sa Laura och drog med mig till soffan.

Lauras perspektiv:

Jag tog Harrys hand, drog med honom till soffan och satte mig ner, han bredvid mig. Jag drog ett djupt andetag och funderade på hur jag skulle börja berätta, berätta om det värsta som någonsin hänt i mitt liv. Jag drog ännu en djup suck och drog sedan ner urringningen på min tröja en liten bit och visade mitt ärr som jag hade en liten bit ovanför mitt högra bröst. Ärret var väldigt ljust mot min solbrända hy, och det sträckte sig en lång bit över bröstet. Jag studerade Harrys ansiktsuttryck när jag visade honom ärret. Hans ögon spärrades upp för att sedan återgå till det normala samtidigt som hans mun öppnades lite och sedan stängdes. Han lyfte sin hand och smekte över mitt ärr med sina fingertoppar, jag ryste till och Harry märkte det och drog genast bort sin hand.

”Hur fick du det?” Frågade Harry tyst, tog min hand i sin och lekte med mina fingrar. 

”Jag och min kusin var med om en bilolycka.” Sa jag och kollade ner på våra sammanlänkade händer. ”Vi stod varandra nära och gjorde det mesta tillsammans, han var som den storebror jag aldrig fick. Jag hade tvingat honom att vi skulle köra till stranden en sommardag för två år sedan. På vägen hem körde vi fort, idiotisk som jag var ville jag att det skulle gå fortare. Snart var vi uppe i 180km/h och sen bara smällde det.” Tårar hade börjat trilla nerför mina kinder och Harry torkade bort varenda en samtidigt som han uppmuntrade mig att fortsätta. ”Jag överlevde, efter att man opererat mig för mindre skador, men det gjorde inte Hannes. Varje dag sedan dess har jag tagit på mig skulden. Om jag inte tvingat med honom till stranden, om jag inte hade sagt att han skulle köra fortare hade han varit i livet idag.” Nu grät jag riktigt mycket. Jag ville bara glömma allt detta, men det hade visat sig svårare än vad jag trott. 

”Varje dag i flera månader såg jag saker som påminde om honom. Hans vänner, hans familj, min släkt. Allt var för mycket och jag bröt ihop. Jag började festa, riktigt mycket. Det var hur mycket sprit som helst varje helg, ibland t.o.m. på vardagarna. Jag struntade i allt, jag gick inte att kontrollera. Jag vet inte riktigt hur jag kom ut allt men tillslut gjorde jag det. Men under den perioden gjorde jag så mycket som jag inte är stolt över, jag minns knappt allt jag gjort.” Sa jag snörvlandes, Harry drog in mig i en kram och jag började gråta ännu mera.

”Jag ville inte berätta för att du kanske ser på mig annorlunda, att jag inte är den personen du trodde att jag var.”

”Säg inte så.” Sa Harry och smekte mig över ryggen. ”Du är kanske inte den person som jag trodde att du var från första början men det betyder inte att jag tycker om dig mindre för det, snarare tvärtom. Alla har vi vårt förflutna men huvudsaken är att vi gör framtiden bättre.”  Jag snyftade och kröp närmre Harry. 

”Förlåt för att jag var en idiot och inte berättade för dig.” Sa jag och kollade upp på honom.

”Tänk inte mer på det nu, my love.” Sa Harry och log smått mot mig. ”Du har berättat och det är allt som betyder något. Jag är ledsen för att jag pressade dig och blev arg på dig.” Jag skakade på huvudet, la ner huvudet mot Harrys bröst och slöt ögonen. Jag andades ut, jag hade vågat berättat, i alla fall en del av allt som hade hänt med mig efteråt, mer behövdes inte för Harry fanns kvar vid min sida.

”Är inte ni bara för söta?” Hörde jag en röst säga och när jag öppnade ögonen såg jag Eleanor komma gåendes in i vardagsrummet, efter henne kom Louis, han kollade avvaktande på mig men log när han såg att det var lugnt mellan mig och Harry.

”Förlåt för innan.” Sa jag till Louis och han nickade.

”Det är lugnt.” Sa han och log emot mig, satte sig ner bredvid Eleanor, som satt sig på soffan, och la armen om henne. 

”Du borde sluta skälla på Louis.” Skämtade Harry och jag himlade med ögonen åt honom.

”Han kanske förtjänade det.” Skämtade jag tillbaka och blinkade mot Louis som samtidigt som han skrattade, lutade huvudet bakåt. 

Vi satt och småpratade med Louis och Eleanor och helt plötsligt var klockan halv två på natten. Vi gick alla in till sig och gjorde vid oss för att sova. Harry klädde av sig ner till kalsongerna medan jag gick in i badrummet för att byta om och borsta tänderna. Harry knackade på dörren och jag släppte in honom för att han också skulle kunna borsta sina tänder. Han ställde sig bakom mig och tog sin tandborste och tandkräm i varsin hand som var på varsin sida om mig. Vi borstade tänderna och när vi sedan var färdiga gick vi till sängen och kröp ner under täcket.  Jag kröp närmre Harry, la huvudet på hans bröst och han la armen om mig och tryckte min kropp tätt intill hans. Min hand la jag på hans bröst och rörde min fingertopp i olika mönster. Harry la sin hand på mitt blottade ärr, då jag endast hade ett linne på mig att sova i. Han rörde det försiktigt och jag lät honom även om jag rös av beröringen på det känslosamma stället. 

”Är det okej om jag tar ut dig på en riktig dejt i morgon?” Frågade Harry och kollade på mig men han slutade inte att smeka mitt ärr. 

”Självklart.” Sa jag och log mot honom i mörkret.

”Bra.” Sa Harry och kysste mig på munnen, en kyss som var menad att vara mjuk och snabb men som istället blev hård och ihållande. Vi bröt kyssen och hämtade andan, vi flämtade och jag började fnittra lätt åt hur lätt han kunde göra så att jag tappade andan. Harry la tillbaka min hand, som trillat bort under vår intensiva kyss, och lät mig känna på hans hjärtslag. 

”Detta är vad du gör med mig.” Sa Harry andfått och jag böjde mig framåt för att ge Harry en kyss till, för att visa all min kärlek till honom. Allt var så nytt för mig och jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera det i ord, allt jag visste var att jag höll på att bli hopplöst förälskad i Harry Styles. Om jag inte varit säker på det innan så var jag det definitivt nu. Jag tror jag älskar honom. 

---

Här är nästa kapitel då! Vad tycks? Själv tycker jag att jag inte lyckades förklara själva Lauras "hemlighet" så bra, det var bättre i mitt huvud, haha! 

Tycker det var lite dåligt med kommentarer på förra men det tar ni igen nu, eller? Jag har inte hunnit skriva klart nästa kapitel så era kommentarer hjälper verkligen jättemycket med att jag orkar skriva, det blir mer kul om responsen är större!

Hoppas ni haft en bra helg!

Ha det bra! 

(hoppas jag blir klar till på Måndag med skrivandet för isf så kommer nästa kapitel upp då)