Harrys perspektiv:

Jag visste inte hur Laura kände just nu, men jag kände på mig att saker och ting inte skulle bli samma sak som denna vecka. Vi skulle inte kunna träffas som nu, inte kunna prata lika ofta som nu och absolut inte prata ansikte mot ansikte lika ofta som jag skulle vilja. Jag skulle sakna Laura varje sekund jag skulle komma att vara borta från henne. Jag skulle sakna att kunna se hennes ansikte när hon skrattade åt något jag sa eller hur hon rodnade när jag sa hur fin hon var, på riktigt och inte bara genom en datorskärm eller genom mobilen. Jag skulle framför allt sakna att röra henne och kyssa henne. Jag suckade innan jag öppnade dörren ut till korridoren och gick till hissen för att åka ner till receptionen och säga hejdå till Laura. Vi hade lovat varandra att ringa varje dag, vi var bara tvungna att ta oss tid för vi visste båda hur svåra distansförhållanden var, om man ens kunde kalla det vi hade för förhållande? Jag visste inte var vi stod alls och det gjorde detta bra mycket sämre, båda hade vi hört talas om dem och jag hade även upplevt dem men något med Laura gjorde det värt att sätta mig i denna situation igen.

Lauras perspektiv:

Jag såg Harry gå in i receptionen och kolla runt efter mig, jag vinkade åt honom och han sken upp i ett leende men det nådde inte riktigt ända till ögonen och jag förstod varför. Han kom fram till oss och hälsade på min mamma och pappa. De ställde inga frågor när jag gick en bit bort med Harry för att säga mitt hejdå. Han la armen om mig och drog in mig i en tight kram. Små tårar lämnade mina ögon och Harry torkade bort dem med sin tumme.

”Gråt inte, my love.” Viskade Harry. ”Vi kommer att träffas snart igen, jag lovar. Och vi kommer prata med varandra varje dag.”

”Jag vet.” Snyftade jag. ”Men det är ändå inte samma sak.”

”Men vi ska få det att funka.” Sa Harry och log smått och jag nickade. Vi sa inget mer, det behövdes inte, vi förstod varandra. Mina föräldrar ropade på mig och jag kollade ledsamt upp på Harry som gav mig ett ledsamt leende tillbaka. Han böjde sig ner och pressade sina läppar emot mina och jag besvarade kyssen ivrigt. När vi släppte varandra skyndade jag mig att ta min väska och sedan gå till bussen som skulle ta oss till flygplatsen. Jag vågade inte kolla på Harry med rädsla för att bryta ner i gråt.

Harrys perspektiv:

De resterande dagarna vi hade kvar i Italien gick snabbt och snart var jag hemma i London igen. Jag pratade med Laura varje dag och vi fick verkligen bättre kontakt, det ända var att jag inte fick se henne i verkligheten och inte kunde kyssa hennes underbara läppar. Hon hade lovat att göra allt för att kunna komma och träffa mig när hon hade ett lov men det såg inte alltför positivt ut just nu. Men även om vi skulle träffas på det lovet kändes det som att det var hundra år till och jag visste inte om jag skulle klara mig så länge. Det var jobbigt att inte träffa henne, jag visste inte vilka hon umgicks med, vilka killar som stötte på henne som jag borde vara och skydda henne emot. Jag hade spenderat flera timmar med att gå igenom hennes bilder på facebook och instagram för att se vilka hon umgicks med. Jag hade sett henne sitta tillsammans med samma kille flera gånger och jag gillade det inte. Jag litade på Laura till hundratio procent men det var de andra jag inte litade på. Jag vill vara där och hålla koll på henne, kalla mig svartsjuk om ni vill men jag ville vara allt för Laura men jag kunde inte ge henne allt det hon förtjänade när vi var så långt ifrån varandra.

Lauras Perspektiv:

Mina vänner och jag hade haft en några underbara dagar efter jag kommit hem. Vi festade natten lång, låg på stranden och bättrade på bränna ännu mer, spanade på killar fast det gällde mest mina vänner. Jag hade tankarna på annat håll, på en annan kille, vid namn Harry Styles. Jag saknade honom mycket och kände redan att det var jobbigt med distansen, men han var värd allt det för han var hur underbar som helst. Mina allra bästa vänner visste att jag träffat Harry och killarna där nere och i början hade de varit helt uppspelta men nu var Harry som en vanlig kille för dem, precis som han var för mig. En grupp killar kom fram till oss när vi låg på stranden, de placerade sina handdukar och solstolar bredvid oss och började genast prata med mig och mina vänner, dock var det inte så avspänt som de nog hade velat.

Killarna såg att vi hade högtalare med oss och den ena av killarna placerade sin mobil i högtalarna och skruvade upp volymen. Genast blev det en mer avspänd stämning och vi pratade vidare med killarna. En av killarna som hette, Henrik, flyttade sig närmre mig. Jag flyttade mig lite så att vi inte satt allt för nära. Mina vänner gav mig en sympatisk blick över att han var helt över mig, jag gav de en blick tillbaka innan jag stirrade ut över havet och försökte undvika honom.

”Vad har du gjort i sommar?” Frågade han och log brett mot mig.

”Jag var i Italien i början av sommaren och sen har jag bara umgåtts med dessa brudar.” Sa Jag samtidigt som jag pekade åt mina vänner. Han nickade till svar. ”Vad har du hittat på?” Frågade jag för att svara snäll. Jag var egentligen inte intresserad av denna kille även om jag var tvungen att medge att han såg riktigt bra ut. Men han var ändå inte i närheten av Harry. Harry var det ända jag tänkte på nuförtiden och det började kännas lite jobbigt att jag var så fast i honom, som om jag inte kunde göra något utan att en tanke på att Harry kunde varit här och gjort det med mig poppade upp i huvudet på mig. ”Jag har jobbat och bara tagit det lugnt.” Svarade han, jag nickade och vände sedan mitt min blick till havet och lät mitt huvud fyllas av tankar om Harry.

Jag föreställde mig hur han skulle få en mörk blick och jag skulle få hålla honom tillbaka för att han inte skulle hoppa på Henrik. Jag log åt tanken men skakade den sedan av mig, han var inte här och jag skulle inte behöva göra det. Jag förstod inte riktigt vad som hänt med mig, jag hade aldrig varit den tjejen som blev kär och absolut inte såhär lätt om jag väl blev det men ända sedan jag hade träffat Harry hade det ändrats. Det gjorde mig rädd samtidigt som jag fylldes av en varm känsla inombords. Jag visste bara inte vad jag och Harry var. Nu i efterhand önskar jag att vi hade pratat mer om det. Jag suckade, det var försent nu och jag fick bara hoppas på att det skulle bli bra i slutändan.

Vi bestämde oss för att gå och köpa varsin glass i glasskiosken. Vi kom dit och ställde oss i kön, efter några minuter fick vi alla våra glassar och satte oss på bänkarna utanför. Musik spelades i högtalarna, vinden svalde oss och vi njöt av värmen. Min mobil som jag lagt på bordet började ringa. Jag kollade på skärmen och sken genast upp i ett stort leende. Mina vänner kollade på mig och himlade med ögonen åt mig, de visste precis vem det var som ringde, som fick mig att le sådär fånigt. Jag drog med fingret över skärmen för att svara och förde mobilen till örat. ”Hej Harry.” Sa jag glatt och jag föreställde mig hans leende som jag nästan kunde höra genom mobilen när han hälsade tillbaka lika glatt.

”Vad gör du?” Frågade Harry, jag ursäktade mig från gruppen och satte mig på bänken bredvid dem.

”Jag är på stranden med några vänner.” Svarade jag och slickade lite på glassen som började smälta i sommarvärmen.  ”Vad gör du?”

”Vi är och spelar in lite i studion men vi tog en paus nu.” Svarade Harry och log stort.

”Går det bra?” Undrade jag. ”Har du något smakprov du kan sjunga för mig?”

”Du får vänta som alla andra.” Svarade Harry skämtsamt. ”Vad är det jag hör att ni lyssnar på, The Wanted?” Jag fnissade åt honom och bad killen i kiosken ändra låt. ”Nöjd?” Frågade jag när en annan låt började spelas.

”Hade varit mer nöjd om jag varit på stranden med dig just nu.” Sa Harry dovt.

”Jag med, jag med.” Sa jag och suckade. ”Jag saknar dig.”

”Och jag saknar dig.” Svarade Harry.

”Vi ska bada nu, kommer du?” Frågade en av killarna mig och jag nickade bara åt honom och han gick sedan iväg.

”Vem var det?” Frågade Harry avundsjukt.

”En kille vi träffade på stranden idag.” Svarade jag enkelt men jag kunde höra Harry dra en djup suck men han sa inget. ”Du har inget att oroa dig för, jag lovar.”

”Det är bara så svårt att vara i ett annat land och inte kunna vara nära dig.” Sa Harry.

”Och skydda mig från alla killar?” Skämtade jag och Harry skrattade lätt. ”Jag önskar du vore här, det är ingen annan jag vill ha.”

”Vi måste börja spela in igen men jag ringer dig så fort jag kan.” Sa Harry och lät ledsen över att behöva lägga på. Jag suckade, det var jobbigt att knappt ha någon tid att prata med honom men jag förstod att han inte hade tid och jag skulle aldrig säga att han borde ha mer tid för mig, så självisk skulle jag aldrig kunna vara, särskilt inte mot Harry. Det var hans jobb och inget jag kunde göra något åt. Jag önskar bara att jag varit äldre och inte gått i skolan så jag kunde träffat honom oftare men självklart går livet emot mig, som vanligt.

”Okej, jag saknar dig.” Sa jag och efter att ha sagt hejdå la vi på luren och jag gick tillbaka till mina vänner.

Harrys perspektiv:

Jag la på luren och suckade djupt innan jag gick sakta in i inspelningsstudion igen. Det kändes inte bra att Laura just nu satt på en strand i Sverige med ett gäng killar som mer än gärna kunde börja stöta på henne utan att jag kunde vara där och skydda henne, visa dem att hon bara var min. Var hon det förresten? Jag ville att hon skulle vara det. Vi gillade varandra, det var ett som var säkert men hur seriösa var vi? Jag hade inte träffat några tjejer sedan jag träffat Laura och jag tänkte inte göra det heller, det var bara Laura som gällde för mig, men tänkte hon samma sak? Allting var ett stort Kaos i mitt huvud och jag tror att även killarna märkte att jag var i en annan värld. Jag skakade bort alla tankar för en stund och gick in i inspelningsvärlden. Det löste väl sig på något sätt?

Lauras perspektiv:

Jag märkte att alla var och badade men Henrik, som pratat med mig innan satt kvar på handdukarna själv. ”Ska inte du bada?” Frågade jag och satte mig ner på min handduk.

”Jag har varit i.” Svarade han och log charmigt samtidigt som han skakade på håret så att han skvätte lite vatten på mig. ”Var det din kille som du snackade med?” Frågade han, samtidigt som han satte sig ned bredvid mig. ”Något sådant.” Svarade jag tyst.  

”Han är inte härifrån va?”

"Nej, det är han inte.” Svarade jag, tog fram en flaska vatten och tog en klunk. ”Han bor i London.” Henrik nickade men verkade inte ha något mer att säga så vi satt där i en ganska obekväm tystnad.

”Då kanske man ändå har en chans.” Mumlade han, det var nog inte meningen att jag skulle höra men jag gjorde det ändå men jag hade gärna varit utan den informationen.

Redan kapitel 5! Vad tycker ni? Blev ett lite längre kapitel idag annars brukar de ligga på 1 500 ord men nu blev det ca 2 100! Hoppas ni gillade det?

Kram!