Lauras perspektiv:

”Där är du ju.” Hörde jag någon skrika, jag vände mig om och såg att det var Liam som kom gående emot oss. ”Vi har letat överallt efter dig.” Sa någon, som jag förmodade var Louis. Liam satte sig ner på Harrys solstol och jag flyttade mina ben så att Louis kunde sätta sig ner på min. Louis kollade från Harry till mig och jag såg att han kände igen mig från igår då jag i princip skällde ut honom för att inte ta hand om Harry.

”Självklart hittar vi Harry med en tjej.” Sa Zayn som också anslöt sig till gruppen tillsammans med Niall. Harry kollade på mig för att se min reaktion åt kommentaren men jag rörde inte en min. Jag var fullt upptagen att komma på en ursäkt i mitt huvud.

”Förlåt för att jag blev arg på dig igår.” Sa jag till Louis som nickade och gav mig ett leende som sa att han förlät mig.

”Varför var du arg på Louis?” Frågade Harry och förundrat och fick en rynka mellan ögonbrynen.

”Jag skällde väl lite på honom för att han försvann igår.” Sa jag och kollade ner i marken och begravde fötterna i sanden.

”Synd jag inte kommer ihåg det.” Sa Harry och log charmigt.

”Skällde du verkligen ut Louis?” Frågade Niall. ”Det hade vi nog alla velat se.” Killarna garvade och Louis bara skakade på huvudet.

”Jag blev rätt chockad själv.” Sa Louis och skrattade han med.

”Vi har ju inte presenterat oss.” Sa Liam och log.

”Det behövs inte, Liam.” Sa Harry och blinkade åt mig men jag bara rullade på ögonen. ”Den enda som behöver presentera sig är Laura.”

Vi pratade en stund till innan alla utom Harry gick.

”Ska du med och bada?” Frågade Harry och kollade på mig hemlighetsfullt. Jag nickade sakta och då tog Harry och slängde mig över axeln för att springa ner till havet och slänga i mig. Jag skrek under hela tiden men Harry skrattade bara och låtsades inte höra mig. Harry skrattade för fullt åt mig och jag tog då tillfället att trycka ner honom i vattnet. Jag lyckades ganska bra även om han var starkare än mig.

”Försöker du dränka mig?” Skämtade Harry och jag skrattade bara åt honom, hans hår hade lagt sig alldeles platt på huvudet och det såg ganska roligt ut. ”Se nu vad du har gjort.” Han rufsade till håret.

”Aw, är Harry lite utseendefixerad kanske?” Skämtade jag med honom och han skakade på huvudet innan han tog tag om min midja för att kasta mig i vattnet ännu en gång. Innan han hann göra något, hörde jag någon ropa mitt namn, jag kollade in mot stranden och såg mina föräldrar stå vid strandkanten och viftade att jag skulle komma upp ur vattnet. Jag kollade upp på Harry som släppte mig, jag suckade och gick sedan mot mina föräldrar.

”Vem var det?” Var det första pappa frågade när jag kom upp.

”En kille jag träffade igår kväll.” Svarade jag och följde med mina föräldrar upp till vårt hotellrum för att äta.

”Du är väl försiktig?” Frågade mamma och jag mumlade fram ett herregud.

Jag fick inte i mig särskilt mycket mat då jag ville ut i solen direkt. Jag lade mig vid poolen denna gång och snart kände jag några brännande blickar på mig. Jag kollade runt och såg tre tjejer sitta och stirra på mig. De tittade inte bort när jag kollade åt deras håll utan fortsatte med sina elaka blickar. Jag suckade och la mig ner på solstolen igen.

Tre dagar gick och jag umgicks bara med Harry och killarna så fort de hade tid över. Jag kände mig som att jag trängde mig på men de tyckte inte killarna, de hade de i varje fall sagt när jag frågat dem.

Jag hörde någon harkla sig och när jag öppnade ögonen stod en utav hotellarbetarna framför mig och höll fram ett kuvert. Jag satte mig upp och tog emot det. Innan jag hann fråga vad det var frågan om försvann hann och jag satt förvirrat kvar. Jag kollade på kuvertet och det enda det stod på var mitt namn i kursiv text. Jag öppnade det och tog upp ett papper som var i.

Möt mig vid receptionen ikväll kl.19.00.

-H.S.

H.S. Harry Styles. Jag kollade runt mig för att se om han eller hans kompisar var i närheten men det verkade inte som det. Jag funderade på att gå till deras hotellrum men bestämde mig för att inte göra det. Jag kunde inte förstå att detta verkligen hände mig. Jag var 17 år och hade aldrig haft ett seriöst förhållande och nu träffar jag en kille som jag verkligen skulle kunna bli kär i men som bor i ett annat land och som jag förmodligen aldrig kommer träffa igen. Det skulle endast bli en sommarromans, om han ens gillar mig. Men klarade jag av det? Var det inte bättre att bara förbli vänner i så fall?

Jag bestämde mig för att träffa Harry ikväll. Jag hade sagt till mamma och pappa att jag skulle ut och de hade först protesterat hej vilt men hade senare fått ge med sig. Jag tog på mig en enkel sommarklänning som var vit med små blommor på. Det var varmt i luften och det var skönast att använda klänning då. Jag packade ner nödvändigheter, såsom mobil, kamera och pengar i min väska. Jag tog på mig ytterst lite mascara och var sedan färdig. Jag hade flätat mitt, numera lite ljusare bruna, hår i en sned fiskbensfläta. Jag gick ner till receptionen och satte mig i en fåtölj och väntade på honom. Jag fick syn på Harry som var klädd i en enkel t-shirt och shorts komma in i receptionen och jag sken upp i ett leende direkt. Han log tillbaka och jag gick för att möta honom. Han gav mig en kram och jag kände doften av hans parfym. Det luktade Harry.

”Vad ska vi göra?” Undrade jag och log mot Harry.

”Det, my love, får bli en överraskning.” Viskade Harry med sin hesa röst i mitt öra, den rösten sände gåshud längs med hela min ryggrad.

Vi gick ut från hotellet och där stod en bil parkerad. Harry öppnade dörren för mig och gick senare till förarsidan och hoppade in.

”En 2012 BMW M6 Cabriolet. Inte illa.” Sa jag och inspekterade bilen.

”Du kan dina bilar, hör jag.” Sa Harry och avfyrade ett stort leende emot mig.

”Jag har alltid varit intresserad av bilar.” Sa jag och kollade åt Harrys håll, han hade ett stort leende på läpparna.

Harry stannade bilen och gick sedan för att öppna dörren åt mig. Jag log och tog emot Harrys hand som han höll ut framför mig. Han släppte den inte när jag kommit ur bilen utan tvinade ihop våra händer istället. Jag kollade frågande upp mot Harry och han log bara emot mig. Varje gång han log kände jag hur jag blev vekare och vekare i benen. Vi gick i små smala gränder där det var små söta butiker intryckta i små hål i väggen i princip. Jag stannade och kollade på ett fint armband i silver. Det var stelt och på armbandet var det ingraverat: Never Give Up. Jag skulle precis betala när, Harry betalade mannen som sålde armbandet istället.

”Det behöver du inte göra.” Sa jag och gav pengar till Harry som vägrade ta emot dem. Jag suckade och stoppade ner pengarna i väskan igen.

”Men jag ville.” Sa Harry och log så smilgroparna syntes. Han hade redan hunnit bli lite brunare sen igår och man såg lite fräknar som höll på att dyka upp. Vi fortsatte att gå och snart var vi vid en mysig lite restaurang som hade borden och stolarna ute på stranden. Jag tog av mig skorna och tog dem i min fria hand och sedan gick vi och satte oss vid ett bord som var prytt med rosor och snäckor.

”Detta är jättefint.” Sa jag och log uppskattande mot Harry. ”Tack för att du tog med mig.”

”Så lite så.” Sa Harry och log ännu större än vad han gjort innan. 

---

Andra kapitlet är uppe! Vad tycker ni?

 

Hälsar alla nya läsare välkomna och hoppas ni stannar kvar och fortsätter läsa. 

 

Kram och hoppas ni får en bra helg!