Summer love - kapitel 20

Publicerat: 2013-04-18 // Kl: 17:00:00 // Kategorier: Summer Love // Kommentarer: 10
Detta har hänt:

”Armarna.” Sa jag och Harry sträckte upp dem i luften som en femåring, så att jag kunde ta av hans t-shirt. Harry lutade sitt huvud mot min hals och suckade. ”Vad gör du?” Frågade jag och drog min hand genom hans lockar. 

”Tack.” Mumlade han och tog mina händer i sina. ”Tack för att du alltid är här för mig.”

”Självklart.” Sa jag och hjälpte honom sedan till sängen. Jag lade täcket över honom och han lade sig tillrätta i sängen. 

”Jag älskar dig.” Mumlade han trött och jag log.

”Jag älskar dig med.” Sa jag och kysste hans kind.


Lauras perspektiv:

Jag smålog för mig själv när jag gick nerför trappan och in i vardagsrummet där jag hittade Maja.

”Vad gör du uppe?” Frågade jag henne och satte mig ned bredvid henne på soffan.

”Försöker förstå vad som hände ikväll.” Svarade Maja och kollade på mig.

”Med Niall menar du?” Frågade jag och Maja nickade.

”Hur hanterar du det?” Frågade Maja mig och jag ryckte på axlarna.

”Ingen aning.”Sa jag och skrattade dovt. ”Men Niall är verkligen hur trevlig som helst och jag tror nog att du skulle kunna gilla honom.”

”Det är inte det jag oroar mig för.” Sa Maja och jag rynkade på ögonbrynen. ”Han verkar hur gullig som helst och jag skulle verkligen kunna falla för honom men jag vet inte om jag skulle klara av hela långdistansförhållandet grejen och alla tjejer som är efter honom och då håller jag mig hellre undan så att jag inte börjar gilla honom. Jag har varit den som blivit lämnad för en annan tjej förut.”

Jag nickade förstående. ”Jag förstår det och jag tänkte detsamma i början men sen började jag gilla Harry ändå och jag skulle inte vilja byta bort det vi har tillsammans.” Sa jag. ”Det är värt det för han är världens bästa.”

”Ni är verkligen jätte gulliga tillsammans.” Sa Maja och jag rodnade.

”Följ ditt hjärta så kommer allt att ordna sig men låt inte rädslan över att bli sårad hålla dig från att vara lycklig.” Sa jag, log emot Maja och gick tillbaka upp till mitt rum för att sova, det var ju trots allt en dag i morgon också.

Harrys perspektiv:

Jag sträckte på mig, gnuggade mig i ögonen och öppnade dem sakta. Huvudet bultade och jag var trött i hela kroppen. Jag rullade runt, tog upp mobilen och kollade vad klockan var. Det var fortfarande ganska tidigt, klockan var bara nio. Madrassen skumpade till när Laura vände på sig i sömnen, jag gick sakta ut ur sängen för att inte störa henne, tog på mig en t-shirt och joggingbyxor innan jag begav mig ner till köket för att fixa frukost till mig och Laura.

Det var fortfarande tyst och öde i huset förutom några mumlande röster ifrån köket. Rösterna blev klarare ju närmre jag kom köket och kunde ganska snart identifiera rösterna som Lauras föräldrars.

”God morgon.” Sa jag så piggt jag kunde och log emot dem.

”God morgon.” Sa Lauras mamma och log emot mig. ”Tuff natt?” Frågade hon och blinkade emot mig.

”Ja lite.” Sa jag och ville egentligen inte erkänna att mitt huvud bultade som om någon avfyrade bomber i det.

”Det finns kaffe om du vill ha.” Sa Lauras pappa och pekade mot kaffebryggaren.

”Jag hade tänkt göra frukost till mig och Laura men tack ändå.” Sa jag och tog sakta fram bröd och pålägg ur skåpen och kylskåpet. De studerade mig noga och sa då och då något tillvarandra som jag inte förstod.

”Kan vi prata med dig?” Hörde jag Lauras pappa fråga, jag svalde nervöst innan jag vände mig om. Att prata med tjejernas föräldrar var aldrig direkt något jag hade gjort innan men å andra sidan jag hade inte heller varit såhär seriös med någon heller.

”Visst.” Sa jag och försökte att inte låta nervös. Jag satte mig ner vid bordet och mötte deras allvarliga blickar.

”Jag vet inte om Laura har pratat med dig om vad som hände henne efter hennes kusins död.” Började Lauras mamma på knaklig engelska.

”Jo, det har hon gjort.” Svarade jag.

”Okej, men som du förstår så har vi blivit väldigt beskyddande över Laura efter det och vill inte att hon ska råka illa ut igen…” Sa Lauras pappa och jag avbröt honom.

”Jag lovar att jag aldrig skulle såra Laura.” Sa jag allvarligt och kollade de in i ögonen och vek inte med blicken så att de skulle förstå hur allvarlig jag var. ”Laura betyder allt för mig och att se henne ledsen gör mig också ledsen samtidigt som när hon är glad så gör det mig glad.” Lauras mamma nickade mot mig och log, det jag hade sagt räckte för henne. Hennes blick var varm och jag visste att hon hade accepterat mig. Lauras pappa såg fortfarande inte nöjd ut men papporna var alltid de svåraste och jag hade förstått att Laura var en pappas flicka.

”Och hur fungerar det när ni är på turné?” Frågade han och kollade strängt på mig.

”Jag skulle aldrig vara otrogen mot Laura om det är det du antyder på.” Sa jag nästan lite chockad av hans fråga. ”Laura var med mig en vecka i London och fick handskas med hur det är att träffa fansen, hon träffade även de andra killarnas tjejer och de svarade på hennes frågor. Det är förmodligen aldrig något som Laura kommer att vänja sig vid, jag har inte ens vant mig än, och det förstår jag.”
”Och om hon inte orkar med det?” Frågade han vidare. Jag hade inte ens tänkt så långt själv och att bara tänka tanken på att vara utan Laura skrämde mig.

”Jag har inte tänkt på det själv men om det är så att Laura inte klarar av det så skulle jag göra allt för att hon skulle må bra även om det betyder att inte vara med henne. Hennes lycka betyder allt för mig.” Sa jag och hoppades att han inte hade fler frågor.

”Du verkar vara en helschysst kille och verkar vilja min dotter det bästa. Men sårar du henne då vet jag inte vad jag gör med dig.” Sa han allvarligt men log sedan när han såg mitt skrämda ansiktsuttryck.  ”Fortsätt nu med frukosten så hon inte vaknar.” Sa han och log, jag ställde mig upp och fortsatte att förbereda frukosten till Laura.

Jag tassade sakta in i Lauras sovrum med en bricka med frukosten som jag gjort till henne, satte ner brickan på bordet bredvid sängen. Laura låg med ryggen mot mitt håll och hennes blonda hår låg huller om buller på kudden och i hennes vackra ansikte. Jag strök bort håret från ansiktet och satte mig ner på sängen.

”Laura?” Sa jag och jag fick bara mummel som svar. Laura var förmodligen bakfull. Jag hade själv varit ganska onykter men jag hade ändå hållit koll på Laura under kvällen då jag mindes vad som hände senast och ville inte att det skulle hända igen på hennes födelsedag.  Laura rullade runt för att vända sig mot mig, hon gav mig ett litet leende som värmde hela mig.

”Hur mår du?” Frågade jag och strök henne över kinden.

”Jag har mått bättre.” Svarade Laura och jag skrattade smått åt henne.

”Jag har gjort frukost.” Sa jag och pekade mot brickan. Laura sken upp i ett stort leende, satte sig upp i sängen och pussade mig på kinden.

”Världens bästa pojkvän.” Sa Laura och jag kände hur mina kinder hettade till. Jag hade aldrig varit den som blev tafatt bland tjejer men Laura gjorde något med mig, jag blev nervös och visste knappt vad jag skulle säga när jag var runt henne.  Jag tog brickan och placerade den i Lauras knä i sängen.

”Vad vill du göra idag?” Frågade Laura mig.

”Jag tycker du får ta och visa oss Sverige.” Sa jag och log. ”Det är inte mer än rätt eftersom vi visade dig London.”

”Har du sett var du befinner dig?” Frågad Laura och kollade skeptiskt på mig.

”Nej, jag blev ju kidnappad av killarna och placerad i det rummet där du hittade mig senare.” Svarade jag och Laura började skratta, högt.

”Skämtar du?” Frågade hon skrattandes och jag skakade på huvudet. ”Dem killarna är bara för roliga.”

”Jaja, visst.” Sa jag och skrattade åt Laura. ”Du ska ända visa oss runt.”

”Skyll dig själv men ni kommer bli så uttråkade.” Sa Laura.

Vi åt upp frukosten och sedan började vi göra oss i ordning för att gå ut.

”Louis, du tar för fan längre tid på dig än mig att göra vid dig.” Hörde jag Laura skrika bankandes på badrumsdörren. Laura bodde inte i det största av husen och de hade endast ett badrum med dusch. Jag skrattade.

”Han är för fåfäng så du kan få vänta hela dagen om du har otur.” Sa Niall och skrattade.

”Han kommer även att spegla sig i varje stället som är möjligt när vi är ute.” La Zayn till och killarna skrattade högre.

”Det stämmer inte.” Protesterade Louis och öppnade dörren.

”Visst.” Sa Laura. ”Vi får väl se.” Laura smällde igen dörren och killarna gick ner i köket för att göra frukost till sig. Niall var först in i kylskåpet och rotade ut alla möjliga saker. Zayn och Liam letade efter saker i skafferiet. Inte förrän någon harklade sig vände de sig om och lade märke till Lauras föräldrar som satt vid köksbordet.

”Hej.” Sa Niall med famnen full av saker han tagit från kylen. Jag stod i dörrkarmen och försökte hålla mig för skratt, snart kom även Laura, Maja och Andrea till köket och även de försökte hålla sig för skratt över vad de såg framför sig; Niall med famnen full av saker, Zayn och Liam rotandes i skåpen och Louis speglade sig i fönsterrutan.

Lauras perspektiv:

”Kolla inte på mig.” Sa jag som svar på pappas blick. ”Det var Andrea som bjöd hit dem, jag hade ingen aning om det.” Jag pekade på Andrea som låtsades som ingenting.

”Okej.” Sa pappa och nickade fortfarande i chock förmodligen. ”Hej, jag är Lauras pappa.” Sa han på världens sämsta engelska.

”Niall.” Sa Niall och räckte fram sin hand för att hälsa. Alla andra hälsade också på mamma och pappa och Harry fick ett extra varmt välkomnande.

”Såra min dotter och du blir inte äldre än så.” Sa han på ett skämtsamt sätt men det gjorde ändå Harry nervös.

”Pappa, ta det lugnt.” Sa jag. Niall fortsatte att fixa sin frukost till sig, Zayn, Liam och Louis.

”När åker de?” Mumlade mamma frågande till mig, jag ryckte bara på axlarna och skrattade då jag inte visste och inte ville ställa frågan till killarna när de väl var här, jag ville inte att de skulle åka.


Här är kapitel 20! Kommer inte uppdatera i helgen för har lovat mig själv att vila ut i helgen! Men om ni kommenterar på riktigt bra så lägger jag upp nästa på måndag kväll!

Kram!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Älskar verkligen att läsa din novell, sjukt bra, särskilt förra kapitlet! Du får verkligen med allt man vill ha när man läser. Harry är ju för underbar också haha <3

Svar: Vad kul att höra :)
Moa Lundström

2013-04-18 @ 17:38:05
Postat av: Anonym

Åh älskar hur gullig Harry är :D

2013-04-18 @ 18:20:42
Postat av: Victoria

Meer! Tyckte slutet var riktigt roligt ;)

2013-04-18 @ 20:07:26
Postat av: alva

såbra :D meera :D

Svar: Tack :)
Moa Lundström

2013-04-18 @ 21:08:05
Postat av: anna

älskar din novell :D

Svar: Vad kul att höra att du gillar den :)
Moa Lundström

2013-04-19 @ 14:18:20
Postat av: Anonym

Hur många kapitel tror du att det kommer att bli? :) Åh, vill inte att den ska ta slut!

2013-04-20 @ 15:50:57
Postat av: one direction novell

gryym blogg! åh, älskar ju Harry, haha! grym del oxå! :D
kika gärna in min ifall du får lust eller så :)

Svar: Tack så mycket :) Ska kika in när jag får tid :)
Moa Lundström

2013-04-20 @ 17:42:37
URL: http://novellermedonedirection.blogg.se
Postat av: Ella

Nästaaaaa

2013-04-20 @ 19:32:11
Postat av: Frida

Sjukt bra,, längtar tills nästa!!

Svar: Tack så mycket :)
Moa Lundström

2013-04-20 @ 19:45:16
Postat av: Anonym

Braaaaa!!!!!

Svar: Tack :)
Moa Lundström

2013-04-20 @ 20:24:06


Innan du kommenterar tänk på att:
-Kommentarer som anses stötande mot mig raderas direkt!!
-Ingen spamming, Tack!
-Alla andra kommentarer och frågor är mer än välkomna!
-Jag gör gärna bloglovin' byten, bara till att fråga!
Tack på förhand!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback






One Direction Novell Blogg

Besökstoppen

RSS 2.0