Harrys perspektiv:

Jag satt och kollade igenom mina bilder jag hade på mobilen, speciellt de som var på mig och Laura. Det hade gått två dagar utan henne och jag var redan deprimerad, eller nästan i alla fall. Som tur var så började turnén om någon vecka så jag åtminstone fick något annat att tänka på. Någon tog mobilen ifrån mig och jag protesterade högt.

”Louis.” Sa jag irriterat och blängde på honom men han skrattade bara åt mig.

”Du får ta dig samman nu.” Sa Louis. ”Vi vet om att du saknar henne men detta är att gå över gränsen. Gör något de sista dagarna innan turnén börjar för du vet själv om att du inte kommer kunna göra mycket då.” Louis kastade mobilen till mig och jag suckade.

”Jag vet inte varför jag är såhär.” Sa jag ärligt. ”Jag har aldrig varit det innan.”

”Harry, jag förstår att det är jobbigt.” Sa Louis och satte sig ner bredvid mig. ”Jag har själv varit där men så småningom blir det lättare. Du har inte förlorat henne, hon bor bara i ett annat land. Du kommer träffa henne igen.” Jag nickade och lutade mig bakåt i soffan.

”Du har väl rätt.” Sa jag.

”Det har jag alltid.” Sa Louis och log mot mig.

Louis skulle precis öppna munnen när hans mobil började ringa och räddade mig från ännu en uppläxning av Louis. Han reste sig från soffan och gick in på sitt rum, förmodligen ringde Eleanor och han ville vara ifred.

Louis perspektiv:

Jag kollade förvirrat på skärmen när jag såg vem det var som ringde mig. Varför skulle hon ringa till mig? Jag drog med fingret över skärmen och svarade.

”Louis.” Svarade jag.

”Hej Louis.” Svarade en annan tjej som inte var den jag trodde. ”Jag är Lauras kompis, Andrea, och jag skulle behöva prata med dig.”

”Hej Andrea.” Sa jag. ”Om vad?”

”Jo, Laura fyller år snart och jag skulle höra om det finns någon liten möjlighet att ni skulle kunna komma och fira henne? Det skulle betyda så mycket för henne.” Förklarade Andrea och jag funderade.

”Vilket datum?” Frågade jag och tog fram turné schemat.

”9 november.” Svarade Andrea och jag kollade.

”Vi ska vara lediga då.” Sa jag. ”Men varför ringer du till mig och inte till Harry?”

”Laura ville inte att jag skulle ringa er egentligen för hon var rädd att ni inte skulle vilja komma och om jag ringde till Harry finns det en stor risk att han berättar att ni kommer. Jag vill att det ska vara en överraskning.” Sa Andrea.

”Han har en stor trut ibland.” Skrattade jag.

”Så ni vill komma?” Frågade Andrea.

”Självklart.” Sa jag. ”Vi kan inte missa Lauras födelsedag.”

”Tack.” Sa Andrea och jag kunde höra hur hon pustade ut.

”Hör av dig med fler detaljer senare bara så vi kan boka flyg och allt sådant.” Sa jag.

”Absolut.” Sa Andrea. ”Tack igen.”

”Igen fara.” Sa jag. ”Du ska ha tack som bjöd oss.”

”Jag måste lägga på nu.” Sa Andrea snabbt. ”Jag tror Laura kommer. Hejdå.” Andrea lade på och jag skrattade smått. Laura skulle få värsta chocken. Jag funderade på om jag skulle berätta för Harry eller om han också skulle få sig en överraskning.

Lauras perspektiv:

Alla dagar var numera den andre lik. Vakna, gå till skolan, hem, prata med Harry, göra läxan och i princip sova sen. Det var inget utöver det vanliga som hände. Snart var det även min födelsedag och jag var inte ett endaste tugg taggad. Det kändes inte kul att fylla år, inte när man inte kunde spendera den dagen med killen man älskade mest i hela världen.  Killarnas turné hade dragit igång också och jag önskade att jag kunde vara där och stötta Harry och så som Eleanor, Danielle och Perrie gjorde men nej, jag var fast i Sverige. Jag fick en idé och slängde mig över mobilen som låg på sängen, letade upp Andreas nummer och ringde upp henne.

”Hej.” Svarade Andrea.

”Jag har världens idé.” Tjöt jag och jag kunde tänka mig Andrea grimasera över mitt tjut.

”Vad är din brillianta idé?” Frågade Andrea och skrattade tyst.

”Vi åker till killarnas konsert i Sverige, Danmark och Norge.” Tjöt jag.

”Vad har flugit i dig?” Frågade Andrea.

”Men både Zayns, Liams och Louis flickvänner är ju på deras konserter hela tiden och jag vill också kunna stötta dem.” Sa jag ledsamt.

”Okej, men hur ska du kunna skaffa pengar till att åka dit?” Frågade Andrea och jag suckade.

”Det har jag inte riktigt tänkt på.” Svarade jag.

”Men om du verkligen vill så kan vi säkert lösa det.” Sa Andrea och jag började genast le.

”Ja, du är bäst.” Tjöt jag ännu en gång.

”Sluta skrik.” Sa Andrea och jag gav ifrån mig ett skratt.

”Förlåt.” Sa jag och Andrea skrattade.

”Vi kommer på något.” Sa Andrea. ”Klart du ska dit.”

”Tack , tack, tack.” Sa jag och hoppade runt i rummet.

”Men en annan dag för jag har mycket att göra idag.” Sa Andrea.

”Okej, jag börjar prata med mina föräldrar.” Sa jag, lade på och sprang ner i köket för att prata med mamma och pappa om det. De kunde ju inte säga nej.

Louis perspektiv:

Jag hade ringt till Zayn, Liam och Niall för att prata om vad Andrea hade sagt till mig och vi satt nu alla samlade hemma hos Zayn.

”Vad ville du prata om?” Frågade Niall.

”Andrea, Lauras bästa kompis, håller på att ordna en överraskningsfest för Laura när hon fyller år och hon undrade om vi ville komma.” Sa jag och kollade på killarna.

”Det ska vi väl, eller?” Frågade Zayn och jag nickade.

”Ja, men jag tänkte att vi kunde överraska Harry också genom att vi inte säger något om att vi ska fira henne och bara tar med honom dit.” Sa jag och de andra nickade.

”Det låter bra.” Sa Liam. ”Han kan bli lite galen till av att inte veta när han kommer träffa henne.”

Jag berättade om detaljerna som jag fått av Andrea tidigare idag och vi planerade hur vi skulle ”kidnappa” honom utan att han förstod och snart hade vi en bra plan.

Lauras perspektiv:

Jag hade spenderat säkert en timme på att övertala mamma och pappa om att låta mig åka. Danmark och Sverige var inte problemet, problemet var Norge. Hur skulle jag komma dit? Var skulle jag bo? Var skulle jag få dem pengarna ifrån? Och så vidare var frågor de hade ställt men jag hade hittat svar på alla de frågorna och tillslut var det grönt ljus, om de fick följa med till Norge. De kunde behöva lite semester påstod dem. Men jag tillät det, allt för att kunna åka.

”Tack.” Sa jag och kramade dem. ”Jag älskar er.”

”Vi älskar dig med gumman.” Sa pappa och log.

Nu skulle jag bara fundera ut hur jag skulle kunna åka dit utan att behöva fråga Harry om biljetter. 

---

Här kommer kapitlet som jag lovade! Vet att det är lite sent men det kom lite saker i mellan. Vad tycker ni? Hatar, gillar, älskar? Tell me! 

Minst 10 kommentarer för att få nästa, det klarar ni väl? 

Ha det bra!

Ps. Maja, du kommer att vara med i nästa kapitel så håll utkik!