Lauras perspektiv:

Jag försökte undvika Harry till varje pris. Jag vill bara att denna vecka ska ta slut så jag kan komma tillbaka till mitt vanliga liv och lämna kvar alla tankar om Harry här nere, framför allt alla känslor vill jag lämna kvar här nere. Jag förstod inte ens vad som hänt med mig; jag var absolut inte typen som började gilla någon direkt. Det hade aldrig hänt förut. Jag trodde jag hade lyckats men när jag går och fokuserar att inte se honom går jag rakt in i något hårt och när jag kollar upp märker jag att jag har gått in i självaste Harry. Jag försöker undvika ögonkontakt och bara gå förbi honom men han tar tag i min arm och stannar mig.

”Du har undvikit mig.” Konstaterar Harry och kollar på mig. Alla spår av den glädje jag sett innan i hans ögon är nu borta, hans andedräkt luktar alkohol och när jag möter hans blick ser jag att hans ögon är helt rödsprängda. Detta är en helt ny sida av Harry som jag inte trodde fanns, jag blir nästan lite rädd för honom. Jag nickar bara åt hans konstaterande, rädd att jag kommer falla i gråt om jag säger något. ”Varför?” Frågar han kallt. Jag känner hur min läpp darrar och jag biter i den för att inte börja gråta. När jag inte svarar suckar han tungt och jag känner hur en tår rinner ner för min kind.

”Förlåt.” Piper jag men Harry skakar bara argt på huvudet.

”Förlåt räcker inte.” Säger han lika kallt som innan.

”Jag vet.” Sa jag tyst och kollade ner i marken.

”Så förklara för mig.” Sa Harry, denna gång lite mjukare. ”Förklara varför du inte kan umgås med mig men med den idioten från igår.” La han till med en hård stämma, men framför allt lät det som om han lät lite sårad.

”Jag är bara här i två dagar till och jag kommer aldrig träffa dig igen och jag är inte typen som gillar One night stands, okej? Det är det som är fel.” Nästan skrek jag. ”Jag gillar dig mer än jag borde och jag vill inte bli sårad, för det kommer jag bli när jag åker härifrån och har blivit kär i en person som jag aldrig kommer träffa igen.” Jag grät nu och torkade hysteriskt bort alla tårar som envisades med att trilla ner. Jag hade aldrig i hela mitt liv känt mig så blottad i hela mitt liv. ”Och killen igår betyder ingenting, det hände ingenting. Inte för att du har med det att göra.” Viskade jag. När Harry inte sa något vände jag mig om och gick därifrån, upp till mitt hotellrum för att inte kunna stöta ihop med honom igen. När jag kom in på rummet bröt jag ihop totalt. Alla känslor bara vällde ur mig. Jag måste ha gråtit i flera timmar för snart kände jag någon smeka min panna och stryka bort håret från ansiktet på mig. Jag kollade upp och mötte mammas oroliga blick.

”Vad är det?” Frågade hon oroligt och jag satte mig upp, drog knäna mot bröstet och vilade hakan på knäna. Jag stirrade blint framför mig och mamma förstod att jag inte ville prata om det just nu. Det knackade på dörren och mamma gick för att öppna. Hon möttes av en andfådd och svettig Harry.

Harrys perspektiv:

Lauras ord ringde i mina öron. Gillade hon mig mer än vad hon borde? Gillade jag henne? Huvudet bultade av all sprit jag hade konsumerat kvällen innan, jag kunde inte tänka klart. Jag förstod knappt vad som hände förrän jag började springa till första lägenhetskomplexet och knacka på, på varje dörr för att leta upp Laura. Jag var bara tvungen att prata med henne. Jag knackade på dörr 309 och en kvinna öppnade, bakom henne skymtade jag Laura. Jag pustade ut och bad att få prata med Laura.

Lauras perspektiv:

Jag kikade runt mamma som skymde dörröppningen och fick direkt ögonkontakt med Harry. Han sa något till mamma som flyttade på sig och släppte in honom innan mamma gick ut och stängde dörren efter sig.

”Vad vill du?” Sa jag argt och undvek hans blick.

”Vill du kolla på mig?” Sa Harry vänligt med sin hesa röst. När jag inte gjorde det suckade han. ”Jag har sprungit i vartenda hus och knackat på varenda dörr för att hitta ditt hotellrum, tycker du inte jag förtjänar att du tittar på mig?” Frågade Harry lite skämtsamt men jag skrattade inte, som jag nog hade gjort om jag inte hade varit så ledsen.

”Okej, ignorera mig då men jag tänker ändå prata, så lätt slipper du inte undan.” Jag satt tyst och väntade på att han skulle börja prata. ”Dina ord sjönk inte in förrän en timme efter du hade sagt dem, jag var full och en idiot men jag har gått igenom vartenda ord du sagt och jag förstår var du kommer ifrån.” Sa Harry och pausade för att se om jag reagerade men när jag inte gjorde det suckade han och fortsatte. ”Men du är den mest genuina, roligaste, vackraste och mest omtänksamma tjej jag träffat och jag är inte beredd att ge upp. Jag gillar nog dig mer än jag borde också.” Det sista sa han tyst, kanske mest för sig själv men jag hörde det.

Jag vände huvudet mot Harry och han studerade mitt ansiktsuttryck. Han torkade försiktigt bort mina tårar, först hesiterade han och testade om jag skulle rygga tillbaka men det gjorde jag inte. Jag halvlog mot honom och han drog på mungiporna han med.

”Vad betyder detta?” Frågade jag hest, från allt gråtande.

”Att vi i framtiden pratar med varandra och inte lägger oss ner på en strand och börjar gråta?” Sa han och log lite. Jag log tillbaka och nickade. ”Och att jag gillar dig mer än vad jag borde.” la han till och sa det nu medan han kollade mig djupt in i ögonen.

De sista två dagarna var helt underbara. Jag spenderade varje sekund jag kunde med Harry och hans vänner. Jag och Harry hade långa samtal, sittandes på stranden och kollade på solnedgången fram till sent på natten. Vi pratade om allt, från tidigare förhållanden, vänner, familj och allt som vi bara kom att tänka på. Mitt huvud var lutat mot hans axel och Harry höll om mig. Ingen sa något men vi visste båda två att det fanns något i luften, något som vi var tvungna att prata om förr eller senare. Om jag hade fått välja skulle det bli senare och bara leva i nuet. Harry lyfte bort mitt huvud och satte sig så att vi satt mitt emot varandra och kollade varandra i ögonen.

”Jag vet om att du inte vill prata om det här.” Sa Harry och jag skakade på huvudet. ”Men vi måste.” La han till med en suck.

”Jag vet vad jag vill ha.” Sa jag och kollade Harry djupt i ögonen, vek inte bort blicken när han kollade lika intensivt tillbaka. ”Jag vill ha dig.” Sa jag och böjde mig fram och kysste honom. Han la sina händer på mina kinder och tryckte mig närmre, fördjupade kyssen. Vi avslutade kyssen för att hämta luft. Harry kollade ännu intensivare på mig och viskade sedan. ”Jag vill ha dig också.” 

---

Nå, vad tycker ni? Alltid lika kul att höra vad ni tycker! Nästa kapitel kommer på Torsdag. Ha det bra fram tills dess! 

Kram!