Summer love - kapitel 16
Jag stönade när Harrys läppar än en gång kysste min kropp. Han kysste sig uppåt mina bröst, kysste mellan dem innan han lyfte min överkropp emot sig och hakade upp min bh, drog ner banden och klädde av mig bh:n innan han lade ner mig igen. Jag gav ifrån mig ett högre stön när Harry började massera mitt ena bröst och kysste det andra. Mina händer sökte sig ner till hans kalsonger, drog ner dem en bit och lät sedan Harry ta av sig dem helt, jag började massera honom och tillsammans stönade vi av den andres beröring. Harry kollade mig djupt in i ögonen, gjorde sig säker på att det var detta jag ville. Jag gav honom en nick och han tog då av mig trosorna, ställde sig i rätt position mellan mina ben och förde sakta och säkert in sig i mig.
”Jag älskar dig.” Ordet lämnade mina läppar med lättnad. Ingen hals som kändes flera meter tjock och inget som hindrade mig. ”Jag älskar dig.” Upprepade jag bara för att jag kunde.
”Jag älskar dig också.” Sa Harry ömt innan han kysste mig djupt.
Lauras perspektiv:
Jag öppnade sakta upp ögonlocken, blinkade till några gånger för att vänja ögonen vid ljuset som strömmade in från fönstret. Jag vände mig åt Harrys håll, han såg så fridfull ut när han sov, jag studerade honom i några minuter och suckade sedan tungt. Detta var sista dagen jag skulle se honom på vem vet hur länge. Jag strök bort hans krulliga hår som låg i pannan och kände honom vakna till liv av min beröring. Han öppnade sakta sina ögon och fick snabbt ett leende på sina läppar när han såg mig.
”God morgon.” Sa han hest, pussade mig på munnen, drog armen han hade om mig hårdare emot sig så att jag kom närmre honom, och gömde sitt huvud intill min hals.
”God morgon.” Sa jag och log mot honom.
”Jag vill inte att du ska åka.” Mumlade Harry och jag hörde honom knappt då han fortfarande hade huvudet invid min hals.
”Inte jag heller.” Sa jag och suckade tungt. ”Jag önskar jag kunde stanna här för alltid.”
Vi låg kvar i sängen ett tag till, ingen av oss ville gå upp och möta dagen då vi visste vad den betydde; ett farväl ingen av oss ville ta. Jag gick upp ur sängen, tog täcket och virade det runt mig innan jag gick till badrummet för att ta en välbehövlig dusch. Jag hörde Harry protestera när jag tog täcket ifrån honom men jag skrattade bara åt honom och fortsatte in i badrummet. Harry var inte långt bakom mig och innan jag hann stänga dörren så virade han sina armar om mig och kysste min axel, som hamnade utanför täcket.
”Idag lämnar inte du min sida.” Sa Harry allvarligt.
”Hur ska jag då kunna duscha?” Frågade jag vilket resulterade i en menande blick från Harry. Jag skakade på huvudet men han vägrade släppa mig.
”Jag kommer inte träffa dig på länge.” Klagade Harry och jag fnittrade till åt honom.
”Du är hopplös.” Sa jag men tillät honom att göra mig sällskap i duschen, jag kunde inte säga nej till honom. Jag behövde lära mig att göra det.
Jag gick ut i köket, Harry hade redan gått ut före mig då han inte hade problemet med att borsta ut ett långt hår, och såg alla fem killarna sitta runt köksbordet.
”Att ni inte flyttar ihop alla fem, ni bor ju praktiskt taget här ändå.” Mumlade jag men killarna hörde mig och flinade bara emot mig, jag himlade med ögonen och hällde upp flingor och mjölk i en skål innan jag satte mig vid bordet. Liam, Niall, Louis och Zayn fortsatte att flina emot mig och jag vände blicken mot Harry för hjälp att luska ut varför de gjorde det.
”De hörde.” Sa Harry och jag blev genast röd om kinderna och stirrade snabbt ner i skålen där bara mjölk och någon enstaka flinga låg och flöt.
”Herre gud.” Mumlade jag och killarna skrattade åt min förlägenhet.
”Ta det lugnt, du är inte den enda vi har hört.” Sa Niall och jag kollade frågande på honom. Niall nickade mot Louis och denna gång var det min tur att skratta åt hans förlägenhet.
”Karma is a bitch.” Skämtade jag och skrattade ännu mer åt Louis.
Dagen gick alltför snabbt och jag hade precis packat ner det sista i min resväska. Jag suckade tungt, drog upp handtaget på väskan och drog den med mig ut i hallen. Nästan hela veckan hade jag spenderat med killarna och lärt känna de på riktigt, framför allt lärt känna Harry på ett djupare plan, vi hade verkligen hittat varandra och när jag nu skulle tillbaka till Sverige kunde jag inte sluta undra hur det skulle bli mellan oss. Jag visste att vi inte skulle träffas lika ofta som vi gjorde nu, men tänk om vi, även om jag inte hoppades på det, inte skulle klara av detta långdistansförhållande, för denna gång var det på riktigt. Nu var vi tillsammans. Jag och Harry hade pratat massor om detta och ändå kände jag mig osäker men allt skulle förhoppningsvis lösa sig så småningom, allt skulle falla på plats.
Killarna samlades omkring mig, alla med lika ledsen blick som jag själv hade.
”Jag kommer sakna er.” Sa jag lite gråtmilt och kramade om var och en av dem.
”Jag kommer sakna dig med.” Sa Niall och kramade mig hårt. ”Men inte att du tar min mat.” Lade han till och jag flinade åt honom innan jag gick över till att krama Louis, sedan Zayn och Liam. Alla gav mig hårda kramar och vägrade nästan att släppa mig, jag ville knappt släppa dem heller. Jag hade gärna stannat här längre, jag hade till och med kunnat flytta hit här utan problem. Det var inte bara killarna som gjorde att jag ville stanna, jag hade förälskat mig i staden. Men det var ändå en speciell person som gjorde det extra svårt att åka; Harry. Jag vände mig mot honom och log smått innan vi tillsammans gick ner på gatan, hoppade in i hans bil och åkte mot flygplatsen.
”Harry.” Sa jag tyst och vände ansiktet mot honom.
”Mm.” Svarade han mig och kollade snabbt åt mitt håll.
”Du kanske borde köra lite snabbare så jag inte missar planet.” Sa jag och höll inne ett skratt, det kändes inte som rätt läge att skratta just nu, även om Harry körde riktigt sakta för att han inte ville att jag skulle åka hem.
”Jag kanske vill att du ska missa planet.” Sa Harry och flinade emot mig men jag såg att det inte var det riktiga flinet som han alltid brukade göra, detta var äkta men inte lika stort, det var mer för att lätta upp stämningen.
”Jag vill också missa planet.” Erkände jag med en suck. ”Men vi måste tillbaka till verkligheten.”
”Jag vet.” Sa Harry och tog min hand i sin och kramade den hårt, han höll den så resten av vägen till flygplatsen bortsett från de gånger han behövde växla.
Vi kom fram till flygplatsen och jag gick sakta ur bilen, asade fötterna efter mig när jag gick mot ingången. Harry gick bredvid mig, hållandes mig hårt i handen och i den andra handen höll han min väska. Jag checkade in mitt bagage och sedan gick vi vidare för att gå till gaten. Jag stannade framför en stor glasdörr, innanför där stod vakter som skulle kolla igenom mitt handbagage och där kom inte Harry in, jag var tvungen att säga hejdå till honom nu. Jag kände hur tårarna brände bakom mina ögonlock när jag slöt ögonen för att inte börjar gråta. Harry omfamnade mig hårt, jag lutade mitt huvud mot hans bringa och lyssnade på hans hjärtslag. Vi sa inget, höll bara om varandra, höll ihop varandra som om vi skulle brista om vi släppte varandra.
”Detta är sjukt.” Sa jag tyst och snyftade till. ”Att jag står och gråter för att lämna dig, jag menar så länge har vi ändå inte känt varandra.”
”Det känns som det.” Sa Harry och kysste min hjässa. Jag nickade och kollade honom i ögonen, såg hur hans ögon hade börjat vattnas. Harry torkade bort de tårarna som hade runnit nerför mina kinder. ”Jag älskar dig och att vi bor flera hundra mil ifrån varandra kommer inte ändra på det.”
”Jag älskar dig.” Sa jag i en viskning. Jag kollade på klockan och såg att det var dags för mig att gå ombord på planet. Harry satte två fingrar under min haka, lyfte upp mitt huvud, böjde sitt neråt och placerade sina läppar på mina i en mjuk kyss, en kyss som jag inte ville skulle ta slut. Vi kysstes i flera minuter och när vi var tvungna att hämta andan klängde jag mig kvar vid honom i en sista kram, sista kroppskontakten på vem vet hur länge.
”Hejdå.” Snyftade jag och släppte därefter honom, backade några steg, öppnade dörren och gick in. Jag vände mig om mot Harry igen och lät tårarna rinna nerför mina kinder som ett vattenfall, det gick inte att hålla dem inne längre. Harry kollade efter mig när jag gick genom säkerhetskontrollen och snart var han utom sikte för mig. Jag fortsatte till planet, gick på det och när jag satt mig tillrätta i min stol bröt jag ihop totalt.
Harrys Perspektiv:
Laura försvann ur mitt synvält så jag vände mig om och började gå mot utgången, långsamt, som om jag hoppades på att Laura skulle komma springandes tillbaka till mig. Jag suckade för det skulle hon inte, hon hade sitt liv i Sverige och jag här. Jag har aldrig känt såhär för någon annan, det var helt sjukt som Laura hade sagt att vi kunde känna såhär för varandra efter en så kort tid. Redan nu kände jag saknaden efter henne, jag suckade igen och hoppade in i bilen som jag precis kommit fram till. Jag förstod att det skulle vara svårt att låta Laura flyga hem men jag trodde inte att det skulle vara såhär svårt att låta henne gå på planet. Jag lutade pannan mot ratten och suckade, ännu en gång. Det var tidig oktober och jag skulle, om jag hade tur, få träffa Laura på hennes jullov, men det kändes som att det var flera evigheter till dess. Hur skulle jag klara mig utan att se henne skratta, le och fjanta sig? Jag startade bilen och började köra tillbaka. Jag skulle träffa Laura på lovet, jag skulle ta mig tid att göra det, det var det man fick göra när man hade flera hundra mil mellan sig. Jag skulle få det att funka, jag skulle och ville inte förlora Laura.
Här är kapitel 16 då! Förlåt för att ni fick vänta på det, det var inte meningen! Hoppas ni gillar det iaf!
Så länge kan ni ju vara med i tävlingen om en roll i novellen. Tävlingen avslutas på onsdag som sagt!
Har även lov denna veckan som kommer så ska försöka skriva några kapitel så att jag ligger lite före så ni slipper vänta.
Ha det bra!
Tävling
Det ni ska göra för att vara med och tävla är att:
1. Beskriv dig själv - Namn, ålder, hårfärg, personlighet, klädstil och annat som kan vara intressant!
2. Förklara varför just du ska vinna rollen!
För extra chans att vinna så kan ni tipsa om tävlingen på er blogg eller twitter! Länkar ni på er blogg så klistra in länken till inlägget i en kommentar och på twitter så taggar ni mig (@MoaLundstrom).
Ni har tills på onsdag (3/4) att vara med!
Lycka till!
Nästa kapitel kommer i morgon eller på söndag!
Summer love - kapitel 15
”Fucking hopeless.” Mumlade jag och skakade på huvudet, gick fram till min resväska vars innehåll mestadels låg utspridda över hela golvet och valde kläder. Det blev kallare på kvällen och valde därför ett par svarta jeans med en beige blus med knäppning fram på bysten. Det var enkelt men ändå sofistikerat och romantiskt. Nervositeten hade minskat men det var ändå något som låg och pyrde i bakhuvudet. Jag tog fram sminkväskan och började sminka mig. När Harry kom ut ur badrummet stod jag och fönade håret. Harry sa inget utan gick runt i rummet och plockade ihop kläder och andra saker och försvann sedan in i badrummet igen. Jag gjorde mig färdig och satte mig sedan på sängen och väntade på att Harry skulle komma ut ur badrummet. Han gjorde det efter några minuter och log emot mig när han kom ut, gick fram till mig, ställde sig mellan mina ben och böjde sig ner och kysste mig.
”Är du färdig?” Frågade han och jag nickade lamt. ”Då går vi.” Sa han och räckte ut sin hand till mig, jag tog den och han drog upp mig från sängen och ledde mig ut från sovrummet, ut ur lägenheten och till vår dejt.
Vi satt i taxin, min hand låg på Lauras lår och jag studerade henne i smyg. Hon satt så tyst, inte den pratglada Laura som jag visste. Jag var nervös inför ikväll och kanske var Laura också det? Kanske var det därför hon var så tyst? Jag vände hennes huvud emot mig genom att placera två fingrar under henne haka och vrida huvudet emot mig. Jag log mot henne och hon log vagt tillbaka.
”Du behöver inte vara nervös.” Sa jag och pussade henne snabbt. Hon nickade och log ett genuint leende mot mig.
”Vi är framme.” Sa taxichauffören, jag betalade honom och hjälpte Laura ut u taxin. Det var en fin kväll, man kunde skymta stjärnorna på den mörkblåa himmeln, månen var också den på väg fram. Jag tog Lauras hand i min och ledde in henne på restaurangen där vi blev placerade vid ett dekorerat bord. Bordet var dekorerat med vita rosor, de blommor jag visste var Lauras favoriter, ljuslyktor var utspridda över bordet. Laura kysste mig på kinden och jag såg hur hennes ögon glittrade av glädje, hennes leende gjorde mig svag i knäna och det var tur att jag satt ner annars hade jag nog trillat ihop på fläcken.
Vi beställde vår mat och småpratade hela tiden. Det kändes så skönt att det bara var vi två, helt ensamma bortsett från personalen och de andra gästerna på restaurangen, men ingen brydde sig om oss. Vi kunde prata öppet om allt, det var inte någon mur mellan oss, ingen hemlighet som hotade att bubbla upp till ytan, allt hade vi berättat för varandra. Det enda som gjorde kvällen mindre bra var att jag hela tiden lät tankarna på att Laura åkte hem om en dag, jag skulle inte kunna träffa henne på ett bra tag då vår turné skulle dra igång och Laura skulle vara fast i Sverige. Jag visste inte hur jag skulle klara att vara ifrån Laura, kunna lämna henne igen, nu när vi varit så nära flera dagar i rad. Men vi var tvungna att överleva.
”Vad tänker du på?” Frågade Laura mig och jag kom ut ur min tankezon.
”Hur det blir när du åker i morgon.” Svarade jag ärligt och brydde mig inte om att dölja min besvikelse över att vår tid tillsammans snart skulle vara slut. Laura flyttade över till min sida, tog min hand i sin och la sitt huvud på min axel.
”Inget kommer att förändras, Harry.” Sa Laura i ett försök att muntra upp mig. ”Vi kommer att träffas mindre visst, men vi kommer ändå att prata varenda dag.”
”Och om det inte funkar? Om du inte orkar med detta?” Frågade jag henne, hon lyfte upp huvudet från min axel och kollade mig djupt i ögonen.
”Tänk inte så. Jag gillar dig och det kommer inte att förändras bara för att vi inte träffas lika ofta. Det kommer vara svårt att vara ifrån dig men du är värd att kämpa för.” Sa Laura ärligt, böjde sig fram och planterade en mjuk kyss på mina läppar.
”Jag älskar dig.” Hörde jag mig själv säga. Jag kände hur Laura stelnade till och kollade förskräckt på mig. Jag kände hur mitt hjärta höll på att krossas av hennes reaktion. ”Säg inte det tillbaka om du inte vill. Jag sa det inte för att höra det tillbaka, jag vill bara att du ska veta hur jag känner.” Laura mjuknade till och log smått emot mig. Hon lutade sin panna emot min axel för att undvika min blick.
Lauras perspektiv:
Varför kunde jag inte säga det tillbaka? Jag försökte flera gånger men varje gång var det som att min hals tjocknade upp och jag inte fick luft, jag kunde inte få ut några ord. Istället satt jag där som en idiot och han tror väl att jag inte känner så för honom fast jag gör det. Varför är jag så komplicerad för? Jag förstår mig inte på mig själv ibland, det är som att mitt hjärta vill så mycket men min kropp hindrar mig.
Efter det blev dejten lite stel, jag försökte hela tiden få fram orden men det gick inte. Efter vi ätit hade Harry tagit med mig till stranden. Vi satt invirade i en filt och kollade ut på havet.
”Harry?” Sa jag och han vände sig huvud emot mig.
”Ja?” Frågade han.
”Jag vill säga det men varje gång jag försöker är det som om något inom mig stoppar mig från att kunna säga det.” Sa jag och Harry nickade.
”Du behöver inte säga det.” Sa han igen och jag tryckte mig närmre honom.
Min mobil ringde och bröt tystnaden. Jag mumlade ett förlåt till Harry innan jag tog upp mobilen och svarade.
”Hej.” Sa jag tyst.
”Hej.” Svarade mamma. ”Har du det bra?”
”Ja, mamma, det har jag men jag är ganska upptagen just nu så kan vi prata i morgon eller var det något särskilt du vill?” Frågade jag.
”Oj, förlåt.” Ursäktade hon sig och jag skrattade dovt åt henne. ”Jag ringer i morgon istället. Ta det lugnt.”
”Mamma!” Protesterade jag och jag hörde hennes skratt eka genom mobilen. ”Hejdå.”
”Hejdå gumman.” Sa mamma och lade sedan på luren och jag gjorde detsamma. Jag skakade på huvudet medans jag lade ner mobile igen.
Vinden smekte min kropp och jag kände gåshuden komma krypandes längs med mina armar och ryggrad, det hade verkligen börjat kyla av men det var inget jag hade märkt i närheten av Harry, inte förrän jag hade satt mig upp ifrån honom. Harry reste sig upp, tog av sin jacka och erbjöd den till mig, jag log mot honom och tog emot den när han höll upp den så att jag kunde stoppa in armarna.
”Ska vi åka tillbaka?” Frågade Harry och jag nickade. Harry lade sin arm om min midja och drog mig intill honom medan vi gick tillbaka upp till vägen och en taxi som Harry hade beställt.
*VARNING – SEXUELLT MATERIAL*
Inne i trapphuset, på väg upp till lägenheten kände jag hur lite tid det faktiskt var kvar av denna vecka och hur länge det skulle dröja tills vi såg varandra igen. Jag såg åt Harrys håll och han såg lika nedstämd ut som jag, som om han tänkte samma tankar. Harry kollade in i mina ögon, hans gröna mötte mina blå, vi stod så länge framför lägenheten, bara kollade in i varandras ögon. Harry böjde sig sedan framåt och placerade en hungrig kyss på mina läppar, hans händer vandrade neråt, jag hoppade upp och virade mina ben om hans höfter och han höll mig uppe, samtidigt som kyssen fördjupades. Jag fiskade upp nycklarna ur Harrys ficka och gav dem till honom så att han kunde låsa upp dörren utan att behöva bryta kyssen. Inne i hallen tog vi av varandras jackor innan han tryckte mig upp mot väggen, kysste min hals och nyckelben samtidigt som svaga stön lämnade min mun. Mina händer trasslade in sig i Harrys hår och förde hans ansikte närmre mig.
Harry förflyttade oss till sovrummet, lade mig ner mitt på sängen, klättrade upp själv och lade sig ovanpå mig. Han höll sig uppe med hjälp av sina armar för att inte lägga all sin vikt på mig. Mina händer knäppte sakta upp hans skjorta, tog av honom den och smekte hans nu synliga magmuskler, mina läppar kysste hans läppar, hals och bringa samtidigt som jag lät mina händer utforska hans kropp allt mer, mina händer smekte varenda millimeter av hans kropp samtidigt som hans händer utforskade min kropp. Hans händer försvann under min blus, tog tag i den och drog den över mitt huvud och lämnade mig i min mörkblåa spets bh och mina svarta byxor. För en sekund kände jag mig osäker men orden som lämnade Harrys läppar tillät honom att fortsätta.
”Du är så otroligt vacker.” Sa han och kysste mitt ärr innan han fortsatte neråt mot min mage och stannade vid byxlinjen och knäppte upp mina byxor, drog de nerför mina ben och tog sedan av sina egna byxor. För varje klädesplagg som togs av blev jag allt mer nervös men Harrys lugnande ord gjorde mig bättre till mods. Jag ville det här, det var den sista och största intimitet vi skulle känna på flera veckor, vi behövde det här.
Jag stönade när Harrys läppar än en gång kysste min kropp. Han kysste sig uppåt mina bröst, kysste mellan dem innan han lyfte min överkropp emot sig och hakade upp min bh, drog ner banden och klädde av mig bh:n innan han lade ner mig igen. Jag gav ifrån mig ett högre stön när Harry började massera mitt ena bröst och kysste det andra. Mina händer sökte sig ner till hans kalsonger, drog ner dem en bit och lät sedan Harry ta av sig dem helt, jag började massera honom och tillsammans stönade vi av den andres beröring. Harry kollade mig djupt in i ögonen, gjorde sig säker på att det var detta jag ville. Jag gav honom en nick och han tog då av mig trosorna, ställde sig i rätt position mellan mina ben och förde sakta och säkert in sig i mig.
”Jag älskar dig.” Ordet lämnade mina läppar med lättnad. Ingen hals som kändes flera meter tjock och inget som hindrade mig. ”Jag älskar dig.” Upprepade jag bara för att jag kunde.
”Jag älskar dig också.” Sa Harry ömt innan han kysste mig djupt.
Nå, vad tycker ni? Själv är jag inte nöjd med sista scenen av många anledningar.
10 kommentarer på detta kapitlet och nästa kommer upp snabbare!
Ha det bra!
Angående nästa kapitel
Och det här med att man vill ha kommentarer? Klart man vill det, man vill se att det är många som gillar det man gör, bekräftelse är väl rätt ord att använda. Jag lägger ner långt tid på att skriva kapiteln och då vill man gärna ha bra respons också, så är det väl med allt? Jag läser varenda kommentar, och svarar på de flesta också, och varje ny kommentar gör mig ännu mera taggad på att skriva mer och uppdatera snabbare så ni inte tror att jag är otacksam för det är jag verkligen inte!
Kram på er alla fina läsare!
Summer love - kapitel 14
”Jag är så stolt över dig.” Sa Andrea och jag kunde nästan höra leende på hennes läppar genom mobilen. ”Hur mycket jag än vill att du ska vara lycklig och få spendera tid med Harry så saknar jag dig.”
”Jag kommer ju hem på söndag kväll.” Sa jag.
”Jag vet men det är ändå två dagar till utan dig.” Klagade Andrea.
”Jag vet, jag saknar dig med.” Sa jag.
Vi fortsatte prata en lite stund till innan jag la på. Killarna hade då hunnit plocka undan frukosten och satt sig i soffan och börjat spela fifa. Jag satte mig i en fåtölj, som var bredvid Zayn, och kollade på. Zayn slutade spelade och vände sig emot mig med en allvarlig blick.
Lauras perspektiv:Jag kollade tillbaka på Zayn och kollade sedan på de andra som också slutat spela och vänt sig emot mig. ”Vad är det?” Frågade jag fundersamt och kollade på var och en utav dem.
”Vi vill bara prata med dig.” Sa Liam lugnt.
”Harry.” Sa Louis och jag nickade sakta. De var hans bästa vänner och ville Harry väl men vad var de som de ville prata med mig om. Visste de inte redan allt som var värt att veta.
”Vi vill Harrys bästa, han är som vår lillebror.” Började Zayn men blev avbruten av mig.
”Så ni vill veta om jag gillar Harry på riktigt eller bara för att han är känd?” Frågade jag och de nickade. ”Jag förstår att ni vill prata med mig om det men om jag bara hade varit med honom för att han är känd, tror ni då att jag skulle berätta allt om mitt förflutna? Öppnat upp mig på det sätt jag gjort? Jag gillar Harry för att han är Harry, inget annat.” Förklarade jag för dem och de nickade.
”Vi vet det. Vi gillar dig och du gör verkligen Harry till en bättre människa. Vi vill bara göra det klart för oss så vi inte går och tänker på det.” Sa Zayn.
”Precis.” instämde Niall.
”Jag förstår det och jag uppskattar att ni är ärliga.” Sa jag och log. ”Kan vi fortsätta spela nu så jag kan krossa er?”
Harrys perspektiv:
Jag gick runt på Londons gator och blickade då och då upp mot skyn, tänkte på hur stor världen är och hur jag lyckats träffa just Laura, den mest komplicerade men också den underbaraste personen jag vet. Jag ångrar inte att jag mött henne, jag önskar bara att saker och ting skulle vara lättare. Att hon inte bodde i ett annat land, att vi inte alltid kunde vara tillsammans och att allt som händer med henne har jag ingen chans att hjälpa henne med hur mycket jag än skulle vilja. Men jag skulle inte låta dessa tankar ta över, jag gillade Laura något enormt och jag var villig att göra vad som än krävs för att hon ska kunna vara lycklig. Jag gick in i en juvelhandlare och kom snart ut med en påse med ett paket i. Jag fortsatte vidare på min runda av ärenden jag hade att göra. Allting skulle vara perfekt till ikväll, inget skulle få gå fel för jag hade trots allt inte så många dagar på mig med Laura och hade inte råd med att något skulle gå fel. Absolut inte, det var tvunget att bli perfekt.
Jag utredde resten av ärendena jag hade och begav mig till lägenheten igen. Det hade börjat bli kallare ute men solen sken och värmde mitt ansikte. Jag drog jackan om mig när en vindpust slog emot mig och gick med raska steg mot lägenheten. Jag kom innanför dörren och hörde hur skratt kom från vardagsrummet. Jag ställde in mina påsar i en garderob och gick sedan in i vardagsrummet och möttes av en underbar syn. Killarna satt och spelade fifa med Laura, jag tror aldrig att någon av mina tidigare flickvänner gjort det, aldrig någonsin. Jag log stort och studerade hur de skämtbråkade med varandra och skrattade, det gladde mig att de kom så bra överens, deras åsikt betydde mycket för mig och de visste de därför gladde mig denna syn ännu mer för mig. Jag harklade mig och så fort Laura fick syn på mig slängde hon kontrollen i Louis knä och sprang upp till mig, hoppade i min famn och kysste mig. Jag skrattade åt hennes barnslighet men kysste henne glatt tillbaka.
”Saknat mig så mycket?” Frågade jag och höjde på ögonbrynen medans jag höll henne emot mig för att hon inte skulle trilla.
”Ja, jag fick ju ingen morgonkyss.” Sa hon retsamt, böjde sig fram och planterade ännu en kyss på mina läppar. Jag släppte ner henne men höll min hand på hennes ryggslut och vände mig emot killarna som fortfarande var inne i spelet.
”Är detta allt ni gjort?” Frågade jag och pekade menande mot x-boxet. Killarna nickade och Laura lutade huvudet mot min axel samtidigt som hon skrattade.
”Och ätit.” Klämde Niall in och jag skakade på huvudet.
”Typiskt er.” Sa jag och kollade på klockan och fick nästan en hjärtattack av hur mycket klockan var. Jag kollade på Laura som kollade förvånat på mig, förmodligen av att jag ryckt till. ”Du borde nog göra dig i ordning.” Sa jag. ”Du har en timme på dig.” Jag förväntade mig att Laura skulle rusa iväg i panik men istället stod hon kvar och kollade på mig med något lustigt i blicken, jag kisade med ögonen emot henne och studerade vad hon tänkte göra.
”Då har jag tid att göra detta.” Sa hon och kysste mig hårt och länge.
”Skaffat ett rum.” Hörde vi Niall säga och vi bröt kyssen skrattandes.
Laura lämnade rummet för att gå och duscha, göra allt det tjejer gör för att göra sig färdiga, och jag satte mig i soffan och tog upp den kontrollen Laura slängt till Louis och började spela i väntan på att jag kunde gå och duscha.
Lauras perspektiv:
Mina händer darrade som asplöv, jag kunde knappt schamponera håret på grund av att händerna darrade så mycket. Jag hade försökt att ta djupa andetag och även suttit ner i duschen men inget hade hjälpt. Jag darrade fortfarande och jag förstod inte varför? Det var som alla andra gånger jag umgåtts med Harry, vad var skillnaden nu? Varför var jag nervös nu? Jag drog ännu ett djupt andetag och sköljde ut håret och fortsatte proceduren med att ta balsam i håret. Jag vred upp värmen i hopp om att det skulle minska darrandet. Jag stängde av vattnet när jag sköljt av balsamet, klev ut ur duschen och märkte att även mina ben darrade. Jag satte ner foten och föll ner mot marken. Jag suckade frustrerat och bröt sedan ut i en skrattattack. Allting var så absurt, det var bara jag och Harry som vanligt och här står jag och är hur nervös som helst. Kanske var det att ordet dejt var mer seriöst än vad jag och Harry varit och gjort innan. Jag hörde någon knacka på dörren och jag lugnade ner mig från skrattattacken innan jag svarade.
”Vad händer där inne?” Hörde jag Harry fråga oroligt.
”Inget.” Svarade jag, virade handduken om mig och öppnade dörren för att lämna plats åt Harry.
”Du blöder.” Sa Harry och jag kollade ner på mitt ben och mycket riktigt så blödde jag, det hade jag inte ens märkt. Jag måste ha skadat mig när jag trillade. Harry hämtade papper till mig för att torka blodet medan han hämtade ett plåster till mig att sätta på. ”Alltid så mycket drama.” Skämtade han och jag fnyste åt honom. ”Jag menade inte så.” Sa han snabbt och jag nickade.
”Jag vet.” Sa jag och log smått emot honom. ”Gå och duscha nu så jag kan byta om.”
”Det gör inte mig något om du byter om här.” Sa Harry och smålog skämtsamt. Jag vet att han skämtade om det men jag vet om att han innerst inne ville att jag skulle det. Jag puttade honom in i badrummet och smällde igen dörren.
”Kom inte ut förrän jag säger att du får.” Sa jag varnande och fick höra Harrys skratt till svar.
”Jag gillar denna sida av dig.” Hörde jag honom säga.
”Fucking hopeless.” Mumlade jag och skakade på huvudet, gick fram till min resväska vars innehåll mestadels låg utspridda över hela golvet och valde kläder. Det blev kallare på kvällen och valde därför ett par svarta jeans med en beige blus med knäppning fram på bysten. Det var enkelt men ändå sofistikerat och romantiskt. Nervositeten hade minskat men det var ändå något som låg och pyrde i bakhuvudet. Jag tog fram sminkväskan och började sminka mig. När Harry kom ut ur badrummet stod jag och fönade håret. Harry sa inget utan gick runt i rummet och plockade ihop kläder och andra saker och försvann sedan in i badrummet igen. Jag gjorde mig färdig och satte mig sedan på sängen och väntade på att Harry skulle komma ut ur badrummet. Han gjorde det efter några minuter och log emot mig när han kom ut, gick fram till mig, ställde sig mellan mina ben och böjde sig ner och kysste mig.
”Är du färdig?” Frågade han och jag nickade tamt. ”Då går vi.” Sa han och räckte ut sin hand till mig, jag tog den och han drog upp mig från sängen och ledde mig ut från sovrummet, ut ur lägenheten och till vår dejt.
Inte så händelserikt kapitel direkt men tyckte att det får vara lite sådanahär också ibland så att jag drar ut på novellen och att det blir fler kapitel!
Har slut på idéer känns det som så idéer uppskattar jag!
Många kommentarer resulterar i att nästa kapitlet kommer upp snabbare! (om inte internet segar sig!)
Ni kan även följa mig på twitter genom att klicka på ikonen i menyn! Används inte så mycket men får väl bli bättre på det!
Ha det bra!
Update: Jag har skrivit färdigt nästa kapitel och har börjat på näst nästa och jag säger bara det kommentera på för jag garanterar er att ni vill läsa nästa!
Nästa uppdatering
Har haft problem med internet denna veckan så därför har inte kapitlet komma upp, jag som var riktigt taggad på att ladda upp nästa... Men det kommer på Lördag kl 11.00!
Är även världsglad för vet ni vad jag ska göra den 8 maj? Jag ska våra underbara killa LIVE! Jag längtar så jag håller på att dö och får fjärilar i magen varje gång jag tänker på det! Vill att denna dagen ska komma nu! Någon av er som ska dit och kolla på dem?
Summer love - kapitel 13
”Bra.” Sa Harry och kysste mig på munnen, en kyss som var menad att vara mjuk och snabb men som istället blev hård och ihållande. Vi bröt kyssen och hämtade andan, vi flämtade och jag började fnittra lätt åt hur lätt han kunde göra så att jag tappade andan. Harry la tillbaka min hand, som trillat bort under vår intensiva kyss, och lät mig känna på hans hjärtslag.
”Detta är vad du gör med mig.” Sa Harry andfått och jag böjde mig framåt för att ge Harry en kyss till, för att visa all min kärlek till honom. Allt var så nytt för mig och jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera det i ord, allt jag visste var att jag höll på att bli hopplöst förälskad i Harry Styles. Om jag inte varit säker på det innan så var jag det definitivt nu. Jag tror jag älskar honom.
Harrys perspektiv:
Jag studerade Laura medan hon sov. Hon såg så fridfull ut men jag visste nu att innerst inne stormade det, stormade av tankar och stormade av känslor. Jag tog bort hår som hamnat i Lauras panna och studerade henne när hon vände sig emot mig. Jag försökte att somna om flera gånger men kunde inte, tankarna snurrade och skapade ingen ro för mig att somna såg jag gick upp ur sängen, sakta för att inte väcka Laura, tog på mig ett linne och ett par joggingbyxor och gick ut ur sovrummet och in i vardagsrummet där jag satte mig på soffan, satte hörlurarna från IPoden i öronen, bläddrade fram till en låt och höjde volymen. Jag vet inte hur länge jag satt där och stirrade ut i tomma intet samtidigt som låtarna spelades till slut och bytte och spelade till slutet.
Jag tänkte på allt som hänt under de senaste månaderna sedan jag träffat Laura. På hur glad hon gjorde mig men samtidigt hur mycket jag oroade mig för henne, hur skör hon var samtidigt som hon var stark, jag tänkte på hur mycket hon måste gått igenom i livet, hur mycket hon fått stå ut med. Jag tänkte ut hemska scenarion i huvudet om vad Laura hade gjort, hur hon fått sitt ärr och allt annat möjligt som hon skulle kunnat göra under den tiden hon inte var sig själv, som hon beskrev det.
Någon drog ut hörlurarna, virade armarna över mitt bröst bakifrån och lutade sin kind emot min, jag vände huvudet åt höger och mötte Lauras blick.
”Problem med att sova?” Frågade hon och jag nickade. Laura gick runt soffan och satte sig ner bredvid mig, lutade huvudet mot min axel och jag la armen om henne. ”Vad tänker du på?
”Dig, oss, allt.” Svarade jag och Laura lutade huvudet upp mot mig för att möta min blick, letade efter något i min blick.
”Vad vill du veta?” Frågade hon, satte sig upp riktigt i soffan och vände sig mot mitt håll. Jag rynkade ögonbrynen och kollade frågande på henne. ”Jag ser på dig att du vill veta vad jag gjort.”
Jag nickade och jag såg hur Laura tänkte, tänkte ut hur hon skulle börja berätta för mig vad hon gjort som hon ångrar. ”Vad vill du veta först?” Frågade hon.
Jag tänkte och kom sedan på något att fråga. ”Hur fick du ditt ärr?”
”Jag och ett par kompisar, eller kompisar var de väl egentligen inte, var och festade hos en äldre kille. Han var en sådan kille man hört hemska historier om, man ville inte vara i hans sällskap men under den tiden sökte jag mig till det farliga, jag skulle göra allt som var farligt. Vi drack oändligt med sprit, det var allt från vodka, jägermeister till hembränt. Den här killen var väldigt kriminell och mitt under festen kommer ett kriminellt gäng in i hans lägenhet och börjar ställa till med bråk. Killen vi var hos var tydligen skyldig de andra killarna pengar, i alla fall så försökte alla komma ut därifrån, jag hann inte så långt och en av killarna fick tag i mig.”
Laura drog ett djupt andetag och samlade sig innan hon fortsatte. Jag lyssnade noga på allt hon sa och det var med skräck i blicken som lag lyssnade vidare. Jag gillade inte alls det hon varit med om, inte alls, det var bland det värsta jag hört. Jag hade aldrig trott att Laura kunde ha ett så mörkt förflutet bakom sig, hade jag vetat det från början när jag hade mött henne hade jag förmodligen aldrig tagit kontakt med henne men nu ville jag bara skydda henne, göra allt för att hennes sår från den tiden ska försvinna.
”Han hade en kniv med sig, jag minns inte riktigt allt från det att han tog mig till att jag låg på golvet med ett sår ovanför bröstet. Det blödde rätt kraftigt och jag var tvungen att åka in till sjukhuset, en granne till killen fick skjutsa in mig. Denna händelse fick mig att verkligen öppna ögonen och rätta till mitt liv. Jag var så nära döden och dö var egentligen inte det jag ville. Så jag bestämde mig för att göra det bästa med mitt liv, för att hedra Hannes. Det var inte så han ville att mitt liv skulle bli.” Sa Laura och jag kollade på henne i chock. Jag visste inte vad jag skulle säga. På ett sätt hade det varit bättre att inte veta allt detta, men sen ville jag veta allt om henne för att kunna hjälpa henne på bästa sätt. Jag sa inget, i brist på ord, utan drog Laura in i en kram, en hård kram, och släppte inte henne på flera minuter.
”Jag är så ledsen.” Viskade jag när jag fick tillbaka talförmågan.
”Det behöver du inte vara.” Sa Laura. ”Jag försatte mig i den situationen själv, jag är bara glad jag kom ut levande.”
”Jag med.” Sa jag och strök henne över ryggen.
Jag kunde inte förstå Lauras situation och det förstod hon, det var bara det att jag ville förstå. Jag ville förstå så att jag kunde hjälpa henne på rätt sätt. Men kunde jag hjälpa henne överhuvudtaget? Det visste jag inte men jag var fast besluten att alltid finnas där för henne oavsett vad det var. Jag skulle visa att jag stöttade henne, det var det enda jag visste att jag kunde göra. Jag hörde Laura gäspa och jag kände hur min egen gäspning kom krypande. Jag reste mig upp, lyfte upp Laura och bar henne till sovrummet, lade henne ner på hennes sida av sängen och lade mig sedan ner bredvid henne.
”Godnatt.” Viskade jag i hennes öra.
”Godnatt.” Viskade hon tillbaka.
Lauras perspektiv:
På morgonen vaknade jag av höga röster som kom från köket. Jag gnuggade mig i ögonen, stäckte på mig och gick ur sängen. Jag drog på mig ett par joggingbyxor och satte upp håret i en knut mitt på huvudet och gick ut ur sovrummet och gick till köket för att se vilka som var här. Jag möttes av fyra killar som alla tryckte i sig en massa mat, de hade förmodligen rensat hela kylskåpet. Jag skakade på huvudet åt dem och gjorde i ordning frukost till mig själv, så jag fick någon.
”Var är Harry?” Frågade jag och kollade på killarna.
”Ute och fixar något.” Sa Niall med munnen full av mat. Jag nickade och snodde en nutella macka från Niall. ”Hallå, den var min.” Klagade han.
”Jag behöver kanske också lite mat.” Sa jag och tog ett bett av mackan.
”Låt tjejen äta.” Sa Zayn och killarna skrattade åt Nialls låtsas ledsna min.
”Harry ville att vi skulle ta hand om dig.” Svarade Liam och log emot mig.
”Varför förvånar inte detta mig?” Sa jag och skakade på huvudet. Självklart hade Harry skaffat ”barnvakter” till mig. Han skulle få för det. ”Okej, så vad ska vi göra då?”
”Ingen aning, men vi fick inte lämna lägenheten.” Sa Louis.
”Så ni ska i princip hålla mig som gisslan?” Frågade jag och smålog emot dem. Alla killarna nickade och jag skakade på huvudet åt dem. ”Bäst för er att ni är snälla kidnappare då.” Skämtade jag.
Min mobil ringde och jag skulle precis räcka mig för att svara när Zayn snappade åt sig mobilen och svarade.
”Hej, Zayn på Lauras mobil.” Svarade Zayn. Zayn pratade kort med personen på andra linjen innan han räckte över telefonen till mig. ”Samtalet är godkänt.” Sa Zayn och jag gav honom en blick innan jag tog mobilen ifrån honom.
”Hej, förlåt för det.” Sa jag och jag hörde skratt komma från andra sidan.
”Det är lugnt, jag fick ju för guds skull prata med Zayn.” Tjöt Andrea. Jag skrattade åt henne.
”Jag trodde inte du blev starstruck.” Sa jag skämtandes.
”Inte jag heller.” Sa Andrea och vi skrattade.
”Vad var det du ville?” Frågade jag när vi slutat skratta.
”Jag skulle bara höra om du berättade för Harry.” Sa Andrea.
”Ja det gjorde jag.” Sa jag och log.
”Jag är så stolt över dig.” Sa Andrea och jag kunde nästan höra leende på hennes läppar genom mobilen. ”Hur mycket jag än vill att du ska vara lycklig och få spendera tid med Harry så saknar jag dig.”
”Jag kommer ju hem på söndag kväll.” Sa jag.
”Jag vet men det är ändå två dagar till utan dig.” Klagade Andrea.
”Jag vet, jag saknar dig med.” Sa jag.
Vi fortsatte prata en lite stund till innan jag la på. Killarna hade då hunnit plocka undan frukosten och satt sig i soffan och börjat spela fifa. Jag satte mig i en fåtölj, som var bredvid Zayn, och kollade på. Zayn slutade spelade och vände sig emot mig med en allvarlig blick.
Äntligen har jag blivit färdig med detta kapitel! Det tog sin tid men nu är det uppe i alla fall! Hoppas att ni gillar det.
Vet inte när nästa kommer upp men uppdaterar er med info när jag gör det. Det är lite stressigt fortfarande med allt som händer och jag hoppas att ni orkar med mig trots det.
Ha en bra helg!
Information + kommande tävling?
Tänkte att jag kanske skulle ha en tävling där ni kan vinna en liten roll i min novell, hur låter det? Gör det bara om intresset finns där. Tänker mig en roll där ni spelar en tjej som Niall blir intresserad av! Lovar inget stort och lovar ingen tävling men släng in en kommentar om det låter bra och om ni är intresserade och är det tillräckligt många så fixar jag en tävling.
Ha det bra alla fina läsare!
Summer love - kapitel 12
”Jag vet inte vad du känner att du ska göra och jag tänker inte säga vad du ska göra heller men jag tycker Harry behöver veta, det är en stor del av ditt liv och hur mycket du än vill glömma bort vad som hände så kommer det alltid vara en del av dig.” Sa Andrea och jag visste att hon hade rätt. Det som har hänt har hänt och är inget jag kan ändra på.
”Hur vet du alltid rätt ord att säga?” Frågade jag och Andrea skrattade dovt.
”Gå nu till Harry.” Sa Andrea. ”Vi ses när du kommer hem. Jag älskar dig.”
”Och jag älskar dig. Tack så mycket för att du alltid är här för mig.” Sa jag och sedan la vi på och jag reste mig från bänken och började min promenad tillbaka till lägenheten och Harry.
Harrys perspektiv:
Jag vandrade fram och tillbaka i lägenheten i väntan på att Laura skulle komma tillbaka. När jag kommit tillbaka från min joggingrunda hade jag mötts av en lapp från Laura att hon gått ut. När jag först lät lappen hade jag sprungit ner för alla trapporna i trapphuset och ut på gatan för att se om Laura var i närheten, det hade hon inte varit och enda sedan dess hade jag haft panik över att något hänt. Jag hade fått information av Louis att hon hade blivit arg på honom efter att de pratat och sedan försvunnit ut genom dörren. Jag var så orolig för Laura att jag inte ens hade brytt mig om att bli arg på honom för att han lagt sig i. Tankar på vad det var som var fel med Laura tog upp all plats i min hjärna och det var allt jag kunde tänka på. Vad var det som hänt henne som hon inte kunde berätta? Skämdes hon? Eller var det bara något annat? Kanske var det inget och jag oroade mig i onödan? Men så som hon hade varit, så kunde det inte, inte vara något. Jag suckade frustrerat och satte mig i soffan och la huvudet i händerna.
Jag hörde ytterdörren öppnas och hur någon stökade runt i hallen, förmodligen hängde den upp jackan och tog av sig skorna. När jag hörde små tassande fotsteg kollade jag upp och mötte Lauras förstörda ansiktsuttryck. Jag släppte en suck av lättnad när jag såg henne, all min ilska jag hade hållit inom mig försvann i samma ögonblick som jag såg in i hennes ögon. Jag reste mig från soffan, gick fram till henne och omfamnade henne i en hård kram, tryckte henne hårt mot mitt bröst och ville knappt släppa henne. ”Jag har varit så jävla orolig.” Sa jag och hon mumlade fram ett förlåt. Hon lösgjorde sig från kramen och kollade mig djupt i ögonen.
”Jag är skyldig dig en förklaring.” Sa hon och jag skakade på huvudet.
”Du behöver inte förklara. Om du inte vill respekterar jag det.” Sa jag och strök bort hår som låg i ansiktet på henne.
”Jo, det behöver jag.” Sa Laura och drog med mig till soffan.
Lauras perspektiv:
Jag tog Harrys hand, drog med honom till soffan och satte mig ner, han bredvid mig. Jag drog ett djupt andetag och funderade på hur jag skulle börja berätta, berätta om det värsta som någonsin hänt i mitt liv. Jag drog ännu en djup suck och drog sedan ner urringningen på min tröja en liten bit och visade mitt ärr som jag hade en liten bit ovanför mitt högra bröst. Ärret var väldigt ljust mot min solbrända hy, och det sträckte sig en lång bit över bröstet. Jag studerade Harrys ansiktsuttryck när jag visade honom ärret. Hans ögon spärrades upp för att sedan återgå till det normala samtidigt som hans mun öppnades lite och sedan stängdes. Han lyfte sin hand och smekte över mitt ärr med sina fingertoppar, jag ryste till och Harry märkte det och drog genast bort sin hand.
”Hur fick du det?” Frågade Harry tyst, tog min hand i sin och lekte med mina fingrar.
”Jag och min kusin var med om en bilolycka.” Sa jag och kollade ner på våra sammanlänkade händer. ”Vi stod varandra nära och gjorde det mesta tillsammans, han var som den storebror jag aldrig fick. Jag hade tvingat honom att vi skulle köra till stranden en sommardag för två år sedan. På vägen hem körde vi fort, idiotisk som jag var ville jag att det skulle gå fortare. Snart var vi uppe i 180km/h och sen bara smällde det.” Tårar hade börjat trilla nerför mina kinder och Harry torkade bort varenda en samtidigt som han uppmuntrade mig att fortsätta. ”Jag överlevde, efter att man opererat mig för mindre skador, men det gjorde inte Hannes. Varje dag sedan dess har jag tagit på mig skulden. Om jag inte tvingat med honom till stranden, om jag inte hade sagt att han skulle köra fortare hade han varit i livet idag.” Nu grät jag riktigt mycket. Jag ville bara glömma allt detta, men det hade visat sig svårare än vad jag trott.
”Varje dag i flera månader såg jag saker som påminde om honom. Hans vänner, hans familj, min släkt. Allt var för mycket och jag bröt ihop. Jag började festa, riktigt mycket. Det var hur mycket sprit som helst varje helg, ibland t.o.m. på vardagarna. Jag struntade i allt, jag gick inte att kontrollera. Jag vet inte riktigt hur jag kom ut allt men tillslut gjorde jag det. Men under den perioden gjorde jag så mycket som jag inte är stolt över, jag minns knappt allt jag gjort.” Sa jag snörvlandes, Harry drog in mig i en kram och jag började gråta ännu mera.
”Jag ville inte berätta för att du kanske ser på mig annorlunda, att jag inte är den personen du trodde att jag var.”
”Säg inte så.” Sa Harry och smekte mig över ryggen. ”Du är kanske inte den person som jag trodde att du var från första början men det betyder inte att jag tycker om dig mindre för det, snarare tvärtom. Alla har vi vårt förflutna men huvudsaken är att vi gör framtiden bättre.” Jag snyftade och kröp närmre Harry.
”Förlåt för att jag var en idiot och inte berättade för dig.” Sa jag och kollade upp på honom.
”Tänk inte mer på det nu, my love.” Sa Harry och log smått mot mig. ”Du har berättat och det är allt som betyder något. Jag är ledsen för att jag pressade dig och blev arg på dig.” Jag skakade på huvudet, la ner huvudet mot Harrys bröst och slöt ögonen. Jag andades ut, jag hade vågat berättat, i alla fall en del av allt som hade hänt med mig efteråt, mer behövdes inte för Harry fanns kvar vid min sida.
”Är inte ni bara för söta?” Hörde jag en röst säga och när jag öppnade ögonen såg jag Eleanor komma gåendes in i vardagsrummet, efter henne kom Louis, han kollade avvaktande på mig men log när han såg att det var lugnt mellan mig och Harry.
”Förlåt för innan.” Sa jag till Louis och han nickade.
”Det är lugnt.” Sa han och log emot mig, satte sig ner bredvid Eleanor, som satt sig på soffan, och la armen om henne.
”Du borde sluta skälla på Louis.” Skämtade Harry och jag himlade med ögonen åt honom.
”Han kanske förtjänade det.” Skämtade jag tillbaka och blinkade mot Louis som samtidigt som han skrattade, lutade huvudet bakåt.
Vi satt och småpratade med Louis och Eleanor och helt plötsligt var klockan halv två på natten. Vi gick alla in till sig och gjorde vid oss för att sova. Harry klädde av sig ner till kalsongerna medan jag gick in i badrummet för att byta om och borsta tänderna. Harry knackade på dörren och jag släppte in honom för att han också skulle kunna borsta sina tänder. Han ställde sig bakom mig och tog sin tandborste och tandkräm i varsin hand som var på varsin sida om mig. Vi borstade tänderna och när vi sedan var färdiga gick vi till sängen och kröp ner under täcket. Jag kröp närmre Harry, la huvudet på hans bröst och han la armen om mig och tryckte min kropp tätt intill hans. Min hand la jag på hans bröst och rörde min fingertopp i olika mönster. Harry la sin hand på mitt blottade ärr, då jag endast hade ett linne på mig att sova i. Han rörde det försiktigt och jag lät honom även om jag rös av beröringen på det känslosamma stället.
”Är det okej om jag tar ut dig på en riktig dejt i morgon?” Frågade Harry och kollade på mig men han slutade inte att smeka mitt ärr.
”Självklart.” Sa jag och log mot honom i mörkret.
”Bra.” Sa Harry och kysste mig på munnen, en kyss som var menad att vara mjuk och snabb men som istället blev hård och ihållande. Vi bröt kyssen och hämtade andan, vi flämtade och jag började fnittra lätt åt hur lätt han kunde göra så att jag tappade andan. Harry la tillbaka min hand, som trillat bort under vår intensiva kyss, och lät mig känna på hans hjärtslag.
”Detta är vad du gör med mig.” Sa Harry andfått och jag böjde mig framåt för att ge Harry en kyss till, för att visa all min kärlek till honom. Allt var så nytt för mig och jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera det i ord, allt jag visste var att jag höll på att bli hopplöst förälskad i Harry Styles. Om jag inte varit säker på det innan så var jag det definitivt nu. Jag tror jag älskar honom.
Här är nästa kapitel då! Vad tycks? Själv tycker jag att jag inte lyckades förklara själva Lauras "hemlighet" så bra, det var bättre i mitt huvud, haha!
Tycker det var lite dåligt med kommentarer på förra men det tar ni igen nu, eller? Jag har inte hunnit skriva klart nästa kapitel så era kommentarer hjälper verkligen jättemycket med att jag orkar skriva, det blir mer kul om responsen är större!
Hoppas ni haft en bra helg!
Ha det bra!
(hoppas jag blir klar till på Måndag med skrivandet för isf så kommer nästa kapitel upp då)
Summer love - kapitel 11
Jag stannade upp med dansandet och stod som förstenad på dansgolvet. Jag märkte knappt hur tjejerna försökte få kontakt med mig; hur de viftade med händerna framför ögonen på mig och hur de skakade på mig för att få ur mig ur min trans som jag gått in i. Tillslut kom jag tillbaka till verkligheten och kollade mig förstrött om i lokalen innan min blick fastnade på gruppen människor som samlats framför mig. Jag såg Harry bryta sig igenom folksamlingen och fram till mig. Han drog mig intill sig och eskorterade därefter ut mig ur lokalen. Hela tiden försökte han få fram en förklaring från mig men jag visste inte om jag skulle kunna få fram det. Min hjärna var inte bara fylld med yrsel p.g.a. alkoholen jag hade konsumerat utan även med en massa minnen som passerade min hjärna om och om igen. Jag kände den friska luften smeka mitt ansikte när vi kom ut genom bakdörren. Jag tog ett djupt andetag och lutade mig mot väggen, jag vände huvudet mot Harry och mötte hans oroliga blick.
”Vad hände?” Frågade han med hes och svag röst.
Harrys perspektiv:
Jag hade försökt få ut något svar på alla mina frågor hela taxiresan tillbaka till min lägenhet men utan att lyckas något vidare. Laura var en mer komplicerad person än vad jag trott vid första ögonkastet, då hade hon sett ut att vara en bekymmerslös tjej som tog dagen som den kom och alltid njöt av livet men ju mer jag hade lärt känna henne hade jag märkt att det fanns en annan sida av den Laura jag först trott hon varit. Det betydde inte att jag gillade henne mindre men jag kände mig inte tillräcklig nog för henne. Jag kunde inte hjälpa henne med de problemen hon hade, för jag bor i ett annat land och är mer upptagen än vad en normal nittonåring är. Jag gav upp med att fråga henne vad som var fel när hon röt till och bad mig att inte ställa fler frågor, jag fick helt enkelt förlita mig på att hon skulle berätta tids nog.
Taxin stannade framför lägenhetsbyggnaden och vi gick ur bilen, jag höll ett avstånd till Laura; osäker på vad hon behövde just nu. Vi klev in i hissen och jag tryckte på knappen för rätt våning. Spänningen i hissen var så tät så man kunde ta på den. Jag sa inget och inte Laura heller. Hissen stannade och dörrarna öppnades och vi gick ut i korridoren och vidare till lägenheten, jag öppnade dörren, gick in och tog av mig skorna för att sedan gå in i köket. Jag hörde Laura ta av sig sina skor och sedan gå in i badrummet. Jag suckade djupt och tog ut ett glas ur skåpet och fyllde med vatten och drack upp, fyllde på glaset igen och drack upp igen. Jag hörde Lauras fotsteg bakom mig men vände mig inte om för att bemöta henne istället tog jag ett hårt tag i diskbänken och slöt ögonen. Laura kom närmre mig och när hon var några centimeter ifrån mig virade hon sina armar om min överkropp och lutade sin kind mot min rygg, hennes händer vilade på mitt bröst. Jag drog ännu en suck, slappnade av och släppte diskbänken men vände mig inte om.
”Förlåt.” Mumlade Laura men jag svarade inte, osäker på vad jag skulle svara, jag var nämligen inte arg på henne, bara otroligt förvirrad. Var det något jag gjort?
”För vad?” Frågade jag efter några minuters tystnad. ”För att jag är så komplicerad.” fick jag till svar. Jag skakade på huvudet och lyfte min hand för att krama om hennes.
”Vill du vara snäll och berätta vad som hände?” Försökte jag. Jag kände hur hon drog ett djupt andetag eftersom hennes mage och bröst var tryckta mot min rygg.
”Jag kan inte. Jag vill berätta för dig men jag kan verkligen inte, Harry. Förlåt.” Sa hon, lirkade sin hand ur min, släppte mig och gick ut från köket. Jag drog ett djupt andetag, höll inne luften innan jag släppte ut den, för att lugna ner mig själv. Jag tog upp glaset och fyllde det med vatten ännu en gång och drack ur det. Jag stirrade ner i diskhon och slängde frustrerat ner glaset i diskhon så att det gick i sönder.
Lauras perspektiv:
Ljudet av glas som gick i sönder fick mig att hoppa till och snabbt gå tillbaka till köket. Harry var inte där längre men jag gick fram till diskhon och såg glaset, som Harry förmodligen kastat i ren frustration, ligga splittrat i flera hundra bitar. Jag gick ut ur köket och såg att Harry hade lagt sig ner på soffan, med ansiktet vänt inåt mot ryggstödet. Jag masade mig över till soffan och satte mig ner på golvet framför soffan med huvudet lutat huvudet mot armstödet.
”Att jag inte berättar för dig är inte för att jag inte litar på dig.” Sa jag och vände huvudet mot hans håll men han hade inte rört sig utan kollade fortfarande inåt mot ryggstödet. ”Jag berättar inte för dig eftersom jag bara vill glömma. Jag blev en annan person som jag inte någonsin vill vara igen och jag är rädd att om jag berättar kommer jag bli det.” Jag lät några tårar rinna nerför mina kinder, jag blundade och torkade bort dem. Jag kände en hand på min kind, jag öppnade ögonen och mötte Harrys blick, han satt nu bredvid mig med huvudet vänt emot mig. Han sa inget, han tittade bara in i mina ögon och torkade bort de tårarna jag missat. ”Kommer du och lägger dig?” Frågade jag och Harry kollade ner. ”Jag behöver dig Harry även om jag inte kan berätta något.” Sa jag hest och Harry kollade upp och gav mig ett halvt leende innan han reste sig, räckte mig en hand som jag tog emot, och drog upp mig.
Harrys perspektiv:
Jag gjorde mig säker på att Laura fortfarande sov innan jag gick ut i köket. Louis satt vid bordet och åt frukost, jag gjorde frukost till mig själv och satte mig ner vid bordet.
”Vad var det med Laura igår?” Frågade Louis och slog ihop tidningen han läste i och vände uppmärksamheten till mig.
”Ingen aning, hon vill inte berätta.” Sa jag och tog ett bett av min macka. Louis rynkade på pannan och kollade frågande på mig. ”Frågade du inte henne?”
”Klart jag gjorde.” Sa jag och slog ut med armarna. ”Men hon vill inte säga någonting mer än att hon behöver mig.” Louis såg förbryllad ut.
”Du har allt hittat dig en komplicerad brud, Hazza.” Sa Louis och jag suckade frustrerat.
”Jag vet.” Sa jag och la huvudet i händerna.
”Är hon värd allt bekymmer?” Frågade Louis och jag kollade upp från mina händer och fäste blicken på Louis.
”Jag menar, är hon värd att du går och grubblar på vad som kan vara fel, att du mår dåligt av det? För helt ärligt, så har du aldrig haft ett lika seriöst förhållande som du har med Laura. Så du måste fråga dig själv om hon är värd det.” Sa Louis och plockade undan sin frukost och gick sedan in på sitt rum. Jag suckade, tog fram papper och penna och skrev en lapp till Laura, gick in i sovrummet och la den på min huvudkudde innan jag snabbt tog på mig träningskläder och begav mig ut på en joggingrunda för att rensa tankarna.
Lauras perspektiv:
Jag vaknade upp och rullade runt för att kunna lägga mitt huvud på Harrys bröst men fann andra sidan av sängen tom. Jag satte mig upp och kollade runt i rummet men såg ingen Harry. Jag vände på huvudet och såg lappen som låg på hans kudde.
När jag kom tillbaka fanns det en lapp till mig som låg på matrumsbordet från Laura.
Ute på en joggingrunda, snart tillbaka. Stod det skrivet i Harrys slarviga handstil.
Jag sträckte på mig och gick upp, tog på mig ett par joggingbyxor och gick ut i köket för att äta frukost. Jag kollade på klockan och såg att den bara var halv elva, vilket var väldigt tidigt för mig. Jag tog fram flingor och mjölk och hällde upp i en skål, tog fram en sked och satte mig tillrätta vid bordet. Jag började äta och snart var det en annan person i rummet. Jag kollade upp och såg Louis sittandes framför mig.
”God morgon.” Sa jag och log.
”God morgon.” Sa han tillbaka, men han log inte och det var inte sagt i den glada tonen som var typisk för Louis.
”Vad är det?” Frågade jag och kollade oroligt på Louis.
”Vet du om att Harry blir tokig på att inte veta vad som finns i ditt huvud.” Frågade Louis mig, jag kollade ner i bordet och suckade.
”Jag kan inte berätta, Louis.” Sa jag tyst.
”Varför?” Frågade han, nästan lite kallt, och jag skakade på huvudet.
”Det är så mycket i mitt liv som ni inte vet och jag har ingen lust att dra upp det och förstöra era liv också. Det är nog att det är kaos i mitt huvud. Jag vill inte minnas vad som har skett, jag vill bara gå vidare. Kan du förstå det?” Sa jag arg, tittade Louis rakt in i ögonen, sköt bak stolen, tog min skål med flingor och smällde ner den i diskhon och gick sedan därifrån med arga steg. Jag tog på mig jeans, en tröja och min skinnjacka, skrev en lapp till Harry och försvann sedan ut genom dörren.
Min mobil vibrerade i fickan och jag plockade upp den för att svara. Jag tittade på skärmen för att se vem det var som ringde förs innan jag drog med fingret över skärmen för att svara.
”Hej.” Sa jag kort.
”Vad håller du på med?” Frågade en orolig röst på andra sidan luren. ”Du kan inte gå runt i London själv.” Fortsatte hon och jag suckade.
”Jag sitter faktiskt ner och har inte gått speciellt långt.” Svarade jag irriterat. ”Vad vill du?” Frågade jag.
”Din pappa ringde till mig i ren panik. Han hade tydligen pratat med Harry och han sa att du hade försvunnit från lägenheten.” Sa Andrea, min allra bästa vän, den enda som vet vad som gick igenom mitt huvud utan att jag behövde säga något. Det var hon som funnits vid min sida genom allt som hänt och om hon inte hade gjort det hade jag nog fortfarande varit kvar i det jag vill glömma. ”Vill du förklara vad som hände?” Frågade hon.
”Egentligen inte.” Svarade jag och suckade. ”Du behöver inte, jag tror jag vet vad det handlar om, men snälla du, gå tillbaka till lägenheten och prata med Harry. Han är jätteorolig.” Sa Andrea mjukt.
”Okej, kan inte du prata med mig först bara?” Frågade jag, jag ville prata med Andrea först innan, låta hon lugna ner mig och förklara för mig vad jag skulle göra.
”Så det handlar om Hannes?” Frågade Andrea och jag nickade men kom på mig själv med att hon inte såg det. ”Ja.” Sa jag istället. ”Vi var ute på en klubb och hade kul men i andra sekunden så kom bara alla minnen tillbaka, när jag såg alkoholen och hur killarna skrattade tillsammans, det blev bara för mycket.”
”Och jag antar att du inte har berättat för Harry och det är därför du sitter på gatan?” Frågade Andrea. ”Mitt i prick.” Sa jag.
”Jag vet inte vad du känner att du ska göra och jag tänker inte säga vad du ska göra heller men jag tycker Harry behöver veta, det är en stor del av ditt liv och hur mycket du än vill glömma bort vad som hände så kommer det alltid vara en del av dig.” Sa Andrea och jag visste att hon hade rätt. Det som har hänt har hänt och är inget jag kan ändra på.
”Hur vet du alltid rätt ord att säga?” Frågade jag och Andrea skrattade dovt.
”Gå nu till Harry.” Sa Andrea. ”Vi ses när du kommer hem. Jag älskar dig.”
”Och jag älskar dig. Tack så mycket för att du alltid är här för mig.” Sa jag och sedan la vi på och jag reste mig från bänken och började min promenad tillbaka till lägenheten och Harry.
Ni kommenterade på riktigt bra så här kommer kapitel 11!
Tack för alla fina kommentarer, de får mig verkligen att le och gör det så mycket roligare att skriva!
Nu kommer jag tyvärr inte kunna uppdatera förren, tidigast Söndag då det är mycket som ska göra de kommande dagarna. Hoppas ni har förstående för det!
Ha det bra!
Summer love - kapitel 10
Detta har hänt:
”Detta är varför jag inte umgås med killar.” Sa jag och sjönk ner i stolen samtidigt som jag korsade mina armar över bröstet.
”Men du kommer vilja.” Viskade Harry tyst i mitt öra så ingen annan skulle höra, när han ställde sig upp för att bre en macka. Mitt ansikte var nu lika rött som färgen på en tomat, jag skämdes ihjäl.
”Kan vi byta ämne nu, tack?” Frågade jag och de nickade men log ändå ondskefullt, självklart på skämt, emot mig. Jag suckade åt dem.
”Vad ska ni göra idag?” Frågade jag. ”Vi ska visa dig London.” Svarade Liam och log.
”Jag gillar den idén.” Sa jag och log tillbaka. ”Bra, för det var min idé.” Sa Harry och pussade mig på kinden när han satte sig ner.
Lauras perspektiv:Jag stod och tog på mig mascara när det knackade på badrumsdörren. ”Kom in.” Ropade jag och Liam öppnad dörren sakta och tittade in snabbt innan han gick in helt och stängde dörren bakom sig igen. Jag avslutade min sminkning och vände mig sedan mot Liam som stod lutad mot dörren.
”Vad är det?” Frågade jag och la ner sminket i min sminkväska.
”Jag skulle bara säga att Eleanor, Perrie och Danielle följer med oss idag.” Sa Liam och jag kollade menande på honom. ”Okej då. You got me.” Sa han och log emot mig.
”Visste väl det.” Sa jag och log tillbaka. ”Nu berätta vad du ville.” Han kliade sig lite i nacken innan han började prata. ”Harry ville att jag skulle prata med dig.”
”Och varför skulle han inte kunna prata med mig om det själv?” Frågade jag och höjde ögonbrynen.
”För att du kanske inte skulle vara helt ärlig med honom?” Föreslog Liam och jag gav Liam en förvånad blick som han ryckte på axlarna åt. ”Han ville att jag skulle prata med dig om att det kan bli lite kaos om vi ska gå på stan idag.” Sa Liam och kliade sig i nacken igen, något jag antog var av nervositet.
”Med fans menar du?” Undrade jag och han nickade. ”Och med paparazzis.” La han till och jag nickade förstående.
”Är du okej med det?” Undrade Liam. Jag suckade och Liam gav mig en orolig blick.
”Om jag är okej med det? Jag vet inte, jag har inte varit i en sådan här situation innan men detta är ert liv och jag accepterar det. Jag gillar Harry och jag ger inte upp det bara för att det skulle kunna betyda att halva världen kommer att hata mig.” Sa jag och Liam nickade förstående.
”De kommer inte hata dig.” Sa Liam och log emot mig. ”Man kan inte hata dig.”
Han la armen om mina axlar och tillsammans gick vi ut från badrummet och mötte upp de andra i vardagsrummet. Eleanor, Perrie och Danielle hade också anslutit sig och de satt och pratade med killarna. Harry slängde en orolig blick åt Liams håll men den försvann och ersattes med ett leende när Liam log och gav honom tummen upp. Eleanor och Danielle fick syn på mig och log brett och gav Harry blickar som gjorde honom, lite förlägen såg det ut som. De gick fram till mig för att presentera sig själva. ”Hej.” Sa Eleanor och kramade mig. ”Jag är Eleanor.”
”Laura.” Sa jag och log. Danielle och Perrie gjorde likadant.
”Du är väldigt mycket vackrare i verkligheten.” Sa Danielle och jag rodnade.
”Style, har du visat bilder på mig?” Frågade jag och lyfte på ögonbrynen. Harry flinade tillbaka och jag skakade på huvudet åt honom.
”Om han har.” Sa Louis.
”Du kom i rättan tid. Harry hade nog blivit deprimerad annars.” Sa Zayn och alla skrattade.
”Ska vi gå?” Frågade Harry för att byta ämne. Vi nickade och tog på oss ytterkläderna för att gå ner på stan och utforska London.
”Hur länge är du här?” Frågade Eleanor när vi gick längsmed Oxford Street efter att kollat på London Eye och Madame Tussauds. Jag förstod inte varför de gick på alla dessa grejor med mig, de måste ha varit där någon gång och kollat.
”Jag åker hem på söndag.” Svarade jag och kollade över gatan och såg Victoria’s Secret. ”Jag vill inte låta galen men jag bara måste in där.” Sa jag och pekade mot affären. Alla gav mig blickar och jag gav de en oskyldig blick. ”Vad? Vi har inte det i Sverige. Jag måste ju se what all the fuzz is about.” Eleanor tog min hand och drog med mig over gatan och gick in I affären med mig, Danielle och Perrie var inte sena att hänga på. Killarna stannade utanför, förmodligen skrämda av tanken att gå in i en underklädesaffär.
Harrys perspektiv:
Vi väntade på att tjejerna skulle bli färdiga. Killarna hade gett mig pikande kommentarer om att Laura i denna stund var inne på VS och handlade underkläder. Några fans kom förbi och vi skrev mer än gärna autografer och log stort på bilder vi tog med dem. Allt slit man la ner i studion och att öva inför konserter var värt det när man fick en sådan bra respons från fansen, att de uppskattar det man gör.
Tjejerna kom ut från VS med två stora påsar var. Jag spärrade upp ögonen åt hur mycket de hade shoppat men slutade när jag fick ett slag på armen av Laura. ”Ni vet verkligen hur man shoppar.” Sa Niall menande.
Vi fortsatte att gå runt i London och inte allt för många paparazzis syntes till och inte heller så många fans. Jag pustade ut varje gång vi gick förbi någon med en kamera som inte tog foto. Jag ville inte att Laura skulle behöva handskas med att hamna på internet så tidigt i vårt förhållande, hon skulle behöva göra det någon gång, men jag ville inte att det skulle vara nu. Liam hade sagt att Laura accepterade det för att det var vårt liv men jag såg hur Laura också gick och kollade runt om det var någon som tog foton på oss. Hon behövde nog tid att vänja sig vid allt, inte ens jag hade vant mig än och jag har levt i detta i mer än två år nu.
Vi bestämdes oss för att gå och äta på Nandos, turligt nog var där inte mycket folk och vi fick ett bord direkt. Vi satte oss ner och beställde samtidigt som vi småpratade. ”Så vad gör vi ikväll?” Frågade Danielle och kollade på oss alla. Jag ryckte på axlarna och tog en tugga av min mat istället.
”Vi kan väl gå ut?” Föreslog Perrie. Laura harklade sig och alla kollade på henne med frågande ansiktsuttryck.
”Inte arton, remember?” Sa hon. Jag skakade på huvudet.
”Så alla de gånger i Italien då du var inne på alla discon?” Frågade jag och höjde på ögonbrynen åt henne. Killarna kollade på henne och gjorde ”ohhh” ljud.
”We got a bad ass over here.” Skämtade Louis.
”Jaja, vad roliga ni är då.” Sa Laura. ”Men är de inte mycket strängare här?” Undrade hon.
”Har inte testat.” Sa Zayn och blinkade mot Laura.
”Så följer du med?” Frågade Perrie och log. ”Vi lovar att du inte blir tagen.”
Lauras perspektiv:
Vi hade varit i några andra butiker efter att vi ätit på Nandos och jag hade köpt en klänning som jag nu hade på mig, en mörkblå fodralklänning som täckte mina kurvor perfekt och slutade halvvägs nerpå låren. Jag lockade håret i lösa lockar, tog lite mer rouge än vanligt och sedan var jag färdig. Jag hade låst in mig i badrummet och Harry hade bankat på dörren flera gånger men jag hade inte öppnat dörren för att släppa in honom hur mycket han än bad. Men nu var jag färdig och gick ut ur badrummet och in i sovrummet där Harry halvlog på sängen och väntade på mig. När jag kom in reste han sig från sängen och gick fram till mig, samtidigt som hans blick vandrade över min kropp.
”Wow.” Sa han med sin hesa röst. ”Du ser verkligen sexig ut i den klänningen.” Han lade sina händer om mig, drog mig intill sig och kysste mig djupt. Hans hand trasslade in sig i mitt hår när han placerade den på mitt huvud för att fördjupa kyssen. Vi bröt kyssen efter någon minut för att hämta andan, våra pannor var lutade mot varandra samtidigt som vi tittade in i varandras ögon. Hans gröna ögon mötte mina blå. Han log stort och jag skymtade hans smilgropar men inte mycket för han böjde sig framåt och pussade mig på munnen snabbt, innan han tog min hand och vi gick ut i vardagsrummet där de andra väntade. Vi tog på oss och gick ner på stan och fångade in två taxi som tog oss till klubben.
Jag hade som förr när jag använt falsk leg varit hur nervös som helst, jag visste vad som kunde hända om man blev tagen med ett och det var inga roliga konsekvenser, men det visade sig som tur att jag var nervös i onödan och vi kom in helt utan problem. Vi gick längre in i lokalen, då och då stannade vi för att killarna skulle ta foto med några fans som befanns sig där innan vi gick vidare och fram till ett bord och satte oss ner. När alkohol fyllde vårt bord kom små minnesbilder upp i mitt huvud som jag direkt skakade bort men de envisades med att komma fram då och då under kvällens gång. Jag tog en shot till fast jag inte borde för att få bort minnet, minnet som förföljt mig i två år och som förmodligen skulle förfölja mig hela livet.
Musik strömmade på hög volym genom lokalen och när en bra låt spelades drog jag med mig Danielle, Perrie och Eleanor med upp på dansgolvet för att dansa, På dansgolvet kände jag mig fri, fri från alla bekymmer och alla dåliga minnen som jag önskar att jag kunde radera från min hjärna. Jag hade kul ända tills jag vände mig om och såg killarna sitta runt bordet och skratta, då kom det värsta minnet tillbaka.
Jag stannade upp med dansandet och stod som förstenad på dansgolvet. Jag märkte knappt hur tjejerna försökte få kontakt med mig; hur de viftade med händerna framför ögonen på mig och hur de skakade på mig för att få ur mig ur min trans som jag gått in i. Tillslut kom jag tillbaka till verkligheten och kollade mig förstrött om i lokalen innan min blick fastnade på gruppen människor som samlats framför mig. Jag såg Harry bryta sig igenom folksamlingen och fram till mig. Han drog mig intill sig och eskorterade därefter ut mig ur lokalen. Hela tiden försökte han få fram en förklaring från mig men jag visste inte om jag skulle kunna få fram det. Min hjärna var inte bara fylld med yrsel p.g.a. alkoholen jag hade konsumerat utan även med en massa minnen som passerade min hjärna om och om igen. Jag kände den friska luften smeka mitt ansikte när vi kom ut genom bakdörren. Jag tog ett djupt andetag och lutade mig mot väggen, jag vände huvudet mot Harry och mötte hans oroliga blick.
”Vad hände?” Frågade han med hes och svag röst.
Redan kapitel 10? Wow!
Vad tycker ni? Gillar, älskar, hatar? Något ni saknar? Kom gärna med förslag, det är det som gör att jag utvecklas!
10 kommentarer på detta kapitlet och nästa kommer upp snabbare! (i morgon, annars kommer det på Onsdag eller Torsdag)
Om jag skulle skriva en "sex scen" hur detaljerad vill ni ha den? Vet att jag har både äldre och yngre läsare så bäst att fråga! Kanske inte ens blir någon, beror på hur bekväm jag känner mig med att skriva en, hehe!
lite information!
Summer love - kapitel 9
Det blev sent och vi bestämde oss för att gå och sova. Jag gick in i badrummet för att tvätta bort det lilla smink jag hade haft på mig under dagen och för att borsta tänderna. Jag gick ut ur badrummet för att lämna plats till Louis och Harry. Harry gick in i badrummet och jag passade på att byta om till den tröjan jag skulle sova i. Harry kom in i rummet precis när jag fått på mig tröjan. Jag vände mig om och mötte hans blick. ”Synd jag inte kom in lite tidigare.” Sa han och blinkade emot mig. ”Du är helt omöjlig.” Sa jag och han flinade. Han drog av sig tröjan och jeansen och jag kollade diskret på honom, hans rygg som var fint muskulös och hans armar som spändes när han tog av sig jeansen. Han la sig i sängen, under täcket och kollade på mig. ”Kommer du?” Frågade han och jag gick tveksamt fram till sängen och kröp långsamt ner under täcket. Harry la sin arm om mig och drog mig emot så att min rygg låg emot hans hårda bröst. Han tog bort hår som kommit i mitt ansikte och kysste min hals och axel. ”Jag har saknat dig något så otroligt.” Mumlade han emot min axel och kysste den. Jag log men svarade inte, jag var för trött och strax så föll jag i en djup sömn.
Harrys perspektiv:
Jag vaknade av att jag sträckte mig efter Laura men endast fann tomrum bredvid mig. Jag öppnade ögonen och lät de vänja sig vid det svaga ljuset. Jag gnuggade mig i ögonen och kollade vad klockan var på mobilen som låg bredvid mig på nattduksbordet. 03.12 visade den. Jag gäspade stort innan jag gick ur sängen och drog på mig en t-shirt och gick ut ur sovrummet. Jag hörde ljud komma ifrån vardagsrummet så jag gick dit, där fann jag Laura sittandes på soffan med en utav mina gitarrer i knäet, hon spelade tyst på gitarren samtidigt som hon sjöng tyst för sig själv. Jag lutade mig mot dörrkarmen och studerade henne.
Jag studerade hennes kroppsspråk, hon satt ihopsjunken med huvudet hängandes djupt. Hon såg sårbar ut. Jag hade aldrig sett henne såhär. I mina ögon var hon den starka, hon var stark för alla andra också, hon var alltid så självsäker och det jag såg var en helt annan sida. Hon kollade upp och såg mig. Jag log emot henne, gick emot henne och satte mig ner bredvid henne på soffan. Jag tog gitarren ifrån henne och lade den bredvid oss på soffan innan jag drog in henne i en hård kram. Jag kysste hennes hjässa och smekte hennes hår.
”Vad gör du uppe?” Frågade jag. Jag såg att hon var frånvarande igen. Hon satt stelt i min omfamning, som om hon inte riktigt vågade krama mig tillbaka. ”Vad är det som är fel?” Försökte jag när hon inte svarade.
”Vad är vi?” Frågade hon i en viskning som jag knappt hörde. ”Är jag bara en utav dina andra tjejer?” Jag skakade på huvudet och sköt Laura ifrån mig så att jag kunde se henne i ögonen.
”Du är absolut inte bara någon av de andra tjejerna.” Svarade jag. Var hade hon fått det ifrån? Vad var det som fick henne att tro det? Jag trodde jag hade varit helt brutalt ärlig vad det gällde mina känslor för henne.
”Vad är jag då?” Frågade hon.
”Du är Laura, den underbaraste personen jag träffat. Du får mig att känna det som ingen annan någonsin fått mig att känna. Du är allt jag vill ha.” Svarade jag och kollade henne djupt i ögonen för att verkligen få henne att förstå hur mycket hon betyder för mig. Laura fick tårar i ögonen och jag strök bort de med min tumme. Jag höll ut mina armar för henne och hon kröp in i min omfamning. Hon lutade sitt huvud mot min axel, jag la armen om henne och drog henne emot mig.
”Jag är rädd.” Hörde jag hon säga. ”För vad, my love?” Frågade jag och smekte henne över ryggen.
”Att bli sårad. Att du ska hitta någon bättre än mig och inse vilket misstag jag är.” Sa Laura tyst och jag blev nästan arg för att hon inte tog sig själv på allvar. ”Du kommer aldrig att vara ett misstag för mig och jag lovar att jag ska göra allt i min makt för att aldrig såra dig eller låta någon annan göra det.” Sa jag allvarligt och tryckte henne hårdare emot mig.
Lauras perspektiv:
Jag slets i tusen bitar inombords och det ända som höll mig ihop just nu var Harrys hårda omfamning. Jag gillade Harry mer än jag gillat någon men samtidigt var jag så otroligt rädd för att bli sårad och lämnad. Utåt verkade jag ha allt på plats men sanningen var att jag låtsades för att inte behöva öppna upp mig för någon. Jag var så rädd för att bli bränd, det hade hänt mig innan och jag hade inte pratat om det med någon, inte ens mina bästa vänner för att jag skämdes så. Jag tog ett skakigt andetag och drog mig närmre Harry, ville inte att han skulle släppa mig. Jag tyckte nästan synd om Harry som hittat en så sårbar tjej med så mycket bekymmer i bagaget. Jag vände huvudet uppåt så att jag såg in i hans gröna ögon, de tindrade om dem och jag fick fram ett leende. ”Jag kommer aldrig lämna dig.” Sa Harry som om han läste mina tankar.
”Förlåt.” Sa jag och Harry rynkade på ögonbrynen. ”Du har absolut inget att säga förlåt för.” Sa han och jag log. Jag vet inte hur länge vi satt och höll om varandra i soffan men jag slumrade till och kände svagt hur Harry bar tillbaka mig till sängen.
Nästa gång jag vaknade var klockan betydligt mer. Jag vände mig inåt mot sängen och såg att Harry fortfarande sov. Hans lockar hade hamnat i ögonen och jag strök sakta bort dem, mina fingrar fortsatte ner mot hans kind och sedan hans nakna bröst, jag såg hur han fick gåshud av min beröring och jag log. Harry öppnade sakta sina ögon och kollade med road min på mig. Han satte sig upp på sin armbåge och kollade på mig innan han attackerade mina läppar. Han rullade över på min sida och la sig över mig samtidigt som han fortsatte kyssa mig, han höll sig uppe på sina muskulösa armar. Mina händer trasslade in sig i hans hår och rörde sig sedan ner mot hans nacke där jag smekte honom. Jag förde ner hans huvud för att fördjupa kyssen ännu mer, vi var tvungna att avbryta kyssen för att hämta andan. Jag log stort mot Harry som log, om möjligt, ännu större.
”God morgon.” Sa jag glatt.
”Väldigt god morgon.” Sa han och blinkade emot mig, jag himlade med ögonen och puttade undan honom och hoppade ur sängen och gick emot badrummet för att kunna ta en dusch. Jag skulle precis stänga dörren när Harrys fot kom emellan och han öppnade dörren och log fånigt emot mig. Jag suckade och log emot honom, jag bet mig i läppen och tittade ner i golvet för att inte kunna ge med mig, gud vet vad hans charm gör med mig.
”Vad du än tänker, glöm det.” Sa jag och stängde dörren mitt framför honom och låste den. ”Det var orättvist.” Klagade Harry och jag skrattade åt honom innan jag gick in i duschen, vred upp värmen och ställde mig under den varma strålen.
Jag kom ut ur badrummet med endast en vit handduk runt kroppen. Min fortfarande, ganska, bruna kropp såg brunare ut i kontrast med handduken. Mitt blöta hår låg, i lösa lockar nerför min rygg och mina bröst. Harry kom in i rummet i samma stund som jag kom ut. Jag kollade åt hans håll och såg honom stå med hakan nere i golvet, jag skrattade tyst för mig själv åt honom innan jag gick till min resväska för att ta fram kläderna jag skulle ha på mig idag. När jag vände mig om, för att lägga kläderna på sängen, snurrade jag in i Harrys stenhårda bröstkorg. Han kollade på mig, på ett sätt han inte gjort innan, och lutade sig sakta ner mot mitt öra och viskade. ”Du ska bara veta hur sexig du är just nu.”
”Få inga idéer i ditt fina huvud, Styles.” Sa jag och backade ifrån honom för att gå runt och lägga mina kläder på sängen. ”Gå och duscha med dig nu så jag kan byta om.” Sa jag och Harry putade med underläppen men gick in i badrummet, innan han stängde dörren sa han. ”Jag lämnar den olåst om du vill göra mig sällskap.”
”Bara gå och duscha med dig.” Sa jag i en suck samtidigt som jag skrattade. Jag väntade tills jag hörde att duschen slogs på innan jag lät handduken falla till golvet och jag tog på mig underkläderna och de kläder jag valt för dagen.
När jag var påklädd gick jag ut i köket för att göra frukost. Jag möttes av killarna som redan alla satt vid bordet och åt på varsin macka. Jag kollade förvånat runt. ”När kom ni hit?” Frågade jag förvirrat. Jag hade inte hört någon plinga på dörren eller några röster.
”För en halvtimme sedan.” Svarade Niall med mat i mun. Jag nickade och bredde en macka innan jag la ost på den och satte mig ner bredvid Zayn. Jag gäspade och killarna vände sig alla emot mig med busiga blickar.
”Vad?” Frågade jag och kollade från den ena till den andra. Jag gäspade igen och killarna kollade ännu mera på mig. ”Vad?” Sa jag igen, denna gång högre och mer bestämt.
”Har du sovit mycket inatt?” Frågade Louis och höll inne ett skratt, precis som alla andra.
”Sådär.” Sa jag helt omedveten om deras tankar. De gav varandra blickar och då trillade polletten ner för mig.
”Men gud, jag hade inte sex med Harry.” Sa jag kanske lite för högt då Harry just kom in i rummet.
”Vem har inte haft sex med mig?” Frågade Harry och satte sig ner bredvid mig.
”Laura.” Svarade Zayn. Liam gav mig ett sympatisk leende för att visa att han visade medlidande med mig, han var i alla fall den mogne av dem alla hade jag lärt mig.
”Detta är varför jag inte umgås med killar.” Sa jag och sjönk ner i stolen samtidigt som jag korsade mina armar över bröstet.
”Men du kommer vilja.” Viskade Harry tyst i mitt öra så ingen annan skulle höra, när han ställde sig upp för att bre en macka. Mitt ansikte var nu lika rött som färgen på en tomat, jag skämdes ihjäl.
”Kan vi byta ämne nu, tack?” Frågade jag och de nickade men log ändå ondskefullt, självklart på skämt, emot mig. Jag suckade åt dem.
”Vad ska ni göra idag?” Frågade jag. ”Vi ska visa dig London.” Svarade Liam och log.
”Jag gillar den idén.” Sa jag och log tillbaka. ”Bra, för det var min idé.” Sa Harry och pussade mig på kinden när han satte sig ner.
Vad tycker ni? Förlåt för att jag inte publicerade kapitlet igår men jag hade inte tidsinställt det och sedan hann jag inte göra det under dagen heller. Skulle vara kul om jag kunde få ca 10 kommentarer på detta kapitlet innan jag laddar upp nästa.
Kram!
