Summer love - kapitel 28
Detta har hänt:
Harrys perspektiv:
Jag vaknade upp, det var fortfarande mörkt ute och när jag tittade på klockan förstod jag varför; den var halv tre på natten. Jag studerade Laura där hon sov fridfullt, andades lugnt och små suckar lämnade hennes läppar ibland. Det var overkligt att hon låg bredvid mig på ett hotell i Norge, jag hade längtat ihjäl mig efter henne och nu när hon var vid min sida kändes det inte verkligt. Jag satte mig upp, slängde benen över sängkanten, drog fingrarna genom håret och rufsade till det. Mobilen låg på sidobordet, jag kollade på den länge innan jag tog upp den och gick in i badrummet. Jag satte mig ner med ryggen mot kakelväggen, lutade huvudet bakåt mot den kalla väggen innan jag låste upp mobilen och såg nya mentions om mig på twitter. Jag borde inte klicka in där, det var inte bra det visste jag, men jag var tvungen.
Lauras perspektiv:
Jag flyttade mig inåt mitten på sängen i hopp om att komma nära Harry men när jag inte mötte en hård bringa, öppnade jag ögonen och kollade förvirrat runt i rummet. Jag satte mig upp is sängen men Harry var inte där. Sovrumsdörren var öppen och därifrån kom det svagt ljus. Jag tassade ut i hallen och såg ljuset strömma ut från kanterna på badrumsdörren. Jag närmade mig dörren, öppnade den sakta och såg Harry sitta på golvet, scrollandes på sin mobil med rödsprängda ögon. Jag hatade vad jag såg.
Harrys perspektiv:
Jag vaknade upp, det var fortfarande mörkt ute och när jag tittade på klockan förstod jag varför; den var halv tre på natten. Jag studerade Laura där hon sov fridfullt, andades lugnt och små suckar lämnade hennes läppar ibland. Det var overkligt att hon låg bredvid mig på ett hotell i Norge, jag hade längtat ihjäl mig efter henne och nu när hon var vid min sida kändes det inte verkligt. Jag satte mig upp, slängde benen över sängkanten, drog fingrarna genom håret och rufsade till det. Mobilen låg på sidobordet, jag kollade på den länge innan jag tog upp den och gick in i badrummet. Jag satte mig ner med ryggen mot kakelväggen, lutade huvudet bakåt mot den kalla väggen innan jag låste upp mobilen och såg nya mentions om mig på twitter. Jag borde inte klicka in där, det var inte bra det visste jag, men jag var tvungen.
Lauras perspektiv:
Jag flyttade mig inåt mitten på sängen i hopp om att komma nära Harry men när jag inte mötte en hård bringa, öppnade jag ögonen och kollade förvirrat runt i rummet. Jag satte mig upp is sängen men Harry var inte där. Sovrumsdörren var öppen och därifrån kom det svagt ljus. Jag tassade ut i hallen och såg ljuset strömma ut från kanterna på badrumsdörren. Jag närmade mig dörren, öppnade den sakta och såg Harry sitta på golvet, scrollandes på sin mobil med rödsprängda ögon. Jag hatade vad jag såg.
Lauras perspektiv:
Jag satte mig ner bredvid Harry, tog mobilen ifrån honom och kollade på skärmen. En djup suck lämnade mina läppar och jag vände blicken mot Harry. Han kollade ner i sitt knä, undvek ögonkontakt med mig. Jag lade en arm om honom och drog in honom i en hård kram och strök honom över ryggen.
”Harry.” Sa jag med bruten röst. ”Du är inget av de sakerna som står där och du kommer aldrig bli.”
Det var helt sjuka saker som de hade skrivit om Harry som person och om hans framträdande ikväll. Att människor kan skriva sådana hemska saker, ens tänka sådana hemska tankar om en person som man aldrig träffat eller ens känner får mig att må illa. Att man skadar någon med så små ord.
”Det står där och det är sant. Det är vad dem tycker.” Mumlade Harry.
”Nej, det är det inte.” Sa jag, puttade Harry bakåt och fick honom att kolla på mig, kolla mig i ögonen. ”Du är underbar på alla sätt och vis, stöttande och ditt framträdande ikväll var hur bra som helst.” Harry skakade på huvudet. ”De som skrev dem sakerna känner inte dig och kan inte ha några åsikter om dig. De känner inte den Harry jag känner som alltid finns där för mig, alltid vet de rätta sakerna att säga, vet när jag behöver en kram och den första killen jag älskat. De känner inte den personen och de vet inte att de sakerna de skriver är osanna. Och vad betyder deras åsikter när du har miljontals fans som älskar dig? Som försvarar dig? Som stöttar er? Det är de kommentarerna du ska läsa, Harry.” Jag hade tårar som rann nerför mina kinder nu. Att Harry inte förstod hur fantastisk han är sårade mig, att han lyssnade på de elaka kommentarerna sårade mig.
”De gör de för att de är fans.” Mumlade Harry, han ville inte ta till sig det jag sa. Han tänkte fortfarande på de negativa kommentarerna.
”De hade inte blivit fans om de inte hade gillat er.” Sa jag och log smått mot Harry som torkade bort de tårarna som runnit nerför mina kinder.
”Jag älskar dig.” Sa Harry tyst, lutade sin panna mot min och kollade mig djupt i ögonen.
”Jag älskar dig med.” Viskade jag. ”Och jag lovar att varje gång du inte känner dig tillräcklig kommer jag vara där för dig för du är det bästa som hänt mig.”
”Jag är så glad att jag hittade dig.” Viskade Harry, lade sin handflata på min kind, drog med tummen för att torka den sista tåren för att sedan pressa sina läppar mjukt mot mina.
Louis satte sig ner bredvid mig vid frukostbordet. Harry låg fortfarande och sov men jag var hungrig och hade gått ner för att äta frukost.
”God morgon.” Sa jag och log emot Louis. Han log och hälsade tillbaka.
”Var hittade du nutella?” Frågade Louis och pekade på min macka.
”Jag tog det sista.” Sa jag och skrattade åt Louis ansiktsuttryck.
”Du gjorde vad?” Frågade han och spärrade upp ögonen och formade munnen till ett o.
”Du kan få den.” Sa jag och sköt tallriken till Louis. ”Jag har ändå redan ätit två.” Louis tog genast ett bett av mackan, rädd för att jag skulle ångra mig och ta tillbaka den.
”När åker ni idag?” Frågade jag.
”Jag vet inte riktigt faktiskt.” Svarade Louis och ryckte på axlarna samtidigt. ”Men någon gång runt lunch skulle jag tippa på.” Jag nickade och tog en klunk av min apelsinjuice. ”Hurså?”
”Vi får inte åka i turnébussen med er?” Frågade jag och Louis kollade frågande på mig. ”Vi har biljetter till Stockholm och Danmark också men vi kommer inte dit.” Louis nickade.
”Det skulle ni nog kunna göra faktiskt.” Svarade Louis. ”Jag är ju skyldig dig en tjänst.” Nu var det min tur att kolla frågande på Louis.
”Vad menar du?” Frågade jag.” Hur är du skyldig mig en tjänst?”
”Jag hörde dig och Harry prata igår kväll.” Sa Louis och jag nickade, förstod direkt vad han menade. ”Jag tror aldrig jag har sett någon kunna prata med Harry när han varit så. Han brukar alltid söka på sig själv på twitter och läsa alla hemska saker om sig själv och aldrig har någon kunnat prata med honom utan han har bara puttat iväg oss.”
”Så han gör alltid så?” Frågade jag och Louis nickade. Jag suckade och skakade på huvudet.”Jag önskar att han kunde se och förstå hur underbar han faktiskt är. Han förtjänar inte allt hat han får. Ingen av er gör det.”
”Harry tar det hårdast.” Förklarade Louis. ”Han stänger in sig och vägrar prata med någon om det. Han tar åt sig av vartenda ord och tror att det stämmer. Jag pratar alltid om det med killarna och de pratar också om det, men inte Harry.”
”Människor kan vara riktigt hemska mot varandra, det är så sjukt.” Sa jag och tänkte tillbaka på vad det hade stått. ”Det stod verkligen riktigt vidriga saker om honom.”
”Det är tur att han har dig.” Sa Louis och log. ”Vi är glada att han har dig. Du är bra för honom.”
”Gör ni verkligen det?” Frågade jag . ”Även med min bakgrund?”
”Vad då med din bakgrund?” Frågade Louis.
”Har inte Harry berättat?” Frågade jag chockat. Louis skakade på huvudet.
”Han har inte berättat mycket, bara lite. Som det med din kusin men det var ju inte ditt fel.” Svarade Louis. ”Är det hemskt?” Frågade Louis efter någon minuts tystnad.
”Jag vill inte ta det på hotell men jag kan ju säga att jag inte har varit någon ängel.” Sa jag tyst och kollade ner i bordet. Louis lade sin hand på min axel och jag kollade på honom.
”Du behöver inte berätta för oss.” Sa Louis och log. ”Det är mellan dig och Harry, om han har stannat litar vi på dig. Vi gillar dig och Harry gillar dig. Det är allt som betyder något.”
”Tack.” Sa jag och log.
Jag gick upp till mitt eget hotellrum för att kunna duscha och byta om. Jag öppnade dörren till rummet och gick in. Maja och Niall satt på sängen, som förövrigt var det enda som fick plats i det lilla rummet vi fått, och var på väg att kyssas.
”Shit förlåt.” Sa jag när jag insåg vad jag förstört. ”Jag ska bara ta min väska så kan ni återvända till vad ni skulle göra.” Jag sprang snabbt fram till min väska, slängde ner mina saker i den, sprang in i badrummet och tog mina grejer och sprang snabbt ut igen. Innan jag stängde dörren stack jag in huvudet. ”Vi åker med killarna till Stockholm förresten.” Sen smällde jag igen dörren och gick till killarnas, lägenhet jämfört med vårt rum, för att låna deras dusch.
Jag sade hejdå till mina föräldrar innan jag steg på killarnas buss. Mina ögon spärrades upp när jag såg hur den såg ut inuti. Där fanns soffgrupper, sängar längs med sidorna, tv och en massa annat, inget som jag hade förväntat mig.
”Herre jävlar.” Mumlade jag. Andrea hade redan gjort sig hemmastadd i en utav sofforna med Zayn och var i full färd med att börja spela x-box. Bussen började köra och jag gjorde mig hemmastadd i en annan soffa med Harry. Han satt lutad mot ryggstödet och jag låg bredvid honom på soffan. Tänk att få leva såhär, det hade varit livet. Jag kollade upp på Harry som hade ett stort leende på läpparna.
”Jag är glad att du kan följa med.” Sa han och pussade mig på pannan.
”Harry.” Sa jag med bruten röst. ”Du är inget av de sakerna som står där och du kommer aldrig bli.”
Det var helt sjuka saker som de hade skrivit om Harry som person och om hans framträdande ikväll. Att människor kan skriva sådana hemska saker, ens tänka sådana hemska tankar om en person som man aldrig träffat eller ens känner får mig att må illa. Att man skadar någon med så små ord.
”Det står där och det är sant. Det är vad dem tycker.” Mumlade Harry.
”Nej, det är det inte.” Sa jag, puttade Harry bakåt och fick honom att kolla på mig, kolla mig i ögonen. ”Du är underbar på alla sätt och vis, stöttande och ditt framträdande ikväll var hur bra som helst.” Harry skakade på huvudet. ”De som skrev dem sakerna känner inte dig och kan inte ha några åsikter om dig. De känner inte den Harry jag känner som alltid finns där för mig, alltid vet de rätta sakerna att säga, vet när jag behöver en kram och den första killen jag älskat. De känner inte den personen och de vet inte att de sakerna de skriver är osanna. Och vad betyder deras åsikter när du har miljontals fans som älskar dig? Som försvarar dig? Som stöttar er? Det är de kommentarerna du ska läsa, Harry.” Jag hade tårar som rann nerför mina kinder nu. Att Harry inte förstod hur fantastisk han är sårade mig, att han lyssnade på de elaka kommentarerna sårade mig.
”De gör de för att de är fans.” Mumlade Harry, han ville inte ta till sig det jag sa. Han tänkte fortfarande på de negativa kommentarerna.
”De hade inte blivit fans om de inte hade gillat er.” Sa jag och log smått mot Harry som torkade bort de tårarna som runnit nerför mina kinder.
”Jag älskar dig.” Sa Harry tyst, lutade sin panna mot min och kollade mig djupt i ögonen.
”Jag älskar dig med.” Viskade jag. ”Och jag lovar att varje gång du inte känner dig tillräcklig kommer jag vara där för dig för du är det bästa som hänt mig.”
”Jag är så glad att jag hittade dig.” Viskade Harry, lade sin handflata på min kind, drog med tummen för att torka den sista tåren för att sedan pressa sina läppar mjukt mot mina.
Louis satte sig ner bredvid mig vid frukostbordet. Harry låg fortfarande och sov men jag var hungrig och hade gått ner för att äta frukost.
”God morgon.” Sa jag och log emot Louis. Han log och hälsade tillbaka.
”Var hittade du nutella?” Frågade Louis och pekade på min macka.
”Jag tog det sista.” Sa jag och skrattade åt Louis ansiktsuttryck.
”Du gjorde vad?” Frågade han och spärrade upp ögonen och formade munnen till ett o.
”Du kan få den.” Sa jag och sköt tallriken till Louis. ”Jag har ändå redan ätit två.” Louis tog genast ett bett av mackan, rädd för att jag skulle ångra mig och ta tillbaka den.
”När åker ni idag?” Frågade jag.
”Jag vet inte riktigt faktiskt.” Svarade Louis och ryckte på axlarna samtidigt. ”Men någon gång runt lunch skulle jag tippa på.” Jag nickade och tog en klunk av min apelsinjuice. ”Hurså?”
”Vi får inte åka i turnébussen med er?” Frågade jag och Louis kollade frågande på mig. ”Vi har biljetter till Stockholm och Danmark också men vi kommer inte dit.” Louis nickade.
”Det skulle ni nog kunna göra faktiskt.” Svarade Louis. ”Jag är ju skyldig dig en tjänst.” Nu var det min tur att kolla frågande på Louis.
”Vad menar du?” Frågade jag.” Hur är du skyldig mig en tjänst?”
”Jag hörde dig och Harry prata igår kväll.” Sa Louis och jag nickade, förstod direkt vad han menade. ”Jag tror aldrig jag har sett någon kunna prata med Harry när han varit så. Han brukar alltid söka på sig själv på twitter och läsa alla hemska saker om sig själv och aldrig har någon kunnat prata med honom utan han har bara puttat iväg oss.”
”Så han gör alltid så?” Frågade jag och Louis nickade. Jag suckade och skakade på huvudet.”Jag önskar att han kunde se och förstå hur underbar han faktiskt är. Han förtjänar inte allt hat han får. Ingen av er gör det.”
”Harry tar det hårdast.” Förklarade Louis. ”Han stänger in sig och vägrar prata med någon om det. Han tar åt sig av vartenda ord och tror att det stämmer. Jag pratar alltid om det med killarna och de pratar också om det, men inte Harry.”
”Människor kan vara riktigt hemska mot varandra, det är så sjukt.” Sa jag och tänkte tillbaka på vad det hade stått. ”Det stod verkligen riktigt vidriga saker om honom.”
”Det är tur att han har dig.” Sa Louis och log. ”Vi är glada att han har dig. Du är bra för honom.”
”Gör ni verkligen det?” Frågade jag . ”Även med min bakgrund?”
”Vad då med din bakgrund?” Frågade Louis.
”Har inte Harry berättat?” Frågade jag chockat. Louis skakade på huvudet.
”Han har inte berättat mycket, bara lite. Som det med din kusin men det var ju inte ditt fel.” Svarade Louis. ”Är det hemskt?” Frågade Louis efter någon minuts tystnad.
”Jag vill inte ta det på hotell men jag kan ju säga att jag inte har varit någon ängel.” Sa jag tyst och kollade ner i bordet. Louis lade sin hand på min axel och jag kollade på honom.
”Du behöver inte berätta för oss.” Sa Louis och log. ”Det är mellan dig och Harry, om han har stannat litar vi på dig. Vi gillar dig och Harry gillar dig. Det är allt som betyder något.”
”Tack.” Sa jag och log.
Jag gick upp till mitt eget hotellrum för att kunna duscha och byta om. Jag öppnade dörren till rummet och gick in. Maja och Niall satt på sängen, som förövrigt var det enda som fick plats i det lilla rummet vi fått, och var på väg att kyssas.
”Shit förlåt.” Sa jag när jag insåg vad jag förstört. ”Jag ska bara ta min väska så kan ni återvända till vad ni skulle göra.” Jag sprang snabbt fram till min väska, slängde ner mina saker i den, sprang in i badrummet och tog mina grejer och sprang snabbt ut igen. Innan jag stängde dörren stack jag in huvudet. ”Vi åker med killarna till Stockholm förresten.” Sen smällde jag igen dörren och gick till killarnas, lägenhet jämfört med vårt rum, för att låna deras dusch.
Jag sade hejdå till mina föräldrar innan jag steg på killarnas buss. Mina ögon spärrades upp när jag såg hur den såg ut inuti. Där fanns soffgrupper, sängar längs med sidorna, tv och en massa annat, inget som jag hade förväntat mig.
”Herre jävlar.” Mumlade jag. Andrea hade redan gjort sig hemmastadd i en utav sofforna med Zayn och var i full färd med att börja spela x-box. Bussen började köra och jag gjorde mig hemmastadd i en annan soffa med Harry. Han satt lutad mot ryggstödet och jag låg bredvid honom på soffan. Tänk att få leva såhär, det hade varit livet. Jag kollade upp på Harry som hade ett stort leende på läpparna.
”Jag är glad att du kan följa med.” Sa han och pussade mig på pannan.
Det tog lite tid att få upp detta kapitlet men har som sagt mycket i skolan nu de sista veckorna innan skolan slutar. Jag har som sagt inte lika mycket tid att skriva så jag kommer endast att kunna uppdatera en gång i veckan nu framöver! Hoppas att ni förstår mig!
Vad tycker ni om detta kapitlet då? Gillar ni Louis och Lauras lilla friendshiptalk? Nästa kapitel kommer då att komma på söndag, om det blir minst 10 kommentarer vill säga :)
Tack för alla kommentarer på förra kapitlet! Att ni tar er tid och kommenterar är otroligt kul och gör mig ännu mera motiverad till att skriva! Jag läser och tar till mig varenda en! Ställer ni även frågor till mig i kommentarerna så svarar jag där så då kan ni kika in senare på kommentarer så ser ni mitt svar där med :)
Vad tycker ni om detta kapitlet då? Gillar ni Louis och Lauras lilla friendshiptalk? Nästa kapitel kommer då att komma på söndag, om det blir minst 10 kommentarer vill säga :)
Tack för alla kommentarer på förra kapitlet! Att ni tar er tid och kommenterar är otroligt kul och gör mig ännu mera motiverad till att skriva! Jag läser och tar till mig varenda en! Ställer ni även frågor till mig i kommentarerna så svarar jag där så då kan ni kika in senare på kommentarer så ser ni mitt svar där med :)
Summer love - kapitel 27
Detta har hänt:
Mamma och pappa släppte av oss utanför arenan. Där var så extremt mycket folk att det tog säkert tio minuter innan vi hittade vår ingång och där väntade ännu mera kö för att komma in. Jag, Maja och Andrea väntade nervöst på att få komma in. Maja och jag var nog mer uppspelta än Andrea då Andreas kille var hemma i Sverige och hon kunde träffa honom i princip varje dag. Det hade gått bra för Maja och Niall sedan min fest, de pratade ofta och jag tror att Maja började gilla honom mer och mer och Niall likaså. Harry hade hållit mig lite uppdaterad om vad Niall tyckte och han verkade verkligen gilla Maja, jag var så glad för hennes skull även om jag visste hur jobbigt det var att de var iväg hela tiden. Kön blev mindre och efter ett tag satt vi inne på våra platser, vi hade lyckats få rad två, längst ut vilket var jättebra platser. Vi satte oss ner och väntade på att de hela skulle dra igång.
”Skulle jag kunna få ta en bild med dig?” Frågade en tjej som satt bredvid mig.
”Självklart.” Sa jag och log. ”Bara du lovar att inte lägga upp den någonstans innan konserten.” Hon nickade, Andrea tog kameran och tog en bild på mig och tjejen.
”Varför får jag inte förresten?” Frågade hon.
”Harry vet inte om att jag är här.” Svarade jag och tjejen nickade innan hon började prata med sina vänner.
Förbandet började spela och jag kände hur mitt ben började skaka av nervositet, det var inte långt kvar tills jag skulle få se Harry komma ut på scenen.
Harrys perspektiv:
Jag hörde skriken från fansen som väntade i arenan från där jag stod backstage. Det var helt sjukt och jag fick adrenalinkickar av att gå ut på scenen och bjuda på en grym show. Inledningsvideon spelades upp och skriken blev allt högre när de visade en ny person på skärmen. Killarna var lika taggade som jag, det såg jag när jag kollade åt deras håll. Assistenterna hjälptes oss att fixa mikrofonerna innan vi gick vidare för att ställa oss på våra platser för att skjutas upp på scenen. Ljudet tystnade likaså gjorde publiken, arenan blev svart, vi sköts upp, musiken och lamporna tändes igen och vår första låt började. Det var tryck i arenan, riktigt mycket tryck. Fansen skrek, dansade och sjöng med och jag njöt av att få komma ut till fansen och bjuda dem på en show som de, förhoppningsvis, sent skulle glömma. Ljus från blixtrar kom från olika håll, svajande ljusstavar lyste upp bland publiken. Vi avslutade låten, Liam pratade innan nästa låt skulle spelas samtidigt som fansen skrek halsarna av sig. Jag vinkade åt några i publiken som vinkade tillbaka för att sedan kolla på varandra och bli helt hysteriska. Att man blev det av att se oss var något jag fortfarande inte förstod, att vi var kända var svårt att få in i huvudet, vi var ju bara vanliga killar egentligen. Nästa låt började och vi kom in mer och mer i showen, den blev spontanare och vi fjantade runt med varandra uppe på scenen.
Lauras perspektiv:
Detta var min första one direction konsert och jag kommer förmodligen att vara döv i morgon när jag vaknar på grund av allt skrikande och tjutande från alla, till mestadels, tjejer i arenan. Jag dansade och sjöng med i låtarna med Andrea och Maja, ingen av killarna hade sett oss än. Det var ett enormt tryck i arenan och jag såg att killarna verkligen hade kul på scenen, de vinkade på fans, fjantade med varandra och dansade runt. Louis fick syn på mig i publiken, han log stort och vinkade på mig, petade på Liam som nu stod bredvid honom och pekade på oss. Jag höll upp fingret framför mina läppar för att visa att de skulle vara tysta och låta Harry se mig själv och Niall se Maja.
Musiken till Little Things började spelas och Zayn började ta ton. När det kom till Harrys del såg han mig i publiken, sken upp i ett stort leende, hans ögon glittrade och han sjöng sina rader medan han kollade mig rakt in i ögonen. Jag blev helt varm i kroppen av att se honom bli glad, jag kunde knappt bärga mig tills konserten skulle ta slut så jag kunde slänga mig i hans armar och krama honom hårt.
Harrys perspektiv:
Jag blev helt stum när jag såg Lauras huvud sticka upp i publiken innan ett leende formades på mina läppar.
Mamma och pappa släppte av oss utanför arenan. Där var så extremt mycket folk att det tog säkert tio minuter innan vi hittade vår ingång och där väntade ännu mera kö för att komma in. Jag, Maja och Andrea väntade nervöst på att få komma in. Maja och jag var nog mer uppspelta än Andrea då Andreas kille var hemma i Sverige och hon kunde träffa honom i princip varje dag. Det hade gått bra för Maja och Niall sedan min fest, de pratade ofta och jag tror att Maja började gilla honom mer och mer och Niall likaså. Harry hade hållit mig lite uppdaterad om vad Niall tyckte och han verkade verkligen gilla Maja, jag var så glad för hennes skull även om jag visste hur jobbigt det var att de var iväg hela tiden. Kön blev mindre och efter ett tag satt vi inne på våra platser, vi hade lyckats få rad två, längst ut vilket var jättebra platser. Vi satte oss ner och väntade på att de hela skulle dra igång.
”Skulle jag kunna få ta en bild med dig?” Frågade en tjej som satt bredvid mig.
”Självklart.” Sa jag och log. ”Bara du lovar att inte lägga upp den någonstans innan konserten.” Hon nickade, Andrea tog kameran och tog en bild på mig och tjejen.
”Varför får jag inte förresten?” Frågade hon.
”Harry vet inte om att jag är här.” Svarade jag och tjejen nickade innan hon började prata med sina vänner.
Förbandet började spela och jag kände hur mitt ben började skaka av nervositet, det var inte långt kvar tills jag skulle få se Harry komma ut på scenen.
Jag hörde skriken från fansen som väntade i arenan från där jag stod backstage. Det var helt sjukt och jag fick adrenalinkickar av att gå ut på scenen och bjuda på en grym show. Inledningsvideon spelades upp och skriken blev allt högre när de visade en ny person på skärmen. Killarna var lika taggade som jag, det såg jag när jag kollade åt deras håll. Assistenterna hjälptes oss att fixa mikrofonerna innan vi gick vidare för att ställa oss på våra platser för att skjutas upp på scenen. Ljudet tystnade likaså gjorde publiken, arenan blev svart, vi sköts upp, musiken och lamporna tändes igen och vår första låt började. Det var tryck i arenan, riktigt mycket tryck. Fansen skrek, dansade och sjöng med och jag njöt av att få komma ut till fansen och bjuda dem på en show som de, förhoppningsvis, sent skulle glömma. Ljus från blixtrar kom från olika håll, svajande ljusstavar lyste upp bland publiken. Vi avslutade låten, Liam pratade innan nästa låt skulle spelas samtidigt som fansen skrek halsarna av sig. Jag vinkade åt några i publiken som vinkade tillbaka för att sedan kolla på varandra och bli helt hysteriska. Att man blev det av att se oss var något jag fortfarande inte förstod, att vi var kända var svårt att få in i huvudet, vi var ju bara vanliga killar egentligen. Nästa låt började och vi kom in mer och mer i showen, den blev spontanare och vi fjantade runt med varandra uppe på scenen.
Lauras perspektiv:
Detta var min första one direction konsert och jag kommer förmodligen att vara döv i morgon när jag vaknar på grund av allt skrikande och tjutande från alla, till mestadels, tjejer i arenan. Jag dansade och sjöng med i låtarna med Andrea och Maja, ingen av killarna hade sett oss än. Det var ett enormt tryck i arenan och jag såg att killarna verkligen hade kul på scenen, de vinkade på fans, fjantade med varandra och dansade runt. Louis fick syn på mig i publiken, han log stort och vinkade på mig, petade på Liam som nu stod bredvid honom och pekade på oss. Jag höll upp fingret framför mina läppar för att visa att de skulle vara tysta och låta Harry se mig själv och Niall se Maja.
Musiken till Little Things började spelas och Zayn började ta ton. När det kom till Harrys del såg han mig i publiken, sken upp i ett stort leende, hans ögon glittrade och han sjöng sina rader medan han kollade mig rakt in i ögonen. Jag blev helt varm i kroppen av att se honom bli glad, jag kunde knappt bärga mig tills konserten skulle ta slut så jag kunde slänga mig i hans armar och krama honom hårt.
Harrys perspektiv:
Jag blev helt stum när jag såg Lauras huvud sticka upp i publiken innan ett leende formades på mina läppar.
Jag kollade henne i ögonen och sjöng raderna till henne, menade vartenda ord jag sjöng. Det tog all styrka jag hade i mig för att inte hoppa ner i publiken för att kyssa och krama om henne. Laura log tillbaka mot mig, vinkade och gjorde en slängkyss, precis som hon gjort på videon hon skickade till mig innan konserten. Låten slutade och jag kallade Niall till mig, visade honom att även Maja befann sig i publiken. Han blev lika glad över att se Maja som jag blev av att se Laura.
Efter det fortsatte konserten med ett ös som jag aldrig upplevt innan, att Laura var i publiken gjorde att jag ville ge allt jag hade. Liam, Louis och Zayn gjorde hela tiden narr och skämtade med mig på olika sätt för att göra mig generad inför Laura. Publiken såg ut att gilla det i alla fall och Laura blev i stort sett lika generad som jag över skämten som de kläckte ur sig.
Lauras perspektiv:
Killarna sprang in på scenen igen för att framföra den sista låten för kvällen. Uppspelta över att vi snart skulle få träffa killarna igen gjorde att vi sjöng med extra högt, och gjorde oss extra hesa. Den sista tonen spelades, arenan blev svart innan den tändes igen. Vi gick fram till vakterna men de ville inte släppa in oss utan killarnas medgivande och kontroll med deras management att vi var vilka vi sa att vi var.
När arenan var tom kom vakterna fram till oss igen och jag oss klartecken att komma backstage. Det pirrade i min mage när jag med små steg gick bakom scenen, ner för en trappa, längs en lång korridor till killarnas loge. Vi knackade på dörren och Harry öppnade med ett stort leende, drog in mig i den största kramen jag någonsin fått och höll mig hårt. Jag andades in hans doft av hans parfym och doften av hans hår. Maja och Andrea gick förbi oss in i logen och Maja gav Niall en kram medan Andrea hälsade på de andra. När Harry släppte mig hälsade jag på de andra killarna med varsin kram innan jag var tillbaka i Harrys trygga famn.
”Ni var riktigt duktiga.” Berömde jag dem. ”Publiken älskade er.”
”Jag tror jag har blivit döv av alla skrikande tjejer.” Sa Andrea lite skämtsamt. ”Det tjuter fortfarande i mina öron.”
”Erkänn, du älskade det.” Sa jag med hes röst och flinade mot Andrea.
”Jag gillade det i alla fall.” Sa Maja och log där hon satt omfamnad av Niall.
Kvällen hade gått precis som planerat; vi hade lyckats överraska killarna och jag hade nu två dagar till framför mig där jag skulle vara vid deras sida och stötta dem tillsammans med Maja och Andrea.
Vi satt kvar i killarnas loge en liten stund till innan vi åkte tillbaka till hotellet. Jag var riktigt trött efter att ha varit vaken alldeles för många timmar idag och slumrade därför till på vägen till hotellet. Mitt huvud lutade jag mot Harrys axel och han hade sin hand placerad på mitt lår, det närmaste man kunde komma närhet i bilen. Bilen stannade framför hotellet där fans stod och väntade på att få se en glimt av killarna. Jag gick ur bilen, drog upp huvan på hoodtröjan jag fått låna av Harry och gick in i hotellet följt av Maja och Andrea. Vi väntade innanför dörrarna på att killarna skulle komma in. De tog några bilder med fansen för att sedan komma in till oss, hämta sin rumsnyckel så att vi kunde gå till våra rum.
Harry lade sin arm om min midja och vi gick bort mot hissen.
”Är det okej om jag sover i Harrys rum inatt?” Frågade jag Andrea och Maja som bytte roade blickar med varandra innan de vände sig mot mig och flinade.
”Hitta inte på något dumt bara.” Sa Andrea och knuffade till mig i sidan.
”Vad är så roligt?” Frågade Louis och tjejerna började skratta.
Jag skakade på huvudet åt dem ”Inget.” Mumlade jag till Louis, lutade mitt huvud mot Harrys axel igen och lät honom dra mig närmre intill sig.
Vi kom upp till våningen rummen låg på men när korridoren delade sig åt två håll delade vi på oss. Jag gick med killarna åt ena hållet och Andrea och Maja på andra hållet. Vi sa god natt till varandra och Andrea lämnade ännu en kommentar om mig och Harry.
”Jag kan inte fatta att du verkligen är här.” Sa Harry när vi låg inlindade i varandra i hans säng. Jag förde min hand till hans panna, drog bort hans lockar därifrån och log.
”Men det är jag.” Sa jag tyst och gav honom en kyss. ”Jag älskar dig.” Viskade jag och precis innan jag somnade hörde jag Harry säga samma ord tillbaka till mig, pussa min kind och dra mig närmre intill sig innan han själv somnade.
Harrys perspektiv:
Jag vaknade upp, det var fortfarande mörkt ute och när jag tittade på klockan förstod jag varför; den var halv tre på natten. Jag studerade Laura där hon sov fridfullt, andades lugnt och små suckar lämnade hennes läppar ibland. Det var overkligt att hon låg bredvid mig på ett hotell i Norge, jag hade längtat ihjäl mig efter henne och nu när hon var vid min sida kändes det inte verkligt. Jag satte mig upp, slängde benen över sängkanten, drog fingrarna genom håret och rufsade till det. Mobilen låg på sidobordet, jag kollade på den länge innan jag tog upp den och gick in i badrummet. Jag satte mig ner med ryggen mot kakelväggen, lutade huvudet bakåt mot den kalla väggen innan jag låste upp mobilen och såg nya mentions om mig på twitter. Jag borde inte klicka in där, det var inte bra det visste jag, men jag var tvungen.
Lauras perspektiv:
Jag flyttade mig inåt mitten på sängen i hopp om att komma nära Harry men när jag inte mötte en hård bringa, öppnade jag ögonen och kollade förvirrat runt i rummet. Jag satte mig upp is sängen men Harry var inte där. Sovrumsdörren var öppen och därifrån kom det svagt ljus. Jag tassade ut i hallen och såg ljuset strömma ut från kanterna på badrumsdörren. Jag närmade mig dörren, öppnade den sakta och såg Harry sitta på golvet, scrollandes på sin mobil med rödsprängda ögon. Jag hatade vad jag såg.
Nu är det äntligen uppe! Tog lite tid. Vad tycker ni då? Gillar ni förresten att jag har gif¨s i kapitlena ibland eller är det bara jobbigt?
Tack för alla fina kommentarer på förra! Hade även rekord på kommentarer! Hela 16 stycken, blev så glad när jag såg hur många det var. Ska vi försöka slå det? 10+ kommentarer för nästa gäller men ett nytt rekord hade varit kul!
Tack till alla som läser och kommenterar, det är det som får mig att fortsätta!
KRAM!
Efter det fortsatte konserten med ett ös som jag aldrig upplevt innan, att Laura var i publiken gjorde att jag ville ge allt jag hade. Liam, Louis och Zayn gjorde hela tiden narr och skämtade med mig på olika sätt för att göra mig generad inför Laura. Publiken såg ut att gilla det i alla fall och Laura blev i stort sett lika generad som jag över skämten som de kläckte ur sig.
Lauras perspektiv:
Killarna sprang in på scenen igen för att framföra den sista låten för kvällen. Uppspelta över att vi snart skulle få träffa killarna igen gjorde att vi sjöng med extra högt, och gjorde oss extra hesa. Den sista tonen spelades, arenan blev svart innan den tändes igen. Vi gick fram till vakterna men de ville inte släppa in oss utan killarnas medgivande och kontroll med deras management att vi var vilka vi sa att vi var.
När arenan var tom kom vakterna fram till oss igen och jag oss klartecken att komma backstage. Det pirrade i min mage när jag med små steg gick bakom scenen, ner för en trappa, längs en lång korridor till killarnas loge. Vi knackade på dörren och Harry öppnade med ett stort leende, drog in mig i den största kramen jag någonsin fått och höll mig hårt. Jag andades in hans doft av hans parfym och doften av hans hår. Maja och Andrea gick förbi oss in i logen och Maja gav Niall en kram medan Andrea hälsade på de andra. När Harry släppte mig hälsade jag på de andra killarna med varsin kram innan jag var tillbaka i Harrys trygga famn.
”Ni var riktigt duktiga.” Berömde jag dem. ”Publiken älskade er.”
”Jag tror jag har blivit döv av alla skrikande tjejer.” Sa Andrea lite skämtsamt. ”Det tjuter fortfarande i mina öron.”
”Erkänn, du älskade det.” Sa jag med hes röst och flinade mot Andrea.
”Jag gillade det i alla fall.” Sa Maja och log där hon satt omfamnad av Niall.
Kvällen hade gått precis som planerat; vi hade lyckats överraska killarna och jag hade nu två dagar till framför mig där jag skulle vara vid deras sida och stötta dem tillsammans med Maja och Andrea.
Vi satt kvar i killarnas loge en liten stund till innan vi åkte tillbaka till hotellet. Jag var riktigt trött efter att ha varit vaken alldeles för många timmar idag och slumrade därför till på vägen till hotellet. Mitt huvud lutade jag mot Harrys axel och han hade sin hand placerad på mitt lår, det närmaste man kunde komma närhet i bilen. Bilen stannade framför hotellet där fans stod och väntade på att få se en glimt av killarna. Jag gick ur bilen, drog upp huvan på hoodtröjan jag fått låna av Harry och gick in i hotellet följt av Maja och Andrea. Vi väntade innanför dörrarna på att killarna skulle komma in. De tog några bilder med fansen för att sedan komma in till oss, hämta sin rumsnyckel så att vi kunde gå till våra rum.
Harry lade sin arm om min midja och vi gick bort mot hissen.
”Är det okej om jag sover i Harrys rum inatt?” Frågade jag Andrea och Maja som bytte roade blickar med varandra innan de vände sig mot mig och flinade.
”Hitta inte på något dumt bara.” Sa Andrea och knuffade till mig i sidan.
”Vad är så roligt?” Frågade Louis och tjejerna började skratta.
Jag skakade på huvudet åt dem ”Inget.” Mumlade jag till Louis, lutade mitt huvud mot Harrys axel igen och lät honom dra mig närmre intill sig.
Vi kom upp till våningen rummen låg på men när korridoren delade sig åt två håll delade vi på oss. Jag gick med killarna åt ena hållet och Andrea och Maja på andra hållet. Vi sa god natt till varandra och Andrea lämnade ännu en kommentar om mig och Harry.
”Jag kan inte fatta att du verkligen är här.” Sa Harry när vi låg inlindade i varandra i hans säng. Jag förde min hand till hans panna, drog bort hans lockar därifrån och log.
”Men det är jag.” Sa jag tyst och gav honom en kyss. ”Jag älskar dig.” Viskade jag och precis innan jag somnade hörde jag Harry säga samma ord tillbaka till mig, pussa min kind och dra mig närmre intill sig innan han själv somnade.
Harrys perspektiv:
Jag vaknade upp, det var fortfarande mörkt ute och när jag tittade på klockan förstod jag varför; den var halv tre på natten. Jag studerade Laura där hon sov fridfullt, andades lugnt och små suckar lämnade hennes läppar ibland. Det var overkligt att hon låg bredvid mig på ett hotell i Norge, jag hade längtat ihjäl mig efter henne och nu när hon var vid min sida kändes det inte verkligt. Jag satte mig upp, slängde benen över sängkanten, drog fingrarna genom håret och rufsade till det. Mobilen låg på sidobordet, jag kollade på den länge innan jag tog upp den och gick in i badrummet. Jag satte mig ner med ryggen mot kakelväggen, lutade huvudet bakåt mot den kalla väggen innan jag låste upp mobilen och såg nya mentions om mig på twitter. Jag borde inte klicka in där, det var inte bra det visste jag, men jag var tvungen.
Lauras perspektiv:
Jag flyttade mig inåt mitten på sängen i hopp om att komma nära Harry men när jag inte mötte en hård bringa, öppnade jag ögonen och kollade förvirrat runt i rummet. Jag satte mig upp is sängen men Harry var inte där. Sovrumsdörren var öppen och därifrån kom det svagt ljus. Jag tassade ut i hallen och såg ljuset strömma ut från kanterna på badrumsdörren. Jag närmade mig dörren, öppnade den sakta och såg Harry sitta på golvet, scrollandes på sin mobil med rödsprängda ögon. Jag hatade vad jag såg.
Nu är det äntligen uppe! Tog lite tid. Vad tycker ni då? Gillar ni förresten att jag har gif¨s i kapitlena ibland eller är det bara jobbigt?
Tack för alla fina kommentarer på förra! Hade även rekord på kommentarer! Hela 16 stycken, blev så glad när jag såg hur många det var. Ska vi försöka slå det? 10+ kommentarer för nästa gäller men ett nytt rekord hade varit kul!
Tack till alla som läser och kommenterar, det är det som får mig att fortsätta!
KRAM!
information
Kapitel ska komma upp någon gång idag har bara lite att fixa innan. Så håll utkik senare idag om det har kommit upp.
Summer love - kapitel 26
Detta har hänt:
”Mamma, jag kommer inte gå tillbaka till hur jag var innan.” Sa jag allvarligt och kollade på henne, mötte hennes blick. ”Jag lovar. Jag vill inte vara den personen igen.”
”jag är bara orolig för dig.” Sa hon.
”Jag vet att du är det.” Sa jag och log smått. ”Men du behöver inte vara det.” Jag tog hennes hand i min och kramade den hårt. ”Vad som hände i förgår, visst det kommer förfölja mig, men det kommer första gången också och allt annat men det betyder inte att jag kommer gå tillbaka till hur jag var.”
Mamma log emot mig och jag log tillbaka. ”Jag har Harry nu, dig och pappa. Du behöver inte vara orolig. Jag har allt jag behöver.” Mamma drog in mig i en kram och jag grät för första gången på evigheter ut på riktigt. Alla känslor kom över mig på en och samma gång. Nu var allt ute och jag kunde för en gång skull andas ut och gå vidare, blicka framåt och inte behöva oroa mig för allt. Jag var fri.
”Mamma, jag kommer inte gå tillbaka till hur jag var innan.” Sa jag allvarligt och kollade på henne, mötte hennes blick. ”Jag lovar. Jag vill inte vara den personen igen.”
”jag är bara orolig för dig.” Sa hon.
”Jag vet att du är det.” Sa jag och log smått. ”Men du behöver inte vara det.” Jag tog hennes hand i min och kramade den hårt. ”Vad som hände i förgår, visst det kommer förfölja mig, men det kommer första gången också och allt annat men det betyder inte att jag kommer gå tillbaka till hur jag var.”
Mamma log emot mig och jag log tillbaka. ”Jag har Harry nu, dig och pappa. Du behöver inte vara orolig. Jag har allt jag behöver.” Mamma drog in mig i en kram och jag grät för första gången på evigheter ut på riktigt. Alla känslor kom över mig på en och samma gång. Nu var allt ute och jag kunde för en gång skull andas ut och gå vidare, blicka framåt och inte behöva oroa mig för allt. Jag var fri.
Lauras perspektiv:
Jag kunde inte fatta att vi skulle åka till Norge i morgon för att se killarna uppträda. Tiden hade gått hur fort som helst och nu var det bara några timmar kvar tills vi skulle bege oss. Det hade varit svårt att hålla resan hemlig för Harry och killarna men jag hade lyckats. Under de veckor som gått sedan Henrik, jag kan knappt kalla det våldtäckt för det var de egentligen inte, han var bara på mig och var på väg att gå mot det hållet, men det var fortfarande obehagligt att tänka på. Han hade i alla fall fått byta skola och han fick numera inte befinna sig närmre mig än två hundra meter. Harry hade nog kommit över chocken han med och vi kunde äntligen gå vidare från allt drama som jag skapat. Eftersom att det hade hänt på en offentlig fest hade det inte heller dröjt länge förrän hela fanskaran som killarna hade visste om vad som hänt på den festen. Denna gång så var fansen däremot väldigt snälla och skickade stöttande kommentarer till mig på twitter. Jag hade försökt att inte låta händelsen påverka mig och jag hade lyckats så länge ingen tog upp ämnet, jag hade redan gått vidare och ville inte leva i det förflutna.
Jag kunde inte sova, jag tänkte hela tiden på att jag skulle få träffa Harry inom tjugofyra timmar och blev mer uppspelt ju mindre timmar det var kvar. Jag minns inte att jag somnat men helt plötsligt hörde jag alarmet på mobilen gå på, signalera att jag skulle upp och göra vid mig för att sedan åka till flygplatsen och sedan till Oslo. Det behövdes inte mycket mer än ljudet av alarmet för att jag skulle gå upp, i vanliga fall tog det hur lång tid som helst. På mindre än en timme lyckades jag bli färdig och väntade förväntansfullt och uppspelt på att de andra skulle bli färdiga.
Tiden gick och snart var vi på norsk mark. Hela flygresan hade varit en pina, jag hade inte kunnat sitta still så mamma och pappa hade hela tiden gett mig blickar som sa till mig att lugna ner mig. Andrea och Maja hade bara skrattat åt mig för att jag var så uppspelt. Men hur kunde jag inte vara det över att träffa min pojkvän?
”Men mamma.” Suckade jag och slog ut med armarna. ”Du behöver inte en kaffe till, du drack för fan tre koppar på planet.” Mamma låtsades att inte höra mig utan fortsatte att styra sina steg mot Espresso House. Jag suckade ännu högre och böjde bak huvudet frustrerat medans jag med tunga steg följde efter alla. ”Gillar ni att plåga mig eller?” Frågade jag och de skrattade bara. Jag drog upp huvan på min munkjacka och sjönk ner i en utav stolarna som fanns där, försökte gömma mig i fall att någon skulle känna igen mig, jag ville nämligen hålla mig borta från allt så att Harry inte skulle ana någonting.
Efter, vad kändes som flera timmars, kaffe drickande så begav vi oss äntligen mot hotellet vi skulle bo på. Mamma och Pappa hade lyckats luska ut vilket hotell killarna skulle bo på och hade därmed även fått rum på det hotellet. Det gällde även här att försöka undvika att Harry skulle se mig, förhoppningsvis skulle han vara vid arenan hela dagen för att repetera.
Vi kom in i lobbyn på hotellet och skulle precis checka in när jag hör skratt komma från korridoren, jag stelnar till, lyssnar noga på rösterna och knuffar därefter snabbt undan alla så att vi står gömda. Snabbt innan jag också gömmer mig hinner jag visa receptionisten, som för övrigt såg väldigt förvirrad ut, att hon skulle vara tyst. Hon nickade och jag smet undan. Jag kikade runt hörnet och såg Harry och de andra killarna och det tog all kraft jag hade i mig för att inte springa upp till honom på en gång och slänga mig i hans armar. När de var utom synhåll kunde vi äntligen checka in. Jag, Andrea och Maja delade rum medan mamma och pappa hade ett eget.
”Kan du lugna dig lite?” Frågade Maja och saktade ner sina steg. Jag vände mig om, kollade på henne och skakade på huvudet innan jag fortsatte gå mot vårt rum.
Min mobil började ringa, jag tog upp den ur min bakficka och kollade på skärmen.
”Shit, Harry ringer.” Sa jag och stirrade på mobilen.
”Men svara då?” Sa Maja och skrattade.
”Tänk så råkar jag avslöja något?” Sa jag. ”Förstår ni hur svårt det var att se honom innan och inte gå upp till honom?” Mobilen fortsatte att ringa, Andrea drog fingret över skärmen för att svara åt mig. Jag blängde på henne men var nu tvungen att svara. ”Hej, Harry.” Sa jag glatt.
”Hej, my love.” Sa han och jag fick rysningar längs hela min rygg när jag tänkte på att jag snart skulle få se honom och inte bara höra hans röst. ”Hur mår du?” Frågade han.
”Jag mår bra.” Svarade jag och log stort. ”Repeterar ni nu?”
”Vi är på väg till arenan.” Sa Harry och just då hörde jag hur något bankade i bakgrunden.
”Många fans som följer efter er, eller?” Frågade jag och fnittrade lite.
”Det kan man säga.” Sa Harry och skrattade dovt.
”Ni får lycka till ikväll.” Sa jag och försökte att inte yppa ett ord om att jag skulle dit.
”Tack så mycket.” Tackade Harry. ”Jag önskar du var där för att se mig.” Han lät mycket ledsnare nu.
”Har det hänt något?” Frågade jag oroligt och gick ut i korridoren för att få lite avskildhet.
”Jag saknar dig bara, det är allt.” Sa Harry hest.
”Jag saknar dig med, så jädra mycket.” Sa jag och kände en klump i halsen, gråten var inte långt borta.
Harrys perspektiv:
Det var några enstaka timmar kvar till konserten. Vi hade haft genrep och jag hade inte känt mig glad överhuvudtaget. Jag saknade Laura så mycket att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Killarna hade försökt muntra upp mig så mycket det gick men inget hade hjälpt. Mobilen plingade till och jag tog upp den. Skärmen visade att jag hade fått en video från Laura. Jag smålog för mig själv och klickade upp meddelandet.
”Hej.” Sa Laura glatt och vinkade. ”Lycka till på konserten.” Hon sken upp i ett ännu större leende och likaså gjorde jag. ”Jag älskar dig mest av allt.” Avslutade hon med innan hon gjorde en slängkyss till mig.
”Jag älskar dig också.” Mumlade jag men jag mådde genast bättre. Jag skickade ett sms tillbaka till henne där jag skrev att jag älskade henne med innan jag lade ner mobilen igen och gick för att göra mig redo för konserten.
Lauras perspektiv:
Mamma och pappa släppte av oss utanför arenan. Där var så extremt mycket folk att det tog säkert tio minuter innan vi hittade vår ingång och där väntade ännu mera kö för att komma in. Jag, Maja och Andrea väntade nervöst på att få komma in. Maja och jag var nog mer uppspelta än Andrea då Andreas kille var hemma i Sverige och hon kunde träffa honom i princip varje dag. Det hade gått bra för Maja och Niall sedan min fest, de pratade ofta och jag tror att Maja började gilla honom mer och mer och Niall likaså. Harry hade hållit mig lite uppdaterad om vad Niall tyckte och han verkade verkligen gilla Maja, jag var så glad för hennes skull även om jag visste hur jobbigt det var att de var iväg hela tiden. Kön blev mindre och efter ett tag satt vi inne på våra platser, vi hade lyckats få rad två, längst ut vilket var jättebra platser. Vi satte oss ner och väntade på att de hela skulle dra igång.
”Skulle jag kunna få ta en bild med dig?” Frågade en tjej som satt bredvid mig.
”Självklart.” Sa jag och log. ”Bara du lovar att inte lägga upp den någonstans innan konserten.” Hon nickade, Andrea tog kameran och tog en bild på mig och tjejen.
”Varför får jag inte förresten?” Frågade hon.
”Harry vet inte om att jag är här.” Svarade jag och tjejen nickade innan hon började prata med sina vänner.
Förbandet började spela och jag kände hur mitt ben började skaka av nervositet, det var inte långt kvar tills jag skulle få se Harry komma ut på scenen.
Jag kunde inte fatta att vi skulle åka till Norge i morgon för att se killarna uppträda. Tiden hade gått hur fort som helst och nu var det bara några timmar kvar tills vi skulle bege oss. Det hade varit svårt att hålla resan hemlig för Harry och killarna men jag hade lyckats. Under de veckor som gått sedan Henrik, jag kan knappt kalla det våldtäckt för det var de egentligen inte, han var bara på mig och var på väg att gå mot det hållet, men det var fortfarande obehagligt att tänka på. Han hade i alla fall fått byta skola och han fick numera inte befinna sig närmre mig än två hundra meter. Harry hade nog kommit över chocken han med och vi kunde äntligen gå vidare från allt drama som jag skapat. Eftersom att det hade hänt på en offentlig fest hade det inte heller dröjt länge förrän hela fanskaran som killarna hade visste om vad som hänt på den festen. Denna gång så var fansen däremot väldigt snälla och skickade stöttande kommentarer till mig på twitter. Jag hade försökt att inte låta händelsen påverka mig och jag hade lyckats så länge ingen tog upp ämnet, jag hade redan gått vidare och ville inte leva i det förflutna.
Jag kunde inte sova, jag tänkte hela tiden på att jag skulle få träffa Harry inom tjugofyra timmar och blev mer uppspelt ju mindre timmar det var kvar. Jag minns inte att jag somnat men helt plötsligt hörde jag alarmet på mobilen gå på, signalera att jag skulle upp och göra vid mig för att sedan åka till flygplatsen och sedan till Oslo. Det behövdes inte mycket mer än ljudet av alarmet för att jag skulle gå upp, i vanliga fall tog det hur lång tid som helst. På mindre än en timme lyckades jag bli färdig och väntade förväntansfullt och uppspelt på att de andra skulle bli färdiga.
Tiden gick och snart var vi på norsk mark. Hela flygresan hade varit en pina, jag hade inte kunnat sitta still så mamma och pappa hade hela tiden gett mig blickar som sa till mig att lugna ner mig. Andrea och Maja hade bara skrattat åt mig för att jag var så uppspelt. Men hur kunde jag inte vara det över att träffa min pojkvän?
”Men mamma.” Suckade jag och slog ut med armarna. ”Du behöver inte en kaffe till, du drack för fan tre koppar på planet.” Mamma låtsades att inte höra mig utan fortsatte att styra sina steg mot Espresso House. Jag suckade ännu högre och böjde bak huvudet frustrerat medans jag med tunga steg följde efter alla. ”Gillar ni att plåga mig eller?” Frågade jag och de skrattade bara. Jag drog upp huvan på min munkjacka och sjönk ner i en utav stolarna som fanns där, försökte gömma mig i fall att någon skulle känna igen mig, jag ville nämligen hålla mig borta från allt så att Harry inte skulle ana någonting.
Efter, vad kändes som flera timmars, kaffe drickande så begav vi oss äntligen mot hotellet vi skulle bo på. Mamma och Pappa hade lyckats luska ut vilket hotell killarna skulle bo på och hade därmed även fått rum på det hotellet. Det gällde även här att försöka undvika att Harry skulle se mig, förhoppningsvis skulle han vara vid arenan hela dagen för att repetera.
Vi kom in i lobbyn på hotellet och skulle precis checka in när jag hör skratt komma från korridoren, jag stelnar till, lyssnar noga på rösterna och knuffar därefter snabbt undan alla så att vi står gömda. Snabbt innan jag också gömmer mig hinner jag visa receptionisten, som för övrigt såg väldigt förvirrad ut, att hon skulle vara tyst. Hon nickade och jag smet undan. Jag kikade runt hörnet och såg Harry och de andra killarna och det tog all kraft jag hade i mig för att inte springa upp till honom på en gång och slänga mig i hans armar. När de var utom synhåll kunde vi äntligen checka in. Jag, Andrea och Maja delade rum medan mamma och pappa hade ett eget.
”Kan du lugna dig lite?” Frågade Maja och saktade ner sina steg. Jag vände mig om, kollade på henne och skakade på huvudet innan jag fortsatte gå mot vårt rum.
Min mobil började ringa, jag tog upp den ur min bakficka och kollade på skärmen.
”Shit, Harry ringer.” Sa jag och stirrade på mobilen.
”Men svara då?” Sa Maja och skrattade.
”Tänk så råkar jag avslöja något?” Sa jag. ”Förstår ni hur svårt det var att se honom innan och inte gå upp till honom?” Mobilen fortsatte att ringa, Andrea drog fingret över skärmen för att svara åt mig. Jag blängde på henne men var nu tvungen att svara. ”Hej, Harry.” Sa jag glatt.
”Hej, my love.” Sa han och jag fick rysningar längs hela min rygg när jag tänkte på att jag snart skulle få se honom och inte bara höra hans röst. ”Hur mår du?” Frågade han.
”Jag mår bra.” Svarade jag och log stort. ”Repeterar ni nu?”
”Vi är på väg till arenan.” Sa Harry och just då hörde jag hur något bankade i bakgrunden.
”Många fans som följer efter er, eller?” Frågade jag och fnittrade lite.
”Det kan man säga.” Sa Harry och skrattade dovt.
”Ni får lycka till ikväll.” Sa jag och försökte att inte yppa ett ord om att jag skulle dit.
”Tack så mycket.” Tackade Harry. ”Jag önskar du var där för att se mig.” Han lät mycket ledsnare nu.
”Har det hänt något?” Frågade jag oroligt och gick ut i korridoren för att få lite avskildhet.
”Jag saknar dig bara, det är allt.” Sa Harry hest.
”Jag saknar dig med, så jädra mycket.” Sa jag och kände en klump i halsen, gråten var inte långt borta.
Harrys perspektiv:
Det var några enstaka timmar kvar till konserten. Vi hade haft genrep och jag hade inte känt mig glad överhuvudtaget. Jag saknade Laura så mycket att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Killarna hade försökt muntra upp mig så mycket det gick men inget hade hjälpt. Mobilen plingade till och jag tog upp den. Skärmen visade att jag hade fått en video från Laura. Jag smålog för mig själv och klickade upp meddelandet.
”Hej.” Sa Laura glatt och vinkade. ”Lycka till på konserten.” Hon sken upp i ett ännu större leende och likaså gjorde jag. ”Jag älskar dig mest av allt.” Avslutade hon med innan hon gjorde en slängkyss till mig.
”Jag älskar dig också.” Mumlade jag men jag mådde genast bättre. Jag skickade ett sms tillbaka till henne där jag skrev att jag älskade henne med innan jag lade ner mobilen igen och gick för att göra mig redo för konserten.
Lauras perspektiv:
Mamma och pappa släppte av oss utanför arenan. Där var så extremt mycket folk att det tog säkert tio minuter innan vi hittade vår ingång och där väntade ännu mera kö för att komma in. Jag, Maja och Andrea väntade nervöst på att få komma in. Maja och jag var nog mer uppspelta än Andrea då Andreas kille var hemma i Sverige och hon kunde träffa honom i princip varje dag. Det hade gått bra för Maja och Niall sedan min fest, de pratade ofta och jag tror att Maja började gilla honom mer och mer och Niall likaså. Harry hade hållit mig lite uppdaterad om vad Niall tyckte och han verkade verkligen gilla Maja, jag var så glad för hennes skull även om jag visste hur jobbigt det var att de var iväg hela tiden. Kön blev mindre och efter ett tag satt vi inne på våra platser, vi hade lyckats få rad två, längst ut vilket var jättebra platser. Vi satte oss ner och väntade på att de hela skulle dra igång.
”Skulle jag kunna få ta en bild med dig?” Frågade en tjej som satt bredvid mig.
”Självklart.” Sa jag och log. ”Bara du lovar att inte lägga upp den någonstans innan konserten.” Hon nickade, Andrea tog kameran och tog en bild på mig och tjejen.
”Varför får jag inte förresten?” Frågade hon.
”Harry vet inte om att jag är här.” Svarade jag och tjejen nickade innan hon började prata med sina vänner.
Förbandet började spela och jag kände hur mitt ben började skaka av nervositet, det var inte långt kvar tills jag skulle få se Harry komma ut på scenen.
Vill börja med att tacka för de kommentarerna som jag faktiskt fick på förra kapitlet och sedan så är jag ledsen att det tagit sådan tid att få upp detta kapitlet, men å andra sidan var det lite tunt med kommentarerna på förra! Vad tycker ni då? Hatar, gillar, älskar? Hoppas på det senaste!
10+ kommentarer för att få nästa kapitel då :)
Kram på er!
10+ kommentarer för att få nästa kapitel då :)
Kram på er!
Konserten
Har alla glömt hur man kommenterar eller har alla svimmat över att ha sett killarna? Jag ligger nog i den andra kategorien! Jag är fortfarande uppe i Stockholm och kan inte uppdatera nästa kapitel då jag endast har tillgång till min mobil. Men om ni kommenterar lite på förra kapitlet (fick ju ingen kommentar) så kommer nästa nog upp på måndag.
Hoppas alla som var på konserten hade det så jävla bra! Jag hade det och kan knappt tro att jag har befunnit mig där. Allt runtomkring var också helt super! Alla människorna, även om jag kände mig lite gammal för att vara där bland alla yngre haha, men det var så gryyyyymt! Kollar igenom alla bilder och vill bara gråta för att det är över. Man ville inte att konserten skulle börja för då visste man att det skulle vara över också! Jag är så glad att jag fick chansen att se dem live och jag vet att det absolut inte kommer vara sista gången!
Tack till alla som läste hela detta ganska onödiga inlägg!
Kramar på er alla!
PS. Jag har några korta noveller (så noveller egentligen skall vara) så om ni vill skulle jag kunna publicera dem emellan kapitel? Det blir lite olika, ni kan gärna komma med ideér och jag skulle även kunna skriva en om DIG med dina önskemål om vad som skall hända. Gillar att skriva olika saker och i dessa kan jag skriva saker som jag inte tar med i novellen. Lämna gärna förslag och om ni vill ha en egen (typ imagine) till mig på denna mailadress: [email protected] DS.
Hoppas alla som var på konserten hade det så jävla bra! Jag hade det och kan knappt tro att jag har befunnit mig där. Allt runtomkring var också helt super! Alla människorna, även om jag kände mig lite gammal för att vara där bland alla yngre haha, men det var så gryyyyymt! Kollar igenom alla bilder och vill bara gråta för att det är över. Man ville inte att konserten skulle börja för då visste man att det skulle vara över också! Jag är så glad att jag fick chansen att se dem live och jag vet att det absolut inte kommer vara sista gången!
Tack till alla som läste hela detta ganska onödiga inlägg!
Kramar på er alla!
PS. Jag har några korta noveller (så noveller egentligen skall vara) så om ni vill skulle jag kunna publicera dem emellan kapitel? Det blir lite olika, ni kan gärna komma med ideér och jag skulle även kunna skriva en om DIG med dina önskemål om vad som skall hända. Gillar att skriva olika saker och i dessa kan jag skriva saker som jag inte tar med i novellen. Lämna gärna förslag och om ni vill ha en egen (typ imagine) till mig på denna mailadress: [email protected] DS.
Summer love - kapitel 25
Detta har hänt:
Plötsligt från ingenstans knuffas Henrik bort från mig, knuffas till marken och får flertalet slag emot sig. Jag sjunker till golvet, ryggen mot väggen, knäna uppdragna mot bröstet samtidigt som jag skriker, gråter och bevittnar Henrik få slag mot slag emot sig.
Andrea, Maja och Ludde omringar mig, försöker få kontakt med mig men jag stirrar bara rakt fram. Allting kommer bara tillbaka, allt som jag hade lagt bakom mig, allt som jag hoppades aldrig skulle komma tillbaka, som jag trodde jag hade blivit kvitt. Andrea säger något till Ludde som lyfter upp mig, bär in mig i ett separat rum och lägger mig på sängen. Jag gråter fortfarande, kan inte sluta. Sen slutar jag bara, torkar tårarna och kollar på Maja, Andrea och Ludde som alla kollar på mig oroligt.
”Hur är det?” Frågar Andrea försiktigt. Hon var med förra gången, hon vet precis vad jag tänker. Jag säger inget men Andrea hon förstår. Hon går fram till mig, kramar mig hårt och sedan gråter vi tillsammans.
Plötsligt från ingenstans knuffas Henrik bort från mig, knuffas till marken och får flertalet slag emot sig. Jag sjunker till golvet, ryggen mot väggen, knäna uppdragna mot bröstet samtidigt som jag skriker, gråter och bevittnar Henrik få slag mot slag emot sig.
Andrea, Maja och Ludde omringar mig, försöker få kontakt med mig men jag stirrar bara rakt fram. Allting kommer bara tillbaka, allt som jag hade lagt bakom mig, allt som jag hoppades aldrig skulle komma tillbaka, som jag trodde jag hade blivit kvitt. Andrea säger något till Ludde som lyfter upp mig, bär in mig i ett separat rum och lägger mig på sängen. Jag gråter fortfarande, kan inte sluta. Sen slutar jag bara, torkar tårarna och kollar på Maja, Andrea och Ludde som alla kollar på mig oroligt.
”Hur är det?” Frågar Andrea försiktigt. Hon var med förra gången, hon vet precis vad jag tänker. Jag säger inget men Andrea hon förstår. Hon går fram till mig, kramar mig hårt och sedan gråter vi tillsammans.
Harrys perspektiv:
Det var mitt i natten och mobilen ringde, jag stönade högt men sträckte mig efter mobilen för att svara.
”Harry.” Svarade jag sömnigt.
”Hej Harry.” Sa Lauras mamma på andra sidan luren. Jag var genast klarvaken. Det var bara av en anledning som hon kunde ringa mig mitt i natten – Laura! Jag hörde på hennes röst att hon var nära till gråt eller hade gråtit.
”Vad är det?” Fick jag fram efter några sekunders tystnad. ”Är allt okej?”
”Laura ville inte att jag skulle ringa till dig men jag tycker att du förtjänar att veta.” Sa hon. Jag skakade nervöst på mitt ben i väntan på att höra resten. ”Hon var på en fest ikväll. Där var en kille och han…” Började hon men stoppade sig själv.
”Han vad då?” Sa jag och försökte att hålla mig lugn även om jag kände på mig att jag inte skulle gilla det sista hon hade att säga.
”Han försökte vå…våldta henne. Han lyckades inte och det var inte allvarligt, Laura mår bra hon är bara chockad.” Fick hon tillslut fram stammandes. Jag stelnade till, knöt min näve och slog handen rätt in i väggen, handen lämnade ett hål efter sig men jag brydde mig inte. ”Harry? Är du kvar?” Frågade hon när jag inte svarade.
”Ja, jag är kvar.” Sa jag tyst med gråten i halsen. Någon hade försökt skada min ängel, den person som jag älskade mest och jag var inte där för att trösta henne. Laura har redan mycket i bagaget och behövde verkligen inte detta också.
”Hon berättade väl att hon hade en tuff period efter hennes kusin dog?” Frågade hon mig, jag nickade men kom sedan på att jag pratade i telefon.
”Ja, hon berättade det.” Sa jag och lade mig ner på sängen igen.
”Berättade hon att hon nästan blev våldtagen då också?” Frågade hon försiktigt och jag drog en djup suck. Självklart att hon höll något ifrån mig.
”Nej det gjorde hon inte.” Svarade jag och försökte hålla mig lugn.
”Jag vet inte vad hon mer inte har berättat för dig men jag tyckte att du förtjänade att veta detta. Resten är hennes sak att berätta.” Sa hon medlidande.
”Tack för att du ringde mig.” Sa jag. ”Jag önskar jag kunde vara där och hjälpa henne.”
”Ta hand om dig Harry.” Sa hon och sedan slutade vi samtalet. Jag kunde inte förstå vad jag precis hört, önskade att jag skulle vakna upp och att allt var en mardröm som skulle sluta snart. Jag låg länge och gick över olika scenarion i mitt huvud. Flera timmar senare somnade jag om.
Lauras perspektiv:
”Ringde du till Harry?” Skrek jag argt. ”Vad gjorde du det för?”
”Gumman, han förtjänade att veta.” Sa Mamma lugnt.
”Det kanske han gjorde men var det inte min sak att berätta det då?” Frågade jag argt och blängde på henne.
”Som att du berättade om förra gången?” Frågade hon.
”Berättade du det med?” Sa jag ännu argare. ”Du är fan helt otrolig. Han kommer ju hata mig nu.”
Ingen visste vad som var bäst för mig. Alla bara gjorde som dem själv ville utan att bry sig vad jag ville. Inte någon gång hade någon frågat mig vad jag ville i det hela och det sög rent ut sagt.
Min mobil ringde, jag tog upp den och kollade på skärmen länge så att det slutade ringa. Jag vågade inte prata med Harry nu. Någon minut senare hörde jag min sms signal och jag öppnade sms:et.
Från Harry:
Snälla svara. Jag är inte arg jag vill bara prata med dig! Snälla? Jag älskar dig.
Jag suckade, letade upp Harry bland mina kontakter och ringde upp honom medan jag gick upp till mitt rum för att inte mamma skulle tjuvlyssna.
”Hej.” Hörde jag Harry svara och jag började genast gråta. ”Gråt inte älskling.” sa han med sin mjuka, hesa röst och jag lugnade sakta men säkert ner mig.
”Förlåt, förlåt, förlåt.” Sa jag genom mina tårar.
”Schh.” Hyschade Harry mig. ”Du har absolut inget att säga förlåt för, absolut inget. Det är du som…” Han kunde inte säga färdigt meningen och jag förstod honom. Han hade aldrig behövt hantera något sådant här innan. ”Varför berättade du inte att detta hänt innan?” Frågade Harry mig istället för att avsluta meningen.
”Jag skämdes.” Erkände jag.
”För vad?” Frågade Harry. ”Det är inget att skämmas för.”
”Jag vet.” Suckade jag. ”Men jag skämdes över sättet han hade rört min kropp. Jag var inte direkt världens mest perfekta tjej heller och av de flesta fick jag höra att det var mitt eget fel.”
”Det är aldrig tjejens fel.” Sa Harry och jag kunde höra den arga undertonen i hans röst. ” Det är inte ditt fel.”
”Vet du vad det värsta är?” Frågade jag. Jag kunde lika gärna berätta allt när jag ändå höll på. Släppa ut allt för alltid.
”Nej.” Sa Harry.
”Du är den första som kommer att få höra detta. Inte ens Andrea vet om det.” Sa jag för att dra ut på det så länge som möjligt.
”Jag är här för dig, oavsett vad det handlar om.” Sa han uppmuntrande.
”Jag var oskuld första gången det hände och en vecka efter letade jag upp en främling och låg med honom för att jag skulle ha det överstöka. Ingen skulle få ta ifrån mig min oskuld frivilligt.” Sa jag och en stor sten lyfte från mina axlar.
”Det du har gått igenom kommer jag aldrig förstå men jag kommer alltid finnas här för dig.” Sa Harry lugnt. Jag önskade att jag inte hade denna bakgrunden, att jag bara var en normal tjej vars största problem är vad man ska ha på sig för kläder. Men det var inte jag.
”Så du hatar inte mig?” Frågade jag tveksamt, rädd för svaret.
”Absolut inte.” Sa Harry. ”Du är det bästa som hänt mig.”
”Jag älskar dig.” Sa jag och torkade de sista tårarna.
”Jag älskar dig också.” Svarade Harry och jag log för första gången sedan igår kväll.
Harrys perspektiv:
Jag sade hejdå till Laura, suckade djupt och drog frustrerat händerna genom håret. Detta var mer än vad jag någonsin upplevt i hela mitt liv. Jag hade aldrig handskats med något sådant här innan och hade hoppats att jag aldrig skulle det också. Med Laura så hade jag fått uppleva mina värsta mardrömmar genom henne, allt som jag aldrig velat att någon ska få gå igenom har i princip Laura gjort. Laura är stark som orkat igenom det här, hon var nog den starkaste personen jag någonsin stött på. Allt hon gått igenom och att hon fortfarande är kvar är ett mirakel.
Jag satte mig på kanten i sängen, lade huvudet i mina händer, begravde dem där, och lät några tårar falla.
Lauras perspektiv:
Det knackade på dörren, jag öppnade sakta mina ögonlock och satte mig upp i sängen. Mamma kom in i mitt rum med ett leende på läpparna.
”Vad är det?” Frågade jag men en förvirrad min.
”Jag har något till dig.” Sa hon, log stort och överlämnade ett kuvert till mig. Jag kollade på kuvertet innan jag öppnade det sakta med en skeptisk blick. Vad hade hon nu hittat på? Jag fick upp kuvertet tog ut innehållet och hittade biljetter och inte vilka biljetter som helst utan biljetter till One Direction för mig, Andrea och Maja.
”Varför?” Frågade jag och kollade på mamma.
”Jag vill bara att du ska vara glad.” Sa hon och leende försvann lite.
”Mamma, jag kommer inte gå tillbaka till hur jag var innan.” Sa jag allvarligt och kollade på henne, mötte hennes blick. ”Jag lovar. Jag vill inte vara den personen igen.”
”jag är bara orolig för dig.” Sa hon.
”Jag vet att du är det.” Sa jag och log smått. ”Men du behöver inte vara det.” Jag tog hennes hand i min och kramade den hårt. ”Vad som hände i förgår, visst det kommer förfölja mig, men det kommer första gången också och allt annat men det betyder inte att jag kommer gå tillbaka till hur jag var.”
Mamma log emot mig och jag log tillbaka. ”Jag har Harry nu, dig och pappa. Du behöver inte vara orolig. Jag har allt jag behöver.” Mamma drog in mig i en kram och jag grät för första gången på evigheter ut på riktigt. Alla känslor kom över mig på en och samma gång. Nu var allt ute och jag kunde för en gång skull andas ut och gå vidare, blicka framåt och inte behöva oroa mig för allt. Jag var fri.
Så, nu är det uppe! Hoppas att ni gillar det! Jag är rätt nöjd faktiskt, inte ofta det händer alltså! För er som tycker att det är lite deppigt, det blir gladare snart!
Ha det bäst!
10+ kommentarer för att få nästa också btw!
Dubbla kapitel
Det är bara 3 dagar kvar nu till konserten sen smäller det! Jag längtar ihjäl mig! Dock har jag blivit sjuk nu så håller båda tummarna och alla tår för att jag ska bli frisk.
Tänkte bara säga att om jag får 1 YNKA kommentar till på kapitel 24 så tänke jag lägga upp kapitel 25 i morgon och (om jag orkar skriva klart) kapitel 26 på tisdag som en liten uppladdning inför konserten, vad sägs som det?
Sedan kommer jag befinna mig i Stockholm och har inte möjlighet att lägga upp dem kapitel så detta är er chans!
ha det bäst!
Tänkte bara säga att om jag får 1 YNKA kommentar till på kapitel 24 så tänke jag lägga upp kapitel 25 i morgon och (om jag orkar skriva klart) kapitel 26 på tisdag som en liten uppladdning inför konserten, vad sägs som det?
Sedan kommer jag befinna mig i Stockholm och har inte möjlighet att lägga upp dem kapitel så detta är er chans!
ha det bäst!
Summer love - kapitel 24
Detta har hänt:
”Kan jag sitta här?” Frågade han och pekade på stolen mitt emot mig.
”Ja, visst.” Sa jag och log smått emot honom, tog bort min väska som låg mitt på bordet för att göra plats åt honom. Jag återgick till att skriva på datorn, men jag kände Henriks blick på mig då och då. Efter fem minuter bröt han tystnaden.
”Så det är den kända Harry du dejtar.” Sa han och log. Jag försökte att inte låta irriterad när jag svarade honom.
”Ja.” Sa jag och kollade på datorskärmen för att han skulle förstå att jag inte var intresserad av att prata.
”Är det inte jobbigt?” Frågade han och jag drog en djup suck, smällde igen datorn och kollade irriterat på honom.
”Det har inte du att göra med.” Sa jag, tog mina grejer och gick därifrån. Jag vet inte varför jag fick ett sådant utbrott på honom egentligen men jag hade alltid obehagskänslor när han var i närheten enda sedan han sagt att jag hade kille inte hindrade honom, men kom igen, någon gång borde väl kilen ge upp?
”Kan jag sitta här?” Frågade han och pekade på stolen mitt emot mig.
”Ja, visst.” Sa jag och log smått emot honom, tog bort min väska som låg mitt på bordet för att göra plats åt honom. Jag återgick till att skriva på datorn, men jag kände Henriks blick på mig då och då. Efter fem minuter bröt han tystnaden.
”Så det är den kända Harry du dejtar.” Sa han och log. Jag försökte att inte låta irriterad när jag svarade honom.
”Ja.” Sa jag och kollade på datorskärmen för att han skulle förstå att jag inte var intresserad av att prata.
”Är det inte jobbigt?” Frågade han och jag drog en djup suck, smällde igen datorn och kollade irriterat på honom.
”Det har inte du att göra med.” Sa jag, tog mina grejer och gick därifrån. Jag vet inte varför jag fick ett sådant utbrott på honom egentligen men jag hade alltid obehagskänslor när han var i närheten enda sedan han sagt att jag hade kille inte hindrade honom, men kom igen, någon gång borde väl kilen ge upp?
Lauras perspektiv:
Jag letade, letade och letade, jag letade som en tok efter biljetter till killarnas konsert men ju längre tiden gick desto mer förlorade jag mitt hopp om att hitta några. Jag suckade frustrerat, satte händerna i sidan på skrivbordet och sköt mig ifrån datorn. Jag satt så i flera minuter innan jag orkade röra mig igen. Mobilen låg på skrivbordet och jag kollade på den. Skulle man ringa till Eleanor eller någon av tjejerna och fråga dem om hjälp? Jag skakade på huvudet. Nej, det skulle jag inte.
Det knackade på min dörr, jag ropade åt dem att komma in, jag ville fortfarande inte röra mig. Andrea och Maja kom in i mitt rum och skakade på huvudet när de såg mig. Jag satt fortfarande i mina mjukisbyxor och hood tröja, inte alls redo för att gå ut om två timmar. Andrea viskade något i Majas öra innan hon gick fram till mig, snurrade runt mig i stolen så jag satt med ansiktet mot sängen där Andrea satte sig. Jag kollade åt Majas håll för att se vad hon gjorde och såg att hon rotade igenom min garderob. De skulle verkligen ta mig ut ikväll. Jag höll inne en suck men Andrea läste av mig direkt.
”Du ska med, vare sig du vill eller inte.” Sa Andrea och kollade strängt på mig. ”Alla andra ska också med och vi ska ha det kul.” Jag nickade och tog emot klänningen Maja kastade åt mig.
”Vi ska ha så kul att du kommer glömma bort Harry, i alla fall för ikväll.” Sa Maja glatt.
”Och du Niall, då eller?” Skämtade jag. Maja rodnade och kollade ner i golvet.
Vi gjorde oss i ordning tillsammans i mitt lilla rum och inom en och en halv timme var vi färdiga och på väg till förfesten. Vi kom fram till huset som festen ägde rum i och jag såg genast en grupp killar som jag kände igen. Jag vände mig mot Andrea och kollade allvarligt på henne.
”Säg inte att Henrik är här.” Sa jag och kollade mot gruppen med killar igen. Jo, han var här.
”Bara ignorera honom.” Sa Andrea, tog armkrok med mig och drog mig in i huset.
Musiken var hög och överallt jag tittade, såg jag drickande tjejer och killar. Jag drogs längre in i huset, in till köket . På vägen hälsade jag på de personer jag kände med kramar och genom att skrika ut mitt hej till dem.
Helt plötsligt stod jag med en drink i ena handen och dansade till musiken, högt sjöng jag med glatt till alla låtar som spelades. Jag, Andrea och Maja dansade tillsammans, skrattade åt andra som dansade och sjöng med. Alla planer på att vi skulle ut på krogen försvann, utan vi stannade här. Jag hade fått i mig flertalet drinkar till och säkert en fem shots, rummet snurrade men jag brydde mig inte just nu för jag hade kul med de bästa vännerna man kunde ha. Någon lade sina händer över mina ögon och när jag vände mig om fick jag världens chock och gav ifrån mig världens tjut innan jag slängde mig i personens armar.
”Ludde.” Skrek jag av glädje och han fångade mig när jag hoppade upp på honom för att ge honom världens största kram.
”Hej på dig med.” Sa Ludde och skrattade medan han satte ner mig.
”Vad gör du hemma?” Frågade jag. ”jag trodde inte du skulle komma hem från USA än.”
”Vi fick lite ledigt så varför inte åka hem lite då.” Sa han och flinade mot mig. Jag log tillbaka.
”Ja, varför ska man stanna i Kalifornien när man kan åka hem till Sverige.” Sa jag skämtsamt. Ludde eller Ludwig om han egentligen heter var för tillfället utbytesstudent i Kalifornien. Han hade stuckit för lite mindre än ett år sedan och lämnat mig kvar här. Ludwig var min bästa killkompis och det var han jag gick till när jag hade problem med killar. Han hade varit det i alla fall, någonstans på vägen hade vi tappat bort varandra och inte pratat alls lika mycket. ”Jag har saknat dig.”
”Jag har saknat dig med.” Sa han och log emot mig. ”Du har mycket att berätta för mig.” Han blinkade emot mig, jag fnittrade och nickade.
”Vi tar det när jag är nykter.” Sa jag, han skrattade men höll med.
Jag vinglade mig ifrån Maja och Andrea för att gå på toa. På stapplande steg gick jag upp för trappan och vidare nerför hallen. Här var musiken tystare men man kände dunket på basen. Jag nådde precis toadörren när någon tog tag i min arm bakifrån och tryckte upp mig mot väggen. Skräckslaget kollade jag på personen som stod framför mig, Henrik.
”Vad vill du?” Frågade jag och försökte att inte visa att jag var rädd. Helt plötsligt var jag nykter igen och visste precis vad jag höll på med, kändes det som i alla fall.
”Jag vill ha dig.” Sa han mot min hals. Han luktade starkt av alkohol och jag mådde illa bara av tanken på att han rörde min kropp, kysste min hals. Jag försökte putta undan honom men alkoholen hade försvagat mig, tårarna rann nerför mina kinder, rädd för vad han skulle göra. Synen blev allt suddigare men jag fortsatte att skrika och banka på honom för att få honom att flytta på sig. Inget händer, Henriks händer fortsätter att röra sig på min kropp, längre och längre upp under min klänning samtidigt som hans läppar kysser mina och min hals. Jag gråter ännu mer men han slutar inte.
Plötsligt från ingenstans knuffas Henrik bort från mig, knuffas till marken och får flertalet slag emot sig. Jag sjunker till golvet, ryggen mot väggen, knäna uppdragna mot bröstet samtidigt som jag skriker, gråter och bevittnar Henrik få slag mot slag emot sig.
Jag letade, letade och letade, jag letade som en tok efter biljetter till killarnas konsert men ju längre tiden gick desto mer förlorade jag mitt hopp om att hitta några. Jag suckade frustrerat, satte händerna i sidan på skrivbordet och sköt mig ifrån datorn. Jag satt så i flera minuter innan jag orkade röra mig igen. Mobilen låg på skrivbordet och jag kollade på den. Skulle man ringa till Eleanor eller någon av tjejerna och fråga dem om hjälp? Jag skakade på huvudet. Nej, det skulle jag inte.
Det knackade på min dörr, jag ropade åt dem att komma in, jag ville fortfarande inte röra mig. Andrea och Maja kom in i mitt rum och skakade på huvudet när de såg mig. Jag satt fortfarande i mina mjukisbyxor och hood tröja, inte alls redo för att gå ut om två timmar. Andrea viskade något i Majas öra innan hon gick fram till mig, snurrade runt mig i stolen så jag satt med ansiktet mot sängen där Andrea satte sig. Jag kollade åt Majas håll för att se vad hon gjorde och såg att hon rotade igenom min garderob. De skulle verkligen ta mig ut ikväll. Jag höll inne en suck men Andrea läste av mig direkt.
”Du ska med, vare sig du vill eller inte.” Sa Andrea och kollade strängt på mig. ”Alla andra ska också med och vi ska ha det kul.” Jag nickade och tog emot klänningen Maja kastade åt mig.
”Vi ska ha så kul att du kommer glömma bort Harry, i alla fall för ikväll.” Sa Maja glatt.
”Och du Niall, då eller?” Skämtade jag. Maja rodnade och kollade ner i golvet.
Vi gjorde oss i ordning tillsammans i mitt lilla rum och inom en och en halv timme var vi färdiga och på väg till förfesten. Vi kom fram till huset som festen ägde rum i och jag såg genast en grupp killar som jag kände igen. Jag vände mig mot Andrea och kollade allvarligt på henne.
”Säg inte att Henrik är här.” Sa jag och kollade mot gruppen med killar igen. Jo, han var här.
”Bara ignorera honom.” Sa Andrea, tog armkrok med mig och drog mig in i huset.
Musiken var hög och överallt jag tittade, såg jag drickande tjejer och killar. Jag drogs längre in i huset, in till köket . På vägen hälsade jag på de personer jag kände med kramar och genom att skrika ut mitt hej till dem.
Helt plötsligt stod jag med en drink i ena handen och dansade till musiken, högt sjöng jag med glatt till alla låtar som spelades. Jag, Andrea och Maja dansade tillsammans, skrattade åt andra som dansade och sjöng med. Alla planer på att vi skulle ut på krogen försvann, utan vi stannade här. Jag hade fått i mig flertalet drinkar till och säkert en fem shots, rummet snurrade men jag brydde mig inte just nu för jag hade kul med de bästa vännerna man kunde ha. Någon lade sina händer över mina ögon och när jag vände mig om fick jag världens chock och gav ifrån mig världens tjut innan jag slängde mig i personens armar.
”Ludde.” Skrek jag av glädje och han fångade mig när jag hoppade upp på honom för att ge honom världens största kram.
”Hej på dig med.” Sa Ludde och skrattade medan han satte ner mig.
”Vad gör du hemma?” Frågade jag. ”jag trodde inte du skulle komma hem från USA än.”
”Vi fick lite ledigt så varför inte åka hem lite då.” Sa han och flinade mot mig. Jag log tillbaka.
”Ja, varför ska man stanna i Kalifornien när man kan åka hem till Sverige.” Sa jag skämtsamt. Ludde eller Ludwig om han egentligen heter var för tillfället utbytesstudent i Kalifornien. Han hade stuckit för lite mindre än ett år sedan och lämnat mig kvar här. Ludwig var min bästa killkompis och det var han jag gick till när jag hade problem med killar. Han hade varit det i alla fall, någonstans på vägen hade vi tappat bort varandra och inte pratat alls lika mycket. ”Jag har saknat dig.”
”Jag har saknat dig med.” Sa han och log emot mig. ”Du har mycket att berätta för mig.” Han blinkade emot mig, jag fnittrade och nickade.
”Vi tar det när jag är nykter.” Sa jag, han skrattade men höll med.
Jag vinglade mig ifrån Maja och Andrea för att gå på toa. På stapplande steg gick jag upp för trappan och vidare nerför hallen. Här var musiken tystare men man kände dunket på basen. Jag nådde precis toadörren när någon tog tag i min arm bakifrån och tryckte upp mig mot väggen. Skräckslaget kollade jag på personen som stod framför mig, Henrik.
”Vad vill du?” Frågade jag och försökte att inte visa att jag var rädd. Helt plötsligt var jag nykter igen och visste precis vad jag höll på med, kändes det som i alla fall.
”Jag vill ha dig.” Sa han mot min hals. Han luktade starkt av alkohol och jag mådde illa bara av tanken på att han rörde min kropp, kysste min hals. Jag försökte putta undan honom men alkoholen hade försvagat mig, tårarna rann nerför mina kinder, rädd för vad han skulle göra. Synen blev allt suddigare men jag fortsatte att skrika och banka på honom för att få honom att flytta på sig. Inget händer, Henriks händer fortsätter att röra sig på min kropp, längre och längre upp under min klänning samtidigt som hans läppar kysser mina och min hals. Jag gråter ännu mer men han slutar inte.
Plötsligt från ingenstans knuffas Henrik bort från mig, knuffas till marken och får flertalet slag emot sig. Jag sjunker till golvet, ryggen mot väggen, knäna uppdragna mot bröstet samtidigt som jag skriker, gråter och bevittnar Henrik få slag mot slag emot sig.
Andrea, Maja och Ludde omringar mig, försöker få kontakt med mig men jag stirrar bara rakt fram. Allting kommer bara tillbaka, allt som jag hade lagt bakom mig, allt som jag hoppades aldrig skulle komma tillbaka, som jag trodde jag hade blivit kvitt. Andrea säger något till Ludde som lyfter upp mig, bär in mig i ett separat rum och lägger mig på sängen. Jag gråter fortfarande, kan inte sluta. Sen slutar jag bara, torkar tårarna och kollar på Maja, Andrea och Ludde som alla kollar på mig oroligt.
”Hur är det?” Frågar Andrea försiktigt. Hon var med förra gången, hon vet precis vad jag tänker. Jag säger inget men Andrea hon förstår. Hon går fram till mig, kramar mig hårt och sedan gråter vi tillsammans.
Nå, vad tycker ni? Jag själv är väldigt osäker på var dethär går haha, blir värre och värre tycker jag. Fast å andra sidan så bestämde jag mig för att det skulle vara en "mognare" novell när jag började hela denhär grejen. Ni får säga till om det blir för känsligt för er.
Tack ännu en gång för alla kommentarer och för att ni orkar stå ut med att jag missar att uppdatera då och då!
10+ kommentarer för nästa?
Kramar!
Förlåt, igen...
Jag ber om ursäkt för att jag inte laddat upp kapitlet idag! Är verkligen jätteledsen för det, hade gärna velat lägga upp det för er men lite saker kom i vägen. Lovar däremot att det kommer up i morgon! 16.00 är tiden! Jag är hemskt ledsen, verkligen! Om ni har tur så kanske jag hinner skriva fler kapitel så ni kan få bättre uppdatering nu de sista dagarna innan konserten så vi kan tagga till på riktigt! Lovar dock inget men håll tummarna för att det blir så!
Kramar!
Tack för alla fina kommentarer förresten på förra!
Kramar!
Tack för alla fina kommentarer förresten på förra!
