Jag satte mig ner bredvid Harry, tog mobilen ifrån honom och kollade på skärmen. En djup suck lämnade mina läppar och jag vände blicken mot Harry. Han kollade ner i sitt knä, undvek ögonkontakt med mig. Jag lade en arm om honom och drog in honom i en hård kram och strök honom över ryggen.



”Harry.” Sa jag med bruten röst. ”Du är inget av de sakerna som står där och du kommer aldrig bli.”

Det var helt sjuka saker som de hade skrivit om Harry som person och om hans framträdande ikväll. Att människor kan skriva sådana hemska saker, ens tänka sådana hemska tankar om en person som man aldrig träffat eller ens känner får mig att må illa. Att man skadar någon med så små ord.

”Det står där och det är sant. Det är vad dem tycker.” Mumlade Harry.

”Nej, det är det inte.” Sa jag, puttade Harry bakåt och fick honom att kolla på mig, kolla mig i ögonen. ”Du är underbar på alla sätt och vis, stöttande och ditt framträdande ikväll var hur bra som helst.” Harry skakade på huvudet. ”De som skrev dem sakerna känner inte dig och kan inte ha några åsikter om dig. De känner inte den Harry jag känner som alltid finns där för mig, alltid vet de rätta sakerna att säga, vet när jag behöver en kram och den första killen jag älskat. De känner inte den personen och de vet inte att de sakerna de skriver är osanna. Och vad betyder deras åsikter när du har miljontals fans som älskar dig? Som försvarar dig? Som stöttar er? Det är de kommentarerna du ska läsa, Harry.” Jag hade tårar som rann nerför mina kinder nu. Att Harry inte förstod hur fantastisk han är sårade mig, att han lyssnade på de elaka kommentarerna sårade mig.

”De gör de för att de är fans.” Mumlade Harry, han ville inte ta till sig det jag sa. Han tänkte fortfarande på de negativa kommentarerna.

”De hade inte blivit fans om de inte hade gillat er.” Sa jag och log smått mot Harry som torkade bort de tårarna som runnit nerför mina kinder.

”Jag älskar dig.” Sa Harry tyst, lutade sin panna mot min och kollade mig djupt i ögonen.

”Jag älskar dig med.” Viskade jag. ”Och jag lovar att varje gång du inte känner dig tillräcklig kommer jag vara där för dig för du är det bästa som hänt mig.”

”Jag är så glad att jag hittade dig.” Viskade Harry, lade sin handflata på min kind, drog med tummen för att torka den sista tåren för att sedan pressa sina läppar mjukt mot mina.

Louis satte sig ner bredvid mig vid frukostbordet. Harry låg fortfarande och sov men jag var hungrig och hade gått ner för att äta frukost.
”God morgon.” Sa jag och log emot Louis. Han log och hälsade tillbaka.

”Var hittade du nutella?” Frågade Louis och pekade på min macka.

”Jag tog det sista.” Sa jag och skrattade åt Louis ansiktsuttryck.

”Du gjorde vad?” Frågade han och spärrade upp ögonen och formade munnen till ett o.

”Du kan få den.” Sa jag och sköt tallriken till Louis. ”Jag har ändå redan ätit två.” Louis tog genast ett bett av mackan, rädd för att jag skulle ångra mig och ta tillbaka den.

”När åker ni idag?” Frågade jag.

”Jag vet inte riktigt faktiskt.” Svarade Louis och ryckte på axlarna samtidigt. ”Men någon gång runt lunch skulle jag tippa på.” Jag nickade och tog en klunk av min apelsinjuice. ”Hurså?”

”Vi får inte åka i turnébussen med er?” Frågade jag och Louis kollade frågande på mig. ”Vi har biljetter till Stockholm och Danmark också men vi kommer inte dit.” Louis nickade.

”Det skulle ni nog kunna göra faktiskt.” Svarade Louis. ”Jag är ju skyldig dig en tjänst.” Nu var det min tur att kolla frågande på Louis.

”Vad menar du?” Frågade jag.” Hur är du skyldig mig en tjänst?”

”Jag hörde dig och Harry prata igår kväll.” Sa Louis och jag nickade, förstod direkt vad han menade. ”Jag tror aldrig jag har sett någon kunna prata med Harry när han varit så. Han brukar alltid söka på sig själv på twitter och läsa alla hemska saker om sig själv och aldrig har någon kunnat prata med honom utan han har bara puttat iväg oss.”

”Så han gör alltid så?” Frågade jag och Louis nickade. Jag suckade och skakade på huvudet.”Jag önskar att han kunde se och förstå hur underbar han faktiskt är. Han förtjänar inte allt hat han får. Ingen av er gör det.”

”Harry tar det hårdast.” Förklarade Louis. ”Han stänger in sig och vägrar prata med någon om det. Han tar åt sig av vartenda ord och tror att det stämmer. Jag pratar alltid om det med killarna och de pratar också om det, men inte Harry.”

”Människor kan vara riktigt hemska mot varandra, det är så sjukt.” Sa jag och tänkte tillbaka på vad det hade stått. ”Det stod verkligen riktigt vidriga saker om honom.”

”Det är tur att han har dig.” Sa Louis och log. ”Vi är glada att han har dig. Du är bra för honom.”

”Gör ni verkligen det?” Frågade jag . ”Även med min bakgrund?”

”Vad då med din bakgrund?” Frågade Louis.
”Har inte Harry berättat?” Frågade jag chockat. Louis skakade på huvudet.

”Han har inte berättat mycket, bara lite. Som det med din kusin men det var ju inte ditt fel.” Svarade Louis. ”Är det hemskt?” Frågade Louis efter någon minuts tystnad.

”Jag vill inte ta det på hotell men jag kan ju säga att jag inte har varit någon ängel.” Sa jag tyst och kollade ner i bordet.  Louis lade sin hand på min axel och jag kollade på honom.

”Du behöver inte berätta för oss.” Sa Louis och log. ”Det är mellan dig och Harry, om han har stannat litar vi på dig. Vi gillar dig och Harry gillar dig. Det är allt som betyder något.”

”Tack.” Sa jag och log.

Jag gick upp till mitt eget hotellrum för att kunna duscha och byta om. Jag öppnade dörren till rummet och gick in. Maja och Niall satt på sängen, som förövrigt var det enda som fick plats i det lilla rummet vi fått, och var på väg att kyssas.

”Shit förlåt.” Sa jag när jag insåg vad jag förstört. ”Jag ska bara ta min väska så kan ni återvända till vad ni skulle göra.” Jag sprang snabbt fram till min väska, slängde ner mina saker i den, sprang in i badrummet och tog mina grejer och sprang snabbt ut igen. Innan jag stängde dörren stack jag in huvudet. ”Vi åker med killarna till Stockholm förresten.” Sen smällde jag igen dörren och gick till killarnas, lägenhet jämfört med vårt rum, för att låna deras dusch.

Jag sade hejdå till mina föräldrar innan jag steg på killarnas buss. Mina ögon spärrades upp när jag såg hur den såg ut inuti. Där fanns soffgrupper, sängar längs med sidorna, tv och en massa annat, inget som jag hade förväntat mig.

”Herre jävlar.” Mumlade jag. Andrea hade redan gjort sig hemmastadd i en utav sofforna med Zayn och var i full färd med att börja spela x-box. Bussen började köra och jag gjorde mig hemmastadd i en annan soffa med Harry. Han satt lutad mot ryggstödet och jag låg bredvid honom på soffan. Tänk att få leva såhär, det hade varit livet. Jag kollade upp på Harry som hade ett stort leende på läpparna.

”Jag är glad att du kan följa med.” Sa han och pussade mig på pannan. 

Det tog lite tid att få upp detta kapitlet men har som sagt mycket i skolan nu de sista veckorna innan skolan slutar. Jag har som sagt inte lika mycket tid att skriva så jag kommer endast att kunna uppdatera en gång i veckan nu framöver! Hoppas att ni förstår mig! 

Vad tycker ni om detta kapitlet då? Gillar ni Louis och Lauras lilla friendshiptalk? Nästa kapitel kommer då att komma på söndag, om det blir minst 10 kommentarer vill säga :) 

Tack för alla kommentarer på förra kapitlet! Att ni tar er tid och kommenterar är otroligt kul och gör mig ännu mera motiverad till att skriva! Jag läser och tar till mig varenda en! Ställer ni även frågor till mig i kommentarerna så svarar jag där så då kan ni kika in senare på kommentarer så ser ni mitt svar där med :)